Skördetid!

Vilken härlig tid det är just nu! Här i Umeå närmar det sig frostnätter, det har till och med varit lite frost någon morgon men än så länge har det inte varit för mycket. Jag skördade de sista (antar jag) squashen på lotten i helgen och trots att både jag, mina föräldrar och brorsan ätit så har vi massor kvar. Snacka om tacksam gröda. Jag gillar den bäst stekt i bitar eller skivor, antingen till pasta, blandat med andra grönsaker eller till lax. Jag har även serverat den som tillbehör till färskpotatis när jag storstilat bjöd på helt närodlad måltid på balkongen och fick höra allt om min kompis vandring runt Mont Blanc och när vi ätit oss proppmätta youtubade vi tills det blivit mörkt hur man knyter amplar. Mina tomater trodde jag inte mycket på, de flesta torkade ihjäl i juli när det var som varmast och jag var bortrest nästan konstant men den största den har haft några kartar och när jag tog in den för en vecka sen knoppade det ut flera stycken till! Så än lever skördetiden. I år har jag inte plockat någon svamp men lite blåbär blev det. Jag glömmer alltid bort vilken tid det ändå tar att rensa sen, men vilken rikedom det är att fylla frysen med bär och ta en kvällspromenad och rycka upp färska morötter! 

img_5591img_5578img_5576

Månadens lista – juli & augusti 2018

Juli och augusti, sommaren 2018. Det var en fin sommar och mycket har ni som velat kunnat läsa i semesterminnen men det var lite vardag före och efter också och jag som är listmänniska gillar ju att få sammanfatta saker också och ha lite kontinuitet. Men bloggande har det inte blivit mycket av så det får bli en ihopslagning av juli och augusti. Massor med påbörjade inlägg om olika utflykter hoppas jag få inspiration att skriva klart. Det är väl en rätt bra sysselsättning i höstmörkret tänker jag.

img_4169Prick här började juli

Månadens serie – fotbolls-VM fortsatte och det var det enda jag såg på TV, resten läste jag.

Månadens dokumentär –  se ovan.

Månadens podd – förutom de gamla vanliga även en del sommarprat, Katarina Wennstam och Sara Danius var nog de som satte sig allra mest. Även rikspolischefen tyckte jag var bra och något oväntat blev jag väldigt positivt överraskad av Kaj Linna, vilken berättare!

Månadens bok – har läst massor. Löparens hjärta av Markus Torgeby (äntligen!), Väninnan av Denise Rudberg, Störst av allt av Malin Giolito Persson, Drottningen av Bredfjället av Marcus Lundstedt & Christopher Eliasson och Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind, Det är bara lite cancer av Klas Ingesson och så håller jag på med Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

img_4649

Månadens höjdpunkt i juli – Rifugi Quintino Sella. Jädrar vilken utflykt, både i höjdmeter, gemenskap och mentalt. 

img_5335

Månadens höjdpunkt Augusti – var ju helt klart kusin Lisa och hennes Nils bröllop

img_4829Ett av juli och augustis väldigt få (kanske enda faktiskt?) gympass. På Arlanda.

Månadens träning –  Vandringen har upptagit stor del av min fysiska aktivitet. I juli klockade jag över 50 timmar och i augusti närmare 40. Vandring räntar på i timmar förstås, jämfört med stenhårda intervallpass eller intensiva gruppträningsklasser. Så bara timmar säger ju inte allt men för mig är faktiskt kvantitet viktigt, framförallt utomhus. Jag märker att jag mår så himla bra av det. Nu har jag byggt upp det under flera år och får inte skoskav, inte ont någonstans och jag är superglad att jag lyckats lägga upp sommaren med så mycket fysisk aktivitet utan att skada mig.  Tänk att jag sedan i maj sprungit ett lopp varje månad, och sen i april om jag räknar skidlopp. Det sliter på kroppen och jag får påminna mig om att det är inte konstigt om jag inte kommer så högt i placeringslistorna eller persar varje gång. Många tränar ett halvår för en halvmara eller lägger åtminstone 12 veckor på att spetsa formen för ett millopp, jag har hållit mig till min plan att springa två gånger i veckan sedan i juni och det har räckt. Jag har kört ett enkelt upplägg jag bollat fram tillsammans med en PT och kollega på Iksu när jag gick en löpkurs i våras, jag kör tre olika typveckor. Jag har hållit strukturen nästan varje vecka.

Det jag är gladast för är definitivt alla turerna på fjället med Layla, och så vandringarna i Italien förstås. Att orka allt det, det är guld värt för mig!

img_4896

Månadens yoga – väldigt lite egen yoga men att få guida gästerna på resan var som vanligt fint. I slutet av augusti gick jag en yinyogautbildning för att fördjupa och förkovra mig i yinyoga och kinesisk medicin. Jag tycker det är så intressant att koppla ihop det österländska med våra västerländska kroppar och tankar. Det blev en perfekt avrundning och avslappning sista helgen på semestern.

img_4816img_5487

Månadens lopp Ammarnäs trail i juli och Tavelsjö halvmarathon i augusti. Tänk att jag sedan i maj sprungit ett lopp varje månad, och sen i april om jag räknar skidlopp.

img_4198Foto: Adam Larsson

img_5533

Månadens event– Lars Winnerbäck i ösregn i hedlundadungen. Härligt att se honom igen!

img_5568

Månadens dopp – det måste ändå vara i alpsjön Lago Blu, strax utanför Champoluc på 2200 möh. Förutom det har det blivit en del dopp men inte som för de flesta andra med strand och lata dagar, jag har mer doppat mig efter löprundor. Jag har dock inte saknat strandlivet, fick en rejäl dos ifjol på Hawaii. Inte ens någon bastu blev det eftersom det var eldningsförbud, och ständigt massa arbetare nere kring raningen. Däremot några tvättar i ån som vanligt från flotten, det är där jag blir som renast!

img_4726

img_4859Vardagsmotion mormor och morfar style

Månadens vardagsmotion – mängden steg i juli och augusti snittade närmare 15 000 per dag så en hel del vandring alltså, och arbete utomhus med kroppen, däremot knappast vardag som i vardagsmotion. Men tänk den som fick ha en sån här vardag? Det är säkerligen slitsamt det också i längden men som kontorsråtta som måste gå på gymmet för att inte ryggen ska säcka ihop och springa för att inte bli knäpp, då framstår det väldigt drömmigt.

3b94a352-2e78-4f23-b77c-1662d3b5633d

Månadens utflykt – oräknerliga!

Månadens restaurangbesök – har ätit på GC och på hotell Castor i Champoluc, utöver det i Rifugios runtom i Aostadalen och jag har ätit frystorkat på en sten vid stabburet vid Geråive. Jag gillar att gå ut och käka men jag gillar det nästan ännu mer när det är lite spontant och gärna utomhus och/eller kopplat till en aktivitet.

Godaste mat – helstekt ren på bröllopet, Jan S från Ammarnäs, han kan han!

Månadens kreativitet –  finaste uppdraget var att jag fick skriva alla skyltar till Lisa och Nils bröllop. Lisa hade förberett allt in i minsta detalj så jag bara gick lös med pennor och penslar. Det blev såå fint! Hela bröllopet blev så fint, så fint och jag är inspirerad till tusen nu med att fortsätta greja på med växter här hemma. Jag har fått tummen ur och börjat knyta en mer avancerad ampel och jag har tagit sticklingar på så gott som allt.

img_5268

img_5576Hann plocka lite blåbär också, var orolig att säsongen skulle vara slut för tidigt men jag fick mig några liter.

img_5705

Augusti avslutades med att åka på konferens till Trondheim. Fin stad! Har varit där en gång tidigare för många år sedan, när jag jobbade åt IAESTE och var på nordisk konferens där. Kul att återse och även om vår tågresa inte riktigt gick lika smidigt som planerat kändes det bra i klimatsamvetet att åka tåg. Det allra sista som hände i augusti var att jag däckade i förkylning deluxe. Såhär när månaderna sammanfattas är det kanske inte så varken konstigt eller synd om mig för det.

September rasslar på och konstigt nog hade jag känslan av september redan i augusti så jag trodde det skulle kännas som världens längsta månad men vips har hälften gått.

 

Löpcoachutbildning steg 1

Min egentliga anledning att åka ner till Stockholm var inte att springa tjejmilen, det var en bonusgrej jag gärna ville göra när jag ändå skulle ner. Det jag åkte ner för var att gå en kurs inom löpcoaching. Det fanns inte en chans i fredags att jag pallat sätta mig på ett plan, än mindre att jag skulle orkat springa tjejmilen i lördags, men efter 48h i sängen hemma så åkte jag ner på söndagkväll. Helt okej mådde jag och sååå peppad, jag har längtat till det här! Helt utan prestationskrav eller pirr, som jag ibland känt på en del andra utbildningar (är jag lika stark som de andra? Tänk om jag inte hittar till lokalen? Osv) 100% peppad var jag den här gången och extra tacksam efter förkylningen att den släppt tillräckligt. Lite var den kvar men jag deppade inte särskilt och det gör jag inte såhär i efterhand heller. Jag har kunnat vara med på allt utom då de andra maxat sig, även om det varit rätt korta pass. Jag tänker inte göra om tabben jag gjorde för några år sen då jag tränade förkyld och åkte till Stockholm på kurs och kom hem med lunginflammation, bronkit och mykoplasma.

En dag löpkunskap och två dagar löpcoach steg 1, ute på Bosön som är ett stort träningscenter på Lidingö där många träningsutbildningar hålls. Utbildningsföretaget heter ”konditionsidrott” och lärare var Calle Norell och Malin Ewerlöf. Jag hade spanat in några olika men jag gillar deras approach med vetenskap men ändå enkelt och kompakt upplägg och så gillar jag Malins coachingstil och inställning till löpning från podden ”Ewerlöf & Månström”. Plus att hon är en legend inom löpning i Sverige förstås, men det var ju inte löpning vi skulle lära oss egentligen utan allt runtomkring.

Hur kul som helst, de var ännu duktigare och mer inspirerande än jag hoppats. Vi har kört massor med löpskolning, mycket nytt även för mig som kört en hel del, och massor med kunskap kring löpning och träningsupplägg och mycket nördande kring teknik. Vi har även lärt oss göra vissa tester så nu är jag redo att coacha löpare. På riktigt.

Jag nyper mig i armen och fortsätter läsa vetenskapliga artiklar om styrketräningens effekt på löpekonomi på planet hem. Jag har redan bokat in min första kund för vo2max-test och satt ihop några pass till en annan, och börjat skissa på ett upplägg till mig själv också. Det är vänner och familj än så länge för att öva, men jag hoppas kunna coacha fler!

Tavelsjö halvmarathon 2018

Det börjar väl bli hög tid för en race report från förrförra helgens halvmara. När det känns som att alla andra springer lopp i helgen men jag är förkyld och fick stanna hemma från Tjejmilen så blir det tillbakablick på Tavelsjö Halvmarahon! Min tredje halvmara och jag trodde ett tag att det skulle bli min snabbaste. Jag gick ut på första kilometern på 5:07, ett kanontempo när det gäller mig. Då var det bara två mil kvar då…

Inför loppet

Jag hade datumet uppskrivet länge men lite löst sådär, det är alltid svårt veta hur träningen går och ifjol var jag så förhoppningsfull på försommaren och hade otur och blev skadad. I år har jag sprungit regelbundet men inte jätteavancerat, två gånger i veckan har jag haft som riktlinje och följt ett enkelt schema med typveckor och typpass. Men mest har jag vandrat eller sprungit på fjället som alltid blir rätt mycket inslag av gång. Men jag kände mig stark och säker på distansen och eftersom jag ändå skulle hålla i uppvärmningen för Iksus räkning så var det ju lika bra att springa.

Så vi kom dit i god tid och vädret var fantastiskt, jag kände flera som skulle springa och morsade på lite folk till höger och vänster. Uppvärmningen skulle ske från ett lastbilsflak intill starten, som i sin tur var vid Tavelsjö kyrka (karta finns längre ner). Jag visste inte hur det såg ut på förhand och inte vad jag skulle vänta mig alls men det blev jättestor uppslutning! Stora delar av startfältet och det bästa av allt, många barn och publik hängde också på! Vi körde tre peppiga låtar med enkel koreografi och jag hoppas det var uppskattat. Det verkade så och det var några som tackade för uppvärmningen längs banan sen.

Starten gick klockan 11 för den första startgruppen, för de som tänkt springa på 1:55 eller snabbare. I det här fallet verkade folk bedöma ganska bra, till skillnad från till exempel vårruset där det kan stå barnvagnar i sub20-gruppen. Jag hade oavsett uppvärmningsrollen planerat att starta i startgrupp två eftersom mitt pers är 2:07 och tidsoptimist i vanliga fall så på lopp är jag realist. Perfekt för jag hann med en sväng på bajamajan där emellan!

0-5 km

Första kilometern gick snabbt, det var lätt utför men inte så att det märktes jättemycket och jag sneglade på klockan för att hålla koll. Första plingade in på 5:07 och då hade jag ändå bromsat, tänkte att det här verkar bli en bra dag bara jag inte går in i väggen direkt. Bara 20 kvar… Ganska direkt kom vi ut på en lite större väg och då började det svagt stiga uppåt. Kroppen kändes helt okej och det gick att hålla ett ganska bra tempo utan att känna att det var risk att stumna. Det var också galet vackert i solsken över åkrarna och sjön runtomkring. Jag gillar ju inte asfalt men det gick bra och redan efter 4 km kom första vätskestationen, skönt! Jag drack sportdryck i farten och hällde en mugg vatten över huvudet. Varmt men det fläktade lite, skönt att jag valde shorts iallafall! Jag gillade att det var vätska redan efter fyra kilometer, det kändes så himla överkomligt och som ett bra delmål. Redan här har jag börjat tänka på att en sjundedel är gjord, sen första vätskan osv… Första fem kilometerna gick på strax över 28 minuter och det var väldigt god marginal till ett personbästa, jag kände mig peppad men också så himla glad av att vara ute och njuta och med tanke på mitt mörka psyke förra loppet så tog jag ett beslut att inte bry mig om tider. Jag utvärderade länge om det var hjärnan som var lat och inte ville ta i men det var faktiskt att jag verkligen, verkligen ville njuta av en fin löpupplevelse.

6-10 km

Det fortsatte längs asfalt och jag kände lite i knät i det ben som foten fortfarande är lite instabil på, det blir lite spänt. Tempot höll dock bra och jag hade en person jag drog fram och tillbaka med, i svaga uppförslut kom hon ikapp mig men så fort det började gå bara aningens lite utför så drog jag ifrån och kom det en lite större backe så gick jag om också. Just när både jag och knät började vara ganska less på asfalten fick vi svänga av, vid 9 km. In på en skogsväg och direkt blev det härligt springa igen. Lite fler och mindre backar och det dröjde inte länge innan jag drog ifrån min parhäst och sen såg jag henne aldrig mer (yey!). Första milen på 58 min så det hade alltså börjat gå lite långsammare, jag hade släppt vittringen på min drömgräns under två timmar men fortfarande var ett pers (2:07) inom räckhåll gott och väl.

11-15 km

Efter en timme tog jag en gel, det gick helt okej men de är ju så kladdiga! Colaklet över hela handen och ingenstans slänga skräpet men planen var vätskestationen efter 12 km så det var bara att hålla i. Då hade det dessutom börjat kännas lite tyngre, och märktes i tempot även om det inte kändes i kroppen att det gick lite långsammare. Jag gillade verkligen uppdelningen av vätskan, hela sträckan blev så lätt att dela upp i smådelar. Nu var nästa stora mål den omtalade mördarbacken efter 16 km.

16-20 km

Backen var lång men inte så farlig som en kan tro om en mördarbacke. Den gick i okej lutning och jag kollade på klockan och det var inte så himla många höjdmeter, kanske kring 40 höjdmeter totalt på en inte alltför lång sträcka. Jag minns inte riktigt abborrbacken från Lidingöloppet men kanske som den ungefär, hörde jag någon säga. Mitt på hållet fanns en vätskestation och där stannade jag och drack för första gången. Alla tidigare kontroller hade jag druckit i joggfart, något jag tydligen är ganska bra på. Jag har läst nåt tips om att klämma ihop muggen och så får man ju sänka farten och inte vara rädd för spill. Nu var det dock läge att gå. Jag fortsatte sen joggandes och förhandlade och funderade om det vore bättre att gå men kom fram till att det faktiskt inte var det, det gick helt okej att småjogga. På toppen stod en tavelsjöikon och erbjöd en svängom med hambo men jag tackade artigt nej även om jag älskar sånna kringaktiviteter på lopp, för risken var överhängande att jag fått kramp om jag försökt röra benen i nån annan riktning än lugnt framåt. Efter backen skulle det då rimligtvis bli nerför och då tassade jag förbi några igen, men sen var det som sirap. En tröst var att de flesta runtomkring verkade ha sirap i benen, det gicks här och där och det lunkades låååångsamt. Jag började räkna ner men 3 km kändes oändligt. Mot slutet var det också nån konstig felberäkning med kilometerskyltarna så vätskekontrollen upplevdes närmare än den var och väl ute från den, ja då kom 18km-skylten… suck och stön, hela 2km kvar. Men på den kontrollen fick jag coca cola! Det är så gott på lopp, kommer aldrig glömma barnet som bjöd mig på cola på vasaloppet, herregud vilken god cola. Ungen bjöd säkert tusen åkare den dagen, kanske flera lopp och flera år men jag kommer minnas hen för evigt.

20-21 km 

De sista kilometrarna var snigelfart och sirap i benen och även om jag inte tänkte ge upp helt så kom tankarna på ”hur kan det ens vara såhär jobbigt? måste jag gå nu? det är ju typ tio minuter kvar bara?!” Jag räknade till slut lyktstolpar och kollade klockan tusen miljoner gånger och jag såg målet tydligt, det syns så väl med svängen in till höger mot byn och jag visste ju precis hur det såg ut. När jag såg målet rent fysiskt med kanske 300 m kvar försökte jag spurta men det var förgäves, men upploppet på kanske 30 m kunde jag åtminstone springa med hedern i behåll, dock förbispurtad på mållinjen av en gammal fotbollsrival så det var lite surt men imponerande, inte spelar det ju någon roll. Härligt att se alla som tar i! Och så många gånger jag fått höra ”Men du var ju för pigg på spurten! har du inte tagit i?!” Jag hörde bara Sofie heja och hon sa efteråt att jag sprang i mål med snyggt löpsteg och det känns mycket mer värt. Jag kände mig faktiskt stark mestadels under loppet, men den något oväntade sirapen på slutet var seg.

Summering

Jag är supernöjd med loppet på det stora hela. Jag kände tidigt att jag inte ville ta det på för stort allvar och ändå gick det kanonbra springa i början. Kanske lite för fort eftersom det blev så jobbigt på slutet men jag har så himla svårt hålla igen också, det är ju så härligt när det går lätt. Och lite höll jag ju emot, jag körde iallafall inte in i väggen efter 3km och jag höll oväntat bra i backarna! Och utför! Hur har jag blivit så bra på svagt utförslöp? Jag är supernöjd, där var jag riktigt i form och både återhämtade mig och knappade in placeringar varje gång. Tiden blev 2:09:26 och det är en bit från pers (2:07:18) men det var å andra sidan mycket mer kuperat och jag har inte direkt tränat specifikt för det. Att kunna damma av en halvmara mest på skoj, det är banne mig en härlig känsla att känna sig så grundtränad! Är sjukt imponerad av min kollega som kom fyra och Sofie som kom nia, vilka träningsinspiratörer jag har omkring mig!

Alla resultat för tavelsjö halvmarathon 2018 finns här och här syns banan och höjdprofilen:

På kvällen var det Winnerbäck-konsert i Hedlundadungen, ett stenkast från mig. Så pizza på balkongen och sen en kort promenad var perfekt övergång till att få höra alla gamla favoriter igen, visserligen i galet ösregn och vind men det blev nästan bara mer minnesvärt.

Outdoorträning i Gamlia

Favorit i repris, utomhusträning med Systrar i bergen! Vi körde förra hösten och det var jättelyckat och uppskattat, trots att det hann bli mörk oktober och lite regnstänk under vissa pass var kommentarerna bland annat ”åh vad härligt när man väl är ute, hade jag inte haft en grupp att gå till hade jag aldrig tagit mig ut ikväll”. 

tempimageforsave-2

 

Alla kan delta oavsett nivå eller erfarenhet. Vi utgår från oss själva i träningen men blir starkare tillsammans.

 -Systrar i bergen

I år startar vi några veckor tidigare och får förhoppningsvis njuta av den allra finaste delen av hösten då det är som vackrast färger och skönast temperatur i luften.

Det är fem onsdagar och det krävs inga förkunskaper och det går också bra att komma om du är träningsvan och utomhusälskare som bara vill träna lite mer utomhus och/eller träffa likasinnade. Vi håller till på ett ställe så alla kör efter egen förmåga och det finns ingen risk att hamna efter, något som jag får frågor om då och då och vet precis hur gruvsamt det kan kännas. Det går att välja att vara med på fyra eller alla fem pass, lyxigt alternativ för dig som kanske inte kan alla gånger så slipper du betala för den gång du missar. Vi kör igång den 12/9 och kör fem onsdagar 19-20 i Gamliaskogen så du som vill hänga på, gör det!  Jag lägger in lite bilder som inspiration till vad som kanske lockar och som kan vara resultatet av träningen och längst ner finns lite mer detaljerad info, det finns även som facebook-event. Du är också varmt välkommen om du bara vill svettas och få frisk luft och slippa tänka ut träningen själv, det kan verkligen räcka långt för kropp och knopp utan att ha några storslagna ambitioner om äventyr. Hoppas vi ses!

3b94a352-2e78-4f23-b77c-1662d3b5633dVandra i alpernaimg_5228Vandra i svenska fjällen, längre hundpromenaderimg_3666Orka följa med när kompisen frågar om något äventyr. img_3602Toppturer av olika slag img_3167Springa på semesternrennet-2018-lag208-003Skejta i fjälltempimageforsave-7Åka klassiskt Tjulträsk runt (6 of 26)Fjällvandra med rejäl packning

img_3909Cykla mountainbike 

img_5158Springa i fjällen

VAD INGÅR?

  • Systrar i bergens startpaket (minst värde 350 kr)
  • 4 eller 5 outdoor-pass ledda av instruktör
  • Välkomstmöte vid första tillfället
  • Mötesplats för att träffa likasinnade och nya vänner
  • Förberedande träning för aktiviteter som skidåkning, vandring, trailrun och cykling i bergen

TID & PLATS
Onsdagar 19.00-20.00 med start 12/9 (18.45 första tillfället för lite tid till introduktion och presentation av systrar i bergen). Övriga datum är 19/9, 26/9, 3/10 och 10/10.

Samling Gammlia, kvarnen (närmsta parkering är museet/sävargården). Hittar ni inte så ringer ni mig, ni kommer att ha mitt mobilnummer.

Kom ombytta i oömma kläder, vi är utomhus!

ANTAL DELTAGARE
Antalet platser är begränsat till 16 platser

PRIS
4 tillfällen 1400 kr
5 tillfällen 1600 kr

ANMÄLAN
Anmälan görs direkt på systrar i bergens hemsida, där finns ett anmälningsformulär.
https://www.systraribergen.se/traningsgrupper