Om länkkärlek

träningsbloggare rosa skrotJuni är slut och det är dags att summera den här träningsbloggutmaningen med lite länkkärlek och det går ju bara inte att göra utan att välja temabild med en annan tränings (och rese-)bloggare Lisa – livet från den ljusa sidan. Vi hade följts genom bloggarna en tid och när jag och Maria var i Stockholm mötte vi upp på Rosa Skrot och körde ett svettigt ryggpass. Det är väl det bästa med cyberspace när man får träffas på riktigt också!

Förutom Lisa så är det fler träningsbloggar jag läser och inspireras av. Petra Månström, Lovisa ”Lofsan” Sandström, Träningslära/Jacob Guidol och Fitnesscoachen ligger i topp på de jag läser nästan dagligen, annars läser jag mycket krönikor i Runners world och andra artiklar om träning. Och ärligt talat finns det sjukt mycket skräpbloggar om träning också som mest handlar om proteinpulver och #aldrigvila (mest idiotiska hashtaggen i världshistorien om ni frågar mig) så det gäller att vara lite uthållig tills man hittar de bra inspirationskällorna.

Tack för den här utmaningen Upp och hoppa! Kika gärna in på min instagram också, tänkte göra lite länkkärlek där också, där är det helt andra jag följer och inspireras av!

Om ett mål jag missat

  Bild: pool i cabo roig i väntan på morgonsimning

Tio minuter för tidig till iksu som tydligen öppnar 07 på sommaren, sitter jag och funderar på mål. Jag kan inte riktigt komma på ett mål jag missat, förutom under 55min på milen, men det betyder ju inte att jag klarar allt jag tar mig för eller att det blir som jag tänkt alltid. Jag bara ändrar nog målen i tid tror jag. 

Ibland kan jag faktiskt tänka att jag borde nog satsa mer, våga riskera att misslyckas. Men det är också ganska skönt såhär, jag gör så mycket ändå.  En löparcoach lärde mig ett klokt råd, ha tre nivåer på målet. Guld, silver, brons. Det går anpassa på både träning, löneförhandlingar, att göra-listan osv. Det är ett bra sätt att tänka tycker jag!

Om ljusa sommarkvällar och varför jag skriver 

 Ännu en sommarkväll med vänner, som jag längtat efter den här tiden. Fördelen med att bo i sin gamla hemstad är att många kommer tillbaka då och då och hälsar på familj, och då ses vi som bor i stan också. Det går oftast alldeles för länge mellan gångerna men förr eller senare är det dags och då är det som det alltid har varit! En god pasta på vezzo och flera timmars uppdateringssnack, perfekt måndagkväll om ni frågar mig.

Varför jag skriver då? Temat på träningsbloggutmaningen alltså, ja det är en vana som blivit kvar. Det är avkoppling för mig, som en slags dagbok även om den inte är alltför privat. Det har jag en riktig, hemlig, dagbok till. Jag sitter återigen med mitt nya goda sommarte jag fått av mamma och lyssnar på diskmaskinen och klockan, träningsväskan för imorgon är packad och jag tar några minuter att varva ner. Att skriva om träning är bara naturligt, jag ger ju inga direkta tips på träning så det är väl förhoppningsvis någon som kanske blir inspirerad, annars är det också ett sätt för mig att samla och komma ihåg för min egen skull bara. Nog för att jag har en träningsdagbok också… Och en femårsdagbok… Men sen är det slut på dagböcker.

Om utomlandsträning

 Jag drömmer mig tillbaka till morgonpromenaderna och de djupa andetagen med ansiktet mot solen för en dryg vecka sedan. Värme, ingen brådska och ljudet av havet, det kan inte finnas något bättre sätt att starta dagen. Det skulle vara med ett morgondopp och några simtag då.

Många tränar på semestern och på resor, jag gör det oftast inte. Om jag inte är på träningsresa förstås. Jag brukar passa på att vara ledig och visst kan jag få lite kryp i kroppen men det brukar aldrig vara allvarligt. 

Den här resan blev det dock en hel del, jag gjorde yoga på terassen och jag både promenerade och sprang på mornarna för att se mig omkring. 

  

On request körde jag också lite somamove vid poolen, här visar jag ett tankeknep för bra hållning, tänk att du fäster en ballong i hjässan som drar lite lätt rakt upp. 

Om sporter jag utövat 

Det här kapitlet kan bli ett långt inlägg… Mycket har jag provat på, inte minst på skolgympan också, men jag tolkar det här som vad jag utövat mer regelbundet och kanske tävlat i.

Sport och lek när jag var liten

Jag har haft turen att få prova på det mesta jag velat, jag har gått någon termin i ridskola, simskola, balett, fotbollsskola, åkt längdskidor, slalom, snowboard, gymnastik, spelat hockey med kompisar. Det har varit en bra grund för att alltid tycka skolgympan varit kul och att det inte har känts som ett hinder att prova på något nytt.

Lagidrott (och huvudsporter)

Två sporter har upptagit det mesta av min ungdomstid och det är fotboll och basket. Jag började med fotboll som sexåring och fortsatte ända till gymnasiet och en lite kort comeback strax efter gymnasiet. Fotboll var sporten som ”alla” höll på med när och där jag växte upp så där hade jag alla klasskompisar.

Basket började jag med i fyran och där kände jag två kompisar (till en början, sen fick jag massor av nya vänner runt hela stan), det är en liten sport i Umeå men ändå blev jag fast. Vi spelade alla matcher i norrbottenserien eftersom det bara fanns ett till lag i Västerbotten och det var Skellefteå och vi krossade dem varje DM, så jag har sett många sporthallar i norra Sverige ska ni veta. Jag spelade hela högstadiet och satsade ganska hårt på gymnasiet, och till slut la jag av med fotbollen för att bara hålla på med basket. När jag gick ut skolan och i vida världen spelade jag litegrann med Worcester Wolves i England, jag hade dock ingen licens för utländska spelare så jag var bara med på träningarna.

Fritidssporter som ändå är fys

Löpning började med fotbollslaget och senare även basketen. Sommarfys med basketen samtidigt som det var säsong i fotbollen, och tvärtom. Så löpning har jag alltid sett som komplement till allt annat, tills 2009 när jag kom hem från att ha rest i sydamerika i några månader och jag inte hade något jobb eller plugg, då gav jag mig tusan på att springa 1,5 mil. Det tog 12 veckor, jag följde programmet slaviskt och sen dess har jag sprungit halvt regelbundet, ganska frivilligt.

Skidor har jag alltid haft men aldrig tränat. För några år sedan började jag åka lite mer regelbundet och blev sugen på att förbättra tekniken lite så jag har gått lite teknikkurser och även åkt Vasaloppet och lite seedningslopp.

Löpning och skidor betraktar jag numera som mina två huvudsporter för kondition, och jag älskar att ha det säsongsvis.

Cykel började jag med förra året inför Vätternrundan och som de flesta andra har jag förstås cyklat ända sedan jag var liten. Jag har inte haft någon bil på över fem år så jag cyklar verkligen överallt, det drar ihop i transportcykling på ett år vill jag lova. Bra vardagsmotion!

Så där har vi klassikersporterna, simning har jag alltid älskat men aldrig tränat (sen simskolan) eller tävlat i.

Gym och gruppträning

Styrketräning i gym började jag med på gymnasiet som komplement till idrotterna jag höll på med, sen har jag haft uppehåll och bara sporadiskt gymmat när jag pluggade och inte förrän nu lite mer regelbundet.

Jag har däremot hållit på en hel del med gruppträning, framförallt som deltagare men på senare år även som instruktör. Mina favoriter som jag inte bara provat på utan gått mer eller mindre regelbundet nån period är Bodypump, somamove, bodybalance, yoga, aerobics (waaaay back, när aerobics var det coolaste som fanns), vattengympa, indoor walking och cykel/spinning.

Fritidssporter för skojs skull

Några saker jag aldrig betraktat som sport, motion eller träning. Därmed inte sagt att det inte är en sport, det är det, men för mig är det lek. Det är Kitesurfing och snowboard. Dessa två utför jag alldeles på tok för lite, de står på min eviga bucket list att göra mer av, framförallt kitesurfingen.

IMG_1809

Dag 23 i #uppochhoppaijuni