Topptur Åreskutan – löpning/vandring sommar

I söndags var jag med på ett pass som jag förra året bara kunde drömma om. Jag insåg det på lördagen att jag gick och längtade till toppturen och mindes plötsligt känslan från ifjol, då kändes det så avlägset. Jag undrade vilka det var som kunde träna så mycket att de orkade, de måste vara riktiga ultralöpare på heltid. När jag fått vara skadefri så har jag insett att även jag kan bli uthålligare, och springa i fjäll det vet jag ju redan att jag älskar. Jag vet också att det alltid är vissa partier som man får gå, förstår inte att jag inte tänkte på det ifjol. Vaknade och var längtig och pirrig och åkte i god tid till starten klockan 9. Vädret var fint och det var en härlig grupp, 25-30 personer ungefär. Ledarna var Ann-Sofie Forsmark som jag följt flera år i sociala medier som har min favoritinställning till löpning, ut och njut, och Magnus Hagström som jag bara hört talas om innan, visade sig också vara en kunnig och klok löpcoach. Vi tar väl turen i bilder, som vanligt kommer lite siffernörderi längst ner.

Topptur Åreskutan sommar (1 of 11)

Vi började från Holiday club och sprang uppför tottbacken. Redan där börjar utsikten över Åresjön imponera. Topptur Åreskutan sommar (4 of 11)Längre upp börjde vi även se åt fler håll, Åre är annars ganska ”enkelsidigt” men det finns förstås fjäll bakom fjällen. Snöfläckar kvar men torrt rätt långt upp, längre än då de hade rekat två dagar innan. Vi tog av på ”sommarleden” och därefter började det bli mer och mer snö.

Topptur Åreskutan sommar (3 of 11)Inte mig emot! Mina gamla trotjänare salomon s-lab terrängskor stod emot bra, men till slut var även jag blöt om tassarna men kolla utsikten. Vem bryr sig om lite blöta fötter? Det var ju plusgrader ute, det är skillnad om det vore vinter och minus..

Topptur Åreskutan sommar (10 of 11)

Vi kan väl ta en liten outfitgenomgång för er som är nyfikna. Nere i byn var det ca 10 grader när vi startade. Upp längs vägen gassade solen och vi tog av yttersta lagret ganska snabbt. Väl på toppen behövdes de igen. Jag har på mig:

  • Terrängskor salomon s-lab anno dazumal vid det här laget. Vill inte byta.
  • Långa strumpor
  • Kompressionstajts (helt utan syfte jag bara gillar dem)
  • sköna trosor of course
  • Löpartröja
  • Cykeljacka som står emot regn och vind från craft (som jag mest använder till löpning och längdskidåkning)
  • Buff
  • Tunna handskar
  • Löparrygga 4L
    • Mössa och skidhandskar
    • vätskeblåsan
    • bar och gel
    • skidväst
    • torra strumpor

Kul att jag verkar ha förmåga att bli fångad ovetandes i en bra outfitposering, det hände i skuleskogen också.

Topptur Åreskutan sommar (7 of 11)

Till slut efter ungefär 2 timmar och en kvart nådde vi toppen! Där fanns en liten stuga och femtio meter brevid en stor altan utan hus som gjord för att hoppa en toppbild på.

Topptur Åreskutan sommar (9 of 11)

Topptur Åreskutan sommar (8 of 11)Utsikten från toppen var inte alls dum. Byn Åre syntes inte längre men bortom den och åt andra hållet såg vi långt.

Topptur Åreskutan sommar (6 of 11)

På väg ner var det bara att släppa på, snön var mjuk men höll för att springa. Minns ni scenen i Ronja rövardotter då rövarna ska tvätta sig på vintern? De springer nakna och ystra nerför en backe. Ungefär så såg vi ut, men med färgglada kläder på. Ystert, tjoande, skrämmande, adrenalinkickande. Snabbt gick det, ungefär i 4:00 utför för mig, det är som en dundrande intervall i mitt fall och jag både blev omsprungen och sprang om. Tjoho!

Sen sicksackade vi oss nerför själva slalombacken och det var mindre kul, när snön tog slut blev det stenigt och tack och lov fanns det ändå upptrampade leder. Korsande downhillcyklister hade företräde och hade precis börjat sin säsong och sen var jag så trött på slutet att jag fick både mjälthugg och ont i ett knä, det är så himla slitigt att springa utför. Ni vet ju hur brant en slalombacke är, jag springer dem hellre uppför… Men ner ska man ju ändå och det var en härlig tur, ganska lättlöpt mot slutet tack och lov! En dryg timmes utförslöpning så totalt ganska precis 3,5 timmar. Så himla rolig tur och jag är så glad att jag gjorde den. Det var inte enkelt men det var fullt överkomligt. Turen går förstås att göra i lugnare tempo och vandra hela vägen, det går också att åka kabinbanan upp och bara vandra sista biten. Belöningen på toppen är ju densamma!

Åreskutan topptur i siffror och kartor

höjdkurva topptur sommar åreskutantopptur karta snapshot

Capture.JPG

Skärmdumpen visar hur vi sprang, det finns många sätt att nå toppen så det här är bara ett av dem. Banan från garmin finns HÄR. (jag vet inte varför de blir i mile när de görs offentliga, någon som vet?)

En liten analys av siffrorna: sträckan var ca 6 km upp och 8 km ner. Högsta höjd är 1420 möh och inte något annat som Garmin tror, där har lantmäteriet rätt och klockan påminner om att den faktiskt bara är ett verktyg att inspirera och optimera träning, inte en sann verklighet till exakt allt som händer. Stigningen är alltså total stigning, inklusive alla små knixar upp och ner längs vägen, totalt sett är det ungefär 1000 höjdmeter bara (”bara”). Kalorier är ju skitsamma, de är det jag tror minst på av klockan men det ger ju ett hum om att det är bra att käka ordentligt när man kommer hem igen. Pulsnivån är rimlig eftersom vi pausade mycket men konditionsträning 3,6 av 5? Till det säger jag: moahahaha, det här var nog det bästa konditionspasset på år och dar. Men framförallt: det roligaste! Topptur Åreskutan sommar (5 of 11)

Träningen 2016

traningen-2016

Ännu ett träningsår in på kontot och just hemkommen från årets första skidpass tänkte jag sammanfatta året som gått. Vilket år det har varit när jag ser tillbaka på det!

Det är sedan klassikern 2013/2014 och det utdragna ryggskottet 2015 som jag varit noga och fört träningsdagbok. Det övergripande målet är alltid: hålla mig skadefri, känna mig stark och orka göra det jag tycker är kul. Utifrån det är det kul att sätta mål eller fokusera på något särskilt.

Skadefri?

Ja, det har jag klarat. Det är det mest fantastiska! Jag har lyssnat på kroppen, stegrat i lagom takt och varierat träningen. Och fortsatt med en helsickes massa rehab och prehab. Hittade en ny fysioterapeut som var helt guld, precis den jag behövde och hon hittade precis de övningarna jag behövde så under hösten har jag fixat de små skavanker jag hade kvar från tidigare överbelastningar.

Året i siffror

Jag hade som mål/nyårsplan att träna 250 timmar eller mer. Det beror naturligtvis på vad man räknar och inte men det är oavsett en ganska hög siffra, som jag hade med mig från att året innan ha tränat så mycket och mått jättebra. (Sammanfattning träningen 2015, om någon är intresserad)

Antal timmar: 358

Antal tillfällen: 349

Antal mil: 94,6

Det är jättemycket mer än jag trodde när året började. Det är fördelat på en massa olika aktiviteter och jag har dragit gränsen vid fysisk aktivitet, allra oftast ombytt. Jag har inte tagit med när jag cyklar till jobbet (ca 15x2min/dag *5 * 45 = drygt 100 timmar ändå) eller när jag yogar hemma kortare än en halvtimma (vilket händer rätt ofta faktiskt). Däremot har jag med promenader, dock inte med hund. Handlar mest om hur mycket jag ids logga, ska exakt allt med . Mitt syfte är att hålla koll på träningen dels för det är så himla kul med siffror och statistik men också för att kunna planera vila, mat, träningsprogram och framförallt undvika överbelastningsskador.

traningsformer-2016

Överlägset flest pass är yoga, jag har yogat i mer än två arbetsveckor!

Instruerandet

Jag har tagit paus från bodypumpen efter vårterminen för att jag kände att det behövdes efter 3,5 år. Det blev tjatigt att lyssna på mig själv och jag hann/orkade aldrig gå till gymmet utöver pumpen så jag blev inte starkare och hann inte riktigt rätta till mina svagheter. Jag har fortsatt med somamove och mojo flex och jag älskar verkligen rörlighetsträning och att instruera det. Att få se allas utveckling!

I somras började jag även instruera i yoga, efter ungefär ett och ett halvt års regelbunden yoga och några utbildningar. Det ångrar jag inte en sekund, jag höll på det länge och tänkte att jag vill ha yogan för min egen skull men jag tycker så otroligt mycket om det så jag kände att jag vill verkligen förmedla det också. Fantastiskt kul att få möjlighet att göra det på Systrar i bergens resor till Hemavan, premiären var i somras och snart åker vi till Hemavan igen för skidåkning i februari och till sommaren blir det ännu en sommarresa.

kickoff_forvaltningen_6781_160824_mpn-1

Guldkant att få instruera kollegorna på en kick off också! (Foto: Mattias Pettersson)

Löpningen

Baserat på statistik från 2015 (antal pass: 30, antal mil: 10) satte jag mål för löpningen:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)

Det gick. Jag sprang tjejmilen på 54:45 i septbember! Hurra! Så efterlängtat att klara att öka tempot. Det är fortfarande inget våldsamt tempo men bevisligen behövde jag en del träning för att klara det. IMG_9810.JPG

  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 

Antal pass: 55 och antal mil: 38,1. Herregud, nästan dubbelt så många pass och nästan fyra gånger så långt. Jag visste i och för sig att jag satte relativt låga mål, men ville hålla dem realistiska och framförallt fokus på mål nummer fyra.

  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning

Ja, faktiskt. Det har varit roligt att springa. Både kort och snabbt och långt och länge. Till och med långt och snabbt med mantrat ”detskakännassåhär” under tjejmilen var roligt.

  • Hålla mig skadefri

JAAAAAA! Det viktigaste målet av dem alla, jag klarade att lyssna på kroppen och stegra och fördela ut träningen så jag höll mig

  • När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Det gjorde jag, först som guide för systrar i bergen när vi sprang heli-trail på kungsleden i Hemavan och sen med mina kompisar i Ammarnäs när vi sprang vilse och fick ett myrpass några veckor senare.

img_9347

Mer fjäll både på vinter och sommar

Apropå fjäll så har året varit fyllt av betydligt mer fjäll och berg än vanligt. I februari var jag på snöskovandring – ska det kallas träning förresten eller borde det snarare vara med i årskrönikan om resor? – det var verkligen ett minne för livet! Första gången jag gick med snöskor, första gången jag vandrade på höga kusten och första gången jag tältade på vintern. Det är precis sånt här jag vill orka göra och 2016 bjöd verkligen på aktiva semestrar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Läs mer om Höga kusten winter classic del 1, del 2 och del 3

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus på höga kusten winter classic. Jag och Josefin i bild, foto: Rike

IMG_8928.JPGToppen av Kebnekaise 20 juli 2016

Styrketräningen

Jag hade mål för den också som redan 2014/2015 visade sig vara ganska orealistiska men nu i höst gav jag mig tusan på att bli starkare och körde 12 veckor basövningar, ett grundprogram för att prova på styrketräning. Det har hjälpt och jag tar numera 50 kg i knäböj ganska lätt och ganska djupt, jag kan göra marklyft i nästan kroppsvikt utan att få ont i ryggen och efter att jag rehabbat axeln blev bänkpressar mycket stabilare och som en jättebonus kunde jag då plötsligt göra bryggan i yoga mycket lättare. Resultatet av stärkt baksida. Den allra roligaste framgången i gymmet är dock att jag ÄNTLIGEN lärt mig göra chins! Eller pull ups som de heter på engelska, varianten med handflatorna från mig med bredare grepp och man jobbar mer med ryggen. Jag är så stolt över detta att jag tagit med både mamma och pappa till gymmet för att visa!

img_0841

Första gången jag var supernära och blev så begeistrad att jag filmade för att se själv om det var sant. Det här är en skärmdump av filmen och sen dess har jag klarat ordentligt flera gånger, fråga mamma och pappa!

Skidåkningen

Säsongen har börjat bra med en träningshelg i Saxnäs i december som gav en skjuts framåt. Jag åker just nu utan mål men drömmer om mitt evighetsmål att nångång åka Kungsledenrännet…

img_0819Lite suddig men när det är -25 är det ett under att mobilen ens var igång

Vad har jag inte gjort?

Jag har tyvärr inte kört ett enda triathlonpass i Holmsjön, jag har bara cyklat en enda gång på landsvägshojen som nu fått flytta in i förrådet istället för sovrummet och jag kan fortfarande inte stå på händer. Sånna gånger är det bra att kunna se att det finns ju en tydlig anledning att jag inte hunnit med även cykling detta år, det finns liksom inte tillräckligt med timmar för allt som är roligt.

Bonusen

Bonusaktiviteten var ändå när jag kitesurfade igen i somras för första gången på över fem år. Och de gick så bra!! Förutom det så hade vi en underbar och aktiv semester i Italien vid Gardasjön med bland annat intervaller och milen på strandpromenaden. Men mer om det i sammanfattningen om resor! img_8602

Jag och Maria efter årets svettigaste mil, på strandpromenaden vid Gardasjön

Om att bestiga Kebnekaises sydtopp – 5 tips 

Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….

1.Planera extra dagar 

Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.

Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.

img_2758

2. Bra skor

Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.

3. Bra stöd och lätt packning

Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.

4. Planera energin

I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).

Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.

5. Ta god tid

Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.

Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!

Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise: 

Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.

Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise

 

 

Om en utflykt till Långflytje


Igår gick vi på tur till Långflytje, en utsiktsplats på södra sidan av Ammarnäs. Jag har länge velat gå dit för att se på byn från det hållet men det har aldrig blivit av. Extra sugen blev jag när jag läste hos Kinna som nyss gått och beskrev ungefär hur lång tid det tog och visade bild på utsikten. Blivit varnad av flera om att det är dåligt skyltat och lätt råka följa vinterland istället för sommarled. Som så ofta är det inte någon stor omväg utan snarare blött. Spångarna på sommarleden var helt nya och fina och visade sig att någon snitslat sommarleden för att den ska bli tydligare också. Vi började på Äivesåive-parkeringen, där Kungsleden också har påfart mot Hemavan. Sträckan är ungefär 3km per väg varav första 1km är fyrhjulingsväg. Lite uppför men aldrig jättebesvärligt och i stort sett hela vägen är det stig, det var något litet parti som var mer obanat men fullt framkomligt för vanliga dödliga. Det tog oss en dryg timme dit och en knapp timme hem. Vindskyddet på toppen har brunnit upp så du vet att du är framme när du ser den vackra utsikten!

Håll utkik efter rödvita band! Vi såg att det regnade hemma på Nolsia! 

Summering: toppenbra, enkel halvdags- eller kvällstur. Även om det inte är någon direkt utsikt under vägen, men förstås vackra blommor och fågelkvitter, så är det mycket utsikt i förhållande till insats!

 

Om dagens lyckade topptur på Kebnekaise


Vilken dag! Ligger i tältet och äter bilar och dricker te och det är 3G-täckning så jag bara måste ju blogga bara för att det går. Kebnekaise fjällstation är lite lyxigare än de jag är van vid och nog är det allt bra med täckning när det är så otroligt många vandrade. 

Men för att börja från början så är jag på väg mot Norge med mina kusiner. Eftersom det är så lång körning ville vi passa på att försöka göra någon liten tur i de nordligaste trakterna av Kungsleden när vi ändå passerade. Vi hade av logistikskäl egentligen bara en dag på oss och när någon kläckte kebne som förslag lät det först både stressigt och osannolikt att vädret skulle vara bra just den dagen. Men det var det.

Vi hade span på prognosen och höll tummarna och det lyckades.

Igår körde vi till Nikkaloukta och traskade, och några av oss tog båttaxi en halvmil över Laudajaure, till kebnekaise fjällstation och lite till. Vi har tält med oss så vi slog läger och gick i säng. Mitt tält lutade för mycket så jag sov ganska kasst så ikväll har jag fått flytta det några tiotal meter, är så himla enkelt ta upp och ner! 

Så imorse knatade vi iväg och riktlinjen är 10-14 timmar till och från toppen. Vi har haft soligt väder hela dagen så det riktigt hettar i ansiktet ikväll, tur jag härdat det i Italien och hade solskyddskräm imorse. Vandringen var ganska krävande och betydligt stenigare än jag kunnat ana, men en sån här dag klarar i stort sett alla som vill att ta sig till toppen. Det är rejäla stigningar och även neråt i den så kallade Kaffedalen som låter som något ur en Astrid Lindgren-saga men i själva verket inte är något annat än en helt brutal sänka precis när en tagit en massa höjdmeter och tror det börjar närma sig toppstigning. 

Väl på toppen var förstås allt mödan värt. Utsikten var fenomenal och toppen betydligt skarpare än jag trott så det gällde att stå still faktiskt. Ner gick allt i en jädra fart och vi åkte på arslet nerför snöfläckarna och totalt tog det 10 timmar och 20 minuter för oss inklusive pauser. Nu kommer jag sova gott i tältet!