España – Johanna Westberg

Vykort från Sa Coma, Mallorca

maj 4, 2023maj 4, 2023Johanna W

Så sitter jag återigen och skriver ett vykort på bloggen och det är nästan på dagen tre månader sen sist. Jag hade tänkt, och också trott, att jag skulle blogga mer. Berätta lite mer om hur det var i Mexico till exempel. Några har undrat om det här med att flyga och/eller resa med bebisar.

Tiden har inte funnits och efter några fler svängar förkylningar, ett ”sportlov” och senare en fin påsk i fjällstugan så är vi nu ute på andra sidan vintern och har ännu en gång flugit hela familjen till solen. Ja, jag har lite klimatångest det ska sägas. Men efter ca tre års uppehåll p.g.a. pandemi, graviditet och sedan pyttisar som till en början var så små att vi bodde kvar på neo så känns det faktiskt ganska välförtjänt. Och med två små…. Känns det som att vi vill passa på resa innan de fyller två då det börjar kosta.

Så Mallorca blev det, sambon cyklar och för alla inbitna är Mallorca ett klassiskt resmål för just det. Jag började några veckor innan resan att kalla det för träningsläger även för min egen del, mest för att ladda och peppa mig själv. Jag har känt mig så redo att komma igång, ett stort behov som just på grund av alla förkylningar och sömnbrist hamnat långt ner i byrålådan för gamla avlagda minnen.

Jag fantiserade också om att sitta med en kopp kaffe på en terrass och blogga och det dröjde mer än en vecka men nu står stjärnorna rätt, båda barnen (och sambon) sover siesta och jag sitter och smälter den sena pastalunchen inför mitt fjärde löppass härnere. Målet var fem löpning och fem styrka och det verkar kunna gå i lås. Styrkan kom jag igång med bra några veckor innan vi åkte men i Umeå har löparvädret lyst med sin frånvaro för att uttrycka det milt.

Så det är ungefär det vi gör här. Vi är i Sa Coma, en liten by på östkusten några mil söder om det mer kända Alcudia. Lugnt, lågsäsong och massvis med barnfamiljer vilket Sam och Leo tycker är kul. De är själva väldigt populära också, många som vill försöka få dem att skratta och de bangar sällan. Redan på planet fick de en beundrare som kom och lämnade pärlplattor och hårspännen till dem.

Vi bor på Hiphotels Mediterranean club, ett stort hotell som är riktigt barnvänligt, med bland annat piratpool och inomhuslekplats. Flera pooler, all inclusive (som vi inte har), barnklubb, träning för vuxna m.m. Det blir förhoppningsvis ett eget inlägg med en lite utförligare recension!

Förutom springer och badar så promenerar jag mycket med vagnen, de sover bäst i den och här intill finns en fin vandringsled/stig med avstickare och varianter som går längs havet, leder upp till ett utkikstorn med kanon och café eller till byn som ligger just norrut, Cala Millor. Vi har provat olika varianter varje dag och tagit oss längre och längre tills vi i regel kör fast med dubbelvagnen och får vända. Men det är underbart för mig som aldrig gillar springa på asfalt och än mindre nu när jag är i upptrappningsfas efter graviditeten. Sa Coma är lugnt, precis som alla recensioner vi läst, men det är ändå mycket turister och en rätt myllrande strandpromenad med några uteserveringar så det är häftigt och underbart att fyra minuter från hotellet där strandpromenaden tar slut är en plötsligt som ute på landet och tuppar gal och det är hästar överallt.

Det var allt för den här gången, naturligtvis hann jag inte skriva klart före någon vaknade utan sitter nu med en av mina andra drömmar: ett glas vin, lite jordgubbar och choklad och lugn och ro att blogga.

Vykort från södra Spanien

februari 12, 2022Johanna W

Här kommer ett litet vykort från Analucien i södra Spanien. En dryg vecka med spontanbokade biljetter med Norwegian, direktflyg från Stockholm till Málaga. Jag har försökt räkna och det är kanske 11e gången i Spanien (13 om jag räknar kanarieöar) men har aldrig varit såhär långt söderut. Mest sugen på att bara vara, få lite värme, få lite sol och återvända lite mindre genomskinlig. Resvanan har ju helt klart legat av sig under pandemin, på gott och ont. Jag har för det mesta omfamnat lugnet lite mer och känt att jag ändå haft klimatångest kring flygande och att jag faktiskt redan rest så mycket, så jag har inte känt mig så drabbad. Men att efter två år göra allting igen, boka biljetterna, packa väskan, läsa ihjäl sig om covid-reglerna (just det är ju nytt i resesammanhang, om än lite uttjatat i vardagen) och sen kliva av planet och mötas av dofterna och värmen, det välbekanta som slår emot en när en kliver ur flygplanet… förtogs aningen av munskyddet men ändå, det fanns där.

Först spenderades några dagar i Málaga, sen några i Granada som är ca 1,5 timme härifrån, och nu tillbaka i Málaga. Jag tänkte att några bilder ska få utgöra vykort och så verkar äntligen bloggpeppen återfunnen så det kommer fler inlägg när jag kommit hem och hunnit kolla igenom alla bilder och smälta allt.

*Såhär ser de flesta middagarna ut. Tapas, tapas och åter tapas.*

Gamla stan i Málaga är favorit för middag, många fina små gränder fullproppade med uteserveringar.

*Stranddag och att läsa en pocket tills den tar slut. Som en dröm!*

*Självklart har jag badat! Det var inte jättevarmt, men det är det ju sällan när jag badar ändå.*

*Granada var en väldigt fin stad, den här ”älven” uppenbart tillrättalagd liksom många av gatorna, rena och raka med apelsinträd överallt.*

*En flamencoshow för turister, med dyra men goda tapas till. Sällan skådad inlevelse!*

*En liten cykeltur utanför Granada. Hyrde cykel och fick tips om relativt enkel men vacker runda och sannerligen, den här kommer i eget inlägg för det var körsbärsdalen på jorden!*

*Alhambra! Det här var en av få saker jag verkligen ville se på den här resan, har velat sååå länge. Även denna utlovas ett eget inlägg.*

*Ja ni ser ju, behövs väl inte vara arkitekturintresserad, historienörd eller byggnadsingenjör för att uppskatta detta?*

*Pedregalejo, en liten by bara nån km utanför Málaga och väldigt mysig strandpromenad med massor med restauranger.*

*Paella såklart. Faktiskt första kvällens. Pang på bara och har fortsatt på det temat.*

Gick blixtsnabbt att förvandlas från en lite fördomsfull om hur folk använder munskydd till likadan. Det är inte rimligt att ha hela tiden, lika lite att byta hela tiden eller klara att vara petnoga när en ska ha det på överallt. Från och med igår är det iallafall inget krav utomhus.

*Frukosten på hotellet i Málaga var en positiv överraskning utöver det vanliga, det här hör inte till vanligheterna när frukost ingår i Spanien (oftast typ en toast och en kaffe)*

Veganglassar har kommit till Spanien, till och med bättre utbud än i Sverige som annars är väldigt bra på alternativ kost och allergier (enligt mig iallafall och som följt mjölkfri-glassutvecklingen under snart fjorton år)

Det var allt för nu, dags att klä på mig och promenera in mot centrum och hamnen för lite lunch och sen en sväng på Picassomuseet. Haft en riktigt slö dag idag med molnig himmel och mycket OS på streaming men nu är det dags njuta av det sista dagarna innan det bär av hemåt på måndag. Hasta luego!

Hur ska jag ens kunna tänka tanken om terror i Barcelona?

augusti 20, 2017Johanna W

Jag sitter i soffan efter en helg hemma då jag gjort ”ingenting”. Jag har alltså träffat kompisar, tagit det lugnt, varit runt Nydalasjön, skördat på kolonilotten, firat en födelsedag och hälsat på farmor. Vardagsgrejer. En helg då jag inte rest någonstans alls och en såndär helg som uppskattas ännu mer just när en är borta rätt ofta på helgerna. Det jag inte riktigt har tagit in är att det hänt igen, och den här gången mitt i min gamla hemstad för en termin – Barcelona.

Den här bloggen började där, sist jag var där var i oktober 2014 och jag kände mig hemma direkt, jag har vandrat ramblan upp och ramblan ner så många gånger att det är helt omöjligt att ens gissa. I oktober ska jag dit igen och jag har inte bokat biljetter än men de flesta dagarna kommer spenderas i bergen utanför stan så jag har tankar på att åka någon dag tidigare för att hinna gå lite i centrum också. På mina gamla gator.

Ska jag tänka annorlunda nu? Jag har funderat en del på det de senaste dagarna och visst är det helt sjukt att på ett år så har det här blivit något som händer i Europa. Sociala medier svämmar över med citat och flaggor om att vi inte får låta det styra, vi ska inte bli rädda. Men det samtalsämne som snabbt brukar komma vid fikabord och i sociala medier är ”törs en resa dit nu?”. Eller ännu värre ”kan jag resa nånstans nuförtiden?”. Det är svårt att greppa och för en som skriver om resor titt som tätt känns det konstigt att blogga om just att resa när det nyss har hänt. Igen. Även om alla vet att det kan hända precis varsomhelst. Vi är många som bloggat om de tidigare terrordåden i Europa det senaste året, jag bloggade om London när det hände med en önskan om att London skulle få återgå till att vara London i folks tankar och inte en skräckplats.

Det är svårt att inte bli rädd, att inte akta sig. Lätt att säga att det ska inte få begränsa en, desto svårare att verkligen känna det. Men jag tänker på det som en olycka. Jag förstår om det låter konstigt men nu har det hänt och det kommer att hända igen. Jag önskar lika mycket som alla andra att det får ett slut men jag tror inte det kommer hända inom den närmsta framtiden. För att nånstans greppa det här med rädsla och tankar om att begränsa sig så har jag landat i det så, som en olycka. Handlingen i sig är ingen olycka, tvärtom, det är det sjukaste en människa kan göra att utsätta helt oskyldiga människor för det och så långt ifrån en olycka det går att komma. Men att råka ut för det, eller att en närstående ska råka ut för det, det skulle vara ren och skär otur. Det går att vidta vissa försiktighetsåtgärder som att inte hänga kvar kring övergivna väskor eller gå i de största folksamlingarna men mycket mer än så går inte att göra. Det kan också hända något i trafiken eller någon kan bli sjuk. Det är sånt vi inte rår över. Ett attentat kan tyvärr hända närsomhelst, varsomhelst men det fortfarande en otroligt låg sannolikhet att råka ut för det. Jag tänker på det som med min flygrädsla, även om det förstås är en banal jämförelse. Men den hjälper mig.

Ramblan, en helt vanlig dag som fick förbli en helt vanlig dag.

En helt vanlig kväll i Barcelona. Som det ska vara.

Om homtels i Madrid

oktober 6, 2016Johanna W

I Madrid bodde vi på ett ställe som kallade sig ”homtels”. Tanken var att likna ett hem men ändå vara ett hotell eller hostel. Reception i bottenvåningen, men egen lägenhet med fullt utrustat kök, samt till och med diskmaskin och tvättmaskin!

Så gött att kunna ha lite för-frukost i kylen, koka te och att ha möjligheten att laga mat hemma, om vi hade velat.

Woo! heter företaget och vi hittade det via internetsökningar. Vi tyckte det funkade jättebra, alltid trevligt hyra lägenhet och just tre personer går inte riktigt jämnt ut heller utan nån får alltid en extrasäng. Så även i det här fallet men då fanns det iallafall plats för den. Så istället för att vara nervös över en privatperson som hyr ut sin lägenhet eller bo via airbnb som ibland funkar strålande och ibland kan kännas något för privat för en svensk som vill ha sitt space så var det här faktiskt en rolig lösning att prova på. Vi valde Atocha för vi visste att det skulle vara lätt ta sig dit från flyget och för att det låg nära parken el retiro så vi kunde ta en liten morgonjogg. Nu renoverar de tydligen de lägenheter vi bodde i vid Atocha så enligt nyhetsmejl kommer de anta någon annan form, men de verkar även ha homtels vid Plaza Oriente.

Lätt ta sig in även efter att repan stängtIkea-myspys. Märks inte att vi är utomlands…

Fräscht badrum

Nice med mycket förvaring för kläder, speciellt om det tänkt regna och någon tänkt springa!

Ingen städning ingick men de bytte handdukarna om vi ville, toapapper och diskmedel ingick men som vanligt i Spanien ingick inte frukost utan det blev utforskning av olika frukostställen varje dag, det passar den här trion utmärkt.

Så summa sumarum, det är roligt prova på lite olika boendeformer på resa tycker jag. Oftast blir det lyckat och för den som tar sig tid leta på olika bokningssajter, läsa på tripadvisor och höra runt bland bekanta och läsa bloggar så finns det riktiga fynd att göra!

Om museum i Madrid

juni 9, 2016Johanna W

Det finns tre stora museum i Madrid som omnämns i alla guideböcker som en punkt på att göra-listan. Det är:

Museo Nacional del Prado
El museo de arte Thyssen-Bornemisza
Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia

Det finns naturligtvis många, många fler men dessa är de tre största och de ligger inte alls långt ifrån varandra så antingen passar det att bo i närheten och ta ett om dagen eller så göra en museidag och ta alla tre på en gång. Pradomuseet ligger i anslutning till el parque del retiro så det är också en bra kombination att strosa lite i parken och se på kristallpalatset före eller efter ett besök på Prado. Jag har aldrig varit på Thyssen-Bornemisza men på de andra två och mitt favorit är Reina Sofia. Blandad konst från olika epoker men mycket av de jag gillar som är lite abstrakta och rebelliska, och de är också spanska: Joan Miró, Salvador Dalí och Pablo Picasso. Jag älskar de abstrakta knasiga målningarna av Dalí, Miro har mer geometriska abstrakta och Mirós museum i Barcelona är också värt ett besök vid tillfälle! De båda är katalaner och jag antar det är därför jag kommit dem lite närmare, jag är ingen vidare konstkännare. Men de är påtagliga när en bor i Barcelona och har läst spansk historia, jag har också varit till Figueres där Dalí bodde. (i bloggens ungdom, på förra portalen så bilderna är inte ens överflyttade men ett inlägg finns HÄR faktiskt och de gamla bilderna finns kvar på blogg.se). Och Picasso som väl de flesta har hört talas om, har ett av sina största alster på just Reina Sofia – Guernica. Den har en väldigt intressant historia om inbördeskriget i Spanien och den får en inte fota, och jag var ändå upptagen med att stå och tappa bort mig i tavlan, men förstås finns det bilder och info på nätet.