Tavelsjö halvmarathon 2018

Det börjar väl bli hög tid för en race report från förrförra helgens halvmara. När det känns som att alla andra springer lopp i helgen men jag är förkyld och fick stanna hemma från Tjejmilen så blir det tillbakablick på Tavelsjö Halvmarahon! Min tredje halvmara och jag trodde ett tag att det skulle bli min snabbaste. Jag gick ut på första kilometern på 5:07, ett kanontempo när det gäller mig. Då var det bara två mil kvar då…

Inför loppet

Jag hade datumet uppskrivet länge men lite löst sådär, det är alltid svårt veta hur träningen går och ifjol var jag så förhoppningsfull på försommaren och hade otur och blev skadad. I år har jag sprungit regelbundet men inte jätteavancerat, två gånger i veckan har jag haft som riktlinje och följt ett enkelt schema med typveckor och typpass. Men mest har jag vandrat eller sprungit på fjället som alltid blir rätt mycket inslag av gång. Men jag kände mig stark och säker på distansen och eftersom jag ändå skulle hålla i uppvärmningen för Iksus räkning så var det ju lika bra att springa.

Så vi kom dit i god tid och vädret var fantastiskt, jag kände flera som skulle springa och morsade på lite folk till höger och vänster. Uppvärmningen skulle ske från ett lastbilsflak intill starten, som i sin tur var vid Tavelsjö kyrka (karta finns längre ner). Jag visste inte hur det såg ut på förhand och inte vad jag skulle vänta mig alls men det blev jättestor uppslutning! Stora delar av startfältet och det bästa av allt, många barn och publik hängde också på! Vi körde tre peppiga låtar med enkel koreografi och jag hoppas det var uppskattat. Det verkade så och det var några som tackade för uppvärmningen längs banan sen.

Starten gick klockan 11 för den första startgruppen, för de som tänkt springa på 1:55 eller snabbare. I det här fallet verkade folk bedöma ganska bra, till skillnad från till exempel vårruset där det kan stå barnvagnar i sub20-gruppen. Jag hade oavsett uppvärmningsrollen planerat att starta i startgrupp två eftersom mitt pers är 2:07 och tidsoptimist i vanliga fall så på lopp är jag realist. Perfekt för jag hann med en sväng på bajamajan där emellan!

0-5 km

Första kilometern gick snabbt, det var lätt utför men inte så att det märktes jättemycket och jag sneglade på klockan för att hålla koll. Första plingade in på 5:07 och då hade jag ändå bromsat, tänkte att det här verkar bli en bra dag bara jag inte går in i väggen direkt. Bara 20 kvar… Ganska direkt kom vi ut på en lite större väg och då började det svagt stiga uppåt. Kroppen kändes helt okej och det gick att hålla ett ganska bra tempo utan att känna att det var risk att stumna. Det var också galet vackert i solsken över åkrarna och sjön runtomkring. Jag gillar ju inte asfalt men det gick bra och redan efter 4 km kom första vätskestationen, skönt! Jag drack sportdryck i farten och hällde en mugg vatten över huvudet. Varmt men det fläktade lite, skönt att jag valde shorts iallafall! Jag gillade att det var vätska redan efter fyra kilometer, det kändes så himla överkomligt och som ett bra delmål. Redan här har jag börjat tänka på att en sjundedel är gjord, sen första vätskan osv… Första fem kilometerna gick på strax över 28 minuter och det var väldigt god marginal till ett personbästa, jag kände mig peppad men också så himla glad av att vara ute och njuta och med tanke på mitt mörka psyke förra loppet så tog jag ett beslut att inte bry mig om tider. Jag utvärderade länge om det var hjärnan som var lat och inte ville ta i men det var faktiskt att jag verkligen, verkligen ville njuta av en fin löpupplevelse.

6-10 km

Det fortsatte längs asfalt och jag kände lite i knät i det ben som foten fortfarande är lite instabil på, det blir lite spänt. Tempot höll dock bra och jag hade en person jag drog fram och tillbaka med, i svaga uppförslut kom hon ikapp mig men så fort det började gå bara aningens lite utför så drog jag ifrån och kom det en lite större backe så gick jag om också. Just när både jag och knät började vara ganska less på asfalten fick vi svänga av, vid 9 km. In på en skogsväg och direkt blev det härligt springa igen. Lite fler och mindre backar och det dröjde inte länge innan jag drog ifrån min parhäst och sen såg jag henne aldrig mer (yey!). Första milen på 58 min så det hade alltså börjat gå lite långsammare, jag hade släppt vittringen på min drömgräns under två timmar men fortfarande var ett pers (2:07) inom räckhåll gott och väl.

11-15 km

Efter en timme tog jag en gel, det gick helt okej men de är ju så kladdiga! Colaklet över hela handen och ingenstans slänga skräpet men planen var vätskestationen efter 12 km så det var bara att hålla i. Då hade det dessutom börjat kännas lite tyngre, och märktes i tempot även om det inte kändes i kroppen att det gick lite långsammare. Jag gillade verkligen uppdelningen av vätskan, hela sträckan blev så lätt att dela upp i smådelar. Nu var nästa stora mål den omtalade mördarbacken efter 16 km.

16-20 km

Backen var lång men inte så farlig som en kan tro om en mördarbacke. Den gick i okej lutning och jag kollade på klockan och det var inte så himla många höjdmeter, kanske kring 40 höjdmeter totalt på en inte alltför lång sträcka. Jag minns inte riktigt abborrbacken från Lidingöloppet men kanske som den ungefär, hörde jag någon säga. Mitt på hållet fanns en vätskestation och där stannade jag och drack för första gången. Alla tidigare kontroller hade jag druckit i joggfart, något jag tydligen är ganska bra på. Jag har läst nåt tips om att klämma ihop muggen och så får man ju sänka farten och inte vara rädd för spill. Nu var det dock läge att gå. Jag fortsatte sen joggandes och förhandlade och funderade om det vore bättre att gå men kom fram till att det faktiskt inte var det, det gick helt okej att småjogga. På toppen stod en tavelsjöikon och erbjöd en svängom med hambo men jag tackade artigt nej även om jag älskar sånna kringaktiviteter på lopp, för risken var överhängande att jag fått kramp om jag försökt röra benen i nån annan riktning än lugnt framåt. Efter backen skulle det då rimligtvis bli nerför och då tassade jag förbi några igen, men sen var det som sirap. En tröst var att de flesta runtomkring verkade ha sirap i benen, det gicks här och där och det lunkades låååångsamt. Jag började räkna ner men 3 km kändes oändligt. Mot slutet var det också nån konstig felberäkning med kilometerskyltarna så vätskekontrollen upplevdes närmare än den var och väl ute från den, ja då kom 18km-skylten… suck och stön, hela 2km kvar. Men på den kontrollen fick jag coca cola! Det är så gott på lopp, kommer aldrig glömma barnet som bjöd mig på cola på vasaloppet, herregud vilken god cola. Ungen bjöd säkert tusen åkare den dagen, kanske flera lopp och flera år men jag kommer minnas hen för evigt.

20-21 km 

De sista kilometrarna var snigelfart och sirap i benen och även om jag inte tänkte ge upp helt så kom tankarna på ”hur kan det ens vara såhär jobbigt? måste jag gå nu? det är ju typ tio minuter kvar bara?!” Jag räknade till slut lyktstolpar och kollade klockan tusen miljoner gånger och jag såg målet tydligt, det syns så väl med svängen in till höger mot byn och jag visste ju precis hur det såg ut. När jag såg målet rent fysiskt med kanske 300 m kvar försökte jag spurta men det var förgäves, men upploppet på kanske 30 m kunde jag åtminstone springa med hedern i behåll, dock förbispurtad på mållinjen av en gammal fotbollsrival så det var lite surt men imponerande, inte spelar det ju någon roll. Härligt att se alla som tar i! Och så många gånger jag fått höra ”Men du var ju för pigg på spurten! har du inte tagit i?!” Jag hörde bara Sofie heja och hon sa efteråt att jag sprang i mål med snyggt löpsteg och det känns mycket mer värt. Jag kände mig faktiskt stark mestadels under loppet, men den något oväntade sirapen på slutet var seg.

Summering

Jag är supernöjd med loppet på det stora hela. Jag kände tidigt att jag inte ville ta det på för stort allvar och ändå gick det kanonbra springa i början. Kanske lite för fort eftersom det blev så jobbigt på slutet men jag har så himla svårt hålla igen också, det är ju så härligt när det går lätt. Och lite höll jag ju emot, jag körde iallafall inte in i väggen efter 3km och jag höll oväntat bra i backarna! Och utför! Hur har jag blivit så bra på svagt utförslöp? Jag är supernöjd, där var jag riktigt i form och både återhämtade mig och knappade in placeringar varje gång. Tiden blev 2:09:26 och det är en bit från pers (2:07:18) men det var å andra sidan mycket mer kuperat och jag har inte direkt tränat specifikt för det. Att kunna damma av en halvmara mest på skoj, det är banne mig en härlig känsla att känna sig så grundtränad! Är sjukt imponerad av min kollega som kom fyra och Sofie som kom nia, vilka träningsinspiratörer jag har omkring mig!

Alla resultat för tavelsjö halvmarathon 2018 finns här och här syns banan och höjdprofilen:

På kvällen var det Winnerbäck-konsert i Hedlundadungen, ett stenkast från mig. Så pizza på balkongen och sen en kort promenad var perfekt övergång till att få höra alla gamla favoriter igen, visserligen i galet ösregn och vind men det blev nästan bara mer minnesvärt.

Totthummeln runt

Idag hade jag en helt ledig dag och var sugen på att springa fjäll. Jag har inte varit ut alls i skog och fjäll ännu i år så jag längtade efter lite höjdmeter och utsikt.

Eftersom jag var själv och utan bil så är det inte jättemånga turer att välja på, det är upp mot backarna som gäller. Jag har gått upp på både Totthummeln och Åreskutan förut men halvgrått väder gjorde att valet föll på Totthummeln och tur var det för mina ben visade sig inte från sin pigga sida. Jag började i Ullån där jag sover och joggade de ca 2km in till Åre, lagom uppvärmning och trots att jag inte gillar asfalt så är det ju lättsprunget och jag får inte ont varken i kropp eller själ bara det inte är för långt. Jag tog vägen brevid kabinbanan upp från Åre Torg, det går att fortsätta lite till och ta en grusväg upp också. I kabinbanebacken insåg jag att benen inte var på topp. Alls. Det beror på crossfit igår förstås och ingen överraskning egentligen, och eftersom det inte är något jag skulle vilja vara utan heller, då är det bara att bita ihop.

IMG_3641Jag fick gå i de brantaste bitarna och redan i Trollskogen som är den bit som börjar precis först så kom jag på att jag var ju ändå ute på långpass, tanken är att hålla pulsen ganska låg så jag blev lite snällare mot mig själv. Jag ville ju ha en njutflykt och då går det inte att deppa över trötta ben!

Jag tog Solstigen  och följde skyltning 213. Det är fint skyltat så lätt att följa. Det går att ta två vägar upp och jag valde rundan i ”högervarv” som kallas Solstigen.

IMG_3628På lite höjd är det ju alltid värt det! 

IMG_3633

Uppe på toppen av rundan finns en rastplats. Inte de mest estetiska naturnära sop- och pantkorgarna men med tanke på hur mycket folk som besöker Åre behövs de nog. Bra att det finns åtminstone! Ved finns också och sittplats med utsikt österut (se km-markering 6 på bilden längre ner).

IMG_3638

Nerför igen och skutan låg höljd i dimmor så det var rätt beslut att inte gå/springa upp dit. Ingen vits eftersom det inte blir någon utsikt och för osäkert och kallt för att ge sig på själv.  Jag var aldrig upp på toppen av Totthummeln, det har jag varit förut och det blåste lite kallt så fort jag kom ovanför trädgränsen vilket är precis där vid rastplatsen så ner genom skogen igen var skönt. Nerför är inte lättare, mina ben är ovana och knäna blir lite slitna så jag blev omjoggad av några betydligt mer vana fjällöpare som kunde släppa på. Det struntade ju jag i, det var riktigt härligt och inte så långt kvar ner till byn så jag passade på att njuta. IMG_3640IMG_3648

Hela rundan såg ut såhär och jag hade sen mina 2km lufs längs väg hem och jag var trött men det var faktiskt ganska skönt att jogga ner lite, alldeles lagom sträcka som gjorde att passet blev rätt långt totalt sett. Bara från byn blir det ca 7 km och själva rundan runt Totthummeln är bara drygt 3km. Så det gäller att ha lite koll när en läser turförslag så en vet var de startar ifrån. Åre Trails har jättefina beskrivningar med interaktiv karta över alla turer, beskrivning av svårighetsgrad m.m.

För mig blev det här helt perfekt, nästan två timmar och det är min längsta runda i år. Kroppen kändes toppen förutom tröttheten då, men den beror som sagt på crossfit och ovana i år. Blev peppad på att springa mer backar och stigar! IMG_3646IMG_3645

Starta året med löpning på vintern

Ett av mina nyårslöften är att springa varje vecka. Jag är världsmästare på att sätta mål och även planering, ganska bra på att genomföra det men jag behöver ta mig tid att utvärdera syftet och värdet av att sätta olika mål. Efter ett år av lyckad löpning så började jag skriva flera nya mål, distanser och tider, men jag kände att det var något som skavde. Jag vet ju så väl vad jag vill springa milen på eller att jag skulle vilja springa en halvmara i fjällen. Det är liksom inte en plan eller ett löfte, det bara finns där och jag jobbar mot det, sakta men säkert. Jag suddade och skrev om, ett mer utmanande mål som känns som det fyller ett mycket större syfte är att ta mig ut varje vecka. En liten tur såhär på vintern då jag prioriterar skidåkning, så att inte benen totalt glömmer bort hur de ska göra och det blir sådär jobbigt att börja om på våren som det alltid blir.

Blev så himla glad när då Sara med bloggen Träningsglädje drog igång en löputmaning med tävling om underställ från craft där själva utmaningen är att ta sig ut och springa en gång i veckan i fyra veckor.

Varje vecka i januari springer vi ett gemensamt löppass. Vi ses inte fysiskt – var och en springer på sitt håll och när det passar en bäst.

Veckans pass skulle varit distanspass men det slog till och blev tokkallt så jag klädde mig i underställ och ytterkläder med träningskläder i ryggan och promenerade strandpromenaden till iksu plus. Fick ljuset, fick utomhusluften men sen rev jag istället av ett par intervaller på löpbandet. Enda sättet för mig att hålla mig kvar på ett löpband är intervaller, annars faller jag död ner av tristess. Mitt pannben klarar mycket men inte distans på löpband. En gammal favorit 5x60s, 5x45s, 5x30s med 30s vila mellan både set och reps. Hade en utmaning från Maria vilken hastighet jag skulle klara på sista intervallen och jädrar vad jag sprang! Hade glömt hur jobbigt det kan vara men jag var så nöjd efteråt! Hängde kvar en stund på gymmet, med betoning på hänga som är min nya favoritgrej sen jag lärde mig göra chins.

Idag har temperaturen stigit och det var sol och minus 5 grader så jag har njutit av ett långpass i skidspåret med lugnt och bra flyt i skejtandet och träffade på flera iksu längdkompisar att åka runt och småsurra med.

Träningen 2016

traningen-2016

Ännu ett träningsår in på kontot och just hemkommen från årets första skidpass tänkte jag sammanfatta året som gått. Vilket år det har varit när jag ser tillbaka på det!

Det är sedan klassikern 2013/2014 och det utdragna ryggskottet 2015 som jag varit noga och fört träningsdagbok. Det övergripande målet är alltid: hålla mig skadefri, känna mig stark och orka göra det jag tycker är kul. Utifrån det är det kul att sätta mål eller fokusera på något särskilt.

Skadefri?

Ja, det har jag klarat. Det är det mest fantastiska! Jag har lyssnat på kroppen, stegrat i lagom takt och varierat träningen. Och fortsatt med en helsickes massa rehab och prehab. Hittade en ny fysioterapeut som var helt guld, precis den jag behövde och hon hittade precis de övningarna jag behövde så under hösten har jag fixat de små skavanker jag hade kvar från tidigare överbelastningar.

Året i siffror

Jag hade som mål/nyårsplan att träna 250 timmar eller mer. Det beror naturligtvis på vad man räknar och inte men det är oavsett en ganska hög siffra, som jag hade med mig från att året innan ha tränat så mycket och mått jättebra. (Sammanfattning träningen 2015, om någon är intresserad)

Antal timmar: 358

Antal tillfällen: 349

Antal mil: 94,6

Det är jättemycket mer än jag trodde när året började. Det är fördelat på en massa olika aktiviteter och jag har dragit gränsen vid fysisk aktivitet, allra oftast ombytt. Jag har inte tagit med när jag cyklar till jobbet (ca 15x2min/dag *5 * 45 = drygt 100 timmar ändå) eller när jag yogar hemma kortare än en halvtimma (vilket händer rätt ofta faktiskt). Däremot har jag med promenader, dock inte med hund. Handlar mest om hur mycket jag ids logga, ska exakt allt med . Mitt syfte är att hålla koll på träningen dels för det är så himla kul med siffror och statistik men också för att kunna planera vila, mat, träningsprogram och framförallt undvika överbelastningsskador.

traningsformer-2016

Överlägset flest pass är yoga, jag har yogat i mer än två arbetsveckor!

Instruerandet

Jag har tagit paus från bodypumpen efter vårterminen för att jag kände att det behövdes efter 3,5 år. Det blev tjatigt att lyssna på mig själv och jag hann/orkade aldrig gå till gymmet utöver pumpen så jag blev inte starkare och hann inte riktigt rätta till mina svagheter. Jag har fortsatt med somamove och mojo flex och jag älskar verkligen rörlighetsträning och att instruera det. Att få se allas utveckling!

I somras började jag även instruera i yoga, efter ungefär ett och ett halvt års regelbunden yoga och några utbildningar. Det ångrar jag inte en sekund, jag höll på det länge och tänkte att jag vill ha yogan för min egen skull men jag tycker så otroligt mycket om det så jag kände att jag vill verkligen förmedla det också. Fantastiskt kul att få möjlighet att göra det på Systrar i bergens resor till Hemavan, premiären var i somras och snart åker vi till Hemavan igen för skidåkning i februari och till sommaren blir det ännu en sommarresa.

kickoff_forvaltningen_6781_160824_mpn-1

Guldkant att få instruera kollegorna på en kick off också! (Foto: Mattias Pettersson)

Löpningen

Baserat på statistik från 2015 (antal pass: 30, antal mil: 10) satte jag mål för löpningen:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)

Det gick. Jag sprang tjejmilen på 54:45 i septbember! Hurra! Så efterlängtat att klara att öka tempot. Det är fortfarande inget våldsamt tempo men bevisligen behövde jag en del träning för att klara det. IMG_9810.JPG

  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 

Antal pass: 55 och antal mil: 38,1. Herregud, nästan dubbelt så många pass och nästan fyra gånger så långt. Jag visste i och för sig att jag satte relativt låga mål, men ville hålla dem realistiska och framförallt fokus på mål nummer fyra.

  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning

Ja, faktiskt. Det har varit roligt att springa. Både kort och snabbt och långt och länge. Till och med långt och snabbt med mantrat ”detskakännassåhär” under tjejmilen var roligt.

  • Hålla mig skadefri

JAAAAAA! Det viktigaste målet av dem alla, jag klarade att lyssna på kroppen och stegra och fördela ut träningen så jag höll mig

  • När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Det gjorde jag, först som guide för systrar i bergen när vi sprang heli-trail på kungsleden i Hemavan och sen med mina kompisar i Ammarnäs när vi sprang vilse och fick ett myrpass några veckor senare.

img_9347

Mer fjäll både på vinter och sommar

Apropå fjäll så har året varit fyllt av betydligt mer fjäll och berg än vanligt. I februari var jag på snöskovandring – ska det kallas träning förresten eller borde det snarare vara med i årskrönikan om resor? – det var verkligen ett minne för livet! Första gången jag gick med snöskor, första gången jag vandrade på höga kusten och första gången jag tältade på vintern. Det är precis sånt här jag vill orka göra och 2016 bjöd verkligen på aktiva semestrar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Läs mer om Höga kusten winter classic del 1, del 2 och del 3

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus på höga kusten winter classic. Jag och Josefin i bild, foto: Rike

IMG_8928.JPGToppen av Kebnekaise 20 juli 2016

Styrketräningen

Jag hade mål för den också som redan 2014/2015 visade sig vara ganska orealistiska men nu i höst gav jag mig tusan på att bli starkare och körde 12 veckor basövningar, ett grundprogram för att prova på styrketräning. Det har hjälpt och jag tar numera 50 kg i knäböj ganska lätt och ganska djupt, jag kan göra marklyft i nästan kroppsvikt utan att få ont i ryggen och efter att jag rehabbat axeln blev bänkpressar mycket stabilare och som en jättebonus kunde jag då plötsligt göra bryggan i yoga mycket lättare. Resultatet av stärkt baksida. Den allra roligaste framgången i gymmet är dock att jag ÄNTLIGEN lärt mig göra chins! Eller pull ups som de heter på engelska, varianten med handflatorna från mig med bredare grepp och man jobbar mer med ryggen. Jag är så stolt över detta att jag tagit med både mamma och pappa till gymmet för att visa!

img_0841

Första gången jag var supernära och blev så begeistrad att jag filmade för att se själv om det var sant. Det här är en skärmdump av filmen och sen dess har jag klarat ordentligt flera gånger, fråga mamma och pappa!

Skidåkningen

Säsongen har börjat bra med en träningshelg i Saxnäs i december som gav en skjuts framåt. Jag åker just nu utan mål men drömmer om mitt evighetsmål att nångång åka Kungsledenrännet…

img_0819Lite suddig men när det är -25 är det ett under att mobilen ens var igång

Vad har jag inte gjort?

Jag har tyvärr inte kört ett enda triathlonpass i Holmsjön, jag har bara cyklat en enda gång på landsvägshojen som nu fått flytta in i förrådet istället för sovrummet och jag kan fortfarande inte stå på händer. Sånna gånger är det bra att kunna se att det finns ju en tydlig anledning att jag inte hunnit med även cykling detta år, det finns liksom inte tillräckligt med timmar för allt som är roligt.

Bonusen

Bonusaktiviteten var ändå när jag kitesurfade igen i somras för första gången på över fem år. Och de gick så bra!! Förutom det så hade vi en underbar och aktiv semester i Italien vid Gardasjön med bland annat intervaller och milen på strandpromenaden. Men mer om det i sammanfattningen om resor! img_8602

Jag och Maria efter årets svettigaste mil, på strandpromenaden vid Gardasjön

Om längsta löpsäsongen nånsin


Såhär såg det ut idag på strandpromenaden, fullt med folk som njöt av höstsolen. Jag var en av dem, jag skulle springa ungefär en timme hade jag tänkt i ren njutaranda och så blev det. Det här har varit den längsta löpsäsong jag nånsin haft, det är slitet på oktober och det innebär att jag sprungit i 7 månader, varje vecka sånär som på en vecka förkyld och en vecka då jag fjällvandrade istället. Jag har tänkt fortsätta med löpningen och försöka hålla en gång i veckan åtminstone tills det blir skidsäsong. Idag fick jag ett skönt kvitto på att kontinuiteten lönar sig och att styrketräning och rehab också gör det. Jag bara sprang i ett skönt tempo och det slutade med milen under timmen på en puls som var mer än 10 slag under per minut än då jag springer lopp. Puls och tider är ju individuellt men kontentan är att jag förbättrat mina tider jämfört med i våras och förmodligen främst löpekonomin, alltså tekniken. I sju kilometer hade jag riktigt bra flyt, sen började det gå lite tyngre att hålla tekniken och jag hade till och med fått hjärnsläpp fast jag kan kilometrarna rätt väl längs strandpromenaden så när jag trodde att det var två kilometer kvar var det egentligen tre… Så när det pep och jag trodde jag var klar var det 1km kvar. Bara bita ihop. Så det slutade med att jag orkade hålla en bra löpstil, den där jag vet att jag kan kräma på om jag vill och där jag inte blir skadad, i en timme. Det är stort i min lilla löparvärld. Det tänker jag leva på länge när det nu blir mörkare och som motivation att hålla igång så löpningen får fortsätta vara härlig nästa säsong!