Vårvintern – tio dagar i Ammarnäs

Jag har ju varit mycket i fjäll det här året tack vare kursen, och med Kilimanjaro på det så är det ännu mer tid utomhus i bergsmiljö men däremot har jag inte varit hem till Ammarnäs sen allhelgonahelgen. Ovanligt länge. Så äntligen blev det påsk och för mig är det Ammarnästid, det är bara någon enstaka påsk där jag missat och det kändes jättekonstigt. I år var kungsledenrännet helgen innan och eftersom min skidträning i år bestod av tio mil totalt, alltså bara två mil mer än vad loppet är långt, och att Sofie hade förhinder så var jag återigen funktionär. Jag tror det är åttonde gången jag står i syterstugan och prickar av åkare. Så jag åkte alltså upp på fredagkväll efter jobbet, förhandlade lite om starttiden och fick den förskjuten till strax efter 06 och så packade vi in oss alla i skoter och pulka och såklart var det lite hundar som skulle med också. img_9077

Loppet flöt på bra och jag tog inte en enda bild, de ser likadana ut när det inte är några åkare och när de kommer då hinner jag inte fota. Kika i gamla inlägg om Kungsledenrännet om ni vill se mer hur det ser ut. Jag såg speciellt fram emot att som vanligt få heja på kusin Lars och hans teammate Arvid men också i år få heja på lagen som hört av sig inför rännet. När alla var förbi så åt vi lite mat och sen liftade jag ner över tärnasjön och vem träffar jag där om inte bästa peppen Sofie från Sorsele som vi tränat med på tekniklägret ifjol och som vi träffade precis där oå tärnasjön förra året vi åkte. Sen kommer sträckan som de flesta tycker är värst, en mil uppför mellan tärnasjön och steiner, så det liftade jag! Sen hoppade jag av där det började bli fin utsikt och åkte resten av vägen hem. a1e71a44-a56b-4246-8e47-113b11867c57

Det är samma ställe som den här coola bilden togs ifjol som frontar inlägget Kungsledenrännet 2018 – i år åkte jag! som så många läst.

rennet-2018-lag208-001Foto: Adam Larsson

Så kul att få se de andra lagen åka och de kom i mål och var superduktiga, kul att kunna hjälpa till med lite tips på allt som vi var lika nervösa över ifjol. Vad ska vi ha i säcken? Hur många gels? Vadå lina?

För min del blev det 3,3 mil och föret var inte lika bra som prognosen men med tanke på att det var lite löst och sugigt så var det nog bra att det var mulet och inte strålande sol, det hade nog blivit värre då. Jag hade inte ens vallat i år (!) utan körde på förra årets rännetvalla och med tanke på det och den lilla träning så fick jag en riktigt härlig tur med noll stress och fikapaus i alla kontrollerna och många glada hejarop från förbipasserande skotrar som trodde jag var med i tävlingen, extra tapper utan lagkamrat vilket händer när nån måste bryta att vissa åker vidare men utom tävlan.

Så bra jobbat alla och en efterlysning: ni som läst inlägget och pratat med Sofie på träningen, om ni läser det här kan ni inte höra av er så vi får veta hur det gick för er också?

img_9089

Dagen efter rännet har det blivit tradition att det är fint väder och vi åker på utflykt. I år blev det Äivesåive och grabbarna som åkt tolkade efter skotern. Inget fel på deras återhämtning inte, även det en tradition. img_9093Jag nötte på med min lavinspade och byggde snöhög för eldnätet som jag lärt mig i Saltoluokta och sen satt jag i solgropen precis hela dagen! 40246c46-e074-425b-be8d-a03a3496df4b

Så var helgen över och för att slippa åka massa bil och få lite mer tid i fjällen så hade jag tagit med mig jobbet dit. Parkerade på altanen och hade skypemöten och satt och mejlade och skrev dokument. Effektivt men också lite plågsamt men med avbrott för skidåkning på tisdagen så kändes det ok. Och helt klart värt att inte sitta inne på kontor förstås, faktum är att det som sagt blir mycket gjort när man sitter helt själv.

img_9149

Sen anlände Bella och då var det plötsligt 1000% svårare att koncentrera sig, så på onsdageftermiddag checkade jag ut, skärtorsdag hade jag tänkt ta kompledigt ändå. Jag ville så gärna försöka få till en liten vintertälttur till och få med Layla. Hade köpt turskidor äntligen, efter att ha testat lite olika sorter blev det ett par varma kängor från Lundhags och ett par turskidor med skins och stålkant från Fischer. Stavar körde jag på ett par gamla old school i nån rejäl metall, och tur var det skulle det visa sig.

3844945c-f093-4a2d-ac60-6ba77f47873c

Vi fick skjuts med skoter en bit uppför vägen mot Biergenas, till där vägen svänger höger och skoterleden går av mot vänster. Gamla kungsleden är det och jag tänkte att vi skulle gå ”kroken” eller ”omvägen” som den nya Kungsleden har sin sträckning. Med ”nya” menas sedan rätt många år, men vi kallar den fortfarande gamla kungsleden och det är nog fler än en som blivit förvånad när man kommer över fjället och skyltarna mot Ammarnäs minskar i avstånd men då ska man egentligen till Rävfallsstugan och sen 14 km till, istället för att gå rakt ner över Biergenas och komma ner på nolsia. Vi hade kanonväder och det blev för varmt efter bara några minuter så det var bara att skala av och åka i öppna byxor längs sidan och i underställströja och buff. 8b072a05-69fc-4ecb-afe4-d9e86dde8cd2Lunch efter en timme då vi hade kommit upp på kalfjället och sen åkte vi då mot hängbron vid Lisso där den här leden ansluter på kungsleden. Vid Lisso fick vi feeling och det var sånt kanonväder och därifrån är det sommarled en bit och alltså inga kryssmarkeringar utan små käppar varvat med stenar som inte syntes, så vi tog en kompassriktning och körde lite freestyle. Sagolikt magiskt och jag kom på mig själv med att åka runt och sjunga högt. Det var tur, för den härliga känslan skulle vi behöva leva på ett tag, den höll inte i sig så länge till. 4307b42c-583a-457b-bf06-c598ad41537a

Leden går efter nån kilometer på kalfjället ner genom skogen och det skulle bli brant, det visste jag. Det jag inte hade räknat med var snöns bärighet, den var…. inte så bra. Det tog bara nån minut så var första totalkraschen ett faktum, skidor, stavar, jag och ryggsäcken djupt ner i snön. Sån där sockrig blöt snö som letade sig i överallt för inte hade ju jag stängt vädringsdragkedjorna på byxor och jacka eftersom det var så varmt. Att skidorna ens höll är ett under, det kändes som de knäcktes direkt och jag antar det tyder på att det var ett ganska bra köp. Jag försökte skråa och jag försökte trampa på sidan men ingenting hjälpte. Några meter och sen var jag under snön igen. Fick koppla loss Layla men hon tog sig ju ändå ingenstans så hon kämpade lika mycket hon, det bar inte för henne heller men hon hade iallafall ingen ryggsäck på sig. Jag försökte ett tag med att gå i snön men det var djupt till över midjan så det blev galet jobbigt och blött så efter att ha kämpat nästan en timme men inte kommit mer än några hundra meter så bestämde jag mig för att slå upp tältet och hoppas på skare tidigt morgonen efter.

38b84835-4e20-46e2-b8c7-9087d9ccf9d8

Vi skulle ju ändå tälta och det är ju bra träning att prova på sånt här, så jag kopplade Layla vid ett träd (hon hjälper inte till så bra med tältuppslagning) och så började jag skotta och försöka få platt och bärighet. Inte helt lätt men efter en timme var tältet på plats och vi kunde hoppa in och byta till torra kläder och fleecepyjamas på hunden och pusta ut och få en lång kväll i tältet och bara chilla!

6ae69292-6eb6-43f6-81ae-c912f176df44

Inte alls dumt och jag hade täckning så jag kunde kolla läget på nästa sträcka med erfarna fjällfarare som nyss varit där och den var inte i så bra skick så jag bestämde redan på kvällen att det fick bli plan B, tillbaka mot Ammarnäs när vi kommit ner på platten igen och inte över Geråive, vi skulle inte ha hunnit på de dagar vi tänkt vara ute och det skulle vara en onödig risk och onödigt jobbigt. Kallt, blött, långt och inte nattkallt enligt prognosen heller. Så efter en påse ahlgrens bilar i tältet somnade jag gott, Layla sov redan sen länge. Dagen därpå var vi båda ganska trötta och det kändes segt att stressa för att försöka få morgonskaren och tyvärr hade det ändå inte varit minusgrader. Packade ihop och började ändå och liiite bättre var det allt och som en skänk från ovan såg vi sen ett spår som nån annan åkt på och då höll det!

89bda933-5a4d-4828-a586-288a2b65d32b

Det tog ändå två timmar att åka de knappa två kilometrarna ner genom skogen till skoterleden så det var väl avvägt att vi då skulle svänga tillbaka och inte vidare mot Rävfallsstugan. Det är en vinterled men skotrarna kör på ån just här, vilket jag hade glömt, så det var inte riktigt så bra som vi hoppats men å andra sidan inga skoteråkare att trängas med. Betydligt bättre för det kör skotrar här också då och då och fler hade åkt på skidor också så plötsligt tog en kilometer inte ens en halvtimme.

1c3b18d3-3159-48d3-b104-cc74bbc5c75e

Vi pausade och tog en kopp kaffe, dagens första faktiskt på grund av att jag ändå försökte skynda mig iväg på morgonen, och den var efterlängtad! Sen nån kilometer till och vips vid goulitsbäcken så var vi ute på skoterleden igen och hej vad det gick!

cf426157-abb5-48e5-8a02-9e84bd2c3a75

Layla började dra som hon aldrig gjort förr och plötsligt gick 4 km på 45 minuter och vips var vi framme i Talludden, vår egen (hela släktens) stuga.

0436140b-c449-421d-807c-4919257e5556

Underbart skönt att få komma in och värma sig och klockan var inte mer än sen lunch men jag bestämde mig för att stanna, dels var Layla kall och jag var sugen på att fortsätta vara ute på tur men också i behov av att torka tält och liggunderlag och det är lite för trångt i vår egna stuga att göra det, plus att Charlie inte är kompatibel med tält… Så vi stannade hela eftermiddagen, eldade i kaminen och läste bok och sammanfattade dagen. Otroligt skönt.

img_9219img_9234img_9233img_9235

Vi sov gott och vaknade utvilade och ägnade morgonen åt samma sak som kvällen innan: kaffe, te och bok.

img_9248img_9244img_9245img_9240

Strålande sol igen och frukosten intogs på bron och när det började komma skoter på skoter på skoter på skoter så var morgonfriden slut och all vår utrustning torr och det var dags att vinka hejdå till Talludden och åka de sista 6km hemåt igen.

img_91563937d701-c5ac-4065-87a9-86fbfa98a8e6

Det blev en kort tur mätt i kilometer men med många erfarenheter om snö, väder, kläder, tält och mycket tid på tur ändå.

Hemma var det oppstekt palt på muurikkan och sen påskmiddag och häng med hela släkten. De hade varit asgrymma och kapat, klyvt och kastat in ved för hela säsongen medan vi varit borta. img_9264

Det smälte rejält under veckan så det var inget vidare skoter eller skidföre där på slutet så söndagen blev det löpning. Jag och Macke kutade uppför Kennets backe inte mindre än 10 gånger och vi kände oss asgrymma för det. För er som inte har lokalkännedom så är det en låååång backe och vi sprang den sista biten av den och det innebar 90 sekunder i en backe med lutning som abborrbacken på Lidingöloppet. Hej puls och mjölksyra. Sen åkte vi till Tjulträsk och fikade, dagen innan hade de tagit över en hel renhjord men på söndagen var leden inte farbar längre.

81c01eae-b554-4169-b33b-27c126035d76

Söndag var min sista kväll och då passade jag också på att basta med kusin Lisa. Det var alldeles för längesen det med och såå skönt, till slut knackade det på dörren av han som ville basta efter som undrade om vi hade tänkt komma ut någonsin.

b7bed146-d0d9-46a0-b1a1-8bf0f3bb67c9

Så sammanfattas tio härliga dagar i den lilla fjällbyn Ammarnäs. Det kändes verkligen som att slutet på vintern närmade sig och hemma i Umeå igen var det barmark och nästan sommarväder. Jag håller fortfarande på och packar undan vinterkläderna och trots att en vecka till återstår av kursen så känns det som att vintern 2019 är över och som så ofta tycker jag den ändå var lite för kort men ack så bra!

8345be42-a8b8-4445-9724-9052bd517124

 

Löpargruppen är igång!

Wow vilken efterlängtad känsla, ikväll har jag haft första passet med min löpgrupp här i Umeå. Vi sprang på strandpromenaden, eller de sprang ska sägas, jag visade löpteknikövningar och sen körde de intervaller medan jag klockade och peppade, sen avslutade vi med några styrkeövningar som byggde vidare på dagens tema: höften. Höften är en av grunderna i löpning, den behöver vara stark, rörlig och hamna i rätt position för att orka springa snabbt och länge.

Efter passet var jag hög på energi och dessutom var det en strålande vårkväll så jag sprang några intervaller själv också. Nu sitter jag i soffan med en kopp te och popcorn och bara njuter. Det här har jag velat göra länge, långt innan jag ens gick löpcoachutbildningen i slutet av förra sommaren. Tänk att det fanns intresse för en hel löpgrupp precis här och nu! Jag känner mig lyckligt lottad som har 8 kvinnor som vill träna inför vårruset med mig, det är en alldeles lagom stor grupp för att hålla de personligt men ändå få känslan och peppen av att träna i grupp. Längtar redan till nästa gång!

Laddat för hemmahelg

Godmorgon! Jag har startat fredagen med en löptur i solen, så underbart det är med ljus på morgonen?! Igårkväll storstädade jag hela lägenheten och packade upp färdigt och gjorde lite vårfint och fick lite påskfeeling. Idag äntligen en lite lugn frukost utan att stressa iväg till jobbet, jag ska dit men kan unna mig flex och friskvårdstimme. Fick ett mejl med frågor om Kungsledenrännet som jag blev så glad av att det kunde jag bara inte vänta med att svara på! Så roligt att få peppa andra som är nervösa och som ska åka sitt första ränn. Det är många som läst inlägget från förra året Kungsledenrännet – i år åkte jag! både jag och Sofie har fått frågor live också av folk som läst det. Så en bra start på helgen känner jag, trevlig helg till er läsare också!IMG_8911.JPG

Löpgrupp Umeå

Tillbaka i Umeå är våren betydligt längre kommen och löpsäsongen börjar närma sig, för alla som föredrar barmark vill säga. Löpband och vinterlöpning finns ju förstås, men det är något visst med barmarkssäsongen då fåglarna börjar kvittra, det blir ljusare så det går att springa på kvällarna överallt och många roliga lopp att delta i.

Jag kommer i år att hålla i en löpgrupp här i Umeå för kvinnor med målet att springa Vårruset. Deltagarna får ett träningsprogram att följa och vi träffas varannan vecka (obs se datum nedan) och tränar tillsammans, däremellan följer deltagarna träningsprogrammet som är upplagt för tio veckor och deltagarna väljer själva vilka dagar de andra passen ska springas, utifrån vad som passar dem.

Löpgruppen passar dig som är nybörjare på löpning eller som haft ett uppehåll och vill komma igång, eller dig som bara vill förbättra din tid på 5 km. Slutmålet är att springa vårruset 12 juni (5km, löpartävling för bara kvinnor).
Alla springer loppet individuellt men gruppen blir anmälda som 1-2 lag. Varje person väljer själv om hon vill ta tid eller inte på vårruset (eller bara heja på lagkompisarna) men vi träffas före tillsammans och peppar och sen äter vi gemensam picknick med laget när alla gått i mål och firar våra tio veckor av löpning tillsammans.

Varje träff går vi igenom löpskolning/löpteknik och tränar ett intervallpass tillsammans, som är anpassat så att alla kan springa tillsammans även om vi springer lite olika tempon, sen avslutar vi med lite rörlighetsövningar som nedvarvning. Jag tror mycket på teknikträning men för att den ska bli av behövs ofta lite motivation och den får vi av de gemensamma träffarna. Framförallt tror jag på kontinuitet och det är därför programmet är upplagt på tio veckor, det är för att lägga en bra grund för att klara sitt mål på 5km och även kunna fortsätta efteråt. Utöver träffarna har deltagarna tillgång till en sluten facebook-grupp för bara de som är med i gruppen, där de kan peppa varandra och ställa frågor (frivilligt och den som inte har facebook får information via mejl).
Har du frågor? Hör av dig!

Pris: 1500 kr inkl moms
I priset ingår: 5 träningstillfällen á 1-1,5h, träningsschema 10 v och anmälningsavgift till vårruset.
Antal deltagare: min 4, max 10 (först till kvarn)
Anmäl senast 31/3 till johannawestberg@gmail.com

Vid anmälan skickas en bekräftelse och faktura ut (det går bra med swish också) och när betalningen kommit in skickas träningsprogrammet och inbjudan till facebookgruppen.

Datum:
Ons 10 april
Ons 24 april
Ons 1 maj
Ons 15 maj
Ons 29 maj
Ons 12 juni – VÅRRUSET 5 km

Välkomna!

Lite rörlighet inlagt i dagens löppass på strandpromenaden.

 

Löpgrupp Vårruset UmeåBackintervaller i bräntis, en sommarfavorit. 

Praktik i Saltoluokta

En vecka senare är jag tillbaka i Gällivare, där jag hoppade av tåget på väg hem från utbildningsveckan i Björkliden förra lördagen. En vecka utbildning följdes av en vecka praktik på Saltoluokta fjällstation, temavecka ”familjefjäll”. Vi har haft otroligt tur med vädret, jag anlände till strålande sol och tog direkt ut skejtskidorna på en liten tur på isleden. På söndagkväll hade vi startmöte med oss guider och sen välkomstmöte för familjerna, sedan har dagarna varit fyllda av turer med lunch ute varje dag och kvällsaktiviteter för barnen medan föräldrarna ätit en god trerättersmiddag. Kul upplägg och det har varit väldigt lärorikt för mig. Intensiva dagar utomhus, supergod mat (jag blev varnad innan jag åkte att de har FÖR god mat på Saltoluokta fjällstation och jag förstår verkligen den varningen nu) så jag har somnat ovaggad om kvällarna. De sista dagarna har det blåst rejält på kvällarna och idag var prognosen densamma, så vi åkte över med förmiddagsskotern och sen fick jag skjuts med min praktikantkollega Lisa till Gällivare och har nu hängt här hela dagen och bara druckit kaffe och suttit med datorn. En ganska skön avslutning och lite lagom mellantid innan det är dags att komma hem. Jag kliver strax på tåget och imorgon vaknar jag hemma i min egen säng och huvudet och kroppen ska ställa om från två veckor i fjällmiljö (och före det inte jättelängesen två veckor i annan bergsmiljö) till vardag. Saltoluokta som tidigare känts rätt avlägset, jag har aldrig varit där förut och inte riktigt haft koll på hur det är enklast att ta sig dit, känns nu enkelt och nära och jag lämnar med känslan att jag definitivt vill tillbaka. Det kände jag redan på en gång, och som tur är så behövs min hjälp redan i sommar så i början av semestern åker jag tillbaka för mer praktik. Jag längtar redan!

ffbb7294-0933-40b8-9487-f07e5cbe4a88De här vyerna och det här vädret hälsade mig välkommen första dagenimg_8728Familj på hundspannimg_8716Här bodde jag, i Laponia, ett av husen på gården. När det inte var sol så snöade det julkortslik, fluffig snö som skapade magisk inramning. 8f01b7b2-9f7a-4b2c-98d5-234817884dd4Skidtur längs sommarleden på Kungsleden söderut. Vi tog oss bland annat till utsiktsplatsen och ravinen. img_8741En annan dag tog vi vinterleden istället (skillnaden ser ni på kryss istället för trädmarkeringarna) och kom upp precis på gränsen till kalfjället och bjöds på den här utsikten till lunch.img_8754En av kvällsaktiviteterna var att göra upp eld, tälja grillpinnar och grilla marshmallows. Inte dumt alls. img_8767I Björkudden fick vi hälsa på renar!8bc9161b-8f6e-4612-aead-0888652deefaLite trixigt men kul att åka i ravinen!img_8786Turskidor längs isleden för att pimpla48dde261-2daf-4c4e-b110-64c26d83a8ebDet var längesen jag isfiskade, det hoppas jag hinna göra mer av innan vintern är slut!img_8799Utelunch – dagen till ära jokkmokkskorv i bröd, grillad på muurikkaimg_8804Saltoluokta kyrkkåta, en kyrka tillhörande Jokkmokks församling där de har vigslar och gudstjänster vid högtider. Invändigt är den en häftig blandning av en samisk kåta och en kyrka. img_8787Jag lämnar Saltoluokta med sol i sinnet, trötta muskler, fräknar på näsan och en längtan tillbaka!