Stiglöpning och träningsinspo

Jag har haft en riktigt fin träningsvecka, den har innehållit mycket men ändå inte känts slitsam nån enda gång. Efter en helg med vandring med tung ryggsäck var det skönt sträcka ut och knaka igenom måndagspassen på iksu plus, somamove och yoga för löpare. När jag kom hem från det hade jag ett mess med förslag att hänga på TTGUs pannlampslöpning på tisdagen, sista anmälningsdag där och då på måndagkväll. Jag fick ett infall och anmälde mig! Hela 40 riksdaler skulle de ha, då går det ju inte tacka nej. När det blev tisdagkväll och kallt och mörkt så var det ju redan bestämt så vi åkte till Hamptjärnsstugan och väntade in bussen, lite miss i planeringen tror jag för vi fick vänta en halvtimme extra och det är ju lite småsegt när man står och huttrar och vill iväg och helst inte vill komma hem mitt i natten. Vi åkte bussen som skjutsade oss 9 km bort, övriga sprang antingen 17 eller 27 km. Starten gick vid 19.45 och det bar av i ett ganska högt tempo, jag hängde på några som verkade någorlunda lika och sen efter någon kilometer hittade vi in i en skön lunk. Första gången pannlampslöpning för mig! Så himla mysigt och det var skönt att springa med andra, det blir lite mer upplyst och lite trygghet. Efter halva vägen ungefär var det förvirring om vägen men en man i vår klunga var helt säker så vi hängde på honom och då var vi plötsligt bara några stycken och de var betydligt snabbare än mig. Jag försökte hänga på men det gick inte och då var det dessutom rätt stenigt och mycket hala löv på stenarna. Hann precis tänka att kommer det mer stenar nu så bryter jag antingen nån fotled eller handled, men då öppnade det upp sig och blev supermysig stig. Min pannlampa glappar lite så det blev spännande några ögonblick men sen lyste den igen och jag började höra 363an. Kom ikapp en man så vi sprang sista biten ihop, uppför från vägen till stugan. Där fanns det fika framdukat så det blev varm blåbärssoppa, macka och chokladboll till kvällsfika innan vi rullade hemåt.

img_6654

img_6656

Onsdagen var jag för andra veckan i rad på bodybalance, så himla skönt pass! Torsdagen checkade jag ut vid 16 från jobbet och blev upphämtad av Macke och Nova och så åkte vi till Bäcksjön och sprang runt den. Stig och stränder som på mallis, utan att överdriva faktiskt. Så himla fint och det är nåt visst med att springa runt nånting. Det är 8 km runt och en timme tog det i skön pratfart med stopp på stränderna för vattenhunden Nova. I tisdags tog 9 km en timme, inklusive ganska rejäl uppför på slutet men också skillnad i intensitet och puls, så härligt att löppass kan se så olika ut, även om det på papperet ser ganska likt ut. Två distansrundor på stig 8 respektive 9 km, men ändå så helt olika i pulsnivå, tempo, upplevelse och syfte med pass. För mig var båda två syftet helt och hållet upplevelsen men träningsmässigt så var den ena ganska nära en utmanande distansfart eller tröskelfart och det andra ett lugnt återhämtningspass.

img_6673

Igår hade vi inspirationsdag på Iksu, det är femte året jag är med och det är så himla fint avbrott mitt i oktober att få massa ny inspiration. Jag försöker gå på sånt jag inte kan gå på annars, vi är ju rätt bortskämda på iksu trots allt, och gärna med externa inspiratörer. I år blev det Qi Gong, mediyoga, föreläsningar, löpintervaller och bodypump. Qi gong var nog det som toppade i år på överraskande bra. Jag är fascinerad av alla österländska ”träningsformer”, som mer är filosofier och så kopplade till helheten. Qi gong balanserar nervsystem och sinne och startar igång energier. Det var precis vad det gjorde, extra bra för mig som har krångel med stel bröstrygg och framåtskjutna axlar, det strålade glatt från halsen och ut till fingertopparna nästa vad jag än gjorde, men jag njöt av det, det var på ett goont sätt. Föreläsning om löpning med L-G och Malin Skoog, fortsättning från förra året och lite repetition, i år hade jag mobilen så jag kunde fota det jag vill komma ihåg. Mycket matnyttigt och framförallt väldigt humoristiskt berättat. De har så mycket kunskap och klok inställning till löpning. Sen var det mediyoga, även det med Angelique från Luleå som hade Qi gongen. Det var ungefär vad jag väntat mig, mycket andningsövningar och lugn kundalini. Jag gillar det och i och med att jag gjort det rätt mycket utan att veta om det tidigare, när jag hade en skiva hemma som hette ”slipp huvudvärken” utan att ha en aning om att det var nån särskild yogaform, eller ens yoga, så jag känner mig trygg i just de mantrana och övningarna, det är välbekant och jag vet hur gott det gör min kropp och knopp. Lunchföreläsning med Christina Rickardsson som berättar sin historia från gatubarn i Brasilien till friidrottare i Sverige, jag har hört henne förut tillsammans med Stefan Holm men det var intressant höra igen, denna gång med mer twist mot idrottandet. Under tiden åt jag min medhavda lunch, enkelt genidrag om ni frågar mig: pasta, grillad kyckling, pesto och körsbärstomater ihoprört till en kall sallad. Sen var det löpintervaller med Malin Skoog, en workshop som hette ”ta din löpning till nästa nivå”. Det var ett blandpass för att få prova på flera olika sorters intervaller och det var riktigt kul. Jobbigt men intervaller är ju så häftigt, det är hemskt men efter en halv minut är man människa igen och efter en minut är man nästan sugen på en till. Sista klassen för dagen hade jag anmält mig till bodypump, det är första gången jag går på pump sen jag slutade instruera själv för drygt två år sen. Före det körde jag varje vecka i kanske 4-4,5 år, varav 3,5 år som instruktör (och före det periodvis regelbundet i typ 10 år). Den stora anledningen var att jag blev sugen när jag såg vem som skulle hålla i det, min tränare på grundutbildningen Matilda Björck och Iksus Sara Sandström. Båda två är krutpaket och riktigt duktiga instruktörer och lite nostalgitripp med Matilda. Det var ett härligt pass, och jag fick bekräftat att det går för fort för att min rygg ska gilla det, det var en av anledningarna till att jag slutade instruera, men jag älskar fortfarande träningsformen och musiken. Sån genomkörare på en timme får man leta efter! Träningsvärken lär heta duga, trots att jag tack och lov inte fick för mig att ta mina gamla vanliga vikter. Kroppen mör, ben och armar darriga och sen var det bara hem och duscha, lägga upp benen en liten stund och sen bege mig till Rex där vi hade instruktörsmiddag. Över hundra pers, och då var det ungefär hälften som kunde komma. Mäktigt gäng kollegor minst sagt!

Idag har jag en lugn vilodag, ingen träning utan ska unna mig att tom-duscha, göra ansiktsmask och prova växtfärga mitt nyklippta hår.

Månadens lista – september 2018

Jamen hallå Oktober! Om Augusti kändes lång och jag var mentalt i september så gick istället riktiga september förbi i ett vips så nu är jag tillbaka i fas. Skörden är upplockad, första frostnätterna har varit och nu har längtan efter snö och riktig vinter börjat. Lite höstmörker ska vi väl ta oss igenom först bara, några svängar med halka och en hel massa värmeljus och serier. Gymma brukar höra hösten till för mig också, när det inte är så roligt träna eller göra annat ute. Så vad hände i september som gick så fort då egentligen?

Jag avslutade augusti med att må pyton och inledde därför september med att missa tjejmilen. Jag var inte ens i Stockholm utan jag var tack och lov hemma några dagar extra och kurerade mig för att sen åka ner på löpcoachutbildning steg 1.

img_5901Nyp mig i armen.

Månadens serie – jag har återupptagit Outlander. Jag hade några avsnitt kvar på säsong 2 och nu när säsong 3 kom på Netflix har jag börjat missbruka igen, jag är snart klar med trean och hör rykten om att fjärde säsongen kommer i November. Hoppas hoppas.

Månadens podd – min kompis Towe är med i Koh Lanta-podden!

Månadens bok – När jag däckade i början av september läste jag ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr och sen hade jag ett jobbigt uppehåll innan jag fick tag på andra delen i serien om Tom Stilton och Olivia Rönning, a.k.a. Springfloden. Jag har också läst massa forskningsrapporter om löpekonomi.

20180926_130201.jpgMånadens höjdpunkt – ungefär härnånstans i Kårsavagge. Just här är det jag som övar att leda gruppen i mest energisnåla vandringsspår. 

Månadens träning – Det blev rätt mycket löpning ändå, men september har känts lugn träningsmässigt. Rivstart med löpcoachutbildningen men eftersom jag var förkyld så blev det inte jättehårda pass för min del. Styrkemässigt har jag varit på gymmet några gånger men den stora styrketräningen är med fjällvandringspackningen. Nytt rekord, nästan 18 kg på ryggen vid start. Mycket mer än jag brukar ha och tycker är bekvämt men samtidigt ville jag prova, och vi skulle vara ute fyra dagar så det blir mycket mat. Sen blev det ett blött tält så särskilt mycket lättare blev det inte.

Månadens yoga – Väldigt lite, men jag har hittat små rutiner igen och det är jag glad för. De där korta, korta stunderna på mattan att bara andas. Jag försökte rena luften med Palo Alto när jag var sjuk. 

Månadens lopp – Det blev alltså inga lopp i September, jag kände i kroppen att Tavelsjö Halvmarathon skulle vara mitt sista för året faktiskt, jag kände mig nöjd. Ändå hade jag flera lopp kvar jag var sugen på, inte minst Tjejmilen. Det sa ju kroppen dock nej till med råge med dunderförkylning deluxe med extra allt så det var det. Jag testade dock att springa 1 mil på tid några veckor senare och jag krutade på och slog åtminstone personbästa på träning! Nästnäst bästa tid nånsin tror jag på milen, och det utan nummerlapp på bröstet. Det kändes som ett kul kvitto.

Månadens event– David Batras Elefanten i rummet. Men jäklar så kul. 

Månadens jobbhändelse – temadagen hälsa på campus återkom för tredje gången och den här gången var jag med i referensgruppen som jobbat med det. Äntligen fick jag lyssna på kloka Ann-Sofie Forsmark om hållbara hälsa och prestatoner och massa andra duktiga föreläsare, Marius Sommer, Malin Lundskog och Lars Bergström bland andra.

Månadens vardagsmotion – Till hälsa på campus tog jag fram walk and talk-slingor för att uppmuntra till möten utomhus. Jag vet inte om någon använt dem än men jag hoppas det!

Månadens dopp – Vada över Abiskojåhkken. Kallt är bara förnamnet.

img_6225

Månadens utflykt – Abisko!

Månadens restaurangbesök – Ingen restaurang men bortskämd på bjudmat ute i Yttersjö, hemlagade vårrullar och en kvällspromenad på landsbygden, 20 minuter från stan. 

Godaste mat –  ja inte var det frystorkat iallafall.

Månadens kreativitet – jag har pillrat med blomstren, tagit massor med nya skott fast det egentligen är för sent på hösten och jag tror jag är på gång med att stamma upp en palettblad och få ett skott Dr. Westerlunds att rota sig.

Förutom den här listan så har vi firat farmors 90-årsdag, ett jättemysigt kalas blev det! Jag har uppvaktat en favorit som fyllde nio, skördat på lotten och frossat i squash och Charlie har fått ett långt grässtrå i nosen som jag opererade ut med pincett hemma. Det var väl ungefär alla mer eller mindre stora händelser i september, nu är det frostig oktober och motig löpmotivation och det står en Stockholmshelg, en konferens och en liten sväng till fjällen på schemat.

En tur i Abiskofjällen

Jag är hemma igen efter en knapp vecka i Abisko. Fem dagars undervisning varav fyra på ute på fjället. Det är alltid svårt att summera en vandring och det intressanta är kanske inte var exakt vi gått och hur många höjdmetrar, även om sånt är kul också och det är precis sånt vi övat på. Jag har haft gps-klockan men som sagt så har vi gjort massa övningar så den blir ingen snajsig runda grafiskt precis, och mobilen har jag haft avstängd mest hela tiden. Det har varit för kallt för att fota ändå och det var så skönt att bara stänga av helt och lägga den i en vattentät påse mitt i säcken. Men lite bilder har jag!

Första dagen när vi kom med tåget var det höst och lite puder på topparna, vi sov på vandrarhemmet och måndagen var bara föreläsningar. Det var rejäl blåst och snöade så det var lite pirrigt hur vädret skulle bli, men vi fick så himla tur med det så det hade inte kunnat bli bättre. Det är ju ändå en kurs och ett bra tillfälle att ha det lite motigt, men såklart är det mer gött att få vara torr och varm. Hellre några minusgrader än just över nollan, så håller det sig torrare. Och man får se snö!

Kvällspromenad söndag

I det här huset bodde jag förra gången jag var i Abisko, vandrarhemmet vi bodde på nu låg alldeles intill. 

På tisdag hade vi först föreläsning om navigation med karta och kompass och sen begav vi oss av ut. Vi gick från Abisko turiststation och gick sydväst in mot Kårsavagge, längs med abiskos kanjon, abiskojåkka precis innan byn.

Min nya kompass som jag nervöst köpt för att ha rätt sort gick i tusen beståndsdelar första gången jag tog fram den tyvärr, så jag fick låna en av en av våra lärare tack och lov. Helt nytt det här med syftningskompass, att använda en spegel med streck i för att kunna se mer precist vart siktet är. Jag är inte ens van att använda vanlig kompass så jag både gruvade och längtade till att få lära mig mer. Kartor älskar jag och orientera är kul och jag har ju nördat in mig rejält på det i sommar också runt Ammarnäs, dock utan kompass.

Vandringen första dagen gick från höst till mer senhöst med vinterföraning.

Vi slog läger en bit in i Kårsavagge, vid hängbron precis utanför gränsen till nationalparken. Utanför får man tälta men inte i nationalparken. Det är olika regler för olika nationalparker och naturreservat (även om de påminner mycket sinsemellan inom respektive kategori) så man måste kolla sånt med antingen länsstyrelsen eller någon turistbyrå/destinationsbolag innan man ger sig ut. Jag delade tält med en annan tjej på kursen och det blir fjärde natten tror jag i mitt fortfarande ganska nya tält, två år har jag haft det men det har inte blivit så många tältnätter. Det är ett fyrasäsongerstält, alltså det passar året om, och jag kostade på det i vikt och pengar för jag vill verkligen kunna tälta på vintern också. Och årstiderna i tältbeskrivningarna är lite sisådär beroende på var tältningen ska ske, de anger nån slags internationell standard. Höst i svenska fjällen är ganska kallt, och sovsäck är likadant, jag skulle påstå att det knappt är värt att ha en sommarsäck där för riktigt så varmt är det sällan, då kan man ju bara öppna den. Min sovsäck är för tre säsonger (vår-sommar-höst) så det var nervöst om den skulle vara tillräckligt varm för några minusgrader, den har komfortgräns -3,5 för kvinnor (några grader högre än för män, som i regel är lite mindre frusna av sig och guess what, standarderna anges för män… )
Men allt gick fint, med en varmvattenflaska i säcken och sovlakan som komplettering så gick det fint! Vi hade för dålig vädring öppet så vi fick lite kondens däremot, det lärde vi oss till kommande dagar. Det är en vanlig miss och jag vet om den, men det känns såå konstigt att börja öppna och vädra när det är kallt. Det logiska är att man vill gojsa in sig ordentligt men det får man sota för när sovsäcken är blöt på utsidan längst ner där fotänden legat mot tältduken och vantar och mössor som hänger på tork i linan under tälttaket är blötare än innan man gick och la sig.

Dag två hade jag mobilen helt avstängd men kanske får jag några bilder av nån kursare så småningom. Vi gick obanat hela dagen och det hade snöat ännu mer så det var rejält pulsande bitvis. Jag hade lämnat snölåsen hemma, det gör jag nog aldrig om. Det beror lite på att jag inte riktigt gillar modellen jag har så jag snålade in, men de är bra oavsett mot lera och ris för att skydda byxorna, mina byxor har inte ens dragsko längst ner så ja, det var dumt. Största missen var dock att jag hade för få och kalla vantar med mig, tur igen att jag fick låna. Den missen kommer jag nog aldrig göra om, jag är dessutom kall om fingrarna av mig och just nu har jag fortfarande problem med ena handen sen jag cyklade mountainbike så den protesterade rejält. Den kvällen tältade vi vid Abiskojaurestugorna, det är STF-stugor inom nationalparken men precis vid stugorna är det okej att tälta. Större än stugorna i Vindelfjällen jag är van vid och vi fick information och undervisning i hur stugorna funkar. Vi köpte även in oss på bastun, snacka om nice efter två dagars vandring i kyla och snöblandat regn. Vi fick torka kläder i torkrummen, det var ingen överlevnadskurs vi var på utan vi såg till att få det så bra som möjligt för att kunna lära oss mer istället, jag gillar den inställningen. Det finns alldeles för många som tycker si och så om att det ska vara ”äkta” och aldrig gå in i någon stuga och istället har surblöta kläder i tältet. För vems skull undrar jag? Jag älskar STFs stugor och den service man kan få, det kostar inte ens något om man är medlem om man bara vill nyttja den över dagen för att till exempel värma vatten till lunch, diska upp matgrejerna eller torka kläder. Priser och info finns här om någon är nyfiken.

Dag tre var ännu mer orientering och övning på att stega och ta tid, allt för att bedöma och turplanera och kunna navigera säkert, även om vädret blir dåligt. Vi tog oss längs med sydöstra kanten av Abiskojaure så sakta men säkert tillbaka mot byn. Vid Nissonjohka svängde vi ut ur nationalparken igen och slog tältläger. Torrt i luften och underbar kväll. Kvällsövning att navigera bara med steg och kompass i mörkret, jag var supernervig för jag trodde inte vi skulle få ha kompass eller pannlampa men det var precis det vi skulle. Då blev det riktigt kul och det gick förvånansvärt bra att ta mig runt i en fyrkant om 200 m per sida och hitta tillbaka till elden vid lägret som vi utgick ifrån.

Jag sov bara bättre och bättre och vi fick ordning på kondensen också. Behövde inte ut och kissa en enda natt, det är guld värt. När vi kokade varmvatten på kvällarna till varmvattenflaskorna i sovsäckarna så fyllde vi även termosarna, så på morgonen behövde vi inte ens dra upp dragkedjan utan gjorde bara gröt och kaffe i tältet. Det går hur bra som helst att inte koka upp gröten, bara häll varmvattnet över havregrynen och rör om och vänta nån minut. Det blir fler näringsämnen kvar i havregrynen dessutom har jag fått höra.

Sista dagen var det extra bra att starta torr och varm för det var dags för dagen D. Vadning. Kallt som fasen såklart i vattnet och jag tycker det är ganska läskigt, jag vet vilka krafter som finns i fjällbäckar och åar. Samtidigt gillar jag utmaningar, speciellt mentala sådana. Vi gick igenom förutsättningar gick två och två och en hade stav, det var stadigare att gå två och skönt att ha någon att prata med. Mitt i johken så började min hjärna säga att nu skiter vi i det här, jag ångrar mig, jag vill inte vara med. Men det går ju inte att göra nånting åt det utan det är bara att lugnt fortsätta och det är precis sånna utmaningar jag gillar. Det gick bra över till andra sidan, sen sprang vi barfota genom skogen till ett annat ställe för att prova lite annorlunda vad tillbaka. Härligt springa lite stig utan packning! På väg tillbaka på andra sidan var fötterna som isbitar och det var supermärklig känsla att springa tillbaka över strandkanten. Sist av allt blev vi inknutna av en guide och fick prova gå ut där det var rejält strömt och det var som väntat obehagligt. Usch vad strömmen är stark och vad svårt det är att stå stadigt bland hala stenar med iskalla fötter. Men värmen som kickar igång sen! Lunch efter vadningen och sen promenad längs leden tillbaka mot Abisko och vips var dessa fyra dagar slut. Det var fint att få gå i egen takt mot slutet och bara samla ihop tankar och förbereda för civilisationen igen. Så totalt bortkopplad från allt annat och plötsligt var vi på nattåget ner mot Umeå igen. Tack för den här gången Abisko, vi ses fler gånger framöver!

Kanjonen från andra hållet, Abisko strax bakom kröken.

Ett väldigt gulligt kafé i Abisko

Fjällsäkerhetskurs i Abisko

Så himla kul, jag har kommit in på en fjällsäkerhetskurs! Det är en universitetskurs som ges av Umeå universitet och den går över hela året med fem träffar i Kiruna/Abisko. Första veckan är nu och vi har mötts upp i Abisko. Jag kände ingen men såklart är alla jättetrevliga och jag hittade direkt några som också läser kursen som fristående kurs och inte går hela programmet i Kiruna utan som precis som jag fått godkänt för tjänstledigt de veckorna. Kursen innebär all teori som ingår i fjälledarnormen för svenska Fjälledare så med mer egen erfarenhet, fler tältnätter och lite praktik så kan jag faktiskt kalla mig fjälledare om något år. Framförallt vill jag gå den för att få mer kunskap och erfarenhet inför egna turer och kunna gå fler turer med andra, både vänner och som guide.

I söndags när jag satte mig igår på tåget var jag superpeppad och nöjd med min packning. Jag har med mig mat för hela turen och det är en del av det roliga, att förbereda sig. Såhär efter en dag här har jag insett att jag klantat mig och tagit för lite/kalla vantar, men det ska nog gå att låna av någon om det blir kris och jag har engångsvärmekuddar med mig också. Imorse när vi vaknade låg det pudersnö på fjälltopparna och idag har det fortsatt så nu är det faktiskt rätt vitt utanför och ett riktigt ordentligt snöfall. Mysigt! Två nätter på vandarhem och imorgon ger vi oss ut på fjället i tre nätter i tält.

Sova på balkongen

I torsdags gjorde jag något supermysigt och enkelt, en vardagsutflykt jag tänkt på ända sen jag flyttade in här. Jag sov på balkongen! Så jädrans härligt. Min balkong är inglasad och högt upp och så efterlängtat det varit med balkong för mig som aldrig haft någon så har jag inrett den så jag tycker den är mysig till max och jag har också hängt där hur mycket som helst i sommar. Typ så mycket att jag skojat om att jag skulle ha kunnat hyra ut resten av lägenheten. I morgon åker jag till fjällen och jag har gått och funderat på utrustningen och om jag behöver en extra sovsäck eller om min ganska nya räcker, jag har aldrig sovit i den själv den här tiden på året nämligen. Fantastisk service via sociala medier och släkt och vänner så kom min sovsäck från stugan och till mig på mindre än en vecka efter att jag upptäckt att jag glömt den där, och när den kom så testade jag direkt. Jag har också upptäckt att jag haft mitt liggunderlag åt fel håll tidigare, den silvriga delen ska tydligen vara uppåt… Det visste kanske alla andra. Så jag tänkte att fryser jag på balkongen då är det inget snack, då behöver jag definitivt en extra. Det är inte direkt kallt på nätterna nu och det går inte stänga balkongdörren utifrån heller så det kommer värme inifrån. Och värmen var inte ett problem kan jag säga, jag svettades rejält i mitt underställ där i sovsäcken! Så särskilt naturtroget test av hur den funkar i några minusgrader blev det inte men jag sov otroligt gott och så himla mysigt vakna och ha känslan av att ha sovit utomhus men ändå vara varm, torr och hemma. När jag vaknade kände jag hur det rörde sig längst ner i sovsäcken, där hade mitt lilla gosedjur krupit in och lagt sig som ett litet element. Det här kan rekommenderas till alla som har balkong, jag kommer definitivt sova där ute fler gånger!

img_6104