Semester och lite halvårstankar

Det är redan juli och som vanligt swishade juni förbi och det är längesen jag gjorde någon slags månadssammanställning eller ens halvårsuppföljning men jag har blivit inspirerad i sociala medier nu ändå att göra det. Försöka reflektera lite och jag känner att det behövs.

Första halvan av 2019 kan sammanfattas: intensiv 

Det har verkligen varit kul och jag har fått göra massor med roliga saker och jag har försökt ta vara på vardagarna däremellan men det har inte varit många helveckor av kontorsjobb eller hemmahelger det här halvåret. Mellan v.8 och v.19 var jag bortrest 6 veckor hemifrån. Det är i snitt varannan vecka. Så nej, mina gardiner är inte sydda och jag har inte beställt några canvastavlor av safaribilderna. Mestadels har jag suttit på balkongen och läst de stunder jag haft hemma. Det har inte blivit så mycket bloggande heller och det saknar jag, jag har massor med bilder och berättelser som vill ut här.

Träningen har jag hållit i men däremot träningsdagboken som jag brukar vara flitig med har det blivit lite sämre med. Börjar tröttna på att funbeat aldrig blir uppdaterad, även om det var kul att den överlevde. Allt annat går ju automatiskt men ingen app blir komplett med det jag vill ha in i den förutom just funbeat: löpning, längdskidor (både klassiskt och skejt), gruppträningsformer och fjällvandring. Och helst ska det ske mer eller mindre automatiskt överfört, från klockan åtminstone så kan jag lägga till resten själv. Några tips?

Socialt har jag fått sålla ganska rejält, det längtar jag efter att få återta i höst. Lediga helger och bara hänga med andra, käka middag och sånt. Inte bara packa och packa upp jämt. Även om jag träffat nya vänner och haft sjukt kul och gjort nästan allt till en social grej, till och med tågresorna upp och ner (drygt 800 mil so far 2019 enligt SJ prio….)

Löpcoaching jag genomförde en löpgrupp med avslutning att springa vårruset. Så kul, det har jag drömt om länge och jag nyper mig lite i armen när jag tänker på att jag faktiskt gjorde det också. Det kommer bli fler gånger, förhoppningsvis i närtid men ingenting spikat än.

Afrikas högsta berg har jag gått upp på! Tänk va! Det börjar nästan kännas som en dröm, återigen nyper mig i armen att det blev av. Jag höll mig frisk, jag kom ända upp, jag hade det hur bra som helst.

Fjällsäkerhetskurs har jag gått, hela läsåret och nu är nästan allting klart. Det är resursproblem hos lärarna så det tar evigheter att få tillbaka inlämningsuppgifter men av typ sju så har jag bara två kvar som väntar på rättning. Vi fick tillbaka tentan också i veckan och jag fick VG! Mitt stoltaste VG nånsin tror jag. Det börjar också vara inom räckhåll med fjälledarnormen, det är därför jag fortsätter med mycket fjäll. Jag behöver samla ihop fler utedagar och praktikdagar innan jag kan få ut normen, men min plan är att göra det i år.

Känslomässigt har det varit ganska slitsamt faktiskt. Trött nästan hela tiden och ständigt dåligt samvete mot kattvakter och kollegor att jag aldrig är hemma. Kroniskt efter på jobbet och småsaker hemma som inte blivit fixade. Behövt prioritera bort umgänge som jag faktiskt velat göra. Irritation över dålig administration på kursen som gjort det omöjligt att bli färdig med nånting. Enorma känslosvängningar efter Kilimanjaro och overklighetskänslan som uppstod efteråt. Visst är jag rätt van resa och genomföra saker, men det var nånting extra.

Så i onsdags gjorde jag min sista arbetsdag och flexade ut resten av veckan, jag hade verkligen ingenting mer att ge. Nya tag i augusti och före det väntar vila för hjärnan men inte direkt för kroppen, det kommer bli en hel del fjäll i juli. Både praktik, Ammarnäs och fjällvandring!

Halvårsrapport 2019 i korthet:

  • En bergsbestigning och personligt höjdrekord – Kilimanjaro Uhuru peak 5985 möh
  • 28 utedagar
  • 13 tältnätter (varav tre vinter)
  • Alpin topptur för första gången
  • Sovit i snöbivack för första gången
  • Genomfört en löpgrupp för 8 kvinnor i Umeå
  • Gått yinyogautbildning steg 2
  • Instruerat yinyoga för första gången
  • Rehabbat min konstiga arm och trötta axel/skuldra
  • Badat varje månad utom januari
  • Blivit fadder och varit på dop inte bara en utan två gånger, till Alicia och Isabella
  • Druckit bubbel med mina två äldsta vänner i hela livet
  • Skaffat äventyrsvänner för livet både på Kilimanjaro och på kursen.
  • Klarat fjällsäkerhetstentan
  • Läst två extrakurser – turismkunskap I och kultur- och historia i norr
  • Vandrat i skuleskogen en heldag
  • Gymmat nästan varje vecka
  • Gått på dansklasser
  • Upprätthållit rutin på morgonjogg med Macke och Nova på fredagar stora delar av våren
  • Skaffat turskidor (nordiska)
  • Sprungit långpass på över 4h och 28 km
  • Skejtat en fjärdedel av Kungsledenrännet utan att ha tränat eller ens vallat om
  • Firat min födelsedag med fina vänner på Granö beckasin
  • Kvällsbadat och ätit utomhus flera fredagar, bästa sortens AW
  • Sovit i Talludden
  • Druckit kaffe på renskinn i solgrop

Summa summarum, inte konstigt det varit intensivt men det har också varit bra. Jag hoppas andra halvan fortsätter lite lugnare och med mer tid för att smälta allt, det kommer bli mitt prio.

Hur har ditt halvår varit? Vill du dela med dig?

Önskar er alla en fin sommar och start på semestern!

stora fjäderägg (1 of 1).jpgStora Fjäderägg ifjol

Sommarens träning

Igårkväll höll jag min första yinyoga-klass på iksu, det var lite pirrigt men också något jag sett fram emot. Temat var elementet vatten och en stunds svalkande, nedvarvande paus från all värme som pågår omkring oss just nu. Det är härligt med ljus och värme men många har också så mycket att göra så det blir en stress att hinna med allt och att hinna njuta av sommaren.

Två veckor kör jag yoga, och så har jag inlett Vänortsparkensäsongen också med ett somamove förrförra torsdagen så nu är det varje måndag total training och varje torsdag är det somamove, bodybalance, zumba eller något liknande mot rörelse-dans-mjukhet. Allt utan vikter eller redskap, kom som du är, ta med en matta om du vill! Vi turas om och nästa torsdag är det dags för mig igen.

Såhär ser mitt sommarschema ut nu på iksu:

ons 26/6 18.15-19.25 Yoga 70 iksu plus

Mån 1/7 19.15-20.10 Yinyoga 55 Iksu plus

ons 3/7 18.15-19.25 Yoga 70 iksu plus

Tors 4/7 19.00-20.00 Somamove i Vänortsparken

Välkomna!

Vandring i Skuleskogens nationalpark

I julas fick pappa en vandringsdag i julklapp av mig och brorsan. Han fick välja på en nationalpark eller led antingen kring Umeå eller Ammarnäs, ta med sig själv och Layla och så skulle vi fixa resten. Idag blev det äntligen av!  Han valde skuleskogens nationalpark och jag har varit där förut men inte de andra, och båda gångerna jag varit där (höga kusten winter classic och trailrunning i skuleskogen har jag skrivit om) så har jag tänkt att jag velat visa dem. Vi har skjutit på den en gång på grund av dåligt väder och förkylningar och i brist på helger då alla kan så slog vi till på en vardag. Vilken lyxig grej!

Vi startade tidigt imorse, vi kom iväg före sju så prick nio utgick vi från entré syd. Till en början är stigen fin och väldigt långt parti med spänger men ganska snabbt på väg mot slåttdalsberget så blir det lite mer tekniskt och brant. Vi passerade klapperstensfält och terrängen blev mer och mer brant tills vi ändå till slut nådde toppen på slåttdalsberget och utsikten där är så magnifik.

Slåttdalsberget 

ddfb4a73-228a-44f1-9413-98420bb7aa22Layla 

Halvvägs nerför slåttdalsberget igen, efter de första riktiga utmaningen utför med trixig och brant stig, så kommer slåttdalsskrevan. Den är så häftig! Det finns fler skrevor upptäckte vi idag, inte minst just före den stora slåtdalsskrevan är en mindre med en stor stenbumling liggandes tvärsöver.
Fint skyltat

Lunch tog vi vid tärnettvattnen, en av alla fina rastplatser som finns. Väldigt vackert, och det blev bra tajming för lunch. Jag hade med mig gasköket och gjorde en favoriträtt jag har: färsk pasta med en förberedd röra av nöt- och mjölkfri pesto, ölkorv och soltorkade tomater. Mums!

Som vanligt pratar jag på bild om jag inte poserar…

Från tärnettvattnen var det ännu lite mer trixig stig och vi passerade en grotta och en skreva jag inte gått i förut. Väldigt kul med varierad terräng och lite utmaning kände vi alla, men också skönt när den sen övergick i en mjuk, lättvandrad barrstig igen. Tills vi upptäckte myrorna…. hujedamig så många de var!

Vi stannade en gång till för att koka kaffe och göra lite eftermiddagsfika på gasköket, rabarber med pajröra vid Näskebodarna. Vi gick inte ända ut på Tärnettholmarna idag utan vandrade leden längs med stranden tillbaka mot entré syd.

Vilka stränder det finns! Bilden gör dem inte rättvisa

Summa summarum en riktigt fin dag, på väg hem svängde vi in på naturkompaniet outlet i Själevad och shoppade lite outdoorgrejer också som pricken över i:et. Rundan kallas tydligen ”nationalparksrundan” och den är verkligen fin och får med det bästa av skuleskogen. Det blev ca 13 km för oss och knappa sju timmar inklusive lunchpaus och fikapaus och noll stress. Det här gör jag gärna om!

Vårruset Umeå 2019

Ikväll var det äntligen dags! Vårruset med löpgruppen som jag coachat under våren. Som jag har sett fram emot att få avsluta såhär. Lite nervöst innan men inte för min egen löpning den här gången utan mer för allt runt omkring. Jag har haft kontakt med arrangören och vi har varit ambassadörer som löpgrupp och sprungit i Vårruset-linnen och buffar så de ville intervjua mig på scen, och igår hörde även VK/VF sporten av sig och ville skriva om oss! Så kul, och lite nervöst som sagt men det blev ett fint reportage om hela arrangemanget ”Peppar för vårruset” och det var kul att få berätta för de på plats också att vi tränat inför detta och förhoppningsvis vill fler haka på nästa år.

Vi samlades idag kring 18.30 ungefär och började nåla nummerlappar, stå i toakö och ladda till musiken från scenen. Starten går i döbelns park och för andra året i rad är det banan vi sprang ikväll, den verkar väldigt lik blodomloppets 5km men åt andra hållet.

Strax dags för gemensam uppvärmning 

Vi startade i tidtagningsgruppen och inte för att vi hade så jättestort fokus på någon viss tid, däremot att ha en tid att jämföra med senare i sommar eller nästa år. Det innebar att vi startade prick 19 och sprang ut från Döbelns park och över kyrkbron till Teg.

Glad löpcoach inför loppet! 

Vi snirklade oss längs med vattnet på Tegssidan ända bort till cykelbron och faktiskt en liten kringelikrok runt lekplatsen där, en vätskestation med vatten, och så över cykelbron tillbaka.

Här kommer vi ner genom broparken 

Längs med kajen och sen upp till Döbelns park igen och i mål! Det gick såå bra, alla fick bra lopp med sig och de som hade satt mål klarade dem också. Jag kom i mål sist av alla och ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna och synen framför mig när hon som sprang närmast mig drog iväg på den snabbaste slutspurten jag nånsin sett in i mål.

Sen var det picknick och lite prisutdelning på scen, vi hade inte ens varit med i quizet så vi vann tyvärr inga biljetter till varken basketmatch eller tjejmilen men trevligt hade vi!

Den här medaljen betyder alltså inte bara genomfört lopp ikväll för mig utan även att ha haft min första löpgrupp. Så roligt det har varit, bättre än förväntat. Nu ska jag njuta av den känslan och så hoppas jag att det blir fler gånger!

Löpteknik – Bild från en av våra träningar

Bild från vår allra första träning. Hur tur har vi haft med vädret?!

 

Blodomloppet 2019 – race report

Vilken fin kväll det blev ikväll! Den här bloggen har visst hamnat i dvala några veckor, men ikväll har jag sprungit Blodomloppet för jag vet inte vilken gång i ordningen och nu sitter jag på balkongen med popcorn och en kopp te och vill skriva av mig en race report i vanlig ordning. Millopp börjar jag ju ha gjort en del gånger och blodomloppet säkert minst fem-sex gånger så det är väl ingen jättegrej, och jag tänkte redan när jag sprang idag att det här blir lite svårt skriva om för kilometrarna segade sig inte fram och upplevdes olika, de gick i ganska jämn fart och även om det var tungt i början så blev det ju som det alltid blir, de tar ändå slut. Det känns inte så i början men man kommer ju i mål ändå. I år hade vi inget lag från jobbet eftersom några var på konferens så jag bestämde mig för att springa själv. Kändes rätt skönt, ingen att bestämma tid med och tog det ganska lugnt och blev faktiskt inte så nervös innan som jag brukar bli. Det var kanonfint väder i Umeå ikväll, över 20 grader och sol så jag tog bara en extra t-shirt utöver mina shorts och linne som jag tänkt springa i och så la jag den på pakethållaren bara och slapp gå till väskinlämningen. Parkerade cykeln på samma ställe som ifjol, gick på samma bajamaja som ifjol (några rutiner får det väl ändå va) och sen ner genom broparken och insöp atmosfären. Kom dit när det bara var 10-15 min kvar men kändes hellugnt, skönt att ha varit med förut och äntligen kunna bli lite cool. Värmde upp lite som så många andra, inte så värst många hundra meter men lite rörlighet och lite steg. Så otroligt fin kväll! Strandpromenaden när den är som bäst. Ifjol var allt nytt på nya stället, tidigare har loppet gått i I20-skogen, men nu kändes det som att det alltid varit här. 

Så, dags för loppet då! I år fanns startgrupper och de var ”under 45 min”, ”under 55 min” och ”över 55 min”. För mig som sprang på 55:01 ifjol var det ju lite tveksamt… jag kände mig dock rätt säker på vilken av grupperna jag skulle passa bäst i så jag sprang iväg med de under 55, det var mitt mål. Helst persa (54:45 på helt annan bana, Tjejmilen) eller allra helst under 54 och jag känner att jag börjar ha det i kroppen även om jag springer nästan ingen distans alls, bara intervaller och mysjogg.

Starten gick och det segade sig iväg, men ändå bättre än ifjol. Försökte ta det lugnt uppför första backen som kommer direkt och det gick bra, sen trångt som tusan över gamla cykelbron men efter den blev det bättre. Första km kändes lite seg men gick i 5:21 så lite långsammare än jag trott eftersom det alltid brukar gå alldeles för snabbt i början när alla rusar, men enligt plan för under 54 så jag var lugn. Sen är det lite nerför så kilometer nummer två gick i 5:00 blankt. Därefter jämnade tempot ut sig och det kändes låååångt kvar innan 3km men då började jag med tankarna att ”nu är det snart en tredjedel gjort” osv. och vips var det 4km och jag tvivlade i början men började efter 4km förstå att jag skulle kunna hålla farten som jag gjorde. Över kolbäcksbron och sen trots nerför hade jag det lite segt (tur det var nerför!) men känslan i kroppen var ändå bra. Jag kände mig stark och hade inte ont någonstans, höften kom långt fram så jag fick bra fart men det var ändå lite tung känsla i löpsteget, det har haft mer stuns. Mot slutet, mellan 6-7 så blev det inte så tungt som väntat men tankarna på målet började hägra. Klockan visade snitt på 5:22 så jag hade rätt bra marginal även om flaggorna inte stämde riktigt med klockan. Jag hade till och med vittring på 54min, men på km 9 när jag försökte öka lite och till slut såg målet så insåg jag att det tyvärr ändå var för långt kvar . Ifjol kändes målet så nära, som att det kom från ingenstans där efter sista kilometern. I år tvärtom, fast det var på samma ställe. Min klocka fortsatte förbi tionde pipet och inte förrän 250m (enligt klockan) gick jag i mål. Målgången blev 55:05 så sura 5 sekunder, jag som tänkt att 1 sekund från ifjol ska väl ändå gå.  Surade lite men bara lite för egentligen var jag glad och nöjd. Kroppen kändes kanon, jag kände att jag tog i och låg på gränsen men jag var inte totalt knäckt i mål som jag var ifjol. När jag började kolla klocka så hade jag ändå bra tider både i klockan och i racefox-appen, så eftersom det är tiderna jag jämför med på träning så är jag superglad över att ha bättre än de!

Men officiell tid räknas ju och ifjol mätte klockan 10,00 km så det är säkert min mottagning eller något, och annars så är det ju ändå den officiella tiden som räknas på lopp. I år orkade jag stå i banankön själv! Ifjol fick jag banan hämtad till mig av min kollega. Fota kunde jag tydligen inte, skärpan var visst lite sisådär just då på flera fronter…

Precis efter målgång så kom en tjej fram och sa ”jag måste bara få tacka, jag har följt dig och du har hållit så fint och jämt tempo! Bra jobbat!” och så gjorde hon high five. Det gjorde min dag! Så kul att få glädjas med nån och jag hade verkligen ett jämnt fint tempo. Sen när jag skulle ta medaljen så stod jag där och tvekade om jag ens skulle ta en, jag brukar inte det alltid på just blodomloppet. De ser exakt likadana ut varje år. På andra lopp är det kul, men jag har inget bra ställe ens för mina mer riktiga medaljer. Så hör jag en liten tjej fråga sin mamma om inte hon kunde få en medalj också så då frågade jag om hon hejat ordentligt och hon svarade ja, så då fick hon min medalj. Kändes bra.

Så totalt sett en riktigt härlig kväll, jag trodde att jag skulle vara på sämre humör av att inte ha kommit under det tidsmål jag ville men det känns inte alls.  Jag kollade i resultatlistan på placeringar också, i år kom jag 250 av 671 medan ifjol på 4s snabare kom jag 328 av 615. Det finns alltid nåt att glädjas åt!

Ingen picknick för mig som inte hade något lag men det var riktigt skönt att bara få strosa lite grann och värma ner litegrann och sen cykla hem i lugn och ro och duscha och fika hemma.

Alla resultat från Blodomloppet Umeå 2019 hittar ni här

Race reports blodomloppet under etiketten Blodomloppet