Johanna Westberg

Ifjol var jag less på nyårslöften och hade mest skrivit träningsmål som jag aldrig klarade, jag var knappt ens missnöjd för det fanns förklaringar som att jag fokuserat på annat eller varit skadad så inför det här året tänkte jag helt om och skrev en bucket list istället. Jag skrev en lista på det jag verkligen ville att 2018 skulle innehålla och som inte redan var bestämt eller planerat.  Så här kommer utvärderingen av den!

• äta veganskt en hel månad – det gjorde jag redan i januari. Veganuary helt enkelt.
• fysisk aktivitet ca 350 timmar, jag vet nu efter två år att jag mår väldigt bra av den dosen, men notera alla skräckslagna att det innehåller även yinyoga och fjällvandring. (se * i förra inlägget) – jag har loggat 370 timmar i år, men det är stor vikt på fjällvandring och även mer promenader. Mer nördigheter under rubriken årets träning längre ner.
• tatuera mig – jag har ingen och jag har velat länge, jag vet inte vad och jag vet inte var på kroppen och plötsligt har jag fått nog av tanken på att ”tänk om jag ångrar mig” och ”men det är så fint med dem som inte har nån tatuering det är så vanligt nu, det är mer speciellt att inte ha det”. Jag tror att 2018 kan bli året då jag slår till. – Det blev det! I oktober tatuerade jag in en favoritsiluett från fjällen i Ammarnäs på underarmen.
• springa ett fjällopp – kom igen foten! Resten av kropp, knopp och flås är på god väg att bli riktigt hållfast. Men som vanligt kan man inte gå snabbare än den svagaste länken. – det blev massor av fjällöpning och lopp varav ett var ett äkta fjällopp, Ammarnäs Trail 2018.
• Vinterbada – det har ju blivit jättepopulärt så det ska väl inte vara några problem egentligen, bara att ta sig för. Utan bastu alltså. – Det här klarades av i februari ute i Obbola men har faktiskt följts upp nu i vinter också, jag börjar gilla det!
• Gå en vintertur i fjällen – här får vi slå ihop de två turerna och vara lite generösa med bedömningen. Jag har varit mer i fjällen än på länge och hoppat på kursen fjällsäkerhet och med den var jag ute på en tur i Abiskofjällen fyra dagar med tält kring Abisko och även om det var i september så hade vi snö och minusgrader.
• Gå en sommartur i fjällen – som sagt, massor ute men ”bara” en övernattning på sommaren, av alla ca 10-15 utedagar med Layla på fjället men sen sent på säsongen, i Oktober så åkte jag och Sofie till Marsfjällen över en helt och sov ute i tält två nätter och då slog vädret om och blev riktigt varmt istället så vi hade både snöfläckar och t-shirtväder. Så jag ger mig själv godkänt på sommarturer också.
• Boka en resa som pirrar i magen – det gjorde jag i juli och jag har visst inte berättat om den än. Men det kommer snart, den närmar sig med stormsteg och i februari bär det av!

Jag hade också ett extra mål som jag knappt vågade säga men jag kände att det var dags att våga satsa, jag ville åka Kungsledenrännet OCH DET GJORDE JAG! Inte bara jag heller, det är ju en lagtävling så jag hade aldrig klarat det utan min vapendragare Sofie. Jag tycker den här bilden förtjänar uppmärksamhet en gång till. Såhär vill jag träna och tävla som lag, ner till minsta detalj men alltid med glädje. Här testar vi vindsäck och chokladbollar med salt i inför rännet, en alldeles vanlig fredagkväll på gamliaspåret.

Årets resor

Jag började året lugnt på resefronten, jag var trött och sliten efter en intensiv höst och jag längtade efter att vara hemma och göra inget särskilt och efter att åka skidor så faktiskt under hela januari-april så var de enda resorna jag gjorde till Ammarnäs några gånger för att skotta tak, åka skidor, fira påsk, träna skejt och sen åka Kungsledenrännet. Inte förrän i maj reste jag längre, då till Göteborg och firade Sofies 30-årsdag och Götet bjöd på sommarvärme och premiärdopp!

Precis i slutet på maj och början på juni åkte jag på en utflykt till Stora fjäderägg utanför Umeå, en riktig kanonhelg så nära men ändå verkligen känslan av resa. Jag vill verkligen göra mer sånt! Sen åkte jag till Åre och till Ammarnäs. Juli bar det av till italienska alperna för guidning med systrar i bergen. Wow alltså!

Juli-augusti var sen Ammarnäs och Umeå och en konferens i Trondheim. För första gången åkte vi tåg en längre resa med jobbet och det var första gången jag åkte tåg till Norge. I Norge har jag ju åkt tåg, men inte till. Jag var sugen på att åka på en höstresa någonstans dit det är varmt men eftersom jag kom in på kursen fjällsäkerhet så blev det resor till Abisko och Kiruna istället. Jag har varit i Västerås, Stockholm och Övik på konferenser och även två helger i Stockholm privat. Så mitt år känns helt fantastiskt och som att jag upplevt massor av nya ställen och aktiviteter, men det är alltså inte så mycket utomlands som det brukar vara för mig. Skön check på klimatsamvetet faktiskt.

Nu i höst har jag läst en kurs i turismkunskap och det räknas som turism när jag åker till Ammarnäs, rent definitionsmässigt enligt internationell standard. För mig känns det väl kanske inte som något som ska in på reselistan, jag är ju där så ofta jag bara kan liksom. I år har jag varit där 40 dagar när jag räknar efter, tänk att det ändå känns ganska lite.

Årets träning 2018

Jag har haft ett riktigt bra träningsår och jag har också prioriterat det. Jag har valt bort tid vid bloggen bland annat och jag har gått och lagt mig tidigt för att orka och slippa bli sjuk. Året har varit fyllt av tid utomhus och jag har åkt mer skidor och sprungit mer än nånsin förut och kroppen har hållit för det. Högst upp på mina träningsplaner eller träningsmål brukar det alltid stå: hålla mig skadefri och inte ha ont i ryggen. Det vore inte helt sanningsenligt att säga att jag har varit helt skadefri, men känslan över året är ändå det eftersom jag har kunnat åka så mycket skidor, springa och gymma. En nyckel är nog att jag hållit i gymmandet 1-2 gånger i veckan i över ett år nu. Foten som krånglade ifjol har läkt helt och jag har blivit mycket starkare. Ryggen har varit bra ända tills nu i julhelgerna och det är 14 månader sen sist, så det är faktiskt ingen fara på taket. Det är långt mellan gångerna och det har i princip redan gått över. Däremot har jag dragits med en konstig svullnad i en hand som i somras gjorde att jag inte kunde lyfta tungt eller yoga med händerna i backen, men det är under utredning fortfarande av både landsting och fysioterapi och det verkar gå åt rätt håll det med.

Men alltså nästan 70 timmar skidåkning, 46 timmar fjällvandring (och då loggar jag bara själva vandringen, det är ju många pauser, en del tältnätter och annat utöver det där) och så har jag varit ute väldigt mycket med Layla. Vi har vandrat och sprungit och det som inte loggats som fjällvandring eller löpning har hamnat på nordic walking och då är det inte vanliga kisspromenader det handlar om utan det är isåfall minst en timme, oftast i skog eller fjäll och ofta med fikapaus, orientering, lydnadsträning eller något annat.

Jag har däremot valt att inte tänka alldeles för seriöst på träningen utan jag har många gånger i år tränat med andra för sällskapets skull. Det hade jag inte kunnat göra om jag följt träningsscheman slaviskt men jag hade inte heller orkat hänga på en cykeltur upp på Biergenas om jag inte var grundtränad för det. Det motiverar mig att fortsätta träna allround!

Årets utflykter

Jag ville ha mer utflykter, se mig omkring närmre och få in saker mer i vardagen och på helger hemma. Det har jag verkligen lyckats med och det hänger också ihop med att jag verkligen prioriterat att umgås med nära och kära och att de har samma intressen. Så jag har bland annat varit ut på stora fjäderägg, till bäcksjön och ätit middag och en annan gång sprungit runt den, tagit alla sommarkontroller runt Ammarnäs, sovit i fjällstuga med Layla bara för att och badat och druckit glögg i piparböle. Ett bra år med mersmak för detta!

Årets event

Jag har inte heller alltid tränat, varit i fjällen eller rest, jag försöker göra annat också. Jag är ju ruggigt bortskämd med event och kulturella inslag, dels eftersom min brorsa jobbar med att arrangera olika konserter, föreläsningar och stand up men också för att vi har det bra på Umeå universitet med kultur på campus, hälsa på campus och öppna föreläsningar som olika föreningar ordnar. Så i år har jag sett bland annat Carina Bergfelt, Denis Mukwege, renhornen, P3 dystopia radiobio, P3 perspektiv med Hanna Hellqvist, Marius Sommer, Ann-Sofie Forsmark, Malin Lundskog, Magdalena Forsberg, Hanna Marklund, umeå humorfestival, Sofia Karlsson stjärnenätter, a tribute to Dire Straits, utomhusspelning med Lars Winnerbäck och Melissa Horn, Peter Jöbacks musikal… säkert har jag glömt något.

Nyårslöftet

Jag lovade mig själv att jag inte skulle klanka ner på mina prestationer och framförallt inte säga att jag är långsam. Det är många gånger jag fått stoppa mig själv men det har fungerat. Och samtidigt har det också gått bättre och jag är mer nöjd med löpningen, det blev plötsligt kul. Och till slut så blev jag faster. (tihi)

Summering av 2018

Så det var det där ordet jag valt som tema, space.

Jag har burit det med mig och det har fungerat, jag har prioriterat efter det och jag har fått ett fint år som blev mer än jag kunnat önska. Ett år i en ny lägenhet dessutom är till ända och även där har jag följt min intention, att göra fint och spendera mer tid hemma och jag börjar faktiskt njuta av det. Och jag älskar min balkong, mer än ni kan ana. Det skulle gå att skriva så mycket mer men det får räcka så här.

Såhär ser mina mest gillade bilder ut på instagram. Där syns att året innehållit att jag blivit löpcoach och sprungit en hel del lopp. Det framgår mycket fjäll och där har vi också vinterbadandet men jag saknar några höjdpunkter och det är dessa som jag tar med mig:

Kungsledenrännet!

Jag blev faster till Bella, vilken livshhöjdpunkt!

Min kusin Lisa gifte sig med sin Nils i ett riktigt sagobröllop hemma hos oss i Ammarnäs. 

Den här bilden säger mer än tusen ord.