Skidhelg i Ammarnäs

Förra helgen var en såndär kanonhelg igen, som det ibland kan bli. Vi har pratat i flera år om att åka på träningshelg i Ammarnäs jag och min bästa skidkompis Sofie, eller att åtminstone ha träningsläger på hemmaplan och bara fokusera på skidor, åka två pass om dagen och resten av tiden hänga och äta. Inte har det blivit av. Vi har varit på skidträningshelg i Saxnäs två gånger ihop (2016 och 2017 och jag en gång till ifjol 2019 då hon inte kunde) och så var vi på en anordnad skidhelg i Ammarnäs för två år sen, några veckor innan vi skulle åka Kungsledenrännet för första gången och det var guld värt. Det var nog faktiskt den helgen som gjorde att vi klarade det. Men äntligen blev det en helg vi båda kunde och vädret såg lovande ut. Dessutom fick vi med oss pappa som sällskap, en riktigt bra kombo och vi fick också några småprojekt och lite planering gjort.

Torsdagkväll gick åt till att köra upp men på fredagmorgon möttes vi av ett kanonfint Svennes spår, pistat dagen innan och sen dess hade det snöat en del men det var ändå fint före. Det flöt på fint även om det inte gick särskilt snabbt. I Umeå har all åkning på isig konstsnö gjort att tiderna varit rätt snabba även om inte åkningen varit särskilt bra, här blev det precis tvärtom!

Jag körde med andningsmask eftersom jag varit förkyld i flera veckor och aldrig blivit riktigt hundra och inte vill irritera luftrören i onödan. Råkade dock tappa själva filtret efter första dagen nånstans i nysnön och då hade faktiskt förkylningen släppt så det gick bra utan också, både med mask utan filter som jag testade först (hjälpte ganska okej!) och helt utan. Men tips till alla som får kalla luftrör, kanske har astma eller köldastma, de funkar jättebra! Man ser lite galen ut men det är väl investerade pengar även om de är lite dyra, det är en frigolitbit värd sin vikt i guld.

Första dagens pass blev ett mittemellansnabbt pass i 1,5 timme för att testa spåren, backarna, formen och så vidare och det kändes bra! Vi bestämde oss för intervaller på eftermiddagspasset och däremellan skulle vi hinna valla… Ingen rast, ingen ro på det här träningslägret! Men det gick fint och vi hade egentligen inte någon tid att passa mer än middag och bastu. Så intervallerna blev backar, tio stycken och vi gjorde det enkelt för oss. Först värmde vi upp till första bästa treans växel-backe och så körde vi den fem gånger. Det tog ca 35-40 sekunder per intervall och gick faktiskt riktigt bra, härligt känna det svarar när man trycker på lite. Men flåsigt! Sen fortsatte vi varvet och kom till andra halvan av Svennes spår där det är lite brantare backar och så valde vi ut en för tvåans växel och körde den fem gånger.

treans-backen fotad dagen efter eftersom intervallerna skedde i pannlampans sken

De intervallerna blev ”bara” knappa 20 sekunder men det räckte för att få känna på puls och lite syra i benen. Sen åkte vi varvet ut och var nöjda med det, det behöver inte vara krångligare än så! Så lyxigt kunna köra vart som helst eftersom det är så lite folk (och jag känner 90% av de vi eventuellt skulle ha mött) så det är bara att välja backe, och backar är enklare än att försöka göra några längre intervaller eftersom spåret är ganska kuperat (även om det finns en lång flack del i början/mitten/slutet nere på raningen). Hem till hamburgare och sen efterlängtad bastu!

Dagen efter vaknade vi till fint före och nypistade spår men med lite nysnö på. Vi fick uppehåll precis när vi skulle köra och det var bara härlig surfkänsla i spåret, jättefint under och bra stavfäste. Första passet var långpass och det gick bra hålla nere pulsen och uppe humöret, vi unnade oss små pauser på krön och drack var tjugonde minut och tog energi efter en timme. Efter 2 timmar och 15 minuter var vi nöjda men med känslan av att ha orkat mycket längre om det behövts, det var en go känsla! Men också hungriga så det var inte dumt att komma hem till doften av pyttipanna….

Vi är lite farliga på pauser dock så de ska tränas bort, sportklockans krassa sanning talar sitt tydliga språk att det här laget vilar lite väl mycket och det såg vi redan på rännet att tiden rinner iväg fort, det var visserligen välbehövliga pauser men det är också lätta minuter att kapa.

Treansbacken igen, lite tyngre men med känslan av att orka hela i bra tempo gjorde att den kändes helt okej även lugn. (den är längre än den ser ut)

flacka delen av Svennes spår

Vi filmade också en del! Det är så sjukt nyttigt. Såg dels själv hur jag vispade med stavarna och lite annat jag kan träna på men sen ville jag visa den för min fysio också för att kanske få lite ledtrådar om mitt ryggont och han såg ganska tydlig skillnad på höger och vänster ben som jag inte såg själv så nu får jag ”träna vänster röv”…   Det var också väldigt fotogent så vi tog oss tid till det också, lugnt långpass som det ändå var.

Härlig känsla efter långpass! 

Efter långpasset var det skidskytte på TV och inte alls lika slitna som dagen innan så det ändes inte ens motigt med ett andra pass. Det skulle dock bli ett kort pass klassiskt bara, men det där med ”bara” fick jag äta upp litegrann. Jag hade glömt hur lite jag gillar klassiskt. Men för första gången i mitt liv åkte jag på elljusspåret bakom skolan! Det var kuperat så det räckte och blev över och jag har så himla dåligt glid på mina skinsskidor tycker jag, och jag är för seg, öm och svag i ryggen för att staka så det blev en mental krasch som det så ofta blir för mig med klassiskt, särskilt innan jag kommit in i det. Man får ju offra lite glid när man har tejp eller skins (eller för mycket fästvalla) men hellre det än släpp faktiskt, men ändå…. jag gillar fristil och det passar mig bättre både tekniskt, för att jag övat mer och för ryggen. Men några varv så var vi nöjda och sen lyxade vi till det och for och käkade på GC. Ja, det blev hamburgare igen. Men renfärsburgare, riktigt smarriga är de!

Söndag och sista dagen vaknade vi upp till fortsatt fint väder, klart och något kallare. Ner mot fem-tio minusgrader men förhoppning om sol. Fredagen (17/1) var faktiskt dagen som solen återvände till vår nivå på Nolsia, men det var tyvärr mulet då så det var efterlängtat när den faktiskt dök upp på söndag förmiddag!

Eftersom det var hemresedag kunde vi inte åka ett så långt pass och vi ville också ha mer intervaller så eftersom vi körde backar på fredagen var planen långa flacka. Kanske lite konstig ordning på upplägget men jag kände mig förvånansvärt pigg på söndagen! Det var nog långpasset som satt som ett schmäck och var tillräckligt lugnt, jag vaknade mycket piggare på söndagen än på lördagen.

Vi tog talluddvägen som jag kallar den, alltså landsvägen uppströms vindelån som vintertid är en skoterled, för den är flack och perfekt för långa intervaller. Dessutom skoterspår som är brett och fint att åka på och som pistas då och då, men som är det underlag som mest liknar Kungsledenrännet vilket ju är bra att träna på om man ska åka just Kungsledenrännet….  eller rännet* som vi närmast sörjande, artikulationslata västerbottningar säger. (ränne funkar också om man vill vara riktigt lat.)

*Behöver jag förtydliga att ”att ränna” är att fara (förlåt jag vet det är inte heller rikssvenska) fort fram. Kuta järnet typ. Eller långt. Att springa. Att åka skidor. Säg att det finns i övriga Sverige eller att min läsarkrets är tillräckligt liten? Nu fortsätter vi iallafall.

Flackt och fint för norska intervaller, 4×4 minuter med 2 minuters vila emellan. Föret var lite kallt och trögt så det blev mestadels treans växel men bitvis så trött att det fick bli tvåan. Nästan aldrig gick det köra fyran och jag undvek det också, för att få det lite jobbigare. Och för att jag behöver träna trean mest, för det har några gamla skejtveteraner tipsat om. Det är som motsvarigheten till att lära sig staka, det går hålla på hur länge som helst i lite olika farter i allt från lite flackt utför (om det är kärvt eller man är jättetrött) till ganska brant uppför. Och framförallt på flacken och på skoterspår är det kanon. Så sagt och gjort, vi tog i och jag trodde lungorna skulle pipa ur bröstkorgen och det är inte ofta jag lyckas med det på skidor! Det brukar ibland bli lite för snabbt och lätt och då tappar jag antingen flåset eller balansen, så det var bara bra att det inte gick så snabbt. Usch och fy vad tungt det var just då men fy tusan vad härligt det var sen!

Såå trött! Men också såå nöjda!

Sen gled vi hemåt i maklig takt och kunde sammanfatta en superbra träningshelg för Team Vallafritt som vi heter i år. Fem pass på tre dagar, totalt drygt fem mil. Två intervallpass av olika sort, ett långpass och ett klassiskt. Och ett mellanmjölkspass som faktiskt är bra att göra ibland de med. Massa god mat, massa vinterstudion och bara häng i stugan och otroligt mycket sömn. Och så ser ni ju omgivningarna, snö och vinterlandskap. Tänk att det äntligen blev av, och att det blev så lyckat. Underbart!

Första dagen jag inte jobbar

Alla helger är avklarade. Jul, nyår och födelsedag. Sammanfattningsvis har det ändå varit bra, trots att jag varit liggandes med ryggskott en stor del av den tid jag hade tänkt åka skidor och njuta av vintern i Ammarnäs. Dessutom förkyld, men lika bra göra bort allt på en gång. Och det bästa är nu, när alla andra efter en lång ledighet (som de flesta ju haft i år när det varit ”arbetstagarjul” så är jag fortfarande ledig! Det känns SÅ konstigt. Jag kommer byta jobb om en månad och jag har några semesterdagar sparade så jag tar ut dem nu. Faktiskt ska jag bara jobba fyra dagar och två dagar kurs i hela januari. Som sagt, SÅ konstigt. Men välbehövligt. Så idag sitter jag och dricker kaffe och grejar på med småsaker hemma, funderar över året som varit och det som kommer men framförallt så försöker jag få saker gjort. Jag började redan igår med lite planering inför 2020 och att försöka hålla lite dagsrytm ändå och idag har jag gjort klart ett litet projekt jag tänkte visa så småningom.  Det är så ovant att jag nästan gått in och kollat jobbmejlen bara för att. Men istället har jag bryggt lite mer kaffe och tagit fram kakorna som är kvar sedan födelsedagen och bänkar mig i lugn och ro framför datorn.

Det är en hel del jag faktiskt behöver göra, som att tömma mobilen på bilder, men jag har tid för det också. Försöker fånga dagsljus både för kropp och själ men också för att måla små spikskallar hemma som jag inte hann klart i höstas när jag började på det. Sånna där småsaker som går rätt snabbt när en väl gör dem, men kan vara liggandes i en halv oändlighet. Ingen annan tänker på det förutom en själv. SÅNT tänker jag ägna dagarna åt nu. Och åka skidor som jag inte kunde göra på jullovet. Yoga hemma och gå på andras yoga. Dra igång något nytt hemmaprojekt kanske. Hänga med Bella som börjar på förskolan men har kortare dagar än dagsljuset än sålänge. Njuta ordentligt för jag känner mig verkligen välförtjänt av lite ledighet, utan att andra är lediga och utan något särskilt planerat. Förra året bestod av sjuttioelvatusen händelser så jag njuter av kontrasten. Nog hade jag velat resa någonstans och kanske hittar jag på något, men mest troligt blir det bara Ammarnäs. Inte så bara.

Fick så himla fina blommor på födelsedagen!Älskar mitt vardagsrumsbordTulpansäsong! Alla vet att jag älskar demFödelsedagen bestod av tårtkalas och kräftskiva i år!

Mitt 2019

Jaha då var det nytt år, nya möjligheter. Igen. Tiden snurrar som vanligt fort och plötsligt var det dags att sammanfatta ett decennium också. Just den detaljen hade jag inte ens tänkt på förrän för någon vecka sedan, jag har inte alls haft någon decenniumkänsla. Jag tänkte nog helt ärligt inte på förra decennieskiftet heller, däremot millenieskiftet minns jag ju förstås (eller förstås, men ja jag är ju så gammal).

Året som gått har varit som vanligt fyllt av massor med händelser men till skillnad från tidigare år har jag inte haft tid eller lust eller motivation att blogga särskilt mycket. Första halvan av året för att jag knappt var hemma, jag sammanfattade halvåret fram till sommaren i ett inlägg när jag gick på semester och redan då hade jag känslan av att ha för lite tid och behöva prioritera och sen hade jag ungefär två månader till av semester, fjällvandring, resor och guidejobb innan luften gick ur mig och jag kurade in mig för höst. Så det finns så många sätt att sammanfatta ett år på, månadsvis eller med träning och resor, följa upp förra årets nyårsmål och drömmar men eftersom jag inte bloggat om så många av resorna (än) så finns inte mycket länkmaterial, i våras la funbeat ner så min träning är inte loggad likadant som den brukar så jag har ingen samlad statistik för året men en superkort sammanfattning per månad får det bli. Nyårsmålen tänkte jag sätta tänderna i om någon dag, jag har inte riktigt landat i vad jag vill framåt så jag ska damma av mina analoga papper och se vad jag ville förra året, hur det blev och vad jag ska fortsätta jobba mot.

Januari 

Världscupen i Ulricehamn, plugg och stor vånda, nervositet och rehab av ryggen som haft ryggskott även förra julen inför det stora äventyret på Kilimanjaro.

Februari 

Jag besteg Kilimanjaro! Och åkte på Safari.

Mars 

Vi hade lavin- och bivackvecka i Björkliden med fjälledarutbildningen och jag gjorde praktik på Saltoluokta fjällstation.

April

Påsk i Ammarnäs och en förhållandevis ganska lugn månad.

Maj

Kursvecka i Abisko och Kiruna med första hjälpen i terräng och sista examinationerna i navigation. Alpinpremiär för säsongen för min del i riksgränsen.

Juni

Klarade fjällsäkerhetstentan (i Kiruna) och sprang vårruset med löpgruppen jag tränat och hade riktigt bra flow i min egen löpträning också just då.

Juli 

SEMESTER i Ammarnäs och i Umeå och praktik som guide på Saltoluokta igen. Familjefjälltur och fjällöpturer med föräldrar.

Augusti 

Min längsta fjällvandring hittills, tio dagar mellan Abisko och Nikkaluokta.

September 

Tågresa till Davos som guide och sista praktikveckan på Saltoluokta, familjefjäll för de yngsta. Blev färdig fjälledare.

Oktober 

Min farmor gick bort så hösten blev ovanligt tung. Det är svårt förbereda sig även när det gäller gamla människor.

November

Jag sa upp mig för nytt jobb på Hifab som projektledare.

December

Träningsläger i Saxnäs och sen all in julfirande vilket var toppen tills första lediga lördagen då jag fick ryggskott. Igen. Så jag avslutade året med att vara förkyld och ha ryggskott i den mest magiska av vintriga och klara men inte så kalla fjällidyller i Ammarnäs.

Det var året i korthet i kronologisk ordning, ett annat sätt att sammanfatta på är de populära bestnine, alltså de nio mest gillade bilderna under året på instagram. Jag har varit betydligt mer aktiv där och jag ÄLSKAR stories. Så vi tar dem uppifrån vänster och sen i läsriktning, så får vi en liten överblick även om det är en massa som inte kommit med förstås.

  • En av alla vyer över tältplatser mellan Abisko och Nikkaluokta
  • Ett av alla fjälldopp, i Pietsjaure
  • Uhuru peak, Mt. Kilimanjaro 5895möh den 24/2 2019
  • Satsfjället, skidläger i Saxnäs. Extra nöjd efter att ha persat uppför, i lugn skejt utan att det var ett krig att överhuvudtaget komma upp.
  • Gaisats, jag och Layla njuter av utsikten på en av våra favoritpromenader/löpturer, faktiskt är det en bild från sommaren innan men vi hade liknande stunder i år.
  •  Bivackpremiär, Björkliden med klassen.
  • En av Johannas alla gudomliga hemmatorkade middagar vi åt hela vandringen Abisko-Nikka
  • Min #tenyearschallenge som cirkulerade i början av förra året. Decenniet då jag uppenbarligen förvandlats från att ha gått inkaleden i lånade kläder från stadium och farmor utan en aning om skalkläder och sånt, till att jobba som vandringsguide i alperna och svenska fjällen i sponsrade kläder av senaste funktionsmaterial. Det är vad som kan hända på ett decennium.
  • Långkalsonger på vårvinterfjäll, Ribovardo i April. Jag skrev tack och hej långkalsongsäsongen men faktum är att jag var i Abisko och riksgränsen flera gånger till och så sent som i juni fjällvandrade vi i snö jag och en klasskompis.

Igår gjorde jag den här på stories, apropå stories. Jag kom att tänka på vad som hänt på sociala medier de senaste tio åren. Det fanns väl inte ens emojis för tio år sedan? Det hette smileys och de gjordes av tecken och förvandlades inte automatiskt till gubbar. Till att det är filter i varenda app och speciella filter enkom för dagen. Det kändes som ett bra sätt avsluta det decenniet på i sociala medier.

Gott nytt år!

Lilla julafton

Hela den här veckan har haft jultema, nästan varje dag har haft något julfika, julavslutning, luciatåg eller jullunch. Istället för att bli stressad så har jag i år verkligen bara mest följt med. Det är ju trevliga grejer och bra för julstämningen, men jag är väl knappast ensam om att känna att det ibland kan bli för mycket. Det är riktigt jäkla skitväder i Umeå, det är nån dag med krispig snö och lite ljusare och sen är det slask igen, det är kaos i trafiken och snorhalt. Då är det inte dumt att fokusera på att dricka glögg regelbundet.

Det är också ganska härligt att ha en lite utspridd jul, det är jag ju inte ensam om heller direkt. Bella med familj ska ner till mormor och morfar i Falkenberg på julafton så vi hade lilla julafton redan igår och det var så mysigt. Vi åkte ut till Skeppsviks herrgård och åt fantastiskt gott julbord, Isabellas första och det gick hur bra som helst. Inte ett enda gnäll mer än en lite sur min när hon ätit upp alla mina blåbär till efterrätt och tyckte jag borde haft fler. Mycket folk men vi satt ändå avskiljt och det var så himla fin service, jag fick en helt egen dessertbuffé som var mjölkfri och de diskade Bellas lilla tallrik som hon haft med och fått äta lite på helt utan att vi varken frågade eller ens märkte det när de tog den.

Sen hem och bara hänga på rödäng, dricka glögg och dela ut julklappar. Vi kör med julklappar än, till alla, men det är bara sånt man behöver och det är många presentkort på upplevelser och annat till och med varandra. Till exempel fick pappa fick en ny vandringsdag av mig och brorsan eftersom förra årets julklapp blev så lyckad vandring i Skuleskogens nationalpark. Några begagnade och klimatsmarta klappar också. Bella fick min gula necessär med spöket laban på som jag inte använder och brorsan fick en superspännande bok som jag läst så snabbt att det inte ens syns på den att den är läst. Jag fick en ny sodastream eftersom min gått sönder och ska man tänka klimatsmart kan man tänka att det sparar typ 200 L plastflaskor med köpevatten per år, skämtar inte. (om det kommer nåt larm om att det är onyttigt på något sätt kommer jag nog att ta risken). Bäst av mina julklappar till Bella var en liten halvpumpad gul fotboll och två innebandybollar i fina färger, hon lekte hela kvällen sen.

Sjukt lyxig egen mjölkfri efterrättsbuffé

Selfie med ettåring – nytt försök nästa år…

Jag fick en pläd från klippan som jag önskat mig, har länge velat ha en filt i soffan och äntligen en i riktigt bra kvalité dessutom. Testade den medan Bella skulle nattas (vilket ändå inte hände, hon kom upp och fortsatte spela fotboll) och idag har jag haft sån juldagskänsla att det är inte klokt! Det är bara den 15 december men jag är så avslappnad in i märgen att det kommer bli en chock att jobba en vecka till. Jag har bara slappat hela förmiddagen och installerat mitt nya bubbelvatten och min högtalare jag också fick, jag spelar ofta poddar hemma och ibland musik och jag har aldrig haft en högtalare sen jag bodde hemma och hade CD-spelare (aka 2004). En liten, liten bärbar merchandise-puck från pappas förra jobb har jag men oftast spelar jag bara i mobilen. Vilken skillnad det är! Jag har lyssnat på julmusik och styrkebyrån om återhämtning och mental ergonomi och börjat fundera lite över min träning och börja känna lite sådär avrunda året-pepp och sätta nya mål och tänka framåt-pepp. Nu ska jag värma lite lunch och sen fara på Iksu spa och först gymma och testa det jag tror ska bli mitt nyårslöfte inom styrketräning: ta i som fan när jag ändå är där. Jag är lite dålig på det, jag har yolo-gymmat och kört rehab och prehab alldeles för länge nu, det är dags att använda tiden bättre. Efter gymmet har vi avslutning med spa-instruktörerna med ett 90 min yogapass och ikväll käkar jag och mamma på operan innan vi går på Sarah Klang. Hur bra julhelg?!

Träningshelg på längdskidor i Saxnäs

Saxnäs! Jag var här första gången på träningshelg i Saxnäs 2016 och bodde på Saxnäsgården och åkte massor, året därpå var jag totalt slut efter hösten och kom hit och pustade ut efter flytt 2017.

Tredje gången gillt och det har varit en riktig kanonhelg, kanske den bästa hittills faktiskt. Otroligt tur med vädret och föret, klart väder men bara -1, fantastiskt fina spår och inget annat att göra än att äta, sova och åka skidor. Ungefär hälften bekanta ansikten från tidigare år och hälften nya, alla med skön inställning.

Träningspassen har blivit totalt sex stycken, upplägget har varit tränarledda teknikpass på förmiddagarna och fri åkning på eftermiddagarna. Lite justeringar i det utifrån dagsljus och att många var sugna på tempo så igår körde vi sprint på förmiddagen.

Så summerat blev det totalt ungefär 7,5 mil fördelat på 5 mil skejt och 2,5 mil klassiskt. Kul vara igång med klassiskt igen, på mina nya skins-skidor. Helt okej fäste och rätt kasst glid men med lite justeringar av bindningens placering blev det betydligt bättre.

Så en kort mysskejt när vi kom i torsdags, på fredagen heldag med skejt med skejtteknik på förmiddagen och tröskel på eftermiddagen och jag fick ett superbra tips om stavisättningen som gjorde stor skillnad. Eftermiddagspasset blev mycket hårdare än planerat, två varv på ”blomman” som är rätt backig, så drygt 90 min tröskelträning med 300 höjdmeter.

I lördags körde jag klassiskt och först var jag med på sprint och det blev fyra heat och nyttiga intervaller på knappa 3 min. Ringrostig som tusan men det är inte dumt för tekniken att gå på i tempo faktiskt. Det är verkligen det jag behöver också, få lite fart. Efter det lite egen åkning och jag tog bagarstugespåret i lugnt tempo och bara njöt av vädret och omgivningarna och så på eftermiddagen var det skönt med ett lugnt teknikpass.

På lördagkväll hade vi dock det nästan bästa passet någonsin i åtminstone min Saxnäshistoria. Några föreslog en tur till en stuga som ligger längs med spåret och vi värmde glögg och tog med oss i lugnt tempo eftermiddagen, perfekt att mota matkoman med. När vi kom fram hade de tänt en eld och vi drack glögg och åt pepparkakor inne i stugan medan kaminen sprakade. Alldeles stjärnklart och vi släckte pannlamporna och åkte i bara månljuset. Magiskt är bara förnamnet, det var vansinnigt underbart!

Jag hade sparat satsfjället tills idag för att köra det i dagsljus så imorse var de kära skejtskidorna på igen och jag följde med i fint tempo upp, jättefin snö återigen så det var inte alls så tungt som jag mindes den. Det var så härligt med soluppgången och utsikten att jag åkte upp ett varv till, inte den sista halva kilometern som är så brant utan jag vände strax under stigningen börjar. Gled ner och direkt in i bilen och nu är det återigen dags för MAT. Vi har packat och städat ur rummen och nu är det bara lunch innan vi rullar hemåt igen. Så supernöjd och peppad på skidor och påfylld med energi och fjälluft!

Bildbomb kommer här: