En fjällvecka

En sak som är positivt med pandemin är ju det här med att kunna jobba på distans. Jag hade redan tidigare uppdrag som konsult på distans men nu efter ett halvår är det hur naturligt som helst att sitta varsomhelst. Ingen reagerar om det är hemifrån eller från en stuga, det är nästan mer konstigt om nån är på ett kontor.
Jag måste säga att jag gillar det skarpt. Har länge drömt om att kunna jobba mer på distans men på mitt förra jobb fanns det stora fördelar och behov av att vara på plats. Nu är det inte alls några konstigheter att spendera en vecka i Ammarnäs.

Vi hade egentligen planerat in älgjakt den här veckan och framförallt mot helgen som kommer, men både pandemin och annat stoppar det men jag åkte i alla fall. Det är rätt skönt att vara här fast det inte går göra så mycket, det ger mig ett lugn. Det är mörkt och mest blött och lite frostigt och halt ute på stigarna, älgjakt pågår och snön har inte kommit än. Det blir gym och lite löpning bara, och dagarna går ju åt mycket till att jobba. Men ändå, varenda rast kan jag tomglo ut mot Äivesåive.

I helgen hade jag finfint sällskap i helgen också, brorsan med familj var här veckan innan så vi hann hänga flera dagar och kolla på bamse, plantera vinbärsbuskar, baka bullar och bara hänga. Håller tummarna att vinbärsbuskarna tar sig, det ska tydligen fungera bra plantera dem på hösten. Förhoppningsvis hinner de ta sig lite några veckor innan det blir jättekallt, eller att det kommer snö tidigt som isolerar lite. Bara hålla tummarna.

Vid allhelgona brukar jag vara här och då brukar det vara skidpremiär vid börtingtjärn, än sålänge inga tecken på det annat än lite frost på morgonen, några kalla flingor som smält innan de landat men vem vet. För nåt år sen var det rena påskvädret här på allhelgona, helt gudomligt.

Katterna är förstås med, Charlie har fått sällskap av en liten kattunge vid namn Sally som jag inte ens presenterat här i bloggen, men hon är flitig på instagram stories. Hon har fått följa med ut en gång och som hon älskade det! Charlie stormtrivs han också, han har tagit flera möss redan.

Just nu vet jag inte ens riktigt hur länge jag stannar, jag har ju pass nästa tisdag och en kollegas sista vecka så vi ska ut och käka lunch till veckan. Annars måste jag säga att jag har det rätt bra här.  

Fårö camp 2020 – en träningshelg utöver det vanliga

Vilken helg som precis passerade, jag vet knappt var jag ska börja. Det har nu gått tre veckor sen den här helgen och jag nyper mig fortfarande i armen då och då och undrar fortfarande om det verkligen hände. Så många som skrivit liknande saker i inlägg, och det är väl ett tecken på att alla har haft kul. Kanske berodde det på det ovanliga året med extremt lite happenings, inga event eller lopp eller resor. En väldigt efterlängtad träningshelg var det iallafall och för egen del så nyper jag mig i armen att jag varken blev förkyld, var småskadad eller nånting annat. Den blev helt perfekt.

Jag får börja med att skicka ett stort tack till Sofie Lantto som tagit massor med fina bilder som vi får använda. Ni lär se vilka som hon tagit och vilka som är från min mobil. Hon har dessutom bloggat själv om camp Fårö.

Vi kanske tar det från början ändå, vad är det jag har varit på? Jo, en träningshelg på Gotland, närmare bestämt Fårö. Kallad Fårö camp 2020 av arrangörerna Johanna, Fredrik och Sofie. ”Skidåkaren byggs på sommaren” stod det i inbjudan som jag hittade på Johanna Ojalas instagram. Jag läste inte jättenoga först och trodde det var i Östersund, upptäckte att det var på Gotland och precis då hävdes reserestriktionerna mellan regionerna och jag bokade samma dag som tusentals andra visade det sig. De andra har främst varit där under högsäsong dock, som väl alla läst i tidningarna, och nu var det däremot hur lugnt som helst och särskilt där vi höll till.

Resan

Flyget blev inställt, tåget fick jag boka om två gånger, båten en gång men allt löste sig. Jag reste nattåg i egen kupé, båtbuss och färja och därifrån minibussar. Hur smidiga byten som helst, nattågen kommer in precis där bussarna går. Allt var med och det var längesen jag reste så pass lätt ändå, även om yogamattan, cykelhjälmen, ett par löparskor och ett par pjäxor var med. Rullskidor, stavar och våtdräkt fick jag låna, så lyxigt. Vi skulle åka klassiskt och jag har bara skejt ändå och otroligt skönt att slippa åka nattåg hem med en blöt våtdräkt i väskan. Mycket mer än så visste jag inte före, programmet hade vi inte fått se i förväg och bara en liten hint om ”räkna med två pass per dag” så det var bara att gissa lite. Tur jag är ganska van både på träning och resor, ändå fick jag resfeber och packningsnoja men mest för att jag längtade så fruktansvärt mycket. Kanske bidrog även den aningen smala infon till att upplevelsen blev ännu bättre, inga förväntningar utan bara stor längtan och förhoppningsfull.

Visby

Jag har aldrig varit på Gotland och ville gärna hinna se litegrann, åtmistone av själva Visby nu när jag skulle dit. Jag hade tankar innan på att stanna några dagar längre men med facit i hand hade det nog blivit lite väl mycket packning. Istället, eftersom resan tajmade så bra, tog jag en tidig morgonfärja och anlände redan vid lunch och fick på så sätt några timmar på egen hand i Visby innan alla andra kom. Jag tror det får bli ett helt eget inlägg nångång, men det var riktigt kul att få se ringmuren och jag hade tur med vädret också. Gick och strosade bland alla pyttesmå gamla fina hus med gott om tid när jag blev uppringd att alla andra redan var i hamnen. Så det var bara att gå dit och säga hej och sätta sig i en minibuss som började rulla mot Fårö.

Fårö och Sudersand resort

Fårö behöver kanske likt Visby ingen närmare presentation, en ö norr om Gotland som är så nära att det är en vanlig bilfärja som åker fram och tillbaka hela tiden, en såndär som är gratis och räknas som väg. Vi passerade åkrar med lustiga små hus med halmtak, jag hoppas de var till får men fick aldrig nån förklaring, och stenmurar mycket prydligare än på Öland men av samma anledning, gjorda av stenar från åkrarna för att kunna bruka den och för att separera åkermark.

Sudersand resort var supermysigt och det var lågsäsong så det kändes som vi hade hela stället för oss själva. Utomlandskänsla med vitkalkade hus och stenlagda uteplatser och bara några hundra meter ner till havet. Vi gick ner samma kväll, och sen nästan alla mornar och kvällar därefter plus några dopp direkt efter träningspass.

Upplägget

Upplägget för hela helgen var som sagt ”skidåkaren byggs på sommaren” så temat var längdskidor. Vi fick programmet för helgen när vi kom till stugorna och direkt vi kom första kvällen och hade fått våra stugnycklar och lämnat väskorna hade vi en genomgång av helgen och en första föreläsning om skidteknik följt av ett kort rörlighets- och styrkepass för skidåkarmusklerna innan det var dags för middag.

Dagarna innehöll sen ett morgonpass före frukost, ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass som grundkoncept, det justerades lite efter väder och vilka pass det var och transporter och på söndagen hemresa. Så jag räknade till totalt åtta pass fördelat på fyra dagar, med bra blandning. Perfekt upplägg för mitt tycke och även för mig fysiskt, det blev inte ett dugg ensidigt och mycket teknik och skidfokus men även några ganska grisiga pass. Eller snarare ett utflyktspass jag råkade göra lite grisigt och ett äkta grispass.

Tränarna för helgen – Johanna Ojala och Fredrik Åström.

Två av tre tränare och arrangörer för helgen fångade på ganska kass bild, den tredje som inte syns i bild är Sofie Lantto som tagit de fantastiska bilderna som synts i sociala medier efteråt. Under lägret lade jag bara ut mina egna men Sofie är den bjussigaste fotograf jag nånsin träffat på och hon skickade ett gäng bilder från helgen för oss alla att använda så de bilder här i inlägget där ni tänker ”åh jädrar, det är ett bra foto”, eller att jag själv är med på det och det inte är en tafflig selfie – ja då är det Sofie som är fotograf.

Öppet vatten-simning i blå lagunen

Fredag eftermiddag bjöd på sol och simning i blå lagunen. Vi åkte och köpte på oss lite goa bullar från Sylvis döttrar, ett konditori på vägen, och så var det utdelning av våtdräkter att låna. Vi fick låna från märket Orca, jag har en i det märket också så även om jag är jättenöjd med den så var det skönt att slippa resa med en blöt våtdräkt hem på natttåget (visste inte varken exakt program eller torkmöjligheter innan). Kul att få testa också, även om jag är för rudis för att riktigt förstå och känna skillnaderna, jag är glad för all flythjälp jag kan få bara.

Vi delade in oss i två grupper: ”gillar inte att doppa huvudet” och ”jag kan nog simma till bryggan (typ 100 m ut) och tillbaka”. Jag gick för gruppen som kunde simma till bryggan, även om det inte var helt sant. Men doppa huvudet älskar jag ju och jag har klarat 50 meter inomhus och jag har frisimmat en kilometer utomhus två gånger, med bara korta bröstsimspauser som jag trots gps-klocka inte riktigt vet hur långt det blivit. Några var förstås superduktiga och hade kunna simma runt hela blå lagunen men de flesta i vår grupp var väldigt lika mig. Vi hade Sofie som instruktör och vi körde massvis med olika övningar, korta och enkla och fokusera på en sak i taget. Det var lyssna på fiskar, krama diskdrasa och krokodilögon bland annat. Krokodilögonen var en siktövning efter att jag simmat snedare än Hanna Marklund i mästarnas mästare.

Supernyttigt och kul och när vi var klara var det hopp och lek och då gjorde jag precis det, gick och hoppade från en klippa och sen simmade jag runt bryggan och tillbaka utan att ta en enda paus! Så stolt och nöjd, det var ett stort kliv för mig i min simning faktiskt, att hitta lugnet och rytmen och bara puttra på.

Ville ta en fin bild och kände mig inte bekväm i hur jag skulle stå i våtdräkt… så jag fick lära mig ”rätta till glasögonen-posen” av de mer erfarna simmarna
Så mysigt kunna gå till havet morgon, middag, kväll.

Rullskidteknik och raukstauk

Skidåkning var huvudfokus och det låg som tema över alla pass, men det var också flera rullskidpass och mycket fokus på teknik. Både föreläsning, teknikträning, teknikbana, övningar och så små tips längs vägen. De var guld värt och båda coacherna var duktiga på att förklara och visa. Det ska ju inte bli för mycket tips heller, men en riktigt bra tränare ser vilket tips som det är dags för och kan cuea det till just den personen också.

cue = instruktion inom träning, det en tränare/instruktör vill att den andre ska göra. Det kan man jobba hur mkt som helst med, hur, när och vad  som sägs.

Lördag förmiddag åkte vi långpass och jag som åkte klassiska rullskidor för första gången dan innan kände mig inte direkt stabil så jag tog ett par med lite trögare hjul så jag skulle kunna försöka ta i med bålen och så som vi tränat på, utan att det skulle gå för fort. Drygt två timmar senare, genomblöt av regn, sist av alla och med ett humör ganska långt nere nära Kina och en rygg tröttare än ringaren i Notre Dame så kunde jag konstatera att det blev precis så. Jag tog i och tog i men det gick inte fort. Det var ändå en fin tur och det är ju kul att ha gjort ett sånt pass, även om jag faktiskt missade lite av utsikten. Tur att några fotade och tur att eftermiddagens intervallpass blev flyttat, det var nog delvis min förtjänst för alla var trötta men tröttast var nog faktiskt jag.

Raukstauk = att staka längs en raka med raukar. Myntat av deltagare Fåröcamp2020.

Utrustning

Utrustning fick vi låna, både rullskidor och stavar och våtdräkter. Det ena från team sportia i Gävle (jag tror allt var därifrån) och det andra från en återförsäljare av Orca. Det var inte dumt, särskilt med tanke på resandet också, och det är kul få prova på lite olika innan man eventuellt ska köpa, eller även om man har egna.

Utrustning fick vi låna, snacka om lyxigt! Även om det blev lite huggsexa om vissa längder på stavarna.

Yoga, rörlighet och bålstyrka

Det var också flera pass rörlighet och styrka i lite olika format. Första kvällen ute på terassen som välbehövlig rörelse efter resan och lagom kom igång. Bålstyrka efter strandlöpning på fredagmorgon och yoga bland sanddynerna på lördagmorgon.

Sofie Lantto, yoga på stranden.
Fredrik visar bålövning i utegym, typ såhär mycket ska man alltså luta fram när man stakar.

Strandhäng, bullar och ambulansåkning

Jag åkte ner själv och vi blev indelade i hus om tre personer, några som kom i par fick en stuga själva. Många kände nån men jag tror ingen kände fler än en eller möjligen två sen innan och rätt många var som jag helt solo och såna grupper brukar alltid bli bra. Vi roterade och blandade automatiskt vid alla måltider. Ja, alla coronatankar var faktiskt ganska långt borta, det var bara att betrakta oss alla som ett sällskap vilket vi ju var. Ingen åker ju på träningshelg om man är förkyld heller så riskerna var rätt små, flera hade antikroppar bevisat dessutom. Det var helt underbart att kunna gå ner till stranden närsomhelst och jag hade tur och bodde med två triatlether varav en fastnade på många coola bilder p.g.a. var väldigt cool, en såndär som gillar alla sporter jag gillar men gör allting mycket mer och längre, fast hon också är trevlig och har ett vanligt liv med familj och jobb. Det är också hon som tagit de bilder på mig som inte Sofie tagit.

Mellan passen åkte vi minibuss och det är svårt återberätta hur kul vi hade, och förvåningen och lättnaden när vi upptäckte att hon vi åkte med var ambulansförare och hade minst sagt koll på vad hon gjorde. Förutom vägbeskrivningen. Vi var långt in i skogen när vi var på väg och skulle köpa bulle, men fram kom vi och Sylvis döttrar hade kanelbullar, kardemummabullar och alla möjliga sorter, även mjölkfria. Vi köpte med oss och vi återvände. Och den eftermiddagen då det ösregnade och kropparna behövde vila hade vi en skön eftermiddag med lite fri tid att vila maten på och sen en sightseeingrunda till en strand med en fyr. Det var rätt regnigt men ändå, en kul utflykt och det är ändå skönt att komma ut och inte bli liggandes på sängen inomhus och äta chips hela eftermiddagen.

Vad jag njöt av den här vyn, att traska ner till havet!

Intervaller i sand

Sista passet blev det köttigaste, och det var inte tänkt så från början men det blev superbra. Jag hade precis knäckt balanskoden till digonal på rullskidor på morgonen och det var sista dagen, inget att spara på. Så vi joggade över vägen till naturreservatet Ulla Hau och rev av ett riktigt roligt men grisigt pass. Ulla Hau består av flyktsand som rört sig runt på något sätt, geologiintresserade får googla, och det var häftiga backar av sandstrands-sand.

Så många härliga bilder och minnen men den roligaste bildserien är ändå de sista sekunderna på sista intervallen, jag tog backen en gång till för jag visste att det snart skulle vara över:

Det var en perfekt avslutning på en perfekt helg, sen färja och nattåg hem och jag har levt på den helgen sen dess. Det var verkligen den boost jag behövde med både träning, resa, socialt, bada, sol och god färdiglagad mat. Lyx för mig!

Tack!

Semestern, övermäktigheten och skrivkrampen

Semestertder hej hej! 

En dryg vecka in på semestern och jag sitter äntligen på balkongen med en kopp te, ett tänt ljus och datorn i knät. Tänk att det redan börjar bli mörkare på kvällarna! Det är fortfarande ljust dygnet runt men det skymmer ändå lite såhär mot midnatt. 

Så många gånger jag tänkt att jag ska sätta mig och blogga lite, tänkt att jag borde. Tänkt att jag vill. Men det blir inte. Jag har otaliga utkast både påbörjade och i huvudet och jag vet inte hur många gånger jag redan skrivit just det. Det blir liksom övermäktigt.

Så nu ikväll tänkte jag att jag sätter mig bara. Inget av de mer planerade inläggen just ikväll, utan bara stiga över tröskeln in hit igen. För jag gillar ju det här. Men det senaste året har jag haft för mycket annat, runtomkring och inuti. Livet liksom. 

Så jag får för mig att jag inte kan sätta mig förrän jag städat klart eller har tränat eller gjort det ena eller det andra, och så ofta som jag städar ordentligt är det ett under om det skulle komma något nytt blogginlägg någonsin. Det finns ju andra roligare saker. 

Detsamma gäller egentligen städningen, det är såklart jättekul och fridfullt att ha det bortplockat och någorlunda rent (eller lukta-såpa-rent gärna) men det är det ju ändå i bara en sekund innan någon lekt med något, hälsat på eller lagt kläderna på golvet i en hög. Igen. 

Den här våren har ju dessutom varit lite undantagstillstånd och jag kan inte påstå att det var resestoppet som blockerat min skrivlust, inte heller är jag särskilt drabbad personligen. Men det har ju ändå varit en konstig vår så jag har skyllt på den jag med. 
Men nu är det faktiskt städat på balkongen åtminstone och för en gångs skull tänkte jag att bloggandet skulle prioriteras istället och städningen får komma i andra hand. First thing imorgon som det brukar heta. 

Imorgon ska jag också lämna in mina nya rullskidor jag köpt begagnade för nya hjul. Jag är träningspeppad efter några dagars vila på grund av pyttelätt förkylning som tack och lov varken var covid-19 eller urartade till någon annan jobbig förkylning. Före det var jag en knapp vecka i och kring Saltoluokta igen, där jag var drygt fyra veckor i tre olika omgångar och årstider ifjol. Kärt återseende vill jag lova, som hemma! Och utsikten på bilden är över Rapadalen, ingången till Sarek. Det lovar jag att det blir ett blogginlägg om! 

Äntligen sommar! (och sommarplaner!)

Äntligen sommar! Våren var seg i Umeå i år men för någon vecka sen började det hända på allvar och björkarna började slå ut och det började blomma i vårträden som jag tror är någon variant på körsbär faktiskt men ligger alltid någon månad efter Kungsträdgården.

Jag har den här allén utanför mitt kontor numera sen jag börjat jobba i stan och jag går längs den varje gång jag ska gå och köpa lunch eller göra något ärende. En liten lyx och en godkänd ersättare till campusdammen tycker jag.

Som sagt, våren var seg i år och väldigt annorlunda. Mest annorlunda för min del blev vårvintern, slutet på vintern och bästa tiden i fjällen och så fick jag inte vara där. En ovanligt sen, lång och fin vårvinter dessutom, det är precis så att vårfloden dragit igång nu i Ammarnäs och STF har gått ut med rekommendationerna att inte tänka fjällvandring före midsommar. Det är ingen ovanlighet, men lite tidigare brukar det ofta vara farbart för vandrare.

Den här perioden som börjar kännas som att den lättat lite nu, har varit annorlunda men jag tillhör dem som har tyckt att det har varit lite skönt också. Lugnare tempo och hemmahelger. Jag har inte drabbats på jobbet (än iallafall) och hade ingenting inplanerat heller faktiskt. Tvärtom nästan lite mer på jobbet eftersom allt kräver lite mer planering och att en del projekt faktiskt kunnat prioriteras upp när annat prioriterats ner.

Så jag har behövt ta det lite lugnt ändå, inte haft så stort sug efter att flänga runt eller dra igång massa sidoprojekt, däremot har jag längtat efter att längta efter det. Låter det ologiskt? Det är väl bara att längta då? Både ja och nej. Jag saknar att ha planer, jag saknar att blogga och jag har inte saknat idéer men jag har saknat tid och energi.

Nu med sommarsolen har den återvänt och jag har också varit på en hel del utflykter och små äventyr!

Första kvällsdoppet är taget, jag har paddlat runt Ön i Umeälven och jag har varit ute och fikat och grillat med familjen flera gånger och en hel del cykelturer och utflykter med närmsta vännerna också. Och massa löpning på strandpromenaden och på lite stigar. 

Senaste veckan har varit gudomligt sommarväder mest hela tiden men idag ösregnar det och jag har vaknat supertidigt och njutit av två omgångar kaffe i sängen med en tidning om att vandra i vindelfjällen och bara drömt mig bort. Idag ska jag planera lite sommaraktiviteter och sen dra igång sjätte boken i serien om Harry Hole på ljudbok och pyssla på med alla småfix som blivit liggande på grund av tidsbristen. Absolut ingen väderstress att gå ut, tvärtom, och jag har ingen träning inplanerad heller. Lite hemmayoga för ryggen bara. Och nu har ju reserestriktionerna släppts litegrann så det går att planera lite mer inför sommaren, så härligt! 

Harry är för övrigt en anledning att jag inte ”hunnit” blogga, har klämt fem böcker de senaste fyra veckorna, både på ljudbok och pocket. Blev tvungen ta en liten detox nu på några dagar men nu känner jag mig redo igen. Skön söndag!

Det kom ett paket…

I fredags hade jag en riktigt bra fredag, jag fick massage och ansiktsbehandling, ett presentkort jag fått i julklapp, som vanligt take away på lunchen och efter jobbet köpte jag med mig take away igen, från bastard burgers till balkongen. Och när jag kom hem hade jag fått ett paket i brevlådan!

För nån vecka sen drog resebloggaren Daniela på bloggen Discovering the planet en idé om att muntra upp varandra. Jag och många fler hakade på och varje person lottades att skicka till en annan, i en kedja. Person 1 skickar till person 2, person 2 till person 3 osv ända till sista som får skicka till person 1. Så ingen skickar och får från samma person alltså. Kul grej! Jag gillar verkligen att skicka paket och såklart att få, vem gillar inte det? Brukar också skriva vykort när jag är utomlands och försöker ge små personliga presenter, hellre något begagnat eller genomtänkt än slit och släng, även om det kan bli lite stressigt förstås sådär kring jul men jag tycker om att försöka ge någonting då och då ibland också, komma ihåg födelsedagar och skicka ett blombud eller en chokladkaka med posten och sådär. Det är rätt enkelt faktiskt.  

I fredags var det alltså min tur och var ju redan på gott humör och mitt paket visste jag kom från Christian på mat- och resebloggen och paketet kluckade lite. Jag vet inte om Christian vet att jag älskar julrim också?! 

Öppnade och det var en tonic med grapefruktsmak från ett ställe i Stockholm, så typiskt bra present att skicka till nån som älskar sin balkong och nu också ser fram emot en låååång säsong på den utan resor. Jag är rätt svag för snygga förpackningar också så det kändes så himla lyxigt. 

Jag hängde på balkongen både fredag- och lördagkväll och åt middag och på lördagen kunde jag inte hålla mig, jag öppnade och smakade. Gott! Jag gillar GT dessutom, så det här blir gott att bjuda på den dag det passar att bjuda hem någon till balkongen! 

Snygg flaska också!

Så bra idé, kan tipsa om den om det är någon fler som vill antingen överraska någon som behöver det just nu, eller att arrangera en liten kedja av paketskickande i ett kompisgäng eller så. Vi får väl verkligen hoppas att detta inte håller i sig men annars kanske det kan bli nästa års julklappar? Det känns lite hållbart ändå, vad skulle du köpa om det var tvunget att rymmas i posten? Det blir ju varken stora saker eller något jättedyrt då men faktum kvarstår, det är otroligt roligt att få nånting fysiskt på posten som inte är en räkning! 

Jag ligger lite efter med mitt paket och ska göra klart det ikväll, kunde inte låta bli att pyssla lite själv och försöka göra något hållbart till Linda på Resa medvetet som jag ska skicka till (uppdatering: och som hon så småningom skrivit om i inlägget på Resa medvetet)

Nyfiken på vad de andra resebloggarna skickade och fick? Här är en lista över de flesta utav dem!