Johanna Westberg

Jag sitter på tåget hem och försöker ta in senaste veckan, det har varit en helt fantastisk vecka på så många sätt. Jag har åkt tåg hela vägen ner till Davos i Schweiz för att jobba som guide för systrar i bergen på en resa i samarbete med ving. Faktiskt den första tågchartern sedan någongång på 80-talet, helt ny typ av resa. Precis i klimatkrisens tider då Greta samlar hela världen i klimatstrejk. Samma vecka som detta så går vings ägarbolag Thomas Cook i konkurs men ving återuppstår bara någon dag efter igen. Vi påverkades inte alls eftersom vi åkte tåg och nu verkar det ju tack och lov ordna upp sig. Jag hade lite tankar inför en så lång tågresa, hur ska det gå? Kommer vi bli försenade? Vad händer då? Och vad händer om någon inte kommer med vid något byte? Kommer vi dö av långtråkighet på väg ner?

Tågresan kan sammanfattas med att den har gått hur bra och smidigt som helst. Vi har haft totalt en timmes försening på hela resans båda vägar, och den hände i Danmark på nervägen då vi blev stående men det påverkade bara vårt tre timmar långa stopp i Hamburg som istället blev två timmar, så ingen fara på taket. Gruppen har varit helt fantastisk att resa med och det har gått jättesmidigt vid alla byten, det gör också att det händer nånting så man får lite frisk luft och sträcka på benen och något händer, till skillnad från om alla timmarna vore i ett tåg. För mig har det varit en extra resa till och från Umeå som gjort att jag fått en totalt två dygns resa per väg, det är lite långt men det är så det är. Jag har sovit på hotell i Stockholm och knappt packat upp, men det är skönt duscha och sova en natt på fast mark även om ett anslutande nattåg hade gjort att jag kommit hem tidigare och sovit bort mer av resan.
Den största delen av sträckan är dessutom i Sverige, ungefär hälften för mig och ungefär en tredjedel för de som åkt från Stockholm. För våra gäster från Lund och Malmö som klev på i Köpenhamn tog resan ”bara” ett dygn.

Konstigt nog har tiden gått rätt snabbt, lite mer rastlöst på vägen hem men så är det ju ofta tycker jag då man bara vill hem. Dessutom kunde vi slappna av lite mer då och känna efter, på nerresan var det hela tiden nånting att fundera på kring nästa byte och inför veckan.

Själva vistelsen har varit toppen på alla sätt och vis, vi har bott fantastiskt fint och haft underbar frukostbuffé och tillgång till SPA i hotellet så jag har bastat nästan varje dag. I Davos finns också ett ”guest card” till alla bussar och berg- och kabinbanor som vi haft och därmed åkt kostnadsfritt överallt. Så vi har åkt omkring dels med gruppen och även på eftermiddagarna efter turerna för att reka lite inför kommande dagar, helt perfekt och ett så smidigt sätt att kunna anpassa deltagandet till gruppen när någon ville ha en kortare eller lättare dag på grund av förkylning eller annat. Jag hade en helt fantastisk kollega som jag till allas stora förvåning aldrig hade träffat live före (förutom två skypemöten) men vi klickade direkt och har haft så kul och känt att vi kompletterat varandra jobbmässigt. Vi gjorde fyra turer tillsammans med vår grupp, resan var så stor att vi delade upp gästerna i två, och i fredags hade vi ledigt innan tåget gick vid fyra på eftermiddagen så då åkte vi ena bergbanan upp, jag och min guidekollega, Sofia och så sprang vi runt ett av bergen vi vandrat med gruppen på ena sidan. Det låter helt galet men ja, det går alltså att ta bergbana upp till 2600 möh och där springa flack utför, jättefin grusstig runt ett berg till ungefär 2300 möh och hoppa på bergbanand är igen. Totalt ungefär 7-8km och jag kan säga att det blev måååånga fotostopp.

Aningens otur med vädret med ösregn hela första dagen och sen lite skurar men å andra sidan har vi fått sånna kontraster att upplevelsen bara förstärkts. Inget gnäll heller från någon i gruppen, tvärtom hela tiden positiv stämning och kämpaglöd. På högre höjd la sig regnet som snö så vi fick dels ännu vackrare vyer med pudrade toppar och också lite kontraster på vandringarna.

Jag har varit aktiv på instagram stories och sparat resans inlägg som en höjdpunkt som heter Davos för den som vill in och kika lite i efterhand. Allt rymdes inte så löpturen fick bli en egen höjdpunkt som heter Bergslöpning, tillsammans med några tidigare löprundor i fjällen.

Nu är jag alldeles strax tillbaka i Umeå och som en deltagare sa, nu ska det här få landa inombords. Lite bilder från resan, i någorlunda kronologisk ordning.

STOOORT tack till alla inblandade, framförallt gruppen som ville resa med oss men också självklart Johanna som driver systrar i bergen, Margareta på Ving och så världens bästa guidepartner Sofia och grymma fotografen Maja!

Första dagen när vi rekade första turen

Frukost på hotellet 

Första turen, i inte helt perfekt fotoväder.

Monstein, målet för första dagen.

Andra dagens stig, upp mot Jakobshorn

Som efter ett tag kom upp i snö

Jag förklarar något igen, just här tror jag det var om lavinstaket och vikten av att ta skavsår på allvar (nej, det hör inte ihop men det var en ganska lång paus) 

Tredje dagen gick vi långt och lugnt, istället för brant. Mot Sertigdalen.

 Längst in finns ett riktigt coolt vattenfall

Jag förklarar fjärde dagens olika alternativ, för de som hade krut kvar i ben och lungor gick vi rejält uppför och de som ville ha en lugnare dag hittade alternativ kring Schatzalp. Motivation i Schweiz! Ena dagen choklad, andra dagen ost. Glada deltagare. 

Vi knatade upp till Strelapass och åt lunch.Och gick panoramaweg ner, och såg bland annat Davossjön.

Några av gästerna hittade ett riktigt bra matställe, Lokal. Evigt tacksam! Åt en galet god vegburgare och en ännu godare laxburgare dan därpå. 
Ofta är vandringarna i liftsystem, på gott och ont. Lite liftstolpar skymmer bilderna men det är också välpreparerat och bra service med kabinbanor och restauranger. Man får komma ihåg också att i Schweiz har de gigantiska skidanläggningar i hela berg, inte som i Sverige där ingen skulle gå på utflykt i en slalombacke precis.

Väldigt populärt cykla också.

Sista dagens svårslagna löppass