Min bucket list 2018

Nyårsdagen. Ivanhoe som väljer fel tjej som vanligt och internationella pizzadagen. En massa nyårslöften från igår, en del genomtänkta och andra spontana. Har ni avlagt några nyårslöften i år? Eller intentioner? Nyårsmål?

Jag tycker om att rida lite på vågen av nystart, jag får den känslan kring jul (och höst) samtidigt som jag kan se likheter med hur det känns nu, precis vid årets slut så har jag känslan av att vilja förlänga jullovet och ta det lugnt med bara skidor, yoga och fjällen hela vintern och vårvintern. När jag sammanfattade resorna 2015 drömde jag om hur 2016 skulle bli och allt hände inte 2016 men nu när 2017 är slut så har även en resa med temat surf hänt. Tacka vet jag att skriva ner sina drömmar, då är det mycket större chans att de händer. Jag har skrivit mål och intentioner ganska många år nu och lärt mig en del på vägen vad jag går igång på att sätta upp och vad som inte alls funkar. Förra året hade jag faktiskt skrivit ”skita i alla mål om det tar över livet”. Så #jagskiteri är absolut ett alternativ vissa år, och förändringar går ju egentligen att starta vilken dag som helst. Just i år är jag peppad och tänkte dela med mig lite av det med er.

Som jag sammanfattade i inlägget nyårskarameller 2017 häromdagen så gick målen för 2017 helt okej men jag hade också skrivit ner en massa träningsmål och insåg att jag hade lite övervikt av just prestationsmål. De finns ju med ändå, att springa snabbare på milen till exempel. Av det papperet har jag klarat: NOLL av målen. Det var inte bara ett heller, det var tider för tre olika distanser i löpning, mängdträning och lopp i både klassiskt och skejt på längdskidor och det var flera viktmål i styrketräning plus som alltid: stå på händer. Jag vill bara knyckla ihop den där lappen egentligen, så himla dumt att sätta så många och samtidigt så hårda mål.

Nu är jag ändå fylld med energi och vill rida på vågen av känslan av nystart och i år har jag valt ett ord och tre intentioner till det. Utöver det har jag en bucket list istället för några slags mål och löften. Jag gillar tanken på bucket lists, ungefär som oktoberlistan jag skrev i höstas. Jag har också ett enda klassiskt nyårslöfte.

Ordet

SPACE.png

Jag har valt ordet space för året. Det innefattar jättemycket och känns helt rätt just nu. Det står för plats där jag vill göra mig av med onödiga saker, plats att skapa ett hem av i nya lägenheten, plats i kalendern för mer vila, ingenting och kreativitet. Det står också för luft och rymd och att jag vill vara utomhus mer, att jag älskar att blicka ut över en stor yta som från ett fjäll. Space betyder ju rymd och jag vill också fota stjärnor mer. Så allt hänger ihop och jag kommer försöka ha med mig det ordet i bakhuvudet, det svåra är förstås att för att skapa plats så måste något flytta på sig. Jag vet inte vad än men jag är nyfiken på att se vad som då skulle hända. Det är inga jätteförändringar jag ser framför mig utan som till exempel nu över jul att jag nu varit ledig så länge och inte haft någonting planerat på en vecka med resultatet att jag börjat pyssla igen. (som har stått som nyårsintention flera år men aldrig blivit för det går inte schemalägga kreativitet)

Mina intentioner

De kopplar till ordet också. Sammanfattat är de space, kreativitet och utomhus. Ungefär som jag beskrivit vad jag tänker om ordet. Resten kring dem behåller jag för mig själv i min yogadagbok.

Min bucket list 2018:

  • äta veganskt en hel månad
  • fysisk aktivitet ca 350 timmar, jag vet nu efter två år att jag mår väldigt bra av den dosen, men notera alla skräckslagna att det innehåller även yinyoga och fjällvandring. (se * i förra inlägget)
  • tatuera mig – jag har ingen och jag har velat länge, jag vet inte vad och jag vet inte var på kroppen och plötsligt har jag fått nog av tanken på att ”tänk om jag ångrar mig” och ”men det är så fint med dem som inte har nån tatuering det är så vanligt nu, det är mer speciellt att inte ha det”. Jag tror att 2018 kan bli året då jag slår till.
  • springa ett fjällopp – kom igen foten! Resten av kropp, knopp och flås är på god väg att bli riktigt hållfast. Men som vanligt kan man inte gå snabbare än den svagaste länken.
  • Vinterbada – det har ju blivit jättepopulärt så det ska väl inte vara några problem egentligen, bara att ta sig för. Utan bastu alltså.
  • Gå en vintertur i fjällen
  • Gå en sommartur i fjällen
  • Boka en resa som pirrar i magen

Och så var det visst ett träningsmål också iallafall…

  • Åka kungsledenrännet – ja det här är det svåraste på bucket listen och är ju faktiskt ett mål inser jag. Det är det pirrigaste som jag är mest nervös över. Jag har velat göra det och pratat om det läääänge men inte åkt tillräckligt med skidor. Nu börjar jag närma mig en tillräcklig nivå och jag har en kompis att åka med så vi har bestämt oss. Vi ska försöka!

Nyårslöftet

Jag är egentligen emot förbuden men jag har ett ändå. Ett jätteviktigt. Jag ska INTE säga att jag är långsam, varken på skidor eller löpning. Det har jag sagt så många gånger att jag är spyless på mig själv och på att höra det. Jag känner att jag måste ursäkta mig jämt för jag möts ofta av uppfattningen att jag åker jäääääättemycket skidor och springer hela tiden och så ska det pratas tider och då har jag absolut inget att komma med. Enligt mig. Självklart springer och åker jag fortfarande snabbare än jättemånga men alla dessa förståsigpåare, avundsjuka, nyfikna, som vill bekräfta sig själva med sina tider att de är minsann snabbare osv. Och jag ursäktar mig inte för att jag vill tona ner tidshetsen, det vill jag också förvisso, jag ursäktar mig för att jag önskar att jag vore snabbare.

Jag tänker inte be om ursäkt mer och jag tänker som vanligt försöka undvika att prata tider men framförallt ska jag inte uttala orden: jag är ingen snabb löpare/skidåkare. För om till och med jag säger det till mig själv, då har jag nog fan ingen chans att bli snabbare heller.

Målbild

Som avslutning har jag valt en bild från 2017 som jag har som målbild för de riktiga topparna i livet, en känsla som jag hoppas pricka in nångång igen under 2018.

img_3518Helikopter med mina vänner på Hawaii – overkligt pirr i magen och glädjerus.

Oavsett om du satt intentioner, löften eller skiter i allt så önskar jag dig en god fortsättning och en fin start på det nya året!

Träningen 2016

traningen-2016

Ännu ett träningsår in på kontot och just hemkommen från årets första skidpass tänkte jag sammanfatta året som gått. Vilket år det har varit när jag ser tillbaka på det!

Det är sedan klassikern 2013/2014 och det utdragna ryggskottet 2015 som jag varit noga och fört träningsdagbok. Det övergripande målet är alltid: hålla mig skadefri, känna mig stark och orka göra det jag tycker är kul. Utifrån det är det kul att sätta mål eller fokusera på något särskilt.

Skadefri?

Ja, det har jag klarat. Det är det mest fantastiska! Jag har lyssnat på kroppen, stegrat i lagom takt och varierat träningen. Och fortsatt med en helsickes massa rehab och prehab. Hittade en ny fysioterapeut som var helt guld, precis den jag behövde och hon hittade precis de övningarna jag behövde så under hösten har jag fixat de små skavanker jag hade kvar från tidigare överbelastningar.

Året i siffror

Jag hade som mål/nyårsplan att träna 250 timmar eller mer. Det beror naturligtvis på vad man räknar och inte men det är oavsett en ganska hög siffra, som jag hade med mig från att året innan ha tränat så mycket och mått jättebra. (Sammanfattning träningen 2015, om någon är intresserad)

Antal timmar: 358

Antal tillfällen: 349

Antal mil: 94,6

Det är jättemycket mer än jag trodde när året började. Det är fördelat på en massa olika aktiviteter och jag har dragit gränsen vid fysisk aktivitet, allra oftast ombytt. Jag har inte tagit med när jag cyklar till jobbet (ca 15x2min/dag *5 * 45 = drygt 100 timmar ändå) eller när jag yogar hemma kortare än en halvtimma (vilket händer rätt ofta faktiskt). Däremot har jag med promenader, dock inte med hund. Handlar mest om hur mycket jag ids logga, ska exakt allt med . Mitt syfte är att hålla koll på träningen dels för det är så himla kul med siffror och statistik men också för att kunna planera vila, mat, träningsprogram och framförallt undvika överbelastningsskador.

traningsformer-2016

Överlägset flest pass är yoga, jag har yogat i mer än två arbetsveckor!

Instruerandet

Jag har tagit paus från bodypumpen efter vårterminen för att jag kände att det behövdes efter 3,5 år. Det blev tjatigt att lyssna på mig själv och jag hann/orkade aldrig gå till gymmet utöver pumpen så jag blev inte starkare och hann inte riktigt rätta till mina svagheter. Jag har fortsatt med somamove och mojo flex och jag älskar verkligen rörlighetsträning och att instruera det. Att få se allas utveckling!

I somras började jag även instruera i yoga, efter ungefär ett och ett halvt års regelbunden yoga och några utbildningar. Det ångrar jag inte en sekund, jag höll på det länge och tänkte att jag vill ha yogan för min egen skull men jag tycker så otroligt mycket om det så jag kände att jag vill verkligen förmedla det också. Fantastiskt kul att få möjlighet att göra det på Systrar i bergens resor till Hemavan, premiären var i somras och snart åker vi till Hemavan igen för skidåkning i februari och till sommaren blir det ännu en sommarresa.

kickoff_forvaltningen_6781_160824_mpn-1

Guldkant att få instruera kollegorna på en kick off också! (Foto: Mattias Pettersson)

Löpningen

Baserat på statistik från 2015 (antal pass: 30, antal mil: 10) satte jag mål för löpningen:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)

Det gick. Jag sprang tjejmilen på 54:45 i septbember! Hurra! Så efterlängtat att klara att öka tempot. Det är fortfarande inget våldsamt tempo men bevisligen behövde jag en del träning för att klara det. IMG_9810.JPG

  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 

Antal pass: 55 och antal mil: 38,1. Herregud, nästan dubbelt så många pass och nästan fyra gånger så långt. Jag visste i och för sig att jag satte relativt låga mål, men ville hålla dem realistiska och framförallt fokus på mål nummer fyra.

  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning

Ja, faktiskt. Det har varit roligt att springa. Både kort och snabbt och långt och länge. Till och med långt och snabbt med mantrat ”detskakännassåhär” under tjejmilen var roligt.

  • Hålla mig skadefri

JAAAAAA! Det viktigaste målet av dem alla, jag klarade att lyssna på kroppen och stegra och fördela ut träningen så jag höll mig

  • När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Det gjorde jag, först som guide för systrar i bergen när vi sprang heli-trail på kungsleden i Hemavan och sen med mina kompisar i Ammarnäs när vi sprang vilse och fick ett myrpass några veckor senare.

img_9347

Mer fjäll både på vinter och sommar

Apropå fjäll så har året varit fyllt av betydligt mer fjäll och berg än vanligt. I februari var jag på snöskovandring – ska det kallas träning förresten eller borde det snarare vara med i årskrönikan om resor? – det var verkligen ett minne för livet! Första gången jag gick med snöskor, första gången jag vandrade på höga kusten och första gången jag tältade på vintern. Det är precis sånt här jag vill orka göra och 2016 bjöd verkligen på aktiva semestrar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Läs mer om Höga kusten winter classic del 1, del 2 och del 3

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus på höga kusten winter classic. Jag och Josefin i bild, foto: Rike

IMG_8928.JPGToppen av Kebnekaise 20 juli 2016

Styrketräningen

Jag hade mål för den också som redan 2014/2015 visade sig vara ganska orealistiska men nu i höst gav jag mig tusan på att bli starkare och körde 12 veckor basövningar, ett grundprogram för att prova på styrketräning. Det har hjälpt och jag tar numera 50 kg i knäböj ganska lätt och ganska djupt, jag kan göra marklyft i nästan kroppsvikt utan att få ont i ryggen och efter att jag rehabbat axeln blev bänkpressar mycket stabilare och som en jättebonus kunde jag då plötsligt göra bryggan i yoga mycket lättare. Resultatet av stärkt baksida. Den allra roligaste framgången i gymmet är dock att jag ÄNTLIGEN lärt mig göra chins! Eller pull ups som de heter på engelska, varianten med handflatorna från mig med bredare grepp och man jobbar mer med ryggen. Jag är så stolt över detta att jag tagit med både mamma och pappa till gymmet för att visa!

img_0841

Första gången jag var supernära och blev så begeistrad att jag filmade för att se själv om det var sant. Det här är en skärmdump av filmen och sen dess har jag klarat ordentligt flera gånger, fråga mamma och pappa!

Skidåkningen

Säsongen har börjat bra med en träningshelg i Saxnäs i december som gav en skjuts framåt. Jag åker just nu utan mål men drömmer om mitt evighetsmål att nångång åka Kungsledenrännet…

img_0819Lite suddig men när det är -25 är det ett under att mobilen ens var igång

Vad har jag inte gjort?

Jag har tyvärr inte kört ett enda triathlonpass i Holmsjön, jag har bara cyklat en enda gång på landsvägshojen som nu fått flytta in i förrådet istället för sovrummet och jag kan fortfarande inte stå på händer. Sånna gånger är det bra att kunna se att det finns ju en tydlig anledning att jag inte hunnit med även cykling detta år, det finns liksom inte tillräckligt med timmar för allt som är roligt.

Bonusen

Bonusaktiviteten var ändå när jag kitesurfade igen i somras för första gången på över fem år. Och de gick så bra!! Förutom det så hade vi en underbar och aktiv semester i Italien vid Gardasjön med bland annat intervaller och milen på strandpromenaden. Men mer om det i sammanfattningen om resor! img_8602

Jag och Maria efter årets svettigaste mil, på strandpromenaden vid Gardasjön

Om att komma igång och sätta mål för löpningen

IMG_1751.JPG

Vi är anmälda till blodomloppet på jobbet och jag börjar genast lägga upp planer. De är som vanligt helt orealistiska och nu tänker jag backa lite, tänka efter vad jag lärt mig och sätta ett bra mål. Jag gjorde ett test om vilken typ av löpare jag är och kontentan är väl att sånna som jag borde sluta sätta mål hela tiden, men det är samtidigt de jag drivs av. På blodomloppets hemsida finns fyra programblodomloppets hemsida finns fyra program och det står ingenting om vad en bör ha för utgångsläge för att klara dem, så de är nog helt okej men borde inte utge sig i titeln för att lova någon viss tid. Jag öppnade direkt den som var milen under 50 minuter på 6 veckor och tänkte att det vill ju jag. Tills jag en sekund senare tänkte att det har jag ju velat i flera år, oddsen att lyckas på sex veckor med tre pass i veckan är – konstpaus – obefintlig. Det gäller att välja rätt program och sätta rätt mål, annars blir det bara pannkaka. Lyssnade på en bra podd om motivation och mål och där listades fyra typer av mål:

  • Prestationsbaserade mål – t.ex. viss sträcka på viss tid.
  • Genomförandebaserade mål – t.ex. antal genomförda, men helt valfria, pass per vecka under en längre tid
  • Känslobaserade mål– t.ex. att må bra, och konsten att verkligen lyckas hitta motivation för att bara träna för känslans skull.
  • Konsekvensbaserade mål – t.ex. gå ner i vikt.

Jag håller med podpratarna om att det sistnämnda är kanske det minst (hur uttryckte de sig diplomatiskt?) kloka målen, det skapar inte långsiktig hållbar grund för träningsmotivation. Prestation är jag expert på men jag misslyckas alltid med dem för jag följer inte planen (eller sätter för höga mål i relation till planen antagligen).

Jag har på senaste tiden gillat genomförandebaserade mål och inom skidåkning så blir det ganska naturligt så. Det ska mest samlas mil. Till framförallt genomförandebaserade mål är min statistik jag för i funbeat till stor hjälp att sätta nya mål. Persen på milen (prestationsbaserat) är ju lätt att komma ihåg, men det är ju bara en siffra egentligen och säger ingenting om hur jag borde lägga upp den här säsongen. Så jag har gjort hemläxan och kollat av funbeat och förra året så såg löpningen ut såhär:

  • Antal pass: 30
  • Antal mil: 10

Det är så lite så det är pyttelite på över ett halvår. Det är knappt en gång i veckan och jag tror jag sprang milen tre gånger. Alltså de flesta pass var ganska korta eller jättekorta. Det bästa är att jag sprang i oktober senast, det bådar gott inför att starta tidigt. Och genomförandemålet blir då för året att klå detta. Det borde vara ett ganska lätt mål, men till saken hör att jag förra året löpte enbart på känsla i kroppen för att undvika få ont någonstans som jag så ofta fått tidigare. Det lyckades och jag var nöjd efter varje pass (känslobaserat). Men när jag ändå håller på så vill jag ha ett prestationsbaserat också och i avdelningen konsekvensbaserat finns ju ett riktigt bra mål och det är ju hålla sig skadefri, precis som var mitt mål förra säsongen.

Så mina mål för löpningen 2016 är:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)
  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 
  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning
  • Hålla mig skadefri

När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Dåså, då är det bara att snöra på sig skorna. Typiskt att jag glömde dem i stugan…

Om ett mål jag missat

  Bild: pool i cabo roig i väntan på morgonsimning

Tio minuter för tidig till iksu som tydligen öppnar 07 på sommaren, sitter jag och funderar på mål. Jag kan inte riktigt komma på ett mål jag missat, förutom under 55min på milen, men det betyder ju inte att jag klarar allt jag tar mig för eller att det blir som jag tänkt alltid. Jag bara ändrar nog målen i tid tror jag. 

Ibland kan jag faktiskt tänka att jag borde nog satsa mer, våga riskera att misslyckas. Men det är också ganska skönt såhär, jag gör så mycket ändå.  En löparcoach lärde mig ett klokt råd, ha tre nivåer på målet. Guld, silver, brons. Det går anpassa på både träning, löneförhandlingar, att göra-listan osv. Det är ett bra sätt att tänka tycker jag!

Om vardagsvanor

Mål och ambitioner är till för att följas upp och en sådan var att städa köket varje kväll och börja jobba senast klockan åtta och såhär har det faktiskt sett ut många vardagsmornar. Rejäl frukost i lugn och ro. Syftet var att jag kände att jag slösade tid, fick bråttom, var sen och ändå inte hade hunnit något på morgonen. Jag har slöat till lite, fram till påsk var det nästan helt exemplariskt, och även om det inte hjälpte mer än i någon vecka att jag verkligen var uppe så direkt så jag hann njuta av frukosten länge och ändå vara tidigt på jobbet så är jag åtminstone där klockan åtta i stort sett varje dag och jag älskar att vakna till en ren diskbänk och förberedd frukost.