Resan som pirrar i magen…

Jag har ju berättat att jag bokat en resa som pirrar i magen, något jag längtade efter att göra när jag satte mig ner och funderade inför förra året vad jag ville göra härnäst. Jag visste redan då att pengar och tid förmodligen inte skulle klaffa och jag kände ingen stress, och jag hade en idé om vad jag ville göra så jag skrev ”boka en resa som pirrar i magen”min bucket list 2018.

Strax innan sommaren hittade jag det jag sökte, jag bokade den och har sen nästan inte pratat om den för den har känts just så himla pirrig. Nu är det bara prick en månad kvar och förberedelserna är i allra högsta grad i gång och det är väl dags att berätta… jag ska till…

Kilimanjaro!

Och det är inte vilken kilimanjaroresa som helst heller, om det nu nånsin skulle kunna vara det när det gäller världens högsta fristående berg. Det är en specialkomponerad resa med Äventyrsresor som arrangör och med Linda Åkerberg, äventyrare mer känd som Wilderness Stories, som färdledare. Resan har extra acklimatiseringsdag, höghöjdsföreläsning, klimatkompensering och är bara för kvinnor. Jag har tänkt på Kilimanjaro förut och kände bara wow när jag läste det och var säker direkt på att jag skulle boka.  kilimajaro_10Linda Åkerberg på toppen när hon rekade resan ifjol. Bild lånad från hennes blogg

I somras när jag själv var färdledare på resan med systrar i bergen till alperna så fick jag napp på sällskap, en av gästerna hade också samma dröm så hon bokade in sig också.

IMG_0113.JPGTeam Kilimanjaro, just på väg ner från 3600 möh i Italienska alperna

Hela resrutten kan ni läsa om här och i den ingick även en förträff. Hela gruppen sågs i Stockholm i November och där ser ni oss på bild längst ner till vänster. Vi spenderade helgen med att gå på outdoor outlets och googla friluftsutrustning och peppa, men då kändes det fortfarande läääänge kvar.

kili19_fortraff_001-14-1Förträff i November. Bild lånad från Lindas blogg wilderness stories

Nu är det en månad kvar, jag har börjat provpacka, jag är vaccinerad och jag tror jag har det mesta av det jag behöver och koll på läget. Jag hade det mesta sen innan men en del har jag kompletterat med, det känns bra eftersom jag ändå har fler turer inplanerade i år i samband med kursen så jag har nytta av allt. Det högsta jag varit på är strax över 4000 möh när jag gick Inkaleden 2009 men då var jag totalt oförberedd, hade lånat farmors skor och hade inte en tanke på att man skulle träna inför det. Jag hade rest runt i sydamerika två månader innan och haft magsjuka och levt i strandkläder, men det gick bra det med. Nu ska vi nästan 6000 möh och jag kan knappt fatta det. Jag nyper mig i armen!

Jag känner mig grundtränad och mentalt redo, men ändå. Vilken utmaning och all denna noja över att bli förkyld, vricka foten osv. Jag får påminna mig om att det var ju precis det jag ville, en resa som pirrar i magen.

IMG_0023.JPGBild från toppturen till Quintino Sella i somras. Det är sånt här jag gillar!

 

Nyårskarameller 2018

Ifjol var jag less på nyårslöften och hade mest skrivit träningsmål som jag aldrig klarade, jag var knappt ens missnöjd för det fanns förklaringar som att jag fokuserat på annat eller varit skadad så inför det här året tänkte jag helt om och skrev en bucket list istället. Jag skrev en lista på det jag verkligen ville att 2018 skulle innehålla och som inte redan var bestämt eller planerat.  Så här kommer utvärderingen av den!

  • äta veganskt en hel månad – det gjorde jag redan i januari. Veganuary helt enkelt.
  • fysisk aktivitet ca 350 timmar, jag vet nu efter två år att jag mår väldigt bra av den dosen, men notera alla skräckslagna att det innehåller även yinyoga och fjällvandring. (se * i förra inlägget) – jag har loggat 370 timmar i år, men det är stor vikt på fjällvandring och även mer promenader. Mer nördigheter under rubriken årets träning längre ner.
  • tatuera mig – jag har ingen och jag har velat länge, jag vet inte vad och jag vet inte var på kroppen och plötsligt har jag fått nog av tanken på att ”tänk om jag ångrar mig” och ”men det är så fint med dem som inte har nån tatuering det är så vanligt nu, det är mer speciellt att inte ha det”. Jag tror att 2018 kan bli året då jag slår till. – Det blev det! I oktober tatuerade jag in en favoritsiluett från fjällen i Ammarnäs på underarmen.
  • springa ett fjällopp – kom igen foten! Resten av kropp, knopp och flås är på god väg att bli riktigt hållfast. Men som vanligt kan man inte gå snabbare än den svagaste länken. – det blev massor av fjällöpning och lopp varav ett var ett äkta fjällopp, Ammarnäs Trail 2018.
  • Vinterbada – det har ju blivit jättepopulärt så det ska väl inte vara några problem egentligen, bara att ta sig för. Utan bastu alltså. – Det här klarades av i februari ute i Obbola men har faktiskt följts upp nu i vinter också, jag börjar gilla det!
  • Gå en vintertur i fjällen – här får vi slå ihop de två turerna och vara lite generösa med bedömningen. Jag har varit mer i fjällen än på länge och hoppat på kursen fjällsäkerhet och med den var jag ute på en tur i Abiskofjällen fyra dagar med tält kring Abisko och även om det var i september så hade vi snö och minusgrader.
  • Gå en sommartur i fjällen – som sagt, massor ute men ”bara” en övernattning på sommaren, av alla ca 10-15 utedagar med Layla på fjället men sen sent på säsongen, i Oktober så åkte jag och Sofie till Marsfjällen över en helt och sov ute i tält två nätter och då slog vädret om och blev riktigt varmt istället så vi hade både snöfläckar och t-shirtväder. Så jag ger mig själv godkänt på sommarturer också.
  • Boka en resa som pirrar i magen – det gjorde jag i juli och jag har visst inte berättat om den än. Men det kommer snart, den närmar sig med stormsteg och i februari bär det av!

Jag hade också ett extra mål som jag knappt vågade säga men jag kände att det var dags att våga satsa, jag ville åka Kungsledenrännet OCH DET GJORDE JAG! Inte bara jag heller, det är ju en lagtävling så jag hade aldrig klarat det utan min vapendragare Sofie. img_2813Jag tycker den här bilden förtjänar uppmärksamhet en gång till. Såhär vill jag träna och tävla som lag, ner till minsta detalj men alltid med glädje. Här testar vi vindsäck och chokladbollar med salt i inför rännet, en alldeles vanlig fredagkväll på gamliaspåret.

Årets resor

Jag började året lugnt på resefronten, jag var trött och sliten efter en intensiv höst och jag längtade efter att vara hemma och göra inget särskilt och efter att åka skidor så faktiskt under hela januari-april så var de enda resorna jag gjorde till Ammarnäs några gånger för att skotta tak, åka skidor, fira påsk, träna skejt och sen åka Kungsledenrännet. Inte förrän i maj reste jag längre, då till Göteborg och firade Sofies 30-årsdag och Götet bjöd på sommarvärme och premiärdopp!

Precis i slutet på maj och början på juni åkte jag på en utflykt till Stora fjäderägg utanför Umeå, en riktig kanonhelg så nära men ändå verkligen känslan av resa. Jag vill verkligen göra mer sånt! Sen åkte jag till Åre och till Ammarnäs. Juli bar det av till italienska alperna för guidning med systrar i bergen. Wow alltså! 1fc47a98-f7be-40a3-83b8-60377011b620.JPG

Juli-augusti var sen Ammarnäs och Umeå och en konferens i Trondheim. För första gången åkte vi tåg en längre resa med jobbet och det var första gången jag åkte tåg till Norge. I Norge har jag ju åkt tåg, men inte till. Jag var sugen på att åka på en höstresa någonstans dit det är varmt men eftersom jag kom in på kursen fjällsäkerhet så blev det resor till Abisko och Kiruna istället. Jag har varit i Västerås, Stockholm och Övik på konferenser och även två helger i Stockholm privat. Så mitt år känns helt fantastiskt och som att jag upplevt massor av nya ställen och aktiviteter, men det är alltså inte så mycket utomlands som det brukar vara för mig. Skön check på klimatsamvetet faktiskt.

Nu i höst har jag läst en kurs i turismkunskap och det räknas som turism när jag åker till Ammarnäs, rent definitionsmässigt enligt internationell standard. För mig känns det väl kanske inte som något som ska in på reselistan, jag är ju där så ofta jag bara kan liksom. I år har jag varit där 40 dagar när jag räknar efter, tänk att det ändå känns ganska lite.

Årets träning 2018

träningsformer 2018.JPG

Jag har haft ett riktigt bra träningsår och jag har också prioriterat det. Jag har valt bort tid vid bloggen bland annat och jag har gått och lagt mig tidigt för att orka och slippa bli sjuk. Året har varit fyllt av tid utomhus och jag har åkt mer skidor och sprungit mer än nånsin förut och kroppen har hållit för det. Högst upp på mina träningsplaner eller träningsmål brukar det alltid stå: hålla mig skadefri och inte ha ont i ryggen. Det vore inte helt sanningsenligt att säga att jag har varit helt skadefri, men känslan över året är ändå det eftersom jag har kunnat åka så mycket skidor, springa och gymma. En nyckel är nog att jag hållit i gymmandet 1-2 gånger i veckan i över ett år nu. Foten som krånglade ifjol har läkt helt och jag har blivit mycket starkare. Ryggen har varit bra ända tills nu i julhelgerna och det är 14 månader sen sist, så det är faktiskt ingen fara på taket. Det är långt mellan gångerna och det har i princip redan gått över. Däremot har jag dragits med en konstig svullnad i en hand som i somras gjorde att jag inte kunde lyfta tungt eller yoga med händerna i backen, men det är under utredning fortfarande av både landsting och fysioterapi och det verkar gå åt rätt håll det med.

Men alltså nästan 70 timmar skidåkning, 46 timmar fjällvandring (och då loggar jag bara själva vandringen, det är ju många pauser, en del tältnätter och annat utöver det där) och så har jag varit ute väldigt mycket med Layla. Vi har vandrat och sprungit och det som inte loggats som fjällvandring eller löpning har hamnat på nordic walking och då är det inte vanliga kisspromenader det handlar om utan det är isåfall minst en timme, oftast i skog eller fjäll och ofta med fikapaus, orientering, lydnadsträning eller något annat. IMG_5228.JPG

Jag har däremot valt att inte tänka alldeles för seriöst på träningen utan jag har många gånger i år tränat med andra för sällskapets skull. Det hade jag inte kunnat göra om jag följt träningsscheman slaviskt men jag hade inte heller orkat hänga på en cykeltur upp på Biergenas om jag inte var grundtränad för det. Det motiverar mig att fortsätta träna allround!

Årets utflykter

Jag ville ha mer utflykter, se mig omkring närmre och få in saker mer i vardagen och på helger hemma. Det har jag verkligen lyckats med och det hänger också ihop med att jag verkligen prioriterat att umgås med nära och kära och att de har samma intressen. Så jag har bland annat varit ut på stora fjäderägg, till bäcksjön och ätit middag och en annan gång sprungit runt den, tagit alla sommarkontroller runt Ammarnäs, sovit i fjällstuga med Layla bara för att och badat och druckit glögg i piparböle. Ett bra år med mersmak för detta!

img_4127

Årets event

Jag har inte heller alltid tränat, varit i fjällen eller rest, jag försöker göra annat också. Jag är ju ruggigt bortskämd med event och kulturella inslag, dels eftersom min brorsa jobbar med att arrangera olika konserter, föreläsningar och stand up men också för att vi har det bra på Umeå universitet med kultur på campus, hälsa på campus och öppna föreläsningar som olika föreningar ordnar. Så i år har jag sett bland annat Carina Bergfelt, Denis Mukwege, renhornen, P3 dystopia radiobio, P3 perspektiv med Hanna Hellqvist, Marius Sommer, Ann-Sofie Forsmark, Malin Lundskog, Magdalena Forsberg, Hanna Marklund, umeå humorfestival, Sofia Karlsson stjärnenätter, a tribute to Dire Straits, utomhusspelning med Lars Winnerbäck och Melissa Horn, Peter Jöbacks musikal… säkert har jag glömt något.

Nyårslöftet

Jag lovade mig själv att jag inte skulle klanka ner på mina prestationer och framförallt inte säga att jag är långsam. Det är många gånger jag fått stoppa mig själv men det har fungerat. Och samtidigt har det också gått bättre och jag är mer nöjd med löpningen, det blev plötsligt kul. Och till slut så blev jag faster. (tihi)

Summering av 2018

Så det var det där ordet jag valt som tema, space.

SPACE

Jag har burit det med mig och det har fungerat, jag har prioriterat efter det och jag har fått ett fint år som blev mer än jag kunnat önska. Ett år i en ny lägenhet dessutom är till ända och även där har jag följt min intention, att göra fint och spendera mer tid hemma och jag börjar faktiskt njuta av det. Och jag älskar min balkong, mer än ni kan ana. Det skulle gå att skriva så mycket mer men det får räcka så här.

IMG_7482.JPG

Såhär ser mina mest gillade bilder ut på instagram. Där syns att året innehållit att jag blivit löpcoach och sprungit en hel del lopp. Det framgår mycket fjäll och där har vi också vinterbadandet men jag saknar några höjdpunkter och det är dessa som jag tar med mig:

rennet-2018-lag208-003Kungsledenrännet!

IMG_7332.JPGJag blev faster till Bella, vilken livshhöjdpunkt!

IMG_5335.JPGMin kusin Lisa gifte sig med sin Nils i ett riktigt sagobröllop hemma hos oss i Ammarnäs. 

IMG_5158.JPGDen här bilden säger mer än tusen ord. 

Månadens lista – November – December 2018

Året är snart slut och det är dags att börja summera och sammanfatta. Jag har ju kört med månadslistor som sammanfattningar det här året och låtit inläggen vara lite glesare och inte så mycket vardag i själva bloggandet. Så när året nu går mot sitt slut så får november och december slås ihop, så kan jag ge mig på lite nyårskarameller sen. Jag gillar att fullfölja det jag fått för mig så här kommer årets sista månadslista.

img_6869November började i Ammarnäs, det var allhelgonahelgen och det var jag och Layla som hängde en långhelg i stugan, vintern kom och vi var ute och sprang, gick och sparkade om vartannat.

Hösten har fortsatt men fin löpning, tyvärr fick vi vänta på snön i Umeå men det har däremot inte varit sådär jobbigt halt eller slaskigt utan helt okej.

img_6965Månadens löpning – såhär såg till exempel ett morgonpass till jobbet ut

Jag har faktiskt varit två gånger i Stockholm i november, och en gång till övik. Först en helg med systrar i bergen och en träff inför en resa jag ska på, då passade jag även på att tatuera mig och därmed fullbordades min bucket list för 2018.

img_7024img_7026img_7027Sånt här gör vi på våra studiebesök och konferenser. Plus att jag fotar massa sjukt nördiga och för alla andra tråkiga bilder på ur det ser ut under köksskåpen, hur återvinningskärlen ser ut, hur olika kranar ser ut i labb… De bilderna besparar jag er.

img_7115img_7119

Och såhär såg det ut i Örnsköldsvik i slutet av November när jag kom dit för en konferens.

img_6931

Klättring! Jag provade med Johanna Nygård och de andra guiderna i systrar i bergen på Klättercentret på Telefonplan i början av november och några veckor senare invigdes hallen på Iksu i Umeå där jag och några kollegor var på invigningen. Inför nästa år ska jag nog skaffa grönt kort, peppen är stor här i Umeå nu och jag har många kompisar som klättrar.

Månadens event–  teater i Ammarnäs, julkonsert med Sofia Karlsson och med Umeås musikklasser och så föreläsning med fredspristagaren Denis Mukwege. Ingen dålig skörd såhär mot slutet av året. 

img_7312

img_7357

Månadens kreativitet –  jag kämpar på med mitt gardinprojekt här hemma, räknas det? Fint blir det iallafall men det är många borrhål, fållar och fingerkrokar… De kom iallafall upp i vardagsrummet lagom till att jag gjorde lite julfint.

img_7147

img_7083img_7480

Månadens träning – Det har varit löpning, styrketräning och skidpremiär! Efterlängtad skejt. Jag har fått pussla för att få ihop träning de här månaderna med två konferenser, en kirunavecka och sen en julhelg så rutiner har det inte direkt varit tal om. Jag håller mina klasser på måndagar, utöver det är det från vecka till vecka. Jag kör träningsprogrammet ”hållfast kropp” av styrkebyrån och har nu gått in i fas 2. Jag har blivit starkare, det känner jag, men nu har jag de senaste dagarna brottats med ett ryggskott som hindrar efterlängtad skidåkning men det är på god bättringsväg redan så det ska nog gå bra köra igång snart igen. Jag längtar.

Månadens utflykt – det måste ändå ha varit den spontana utflykten till Jukkasjärvi på första advent. 

img_7161

Månadens prova på – i Jukkasjärvi provade jag långfärdsskridskor första gången!

Månadens höjdpunkt – jag blev faster i november! Lilla Isabella kom till världen och allt har gått bra, hon är världens sötaste och snällaste bebis hittills. Stockholmshäng Vi bodde på Clarion Amaranten och jag upptäckte att clarion har avtal med rituals, hallelujamoment. 

Månadens serie – Outlander säsong 4 och så har ju vinterstudion börjat igen!

Månadens podd – Förutom mina gamla klassiker kan jag rekommendera podden mentala mästare, särskilt avsnittet med Lovisa ”Lofsan” Sandström och Linus Thörnblad.

img_7002

Månadens bok – jag har läst två till ur springfloden och håller nu på med den sista men den stora överraskningen är boken på bilden, ”det som spirar ur snö” av Mariana Mattsson. Den handlar om Ammarnäs (i boken kallat Akkatjärn) och min kusin Lisa är en av förebilderna till en av gestalterna i boken. Ni som känner henne kommer direkt lista ut det om ni läser den. Kan rekommenderas till alla som vill läsa något annorlunda och särskilt till er som gillar antingen odling, fjällmiljöer eller annorlunda livsval. Eller alla tre.

Månadens yoga –   Jag har yogat för axlarna och bröstryggen och försökt få bukt med en konstigt svullen hand som jag dragits med ett tag. Det verkar vara på bättringsvägen. Det har kommit ny release på somamove, R17 (och jag har instruerat sen R2! Kan ni förstå hur fort tiden går i vissa sammanhang?) och på yoga för löpare har vi lekt lite med dansaren med hjälp av remmar.

img_7309

Månadens vardagsmotion – jag har promenerat en hel del med Layla och fortsatt cykla till jobbet fast det har blivit kallt. Det är alltid nåt.

img_7497

img_7059img_7057Månadens examination – navigering. Jag klarade den! Övade en del innan och var rätt nervös men det gick bra. 

Första veckan i december var jag alltså i Kiruna, för fjällkursen jag läser. Det var en intensiv vecka men ändå slapp, så himla gött att koppla bort allt och vara student igen. Jag tränade nästan varje morgon, drack vin en onsdag, gick på café, drack kaffe i pappersmugg och glögg med kursarna på kvällarna.

img_7216Kiruna kyrka alltså, så fin!

img_7003img_7073

Månadens dopp – plötsligt fick vi för oss att bada i piparböle i November! Och sen på Nydala, innan det bröt ut en slags strid om allemansrätten och huruvida det är okej att vinterbada där eller inte. 

Och sen så blev det jul och nu har jag snart haft jullov så länge att energin och inspirationen börjar komma för att ha ett nytt år och vardag igen. För andra året i rad är jag bara i Umeå både över jul och nyår, brukar annars alltid åka till Ammarnäs en sväng. I år firade vi hemma med lilla Bella och farmor och nyår var tänkt Hemavan men min rygg pallar inte att sitta i bil och det vore dumt utmana den med utförsåkning det första jag gör efter en svacka så det får bli Umeå all over. Men då blir det sådär tillräckligt länge för att det ska bli tråkigt på riktigt att ha tråkigt. Inte minst planering och fantisering om kommande år tycker jag ska bli kul, jag har redan börjat skissa lite på hur jag skulle vilja ha det. Men först, lite mer knäck, läsning och långpromenader!

Julen 2018

Så var den glada julen slut, men jag håller med bland annat underbara Clara aka julpolisen att det är för tidigt än att avsluta den. Jag är ledig mellandagarna och har konstaterat idag att jag är riktigt bortkopplad, har inga tider att passa förutom några enstaka som isåfall innehåller mat och socialt sällskap och jag har ingen aning vilken veckodag det är. Torsdag right?

Nästan en vecka sen redan som det var sista dagen innan jullovet, alltid ganska skönt att jobba då med bra stämning och jag hade ingen stress med någon tid att passa. Jag åkte och avslutade arbetsåret med en friskvårdstimme på gymmet och sen bakade jag äntligen lussebullar efter att ha blivit försedd av mamma i nästan en månad. Minst en lussebulle varje morgon framför kalendern, det är min tradition. Skönt med två dagars helg innan julafton och jag gjorde julfint hela lördagen och släpade in en gran till Charlies lika stora förtjusning i år (men han har faktiskt inte klättrat upp i den, än, lite äldre och mognare har han kanske blivit, 3 år som han just fyllt).

Josse och Maria på besök och en efterlängtad lördagkväll med dem. Söndag fick jag massage av mamma för att bota lite plötsligt nackskott (ja, typ ryggskott fast högre upp) och ta ett julbad. Söndagkväll var uppesittarkväll med bingolotto hos farmor och det blev så himla lyckat. Oj vad glad och stolt hon är över lilla Isabella! Visst har jag berättat att jag blivit faster? Julfrukost varje dag i december (och gröt såklart, men den fick inte vara med på bilden)

Julafton var helmysig och jag tog visst inga bilder alls, förutom lite familjebilder. Jag hoppade över Kalle i år till förmån för att hinna springa en sväng med Layla som skulle vara själv hemma senare på kvällen och för att testa hennes julklapp från mig – nya löparskor! De funkade kanon och inga snöklumpar i tassarna. Frostig runt munnen däremot och det var jag med, -15 är ju annars gränsen för utegympa men vi tog det så lungt och det var riktigt mysigt med ett varv runt ängarna bakom rödberget. Det är också därför Layla har jacka på sig och dagen till ära fick hon då ha tomtejackan, den hindrade inte löpsteget!

Jag har ändå sett Kalle 33 gånger så det känns helt okej. Jätteskönt att ha en julafton totalt utan stress, inte för att mina brukar vara särskilt stressiga men att inte ens bry sig om vilken tid det blir mat utan ungefär när alla har kommit och hjälpts åt laga, hur lyxigt?

Jag fick massa fina presenter, fokus i år var på upplevelser och jag har nu mycket att se fram emot i form av utflykter och annat som jag både gett bort och fått. Av Bella fick jag hennes första leende, åtminstone hennes första till mig, och det var faktiskt finare än alla julklappar tillsammans.

Charlie var också hemma och fick posera i sin juldress, han tycker tyvärr inte om den så mycket som det kanske syns…Med anledning av VM-krönikan 2018 som jag såg nyss så är det här raka motsatsen till vår lagkapten, det här är granen som barrat sen den kom in… Juldagen! 

Och på juldagen var det Novas tur, vi åkte ett kort varv runt spåret i piparböle och det var såå fint. Helt magiskt väder faktiskt och väldigt mycket mindre folk än på Olles, där såg det ut som att Vasaloppet strax skulle börja med alla bilar. Sen kom familjen till mig och åt rester till brunch och jag hade gjort en cheesecake som blev sörjig men smarrig och så lekte vi en paketlek innan alla gick hem igen och jag läste ut en bok i soffan.

Så en lugn julhelg har det varit, vit och vintrig och nu har jag flera dagar kvar på den. Tyvärr med ännu mer ont i ryggen men det är åtminstone en bra tid för att ligga i soffan och läsa. Även om jag hellre åkt skidor.

Hoppas ni haft en fin jul också, god fortsättning på er!

Skidpremiär!

Idag begick jag premiär på skidor, äntligen! Vintern har inte alls kommit igång som förra vintern, däremot mer likt vintrarna innan då det knappt gått att åka. Nydala konstsnöspår har nog varit öppet ett tag men jag har inte haft så stor lust att åka och trängas på 1,8 km och med fullt upp med andra saker har jag valt att inte tänka så mycket. Jag skulle gärna åka kungsledenrännet i år också men känner än så länge ingen stress över träningen, över dessa mil som ska samlas. Jag levde länge i tron att jag skulle kunna åka i Kiruna, hade till och med bokat vandrarhem så nära skidspåren som möjligt, men det var inte ens snö där.

Så idag tittade till och med solen fram och jag låg i soffan och kollade på damernas 10km-lopp på vinterstudion och tänkte att idag, nu ska det bli av. Det får bära eller brista, jag åker och kollar och får lite frisk luft och dagsljus. Spåret var inte preppat sen lucia men då såg jag att femman faktiskt varit preppat för skejt, däremot bara 1,8 på klassiskt.

Åkte till Nydala, tog ur skidorna och pjäxorna och insåg att jag inte stoppat i några sulor i pjäxorna men shit happens, det brukar alltid gå lite trögt ändå första passen. Ömt i ländryggen och dödsflåsigt så det bara går att åka 5-6km. Jag brukar dock alltid börja med klassiskt och jag har ju aldrig åkt så mycket som förra säsongen. 80 mil varav 65 mil skejt, så när jag klev på nu ganska precis åtta månader efter rännet så kändes det som vanligt. Jäklar vad härligt! Superfint före hela 5km, bortsett från saxbacken som var full av gräs och barr men den är ju ändå go att slippa (superbrant för er som inte åkt den). Det blev två varv och så ett sista på 1,8 för att jämna ut och få ihop en hel mil, den gick lätt idag. Jag har inte ens vallat om sen kungsledenrännet så kanske var det därför det gick så lätt, hade ju rena guldvallan då. De klassiska åkarna hade svårt att få fäste och det är nästan lite extra skönt att skejta då. Inga känningar nånstans, inte ens lite blåsor på tummarna från stavarna eller trötta fötter (och då hade jag inte ens sulor…!). Flåsigt förstås, men det är bara att konstatera att det är svårare att komma upp i sån puls i löpning, det är den här tiden på året det händer magi med konditionen, om bara förkylningarna håller sig borta.

Äntligen, äntligen, äntligen! Så skön känsla i kropp och knopp, det är verkligen min favoritsport det här.