Skidhelg i Ammarnäs

Förra helgen var en såndär kanonhelg igen, som det ibland kan bli. Vi har pratat i flera år om att åka på träningshelg i Ammarnäs jag och min bästa skidkompis Sofie, eller att åtminstone ha träningsläger på hemmaplan och bara fokusera på skidor, åka två pass om dagen och resten av tiden hänga och äta. Inte har det blivit av. Vi har varit på skidträningshelg i Saxnäs två gånger ihop (2016 och 2017 och jag en gång till ifjol 2019 då hon inte kunde) och så var vi på en anordnad skidhelg i Ammarnäs för två år sen, några veckor innan vi skulle åka Kungsledenrännet för första gången och det var guld värt. Det var nog faktiskt den helgen som gjorde att vi klarade det. Men äntligen blev det en helg vi båda kunde och vädret såg lovande ut. Dessutom fick vi med oss pappa som sällskap, en riktigt bra kombo och vi fick också några småprojekt och lite planering gjort.

Torsdagkväll gick åt till att köra upp men på fredagmorgon möttes vi av ett kanonfint Svennes spår, pistat dagen innan och sen dess hade det snöat en del men det var ändå fint före. Det flöt på fint även om det inte gick särskilt snabbt. I Umeå har all åkning på isig konstsnö gjort att tiderna varit rätt snabba även om inte åkningen varit särskilt bra, här blev det precis tvärtom!

Jag körde med andningsmask eftersom jag varit förkyld i flera veckor och aldrig blivit riktigt hundra och inte vill irritera luftrören i onödan. Råkade dock tappa själva filtret efter första dagen nånstans i nysnön och då hade faktiskt förkylningen släppt så det gick bra utan också, både med mask utan filter som jag testade först (hjälpte ganska okej!) och helt utan. Men tips till alla som får kalla luftrör, kanske har astma eller köldastma, de funkar jättebra! Man ser lite galen ut men det är väl investerade pengar även om de är lite dyra, det är en frigolitbit värd sin vikt i guld.

Första dagens pass blev ett mittemellansnabbt pass i 1,5 timme för att testa spåren, backarna, formen och så vidare och det kändes bra! Vi bestämde oss för intervaller på eftermiddagspasset och däremellan skulle vi hinna valla… Ingen rast, ingen ro på det här träningslägret! Men det gick fint och vi hade egentligen inte någon tid att passa mer än middag och bastu. Så intervallerna blev backar, tio stycken och vi gjorde det enkelt för oss. Först värmde vi upp till första bästa treans växel-backe och så körde vi den fem gånger. Det tog ca 35-40 sekunder per intervall och gick faktiskt riktigt bra, härligt känna det svarar när man trycker på lite. Men flåsigt! Sen fortsatte vi varvet och kom till andra halvan av Svennes spår där det är lite brantare backar och så valde vi ut en för tvåans växel och körde den fem gånger.

treans-backen fotad dagen efter eftersom intervallerna skedde i pannlampans sken

De intervallerna blev ”bara” knappa 20 sekunder men det räckte för att få känna på puls och lite syra i benen. Sen åkte vi varvet ut och var nöjda med det, det behöver inte vara krångligare än så! Så lyxigt kunna köra vart som helst eftersom det är så lite folk (och jag känner 90% av de vi eventuellt skulle ha mött) så det är bara att välja backe, och backar är enklare än att försöka göra några längre intervaller eftersom spåret är ganska kuperat (även om det finns en lång flack del i början/mitten/slutet nere på raningen). Hem till hamburgare och sen efterlängtad bastu!

Dagen efter vaknade vi till fint före och nypistade spår men med lite nysnö på. Vi fick uppehåll precis när vi skulle köra och det var bara härlig surfkänsla i spåret, jättefint under och bra stavfäste. Första passet var långpass och det gick bra hålla nere pulsen och uppe humöret, vi unnade oss små pauser på krön och drack var tjugonde minut och tog energi efter en timme. Efter 2 timmar och 15 minuter var vi nöjda men med känslan av att ha orkat mycket längre om det behövts, det var en go känsla! Men också hungriga så det var inte dumt att komma hem till doften av pyttipanna….

Vi är lite farliga på pauser dock så de ska tränas bort, sportklockans krassa sanning talar sitt tydliga språk att det här laget vilar lite väl mycket och det såg vi redan på rännet att tiden rinner iväg fort, det var visserligen välbehövliga pauser men det är också lätta minuter att kapa.

Treansbacken igen, lite tyngre men med känslan av att orka hela i bra tempo gjorde att den kändes helt okej även lugn. (den är längre än den ser ut)

flacka delen av Svennes spår

Vi filmade också en del! Det är så sjukt nyttigt. Såg dels själv hur jag vispade med stavarna och lite annat jag kan träna på men sen ville jag visa den för min fysio också för att kanske få lite ledtrådar om mitt ryggont och han såg ganska tydlig skillnad på höger och vänster ben som jag inte såg själv så nu får jag ”träna vänster röv”…   Det var också väldigt fotogent så vi tog oss tid till det också, lugnt långpass som det ändå var.

Härlig känsla efter långpass! 

Efter långpasset var det skidskytte på TV och inte alls lika slitna som dagen innan så det ändes inte ens motigt med ett andra pass. Det skulle dock bli ett kort pass klassiskt bara, men det där med ”bara” fick jag äta upp litegrann. Jag hade glömt hur lite jag gillar klassiskt. Men för första gången i mitt liv åkte jag på elljusspåret bakom skolan! Det var kuperat så det räckte och blev över och jag har så himla dåligt glid på mina skinsskidor tycker jag, och jag är för seg, öm och svag i ryggen för att staka så det blev en mental krasch som det så ofta blir för mig med klassiskt, särskilt innan jag kommit in i det. Man får ju offra lite glid när man har tejp eller skins (eller för mycket fästvalla) men hellre det än släpp faktiskt, men ändå…. jag gillar fristil och det passar mig bättre både tekniskt, för att jag övat mer och för ryggen. Men några varv så var vi nöjda och sen lyxade vi till det och for och käkade på GC. Ja, det blev hamburgare igen. Men renfärsburgare, riktigt smarriga är de!

Söndag och sista dagen vaknade vi upp till fortsatt fint väder, klart och något kallare. Ner mot fem-tio minusgrader men förhoppning om sol. Fredagen (17/1) var faktiskt dagen som solen återvände till vår nivå på Nolsia, men det var tyvärr mulet då så det var efterlängtat när den faktiskt dök upp på söndag förmiddag!

Eftersom det var hemresedag kunde vi inte åka ett så långt pass och vi ville också ha mer intervaller så eftersom vi körde backar på fredagen var planen långa flacka. Kanske lite konstig ordning på upplägget men jag kände mig förvånansvärt pigg på söndagen! Det var nog långpasset som satt som ett schmäck och var tillräckligt lugnt, jag vaknade mycket piggare på söndagen än på lördagen.

Vi tog talluddvägen som jag kallar den, alltså landsvägen uppströms vindelån som vintertid är en skoterled, för den är flack och perfekt för långa intervaller. Dessutom skoterspår som är brett och fint att åka på och som pistas då och då, men som är det underlag som mest liknar Kungsledenrännet vilket ju är bra att träna på om man ska åka just Kungsledenrännet….  eller rännet* som vi närmast sörjande, artikulationslata västerbottningar säger. (ränne funkar också om man vill vara riktigt lat.)

*Behöver jag förtydliga att ”att ränna” är att fara (förlåt jag vet det är inte heller rikssvenska) fort fram. Kuta järnet typ. Eller långt. Att springa. Att åka skidor. Säg att det finns i övriga Sverige eller att min läsarkrets är tillräckligt liten? Nu fortsätter vi iallafall.

Flackt och fint för norska intervaller, 4×4 minuter med 2 minuters vila emellan. Föret var lite kallt och trögt så det blev mestadels treans växel men bitvis så trött att det fick bli tvåan. Nästan aldrig gick det köra fyran och jag undvek det också, för att få det lite jobbigare. Och för att jag behöver träna trean mest, för det har några gamla skejtveteraner tipsat om. Det är som motsvarigheten till att lära sig staka, det går hålla på hur länge som helst i lite olika farter i allt från lite flackt utför (om det är kärvt eller man är jättetrött) till ganska brant uppför. Och framförallt på flacken och på skoterspår är det kanon. Så sagt och gjort, vi tog i och jag trodde lungorna skulle pipa ur bröstkorgen och det är inte ofta jag lyckas med det på skidor! Det brukar ibland bli lite för snabbt och lätt och då tappar jag antingen flåset eller balansen, så det var bara bra att det inte gick så snabbt. Usch och fy vad tungt det var just då men fy tusan vad härligt det var sen!

Såå trött! Men också såå nöjda!

Sen gled vi hemåt i maklig takt och kunde sammanfatta en superbra träningshelg för Team Vallafritt som vi heter i år. Fem pass på tre dagar, totalt drygt fem mil. Två intervallpass av olika sort, ett långpass och ett klassiskt. Och ett mellanmjölkspass som faktiskt är bra att göra ibland de med. Massa god mat, massa vinterstudion och bara häng i stugan och otroligt mycket sömn. Och så ser ni ju omgivningarna, snö och vinterlandskap. Tänk att det äntligen blev av, och att det blev så lyckat. Underbart!

Träningshelg på längdskidor i Saxnäs

Saxnäs! Jag var här första gången på träningshelg i Saxnäs 2016 och bodde på Saxnäsgården och åkte massor, året därpå var jag totalt slut efter hösten och kom hit och pustade ut efter flytt 2017.

Tredje gången gillt och det har varit en riktig kanonhelg, kanske den bästa hittills faktiskt. Otroligt tur med vädret och föret, klart väder men bara -1, fantastiskt fina spår och inget annat att göra än att äta, sova och åka skidor. Ungefär hälften bekanta ansikten från tidigare år och hälften nya, alla med skön inställning.

Träningspassen har blivit totalt sex stycken, upplägget har varit tränarledda teknikpass på förmiddagarna och fri åkning på eftermiddagarna. Lite justeringar i det utifrån dagsljus och att många var sugna på tempo så igår körde vi sprint på förmiddagen.

Så summerat blev det totalt ungefär 7,5 mil fördelat på 5 mil skejt och 2,5 mil klassiskt. Kul vara igång med klassiskt igen, på mina nya skins-skidor. Helt okej fäste och rätt kasst glid men med lite justeringar av bindningens placering blev det betydligt bättre.

Så en kort mysskejt när vi kom i torsdags, på fredagen heldag med skejt med skejtteknik på förmiddagen och tröskel på eftermiddagen och jag fick ett superbra tips om stavisättningen som gjorde stor skillnad. Eftermiddagspasset blev mycket hårdare än planerat, två varv på ”blomman” som är rätt backig, så drygt 90 min tröskelträning med 300 höjdmeter.

I lördags körde jag klassiskt och först var jag med på sprint och det blev fyra heat och nyttiga intervaller på knappa 3 min. Ringrostig som tusan men det är inte dumt för tekniken att gå på i tempo faktiskt. Det är verkligen det jag behöver också, få lite fart. Efter det lite egen åkning och jag tog bagarstugespåret i lugnt tempo och bara njöt av vädret och omgivningarna och så på eftermiddagen var det skönt med ett lugnt teknikpass.

På lördagkväll hade vi dock det nästan bästa passet någonsin i åtminstone min Saxnäshistoria. Några föreslog en tur till en stuga som ligger längs med spåret och vi värmde glögg och tog med oss i lugnt tempo eftermiddagen, perfekt att mota matkoman med. När vi kom fram hade de tänt en eld och vi drack glögg och åt pepparkakor inne i stugan medan kaminen sprakade. Alldeles stjärnklart och vi släckte pannlamporna och åkte i bara månljuset. Magiskt är bara förnamnet, det var vansinnigt underbart!

Jag hade sparat satsfjället tills idag för att köra det i dagsljus så imorse var de kära skejtskidorna på igen och jag följde med i fint tempo upp, jättefin snö återigen så det var inte alls så tungt som jag mindes den. Det var så härligt med soluppgången och utsikten att jag åkte upp ett varv till, inte den sista halva kilometern som är så brant utan jag vände strax under stigningen börjar. Gled ner och direkt in i bilen och nu är det återigen dags för MAT. Vi har packat och städat ur rummen och nu är det bara lunch innan vi rullar hemåt igen. Så supernöjd och peppad på skidor och påfylld med energi och fjälluft!

Bildbomb kommer här:

Iksu höstschema 2019

Plötsligt ikväll gick min träningspepp från ca noll till hundra. Jag var på gymmet och kände mig stark, stretchade och kände mig lagom orörlig. Sådär inte ont någonstans men når inte alls dit jag brukar. Utesäsongen har varit fin men nu är det dags för vardag igen, jag tänker fortsätta varva med uteträning förstås men från och med måndag så startar höstschemat på Iksu igen. Jag har nya dagar och ett nygammalt pass också.

Tisdagar Iksu Plus

17.50 Somamove 45 min

18.40 Yoga för löpare 70 min

Torsdagar jämna veckor på Iksu spa

19.20 Pilates cirkel 55

Jag byter alltså dag och tider för somamove och yoga för löpare från måndag till tisdag och lite tidigare på kvällen, hoppas det ska funka för alla som vill träna med mig. Har haft måndagar länge nu. Somamove är det release 19 som jag håller på och tränar in och på yogan kommer vi börja jobba med basen i löpning och yoga – höfterna.

Torsdagar växlar jag alltså med en annan instruktör så det är jämna veckor ni träffar mig och jag är superpeppad på att få köra PC igen, det är ett år sen sist och jag har under det året tränat mycket bålträning själv och nördat ner mig på det så det ska bli kul att få utmana alla deltagare.

Välkomna!IMG_3589.jpg

Sommarens träning

Igårkväll höll jag min första yinyoga-klass på iksu, det var lite pirrigt men också något jag sett fram emot. Temat var elementet vatten och en stunds svalkande, nedvarvande paus från all värme som pågår omkring oss just nu. Det är härligt med ljus och värme men många har också så mycket att göra så det blir en stress att hinna med allt och att hinna njuta av sommaren.

Två veckor kör jag yoga, och så har jag inlett Vänortsparkensäsongen också med ett somamove förrförra torsdagen så nu är det varje måndag total training och varje torsdag är det somamove, bodybalance, zumba eller något liknande mot rörelse-dans-mjukhet. Allt utan vikter eller redskap, kom som du är, ta med en matta om du vill! Vi turas om och nästa torsdag är det dags för mig igen.

Såhär ser mitt sommarschema ut nu på iksu:

ons 26/6 18.15-19.25 Yoga 70 iksu plus

Mån 1/7 19.15-20.10 Yinyoga 55 Iksu plus

ons 3/7 18.15-19.25 Yoga 70 iksu plus

Tors 4/7 19.00-20.00 Somamove i Vänortsparken

Välkomna!

Vårruset Umeå 2019

Ikväll var det äntligen dags! Vårruset med löpgruppen som jag coachat under våren. Som jag har sett fram emot att få avsluta såhär. Lite nervöst innan men inte för min egen löpning den här gången utan mer för allt runt omkring. Jag har haft kontakt med arrangören och vi har varit ambassadörer som löpgrupp och sprungit i Vårruset-linnen och buffar så de ville intervjua mig på scen, och igår hörde även VK/VF sporten av sig och ville skriva om oss! Så kul, och lite nervöst som sagt men det blev ett fint reportage om hela arrangemanget ”Peppar för vårruset” och det var kul att få berätta för de på plats också att vi tränat inför detta och förhoppningsvis vill fler haka på nästa år.

Vi samlades idag kring 18.30 ungefär och började nåla nummerlappar, stå i toakö och ladda till musiken från scenen. Starten går i döbelns park och för andra året i rad är det banan vi sprang ikväll, den verkar väldigt lik blodomloppets 5km men åt andra hållet.

Strax dags för gemensam uppvärmning 

Vi startade i tidtagningsgruppen och inte för att vi hade så jättestort fokus på någon viss tid, däremot att ha en tid att jämföra med senare i sommar eller nästa år. Det innebar att vi startade prick 19 och sprang ut från Döbelns park och över kyrkbron till Teg.

Glad löpcoach inför loppet! 

Vi snirklade oss längs med vattnet på Tegssidan ända bort till cykelbron och faktiskt en liten kringelikrok runt lekplatsen där, en vätskestation med vatten, och så över cykelbron tillbaka.

Här kommer vi ner genom broparken 

Längs med kajen och sen upp till Döbelns park igen och i mål! Det gick såå bra, alla fick bra lopp med sig och de som hade satt mål klarade dem också. Jag kom i mål sist av alla och ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna och synen framför mig när hon som sprang närmast mig drog iväg på den snabbaste slutspurten jag nånsin sett in i mål.

Sen var det picknick och lite prisutdelning på scen, vi hade inte ens varit med i quizet så vi vann tyvärr inga biljetter till varken basketmatch eller tjejmilen men trevligt hade vi!

Den här medaljen betyder alltså inte bara genomfört lopp ikväll för mig utan även att ha haft min första löpgrupp. Så roligt det har varit, bättre än förväntat. Nu ska jag njuta av den känslan och så hoppas jag att det blir fler gånger!

Löpteknik – Bild från en av våra träningar

Bild från vår allra första träning. Hur tur har vi haft med vädret?!