Totthummeln runt

Idag hade jag en helt ledig dag och var sugen på att springa fjäll. Jag har inte varit ut alls i skog och fjäll ännu i år så jag längtade efter lite höjdmeter och utsikt.

Eftersom jag var själv och utan bil så är det inte jättemånga turer att välja på, det är upp mot backarna som gäller. Jag har gått upp på både Totthummeln och Åreskutan förut men halvgrått väder gjorde att valet föll på Totthummeln och tur var det för mina ben visade sig inte från sin pigga sida. Jag började i Ullån där jag sover och joggade de ca 2km in till Åre, lagom uppvärmning och trots att jag inte gillar asfalt så är det ju lättsprunget och jag får inte ont varken i kropp eller själ bara det inte är för långt. Jag tog vägen brevid kabinbanan upp från Åre Torg, det går att fortsätta lite till och ta en grusväg upp också. I kabinbanebacken insåg jag att benen inte var på topp. Alls. Det beror på crossfit igår förstås och ingen överraskning egentligen, och eftersom det inte är något jag skulle vilja vara utan heller, då är det bara att bita ihop.

IMG_3641Jag fick gå i de brantaste bitarna och redan i Trollskogen som är den bit som börjar precis först så kom jag på att jag var ju ändå ute på långpass, tanken är att hålla pulsen ganska låg så jag blev lite snällare mot mig själv. Jag ville ju ha en njutflykt och då går det inte att deppa över trötta ben!

Jag tog Solstigen  och följde skyltning 213. Det är fint skyltat så lätt att följa. Det går att ta två vägar upp och jag valde rundan i ”högervarv” som kallas Solstigen.

IMG_3628På lite höjd är det ju alltid värt det! 

IMG_3633

Uppe på toppen av rundan finns en rastplats. Inte de mest estetiska naturnära sop- och pantkorgarna men med tanke på hur mycket folk som besöker Åre behövs de nog. Bra att det finns åtminstone! Ved finns också och sittplats med utsikt österut (se km-markering 6 på bilden längre ner).

IMG_3638

Nerför igen och skutan låg höljd i dimmor så det var rätt beslut att inte gå/springa upp dit. Ingen vits eftersom det inte blir någon utsikt och för osäkert och kallt för att ge sig på själv.  Jag var aldrig upp på toppen av Totthummeln, det har jag varit förut och det blåste lite kallt så fort jag kom ovanför trädgränsen vilket är precis där vid rastplatsen så ner genom skogen igen var skönt. Nerför är inte lättare, mina ben är ovana och knäna blir lite slitna så jag blev omjoggad av några betydligt mer vana fjällöpare som kunde släppa på. Det struntade ju jag i, det var riktigt härligt och inte så långt kvar ner till byn så jag passade på att njuta. IMG_3640IMG_3648

Hela rundan såg ut såhär och jag hade sen mina 2km lufs längs väg hem och jag var trött men det var faktiskt ganska skönt att jogga ner lite, alldeles lagom sträcka som gjorde att passet blev rätt långt totalt sett. Bara från byn blir det ca 7 km och själva rundan runt Totthummeln är bara drygt 3km. Så det gäller att ha lite koll när en läser turförslag så en vet var de startar ifrån. Åre Trails har jättefina beskrivningar med interaktiv karta över alla turer, beskrivning av svårighetsgrad m.m.

För mig blev det här helt perfekt, nästan två timmar och det är min längsta runda i år. Kroppen kändes toppen förutom tröttheten då, men den beror som sagt på crossfit och ovana i år. Blev peppad på att springa mer backar och stigar! IMG_3646IMG_3645

Starta året med löpning på vintern

Ett av mina nyårslöften är att springa varje vecka. Jag är världsmästare på att sätta mål och även planering, ganska bra på att genomföra det men jag behöver ta mig tid att utvärdera syftet och värdet av att sätta olika mål. Efter ett år av lyckad löpning så började jag skriva flera nya mål, distanser och tider, men jag kände att det var något som skavde. Jag vet ju så väl vad jag vill springa milen på eller att jag skulle vilja springa en halvmara i fjällen. Det är liksom inte en plan eller ett löfte, det bara finns där och jag jobbar mot det, sakta men säkert. Jag suddade och skrev om, ett mer utmanande mål som känns som det fyller ett mycket större syfte är att ta mig ut varje vecka. En liten tur såhär på vintern då jag prioriterar skidåkning, så att inte benen totalt glömmer bort hur de ska göra och det blir sådär jobbigt att börja om på våren som det alltid blir.

Blev så himla glad när då Sara med bloggen Träningsglädje drog igång en löputmaning med tävling om underställ från craft där själva utmaningen är att ta sig ut och springa en gång i veckan i fyra veckor.

Varje vecka i januari springer vi ett gemensamt löppass. Vi ses inte fysiskt – var och en springer på sitt håll och när det passar en bäst.

Veckans pass skulle varit distanspass men det slog till och blev tokkallt så jag klädde mig i underställ och ytterkläder med träningskläder i ryggan och promenerade strandpromenaden till iksu plus. Fick ljuset, fick utomhusluften men sen rev jag istället av ett par intervaller på löpbandet. Enda sättet för mig att hålla mig kvar på ett löpband är intervaller, annars faller jag död ner av tristess. Mitt pannben klarar mycket men inte distans på löpband. En gammal favorit 5x60s, 5x45s, 5x30s med 30s vila mellan både set och reps. Hade en utmaning från Maria vilken hastighet jag skulle klara på sista intervallen och jädrar vad jag sprang! Hade glömt hur jobbigt det kan vara men jag var så nöjd efteråt! Hängde kvar en stund på gymmet, med betoning på hänga som är min nya favoritgrej sen jag lärde mig göra chins.

Idag har temperaturen stigit och det var sol och minus 5 grader så jag har njutit av ett långpass i skidspåret med lugnt och bra flyt i skejtandet och träffade på flera iksu längdkompisar att åka runt och småsurra med.

Träningen 2016

traningen-2016

Ännu ett träningsår in på kontot och just hemkommen från årets första skidpass tänkte jag sammanfatta året som gått. Vilket år det har varit när jag ser tillbaka på det!

Det är sedan klassikern 2013/2014 och det utdragna ryggskottet 2015 som jag varit noga och fört träningsdagbok. Det övergripande målet är alltid: hålla mig skadefri, känna mig stark och orka göra det jag tycker är kul. Utifrån det är det kul att sätta mål eller fokusera på något särskilt.

Skadefri?

Ja, det har jag klarat. Det är det mest fantastiska! Jag har lyssnat på kroppen, stegrat i lagom takt och varierat träningen. Och fortsatt med en helsickes massa rehab och prehab. Hittade en ny fysioterapeut som var helt guld, precis den jag behövde och hon hittade precis de övningarna jag behövde så under hösten har jag fixat de små skavanker jag hade kvar från tidigare överbelastningar.

Året i siffror

Jag hade som mål/nyårsplan att träna 250 timmar eller mer. Det beror naturligtvis på vad man räknar och inte men det är oavsett en ganska hög siffra, som jag hade med mig från att året innan ha tränat så mycket och mått jättebra. (Sammanfattning träningen 2015, om någon är intresserad)

Antal timmar: 358

Antal tillfällen: 349

Antal mil: 94,6

Det är jättemycket mer än jag trodde när året började. Det är fördelat på en massa olika aktiviteter och jag har dragit gränsen vid fysisk aktivitet, allra oftast ombytt. Jag har inte tagit med när jag cyklar till jobbet (ca 15x2min/dag *5 * 45 = drygt 100 timmar ändå) eller när jag yogar hemma kortare än en halvtimma (vilket händer rätt ofta faktiskt). Däremot har jag med promenader, dock inte med hund. Handlar mest om hur mycket jag ids logga, ska exakt allt med . Mitt syfte är att hålla koll på träningen dels för det är så himla kul med siffror och statistik men också för att kunna planera vila, mat, träningsprogram och framförallt undvika överbelastningsskador.

traningsformer-2016

Överlägset flest pass är yoga, jag har yogat i mer än två arbetsveckor!

Instruerandet

Jag har tagit paus från bodypumpen efter vårterminen för att jag kände att det behövdes efter 3,5 år. Det blev tjatigt att lyssna på mig själv och jag hann/orkade aldrig gå till gymmet utöver pumpen så jag blev inte starkare och hann inte riktigt rätta till mina svagheter. Jag har fortsatt med somamove och mojo flex och jag älskar verkligen rörlighetsträning och att instruera det. Att få se allas utveckling!

I somras började jag även instruera i yoga, efter ungefär ett och ett halvt års regelbunden yoga och några utbildningar. Det ångrar jag inte en sekund, jag höll på det länge och tänkte att jag vill ha yogan för min egen skull men jag tycker så otroligt mycket om det så jag kände att jag vill verkligen förmedla det också. Fantastiskt kul att få möjlighet att göra det på Systrar i bergens resor till Hemavan, premiären var i somras och snart åker vi till Hemavan igen för skidåkning i februari och till sommaren blir det ännu en sommarresa.

kickoff_forvaltningen_6781_160824_mpn-1

Guldkant att få instruera kollegorna på en kick off också! (Foto: Mattias Pettersson)

Löpningen

Baserat på statistik från 2015 (antal pass: 30, antal mil: 10) satte jag mål för löpningen:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)

Det gick. Jag sprang tjejmilen på 54:45 i septbember! Hurra! Så efterlängtat att klara att öka tempot. Det är fortfarande inget våldsamt tempo men bevisligen behövde jag en del träning för att klara det. IMG_9810.JPG

  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 

Antal pass: 55 och antal mil: 38,1. Herregud, nästan dubbelt så många pass och nästan fyra gånger så långt. Jag visste i och för sig att jag satte relativt låga mål, men ville hålla dem realistiska och framförallt fokus på mål nummer fyra.

  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning

Ja, faktiskt. Det har varit roligt att springa. Både kort och snabbt och långt och länge. Till och med långt och snabbt med mantrat ”detskakännassåhär” under tjejmilen var roligt.

  • Hålla mig skadefri

JAAAAAA! Det viktigaste målet av dem alla, jag klarade att lyssna på kroppen och stegra och fördela ut träningen så jag höll mig

  • När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Det gjorde jag, först som guide för systrar i bergen när vi sprang heli-trail på kungsleden i Hemavan och sen med mina kompisar i Ammarnäs när vi sprang vilse och fick ett myrpass några veckor senare.

img_9347

Mer fjäll både på vinter och sommar

Apropå fjäll så har året varit fyllt av betydligt mer fjäll och berg än vanligt. I februari var jag på snöskovandring – ska det kallas träning förresten eller borde det snarare vara med i årskrönikan om resor? – det var verkligen ett minne för livet! Första gången jag gick med snöskor, första gången jag vandrade på höga kusten och första gången jag tältade på vintern. Det är precis sånt här jag vill orka göra och 2016 bjöd verkligen på aktiva semestrar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Läs mer om Höga kusten winter classic del 1, del 2 och del 3

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus på höga kusten winter classic. Jag och Josefin i bild, foto: Rike

IMG_8928.JPGToppen av Kebnekaise 20 juli 2016

Styrketräningen

Jag hade mål för den också som redan 2014/2015 visade sig vara ganska orealistiska men nu i höst gav jag mig tusan på att bli starkare och körde 12 veckor basövningar, ett grundprogram för att prova på styrketräning. Det har hjälpt och jag tar numera 50 kg i knäböj ganska lätt och ganska djupt, jag kan göra marklyft i nästan kroppsvikt utan att få ont i ryggen och efter att jag rehabbat axeln blev bänkpressar mycket stabilare och som en jättebonus kunde jag då plötsligt göra bryggan i yoga mycket lättare. Resultatet av stärkt baksida. Den allra roligaste framgången i gymmet är dock att jag ÄNTLIGEN lärt mig göra chins! Eller pull ups som de heter på engelska, varianten med handflatorna från mig med bredare grepp och man jobbar mer med ryggen. Jag är så stolt över detta att jag tagit med både mamma och pappa till gymmet för att visa!

img_0841

Första gången jag var supernära och blev så begeistrad att jag filmade för att se själv om det var sant. Det här är en skärmdump av filmen och sen dess har jag klarat ordentligt flera gånger, fråga mamma och pappa!

Skidåkningen

Säsongen har börjat bra med en träningshelg i Saxnäs i december som gav en skjuts framåt. Jag åker just nu utan mål men drömmer om mitt evighetsmål att nångång åka Kungsledenrännet…

img_0819Lite suddig men när det är -25 är det ett under att mobilen ens var igång

Vad har jag inte gjort?

Jag har tyvärr inte kört ett enda triathlonpass i Holmsjön, jag har bara cyklat en enda gång på landsvägshojen som nu fått flytta in i förrådet istället för sovrummet och jag kan fortfarande inte stå på händer. Sånna gånger är det bra att kunna se att det finns ju en tydlig anledning att jag inte hunnit med även cykling detta år, det finns liksom inte tillräckligt med timmar för allt som är roligt.

Bonusen

Bonusaktiviteten var ändå när jag kitesurfade igen i somras för första gången på över fem år. Och de gick så bra!! Förutom det så hade vi en underbar och aktiv semester i Italien vid Gardasjön med bland annat intervaller och milen på strandpromenaden. Men mer om det i sammanfattningen om resor! img_8602

Jag och Maria efter årets svettigaste mil, på strandpromenaden vid Gardasjön

Om längsta löpsäsongen nånsin


Såhär såg det ut idag på strandpromenaden, fullt med folk som njöt av höstsolen. Jag var en av dem, jag skulle springa ungefär en timme hade jag tänkt i ren njutaranda och så blev det. Det här har varit den längsta löpsäsong jag nånsin haft, det är slitet på oktober och det innebär att jag sprungit i 7 månader, varje vecka sånär som på en vecka förkyld och en vecka då jag fjällvandrade istället. Jag har tänkt fortsätta med löpningen och försöka hålla en gång i veckan åtminstone tills det blir skidsäsong. Idag fick jag ett skönt kvitto på att kontinuiteten lönar sig och att styrketräning och rehab också gör det. Jag bara sprang i ett skönt tempo och det slutade med milen under timmen på en puls som var mer än 10 slag under per minut än då jag springer lopp. Puls och tider är ju individuellt men kontentan är att jag förbättrat mina tider jämfört med i våras och förmodligen främst löpekonomin, alltså tekniken. I sju kilometer hade jag riktigt bra flyt, sen började det gå lite tyngre att hålla tekniken och jag hade till och med fått hjärnsläpp fast jag kan kilometrarna rätt väl längs strandpromenaden så när jag trodde att det var två kilometer kvar var det egentligen tre… Så när det pep och jag trodde jag var klar var det 1km kvar. Bara bita ihop. Så det slutade med att jag orkade hålla en bra löpstil, den där jag vet att jag kan kräma på om jag vill och där jag inte blir skadad, i en timme. Det är stort i min lilla löparvärld. Det tänker jag leva på länge när det nu blir mörkare och som motivation att hålla igång så löpningen får fortsätta vara härlig nästa säsong!

Om lugna mornar 

Den här veckan har jag haft massor med jobb och jobbmöten varje lunch dessutom. Därför har jag varit lite extra noga att sova ordentligt och försöka planera mellanmål. En sån vecka att hålla igång träning men på lugn och enkel nivå. Mornarna gillar jag faktiskt såhärårs, det är mörkt när jag vaknar och jag får automatiskt starta i lugn och ro, bäst är att få dricka kaffe medan det ljusnar. Imorse drack jag till och med kaffet i sängen och drog sen på mig löparkläderna direkt och startade arbetsdagenmed  friskvårdstimme i Gammliaskogen. Hittade en ny favoritstig, en nygammal 5km-slinga, och vilken bra start på dagen! Mer info om slingan vid annat tillfälle, nu är det dags för upplösningen av riktiga karlar.