Vildmannaloppet 2017 – race report

IMG_1352.JPGSuddig bild men är tacksam för hejaklack som var där och tog den, alltid så härligt att höra när någon ropar till en!

Vad härlig känslan är efter målgång, men ack så jävlig innan. Vildmannaloppet 2017 gick av stapeln idag, det är tävlingspremiär för min del i år och det är även med råge årets längsta pass. Jag tycker jag åkt en hel del i år och haft en bra start på säsongen (och jämför ju med senaste tre årens ganska pissiga skidsäsonger snömässigt) men jag har varvat klassiskt med skejt eftersom jag helst vill bli bra på det och åka Kungsledenrännet nångång och för att jag inte ids valla. Inför förra årets vildmannalopp hade jag åkt 12 mil och då gick det faktiskt förvånansvärt bra, i år hade jag bara åkt 8,5 mil men ungefär lika mycket skejt så totalt sett mer. Det längsta jag åkt i år är dock bara drygt 1,5 mil några gånger och det har känts lagom för att inte bli för sliten någonstans. Så det var litegrann en chansning att ställa mig på startlinjen idag men jag såg det som ett bra träningspass.

Jag gjorde efteranmälan och hade en timme att slå ihjäl med lite uppvärmning och toakö. Skönt få prata av sig lite med andra som också är nervösa och bara få tiden att gå. Testade skidorna en sväng och klistret fäste bra. Alltid nervöst med vallan och egentligen hade jag tänkt köra tejp hela säsongen men den tog slut och det var ganska tydligt att det skulle vara runt nollan eller över idag så jag tog klister, ett tunt lager. Träffade flera träningskompisar från Iksu och tio minuter innan start svishade Jens in på arenan också.

Starten gick klockan 11 och fästet var bra, på gränsen till att det högg lite på kanterna och det tog bara nån kilometer innan jag såg de första stå och skrapa snö från skidorna. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till vallaguden att det inte var jag för jag vet hur det känns. Jag kunde åka avslappnat och insåg snabbt att de som åkte var riktigt snabba för mitt första varv tog 22 minuter och snabbare än så skulle bara knäcka mig, men jag var nästan ensam redan då.

Första två milen gick faktiskt riktigt bra, i och med fästet så åkte jag avslappnat men däremot var det trögt och sög fast och viss känning av lite snö under skidorna men inte så att jag behövde stanna och skrapa. Jag tror faktiskt det var mina snabbaste två mil någonsin, 1:40 och hade jag bara orkat hade jag slagit förra årets tid. Men det var ju just det… Tredje milen var det jävligaste på länge, då började det fastna mer snö under skidorna samtidigt som spåren hunnit bli så glatta så jag hade ibland inget fäste alls. Humöret i botten, armarna värkte och jag tänkte att jag borde tagit 20km-loppet idag men just när jag åkt två mil var jag pigg och dessutom hade eliten just varvat inför sitt sista varv så jag var ett helt varv före att vara dubbelt så långsam (som är min personliga skamgräns). Satte upp delmål med att köra iallafall 2,5 timme för ett rejält långpass, men då var det likabra köra 3 mil. Då var jag supernära att bryta och känna mig nöjd med ett långt långpass men utan risk att svimma i spåret. Precis då så hann jag ikapp en åkare som jag åkt om och blivit omåkt av flera gånger och hon peppade att: nu kör vi! Bara två varv kvar! Okejdå tänkte jag, och då hade det hunnit bli ännu varmare och glattare så jag började faktiskt få bättre glid. Mitt på varvet var jag dock så trött att jag ville grina och kunde inte tänka på annat än HUR kunde jag åka Vasaloppet?! Sen var jag nära att kräkas och då blev jag lite glad, så mycket har jag aldrig klarat att ta ut mig förut.

När det var bara ett varv kvar så stod Jens och Rivia där och peppade och även funktionärerna peppade och intygade att jag inte var sist, så då tog jag sista varvet också. Jag vet sen tidigare att det alltid går bra, det är mentalt att veta att nu kommer jag att klara det. Älskar den känslan!

Gick i mål på 3:35, ca fem minuter långsammare än förra året men det sägs att även eliten var lite långsammare i år och jag hörde fler svära över att det gick så himla tungt. Så kanske klarade jag mig från att vara dubbelt så långsam, om inte annat är jag grymt nöjd att ha genomfört. Mentala dippar är bara en del av loppet och jag åkte faktiskt riktigt bra diagonalåkning periodvis. Förutom lite översliten i armbåg-tricepsfästena och små ynka blåsor på händerna av stavarna (som jag alltid får, glömde tejpa) så har jag inte ont nånstans förutom en enorm trötthet precis överallt. Sist kom jag inte heller och jag är alltid så imponerad både av de åkare som åker snabbt och snyggt, men även av de som är bakom mig för tänk hur mycket de ska ha kämpat! Kanske deras första lopp dessutom, eller en förkylning i kroppen eller vem vet. Jag hade inte kunnat förbereda mig så mycket bättre om jag inte bytt liv med någon, så jag är himla nöjd.

Nu har jag badat, käkat och ligger i soffan och tittar på vinterstudion i repris och tänker inte flytta på mig en meter mer idag. Jädra go känsla!

Resultat stora vildmannaloppet 2017

Gymmet på clarion Malmö live

Jag har varit på blixtvisit i Malmö, jag tror jag slagit rekord i kortast incheckade tid på hotell. Mindre än 12 timmar spenderade jag på clarion Malmö live men de var väl spenderade timmar. 

När jag kom dit efter två smidiga flighter så var det egentligen nästan läggdags men det var så poppig musik i entrén att jag blev sugen på att sätta mig i baren och läsa eller hänga. Dock hade jag läst ut min bok och ingen att hänga med så det blev en tidig kväll som uppladdning inför ett gympass på morgonen.

Klockan sju imorse klev jag in på Kulan live, gymmet på hotellet. Det var inte som något vanligt hotellgym med ett löpband och en trött kombimaskin från tv-shop. Det var en riktig lekstuga! Jag värmde upp tio minuter på löpband, försöker hålla igång löparbenen så gott det går, och den körde ett pass med knäböj, bänk och chins. En kombination av höstens basövningar och rehab, kändes gött att vara i gymmet igen! Det bästa var också att träna bland andra som också verkligen utnyttjade repen, ställningarna och alla andra leksaker. Lite annorlunda än vanliga maskiner helt enkelt. 

Mellan chins-seten (som fortfarande består av 1-1,5 reps men där jag försöker hänga i 10s före och efter) gick jag armgång. Jag visste inte ens att jag kunde det! Det finns en film, som blev lite konstigt klippt, på instagram för den som vill se min sprattliga armgångspremiär.


Jag bodde på clarion hotell Malmö live förra gången jag var i Malmö också och då en onsdag då de har cirkelträning med PT på morgonen, en riktig hit du kan läsa om i det här inlägget om det lilla extra på clarion live i Malmö

Bilder och tankar från helgen i Åre

dsc_0433

Så hur blev helgen i Åre, vad är egentligen en workation och vad tar jag med mig därifrån? Några bilder från helgen och de speglar lite av inspirationen jag fått till bloggen, jag vill fota mer och jag vill vara mer utomhus. Faktiskt ville jag helst inte komma in på hela helgen, men det var ändå himla trevligt att få träffa alla och utbyta tankar och erfarenheter. En del bloggare har jag följt sedan jättelänge, andra var helt nya. En stor andel utgjordes av medlemmar i vårt nätverk för svenska resebloggare och kändes därför som välbekanta allihop även om jag inte träffat alla.

Vi bodde på Holiday club som ligger precis vid tågstationen, där jag bodde i somras också när jag var på workout Åre. Så smidigt! När vi anlände mötte jag först upp Annika och Lisa för ett kort pass chins på SATS, det är nu snart två år sedan jag och Lisa körde chins tillsammans första gången, det är en bra tradition! Sedan minglade vi och hälsades välkomna av Linda som är grundaren till influencers of Sweden (inos). Hon har såklart skrivit ett eget inlägg om workation och där hade hon fångat mig på den här fina bilden tillsammans med Nina som också är från Umeå. Så kul att få träffa dem båda! Extra roligt med en Umeåbloggare, vi kommer att ses mer och nörda ner oss i fototips, höns och TV-serier.  31481126093_0d5a8f06bb_hVi som är från Norrland får ju aldrig några goodie bags! Bild från Lindas blogg 

img_1236

På torsdagen efter en rejäl hotellfrukost och några sessions om bland annat SEO åkte jag till Björnen med Pernilla och åkte längdskidor. 15 km i ett enda spår, sol och snö som virvlade från träden. Magiskt! dsc_0367

Sara som är allra mest känd för sin blogg Träningsglädje spenderar stor del av sin tid i Åre och är också en nyckelperson bakom att helgen blev av. Hon tog med oss på en snöskovandring över Åresjön för att göra upp en eld, fota och titta på byn från andra hållet. Det var kul gå med snöskor igen och att gå sådär planlöst och till hälften babbla med någon intressant ny bekantskap och till hälften filosofera, det gillar jag. På bilden ovan syns även Katta som bloggar om skog, fjäll och life design.  dsc_0417Katarina är en duktig fotograf och resebloggare så jag hängde på henne för att få tips. dsc_0436Jag delade rum med Jennifer som gjorde burpees i snön för att få upp värmen. Imponerande att kunna hoppa med snöskor! dsc_0446

Tillbaka från snöskovandringen och ännu en after ski-session av inspiration och reflektion försökte vi basta bort röken ur håret innan det var dags för middag. Det gick väl sådär men vem bryr sig egentligen om det när det finns viktigare saker att prata om som hur man fotar stjärnor? En som vet är Jonna och hon var precis lika härlig som man kan tro.

Söndagen spenderades mestadels i backarna som uppladdning inför nästa fjällhelg i Hemavan med systrar i bergen. På tåget hem fick jag sällskap av Anna och Rania och vips var jag hemma igen. Är så tacksam för helgen, den var en perfekt mix av utomhusluft och kreativ inspiration!

Klicka på namnen för att komma till de andra bloggarnas inlägg om helgen i Åre.

Aktiva dagar i Åre

Åre visar sig från sin bästa sida, åtminstone för att vara januari. Jag tänker mig att det måste vara helt magiskt här på vårvintern i sådär mars-april och solen är uppe mer och det är kanske ännu mer snö och det går att åka offpist, ta skoterturer med magisk utsikt och skejta ut på skaren.

Vi har haft blandat väder med både sol, mulet och snö och det bästa är att det är sådär vintrigt på träden och allting ser väldigt gulligt ut. Sveriges svar på en alpby skulle jag vilja säga. Bilden visar vägen mellan hotellet Holiday club och skidbacken där jag tjavat både igår och idag och haft comeback på slalomskidor. Så ovant att bära stora skidor, jag kan knappt gå i pjäxorna men jag skulle aldrig byta den här tio minuters-promenaden mot skidbussen ändå (trots gratis för den med liftkort) när den ser ut såhär.

Jag har även hunnit med att testa längdspåren, gå på gymmet, basta, gå med snöskor över Åresjön och få massor med tips på allt som har med bloggande att göra. Jag har så mycket idéer och inspiration som kommer bli blogginlägg framöver!

Tågfrukost på väg mot Åre  

På tio poäng: Vi börjar resan i en slaskig stad som börjar i en tvär sväng och avslutas med en liten flod.

Tidig morgon för att gå till tåget. Lite snö hade kommit under natten men den är blöt, åh vad jag önskar den kunde få ligga kvar! Det är dags för 2 x 3 timmars tågresa till Åre och jag har sett fram emot både helgen och själva resan. Det var längesen jag åkte tåg, speciellt såhär länge. Ha med fika och sova blogga, dricka kaffe, läsa. Internetuppkopplingen är sådär men fungerar än så länge, sen blir det pocket som gäller.