Jag sitter på balkongen, äter popcorn, dricker te, funderar och summerar. Reflekterar. Sista dagen på en över ett år lång föräldraledighet. Mörkret har fallit och sommarnätterna är inte längre ljusa och vet ni vad, jag skrev faktiskt en sommarlista redan den första juni, eller strax därefter när jag såg andra bloggare lägga upp det. Funderade igenom vad jag ville och önskade och skrev ner det, analogt. Den kom aldrig hit till bloggen. Tiden för bloggande har inte ritkigt funnits, eller ska vi kanske säga energi och prioritet. Men jag tänkte att vi tar den nu! Och ser hur det gått, och lite extra bilder av sånt som hänt i sommar.
Bada med pojkarna – jamen check i massor. De älskar att bada.
Äta glass ute med pojkarna. check! och väl godkänt så att säga.
Tälta – det är den enda som inte blivit av
Grilla – check
Hänga på baksidor hos vänner och familj – check! Särskilt en varm vecka i månadsskiftet juni-juli
Springa på stig – check på den i Ammarnäs, tack till min gamla fjälledarkompis Eva som kom längs gröna bandet och fick ut mig på gamla kungsleden så jag kunde springa hem.
Vara uppe i sommarnatt – check…kanske inte riktigt som jag tänkte när jag skrev det. Men sommarnätterna har upplevts ja.
Bada! – check igen då. Även i älven och ån, själv. Underbart.
Vakna i stugan och inte ha något att göra – check, så pass det går med barn.
Läsa – check! både bok-bok och flera ljudböcker.
Pojkarnas rum. Älskar det. Och sen skåpet kom på plats har de börjat leka mer och mer där.Jag hade ett av mina härligaste yogauppdrag på länge, både till innehåll och plats. Plockat jordgubbarKatterna kom hem! Och allt var som ni ser som vanligt. Det gick fint med grabbarna, för alla. Även nätterna. Sen fick de förstås följa med oss tillbaka till stugan och sen fick de lite längre sommarlov igen men till veckan kommer de hem igen.Vi har hängt mycket med mormor. (Och morfar också!) Tittat på får bland annat. Vi har plockat bärBadat har vi gjort!
Grabbarna har fyllt ett år. ETT ÅR!
Jag har läst! Och vi har firat midsommar. Jag sprang vårruset fast det blev en vagnspromenad. Jag tog en promenad en morgon i början av juni och möttes av oändliga klungor av tjoande studenter och kunde konstatera två saker. Syrenerna slår alltid ut precis lagom till skolavslutningarna. Det är tjugo år sedan jag tog studenten.Vi har varit i stugan och det var ett hjortronår. Nästan tre veckor hann vi vara där och äntligen känns det som att jag hann ikapp lite. Har längtat dit.
Jamen förutom listan så här är sista bildkollaget över middagar när barnen somnat, med så mycket egenskördat som möjligt. Picknick med kidsen har det blivit en hel del. Lite gym, bad i älven och en möhippa har också hunnits med.
Det summerar det bra, sommaren 2023. Min andra som mamma men den första som känns på riktigt. Den förra när vi bodde på neo börjar blekna i minnet och ploppar upp då och då och känns avlägsen och samtidigt ständigt närvarande.
Nästa kapitel då, ny termin på universitetet, jag är tillbaka på mitt gamla jobb, imorse såg jag några höstfärgade löv på marken och luften känns krispig. Jobba på dagarna, mamma resten av dygnet. Det här blir något nytt och jag känner mig faktiskt mer än redo.
Här kommer ett litet vykort från Mexico. Det blir kort och det blir oredigerat men det är väl så ett vykort ska vara. Vi har det bra, resan var lång men barnen var snälla och duktiga så det gick över förväntan.
Vi bor på ett lägenhetshotell precis utanför hotellzonen i Cancún. Vädret har varit jättefint ända till häromdagen och dagen vi kom, då ösregnade det. Nu sol igen och jag ska ta ett dopp i poolen på taket och njuta några minuter i solen innan vi ska åka och hitta på något. Vi försöker göra någon utflykt varannan dag och varannan är vi bara hemma på hotellet och barnen är inne förutom tidig morgon och sen eftermiddag och vi turas om träna, sola, bada och cykla. Ett rätt bra upplägg! Dagarna har innehållit mycket ändå och grabbarna slocknar som ljus på kvällarna och sover hela nätterna (!) (med lite amning och flaska men som de tar i sömnen).
Vi har varit över med båt till Isla Mujeres, kaffet i väntan på båten medan grabbarna sov ser ni på översta bilden. Marknad, Mercado 28, stormarknad, turistcentrum i Cancún, en strand, doppat oss i Karibien, pooltaket, sett en krokodil… som sagt vi sover alla gott om kvällarna.
Två veckor hade vi, nu är det vips bara fem dagar kvar innan hemresedag.
Maten förresten. Maten! Vi äter jättegott, även om det absolut är rätt turistigt här och inte kanonpriser (dvs som i resten av Mexico) så är det jättebra. Tacos, tacos, tacos. Ceviche. Guacamole. Totopos.
Här är några snapshots, mer bilder och längre inlägg får komma senare.
Det brukar ju höra till en årskrönika för bloggare, och kanske på papper eller muntligt eller i andra kanaler för andra. Det är ett ovanligt år att summera och kanske passar lite extra bra just summera det då det blivit nästan noll bloggat. Eller ja, herregud vilket år kanske jag ska säga. Jag har helt enkelt gjort annat, och här ska ni få se en kort summering om vad.
Nyårsdagen såg ut såhär, året började med en tur upp på Äivesåive och njut av solen. Det var svinkallt nere i byn och väderfenomenet inversion gjorde att det faktiskt var varmare på toppen.
Vi åkte skidor och gjorde utflykter ändå, var i Talludden och lagade mat ute i -32 och det är nog det kallaste jag nånsin ätit ute i. Och ja, det var också här misstankarna började och ganska direkt blev konkretiserade. Jag hade klarat mig hela pandemin men till slut hade jag också två streck på en vit sticka… dock en annan typ av sticka. På min födelsedag! Vilken present.
Ännu mera fika och utflykt
Firade födelsedagen när jag kommit hem också
Jag åkte till Saxnäs på en träningshelg, har tidigare åkt tre år i december men nu hittade min kompis Julia ett läger i januari och tränarna och upplägget verkade riktigt bra. Det var det! Fokus på klassiskt och det brukar inte vara min favorit men jag tänkte att nu har jag chansen att ge det en chans och äntligen, äntligen började det lossna. Det varade dock bara någon månad till innan jag blev för tung och kroppen inte riktigt kunde göra sig rättvisa. Här susade jag iallafall fram lycklig.
Januari blev februari och vi åkte till Malaga. Ganska spontant och väldigt skönt med lite sol och värme efter så lång tid, jag hade inte flugit på hela pandemin förutom till Östersund (själv på planet!) och även om det känts bra klimatmässigt så var det en härlig känsla att vara ute och resa igen. Vi var några dagar i Málaga och sen några dagar i Granada för att sen åka tillbaka till Málaga innan hemresa. En dryg vecka, helg till och med helg med billiga biljetter med Norwegian ”direkt” från Stockholm. Med ”direkt” alltså bara mellanlandningen på Arlanda som vi norrlänningar nästan alltid måste göra. Men skönt slippa byta fler gånger iallafall.
Därifrån bloggade jag ju faktiskt ett vykort, ett av få inlägg det här året. Det utlovade Alhambra-inlägget är fortfarande under construction… Åt jättemycket tapas, drack noll bubbel eller rödvin och kom på det smarta luret att sprite zero med is och citron är väldigt likt en GT.
default
Min sambo cyklade massor, bland annat hela vägen från Málaga till Granada och sen tillbaka några dagar senare, medan jag tog väskorna i en blablacar dit (privatpersoner som erbjuder lift via en app) och buss tillbaka. Men en dag följde jag med ut! Hyrde cykel i Granada och fick tips om en lagom runda på ca en timme med fina vyer och bra fikastopp. Och vilka vyer sen!
Mars blev en konsertmånad, så två år utan och det kändes helt magiskt att äntligen få se något live igen. Visserligen hade jag sett Petter i december innan men sen kom tredje vågen så det kändes nästan ännu deppigare. Det blev både Miss Li, Lena PH, Dire Straits Tribute och säkert någon fler jag nu i skrivande stund glömt.
Det blev det en del vintriga utflykter på lagom nivå som hamburgergrillning vid Kont och våfflor och turskidor i Hamptjärnsstugan. Det var också månaden vi fick veta att det inte var en bebis utan två och som vi började berätta för de närmsta. Det var också då alla kontroller började. Det skulle nog behövas ett helt eget inlägg men jag har inte riktigt bestämt om det nånsin kommer än så det blir en kortversion här. Det visade sig att jag bar på enäggstvillingar och då görs kontroller om vilken typ och beroende på typ så blir det olika mängd kontroller p.g.a. olika risknivå. Vi hade medelrisknivån. Sen gick inte NIPT göra, ett blodprovstest för kromosomavvikelser, som tydligen 1% inte kan göra. Det fick bli hederligt ovetande. Sen visade det sig ganska snabbt att de var lite olika stora och då görs massor fler tester. Så fysiskt mådde jag bra, mentalt var det en jätteutmaning.
Första gången i Tavelsjö
Påsken firades som vanligt i Ammarnäs.
Efter påsk körde ag igång en löpgrupp igen tillsammans med Vårruset, även det var en kär återkomst efter pandemiuppehåll. Har bloggat lite mer om det också. Jag sprang inte intervallerna själv utan bara visade övningar, och hade även en hjälptränare den här gången. Det gick också finfint att coacha från cykel.
I maj bytte jag jobb, igen, tillbaka till Umeå universitet som lokalplanerare. Efter två och ett halvt år ifrån, både som konsult och på annan myndighet så kände jag att det är ändå där jag trivs. Jag har lärt mig galet mycket under tiden men nu ska det bli kul komma tillbaka. Firade det med restaurangbesök och magen började nu synas ganska mycket.
Förutom att jag inte sprang så kunde jag träna nästan som vanligt och jag fortsatte hålla klasser till v.28, då kände jag att det var dags att sluta. Här är magen 22 veckor men med två så ja, den syntes. På en del andra syns den ju knappt då, just över halvvägs in i graviditeten. För oss var det dock en bra tidpunkt, vi hade kommit lite längre och läget hade blivit stabilare och varje vecka var bonus.
Vårruset gick av stapeln, löpgruppen hade därmed nått sitt mål och the oldes trick in the book för att dölja magen, som jag inte ville visa på sociala medier förrän jag visste hur det gått.Det var värmebölja och till vänster såg det ut på instagram och i verkligheten såg det ut som till höger. Fast just det där en dag med inte galet varmt, annars halvnaken med blöt handduk.DCIM100GOPROGOPR0309.JPG
Vi åkte till Örnsköldsvik på minisemester och firade Christians födelsedag, gick på Linnéa och Peter och på SPA. Mina vänner ordnade världens finaste babyshower precis när vi passerat v. 28 vilket är en stor milstolpe i utveckling. Måndagen efter fick vi besked om att ha väskan packad, nu kan det vara närsomhelst. Flödet i navelsträngen till han som fortfarande hette ”tvilling 2” började bli för klent. Efter det var det bara hemma som gällde och göra små utflykter, uthärda värmebölja och börja förbereda sig. Firade en lugn midsommar, målade klart barnrummet och gjorde iordning skötbord och allt kändes overkligt. Det som skulle bli sista veckan innan passade vi på fota med magen.
Årets mest gillade bild på instagram. La ut den när de väl kommit, mina grabbar.
Och sen kom de. Åttonde juli bokstavligen plockades de ut. Först Leo, sen Sam. Med en minuts mellanrum och en operation på totalt 45 minuter så var jag tvåbarnsmamma. Det var, är och förblir overkligt. I vecka 32+0 vilket är ännu en milstolpe. Det är på dagen då en bebis går från att vara mycket prematur till bara prematur (v. 22-v.28 kallas extrem prematur). Tiden därefter bodde vi på neo, för oss blev det sju veckor och ganska likt som de ofta säger: räkna med resten av graviditeten. Det var för att sammanfatta det, tärande. Upp och ner men mest upp och framåt eftersom våra pojkar var friska och ”bara” små. Men det är ändå mycket som kan hända, och som hände. Börjar jag brodera ut det här nu förvandlas den här årskrönikan till en förlossningsberättelse och som sagt, den får vi se om den publiceras.
Det mest rebelliska jag gjorde på hela sommaren
Tiden gick och Leo och Sam blev allt större och behövde mindre och mindre stöd. Livet och energin började återvända och jag åkte faktiskt iväg och höll yoga, det var vansinnigt skönt komma ut. Och plötsligt så var det slutet på augusti och vi fick åka hem och ha hemsjukvård några veckor och börja leva som vanligt.
Sen har hösten mest sett ut som det gör för de flesta med nyfödda, barnvagnspromenader, pyjamas, soffhäng och sjumiljoner flaskkok. Jag delammar så de äter både och och inte förrän i november fick jag nys på att det finns maskiner som blandar mjölkersättning. Vilken lifesaver.
Underbart med höstfärger och frisk luft! September förflöt, vi blev utskrivna för gott och hade de sista uppföljande kontrollerna på NUS och fortsatte på BVC. Under hösten var vi också upp på ett sista samtal med en av våra två specialistläkare på NUS för att sammanfatta graviditeten. 33 ultraljud varav nästan alla med samma två specialister. Även de som sedan gjorde kejsarsnittet, båda två mitt i juli och semestertider. Jag är så tacksam!
Jag började också komma igång träna med mina kompisar på måndagar igen. När de sprang gick jag stavgång. Sen började jag en åtta veckors kurs på fysios också för att stärka kroppen ordentligt och få ny kunskap. På kuppen har jag nu fått ett nytt gäng träningskompisar!
I slutet på oktober åkte vi till Ammarnäs. Pirrigt! Lång bilresa men den gick hur fint som helst, vi åkte med mina föräldrar så vi kunde dela upp oss på två bilar. Alla som suttit i mitten bak mellan två babyskydd eller bilbarnstolar vet hur kul det är annars att sitta så i 5-6 timmar. En otroligt fin helg, massa mys med mormor och morfar och en relativt spontan namngivningsceremoni där vi planterade moderkakan och presenterade pojkarna för släkten. Eftersom det var höstlov var nästan alla där dessutom!
Vilken lycka andas fjälluft igen!
Så förflöt hösten, november bara försvann medan grabbarna växte, rutiner började ta form, sömnen kom och gick och vi tog in gran rekordtidigt och började julmysa. Och nu sitter jag här, har firat jul med familjen och nyår hemma med min egna lilla familj. Om en vecka fyller de ett halvår och idag ”fyller” de 4 månader korrigerat. Vi räknar inte så egentligen men jag tänker på det ibland, alltså hur gamla de skulle varit om de inte kommit för tidigt. I sin utveckling är de närmare sin riktiga ålder än den korrigerade, men det är bra ha i åtanke.
Vilket år det var, 2022! Det kommer bli svårslaget i händelser men också skönt lägga bakom sig och blicka framåt. Jag känner en längtan att börja blogga mer igen, vi får väl se hur det blir. Nu är det dags att återgå till verkligheten här men där har ni mitt år. Gott nytt år du som läser, vi hörs förhoppningsvis snart igen!
Admin-tisdag. En dag då det inte är massa annat inbokat, jobba hemifrån eller från i närheten och bara get shit done i lugn och ro. Det är iallafall min tolkning. Begreppet är myntat (tror jag?) av bloggaren/influencern Joanna Swica (numera robinson-joanna) och jag har bara plockat upp gobitarna ur det för hon har fått det låta så härligt.
Det är väl ingen överraskning att jag bloggat väldigt lite senaste tiden (när över går tid till en epok eller era? För det känns som evigheter). Sanningen är att jag har suttit vid datorn enorma mängder tid, men på jobbet. Som alla andra. Jag både bytte jobb och började jobba nationellt + pandemin. Jag har suttit minst 8 timmar framför en skärm varje dag och motståndet mot att ta fram den egna datorn sen har varit enormt, utan att överdriva. Det har bara inte blivit av. Det som jag ändå haft som frizon förut blev bara ytterligare skärmtid.
Nu har jag semester och i år har jag en lång en. Jag fick ett nytt erbjudande och kommer byta arbetsgivare igen till hösten och passade på att logga ut mig själv från arbetsmarknaden ett litet tag över sommaren. För att försöka både vara ledig och återhämta mig såklart, men också passa på att göra lite av allt det jag känner att jag inte hunnit under året. Eller kunnat. Ja ni vet, det här året.
Hursomhelst, jag behövde nån slags morot för att sätta mig vid datorn för jag hade en hel del av allt möjligt som behövde bockas av men det är ju roligare att plantera på balkongen och jag har ju faktiskt semester . Jag var så peppad på denna admin-tisdag att jag hade laddat både kaffebryggaren, tvätt- och diskmaskinen kvällen innan och jag vaknade 05.30 av mig själv. Känslan var magisk. Jag drack kaffe i sängen och läste min bok, yogade en rejäl stund och gjorde mig iordning för dagen. Hade en lista på 19 punkter och även om jag inte alls var så effektiv som i min fantasi så bockade jag faktiskt av 16 av dem. Kvar blev det som borde varit det roligaste: blogga, instagramma och fakturera.
En väldigt välanvänd dag iallafall och jag har ju faktiskt tomt i kalendern, nästan, så jag har ju egentligen all tid i världen att bara göra det idag eller någon annan dag. Jag slits mellan riva av allt på en dag och vara ledig sen och men ta det lite lugnt, du har ju all tid i världen. Igenkänning?
Idag består av sista passet lätt löpning ikväll innan sommaruppehåll från det, faktureringen som blev kvar från igår och så ska jag fira en student. Inte vilken student som helst faktiskt, mitt första kusinbarn och han som gjorde mig till moster för drygt 18 år sedan. Han är född när jag gick på gymnasiet och nu är det hans tur att gå ut. Det är galet, men också underbart. Jag ska njuta av dagen och hoppas ni får en fin en också!
kontoret för admin-tisdaggårdagens outfit – efter simning i Holmsjön sportade jag den kanske kommande trendiga looken (?) med regnkappa, cykelbyxor och barfota i skorna. Känslan av sommar och träningsendorfiner och glädjen i att ha ett eget träningsgäng som tränar även om det regnar. Sammanfattat i en outfit.
Det här inlägget är ett samarbete med addnature.se
Hösten är den perfekta vandringstiden tycker många, vackra färger, inga mygg, lite svalare luft… Jag har haft några riktigt fina höstvandringar senaste åren, bland annat en helgtur i Marsliden i närheten av Saxnäs och Tjulträsk runt i Ammarnäs de senaste åren. Den här hösten har ju inte varit som vanligt och fjälltur har varit svårt veta om det går planera. Fjällvandring har varit otroligt populärt i år men det jag upplever har blivit ännu mer av är vandringarna hemmavid. De korta utflykterna runt städerna, det finns över 5000 naturreservat i Sverige och förstås en hel massa utflyktsmål, vandringsleder, grillplatser och liknande utöver det.
Ammarnäs, Tjulträsk runt i två dagar och en tältnatt med brorsan och Nova i slutet på september 2017
Jag har börjat utforska vad som finns runt Umeå och det här är faktiskt ganska nytt för mig, trots att jag är uppvuxen här. Det blir så lätt att en åker till samma gamla utflyktsplatser och vi har ju alltid varit mycket i fjällen också. Jag har tur som har vänner som drar med mig ut på sånt här, och en familj som också är intresserade. Det är två grupper med lite olika förutsättningar så vi gör lite olika typer av utflykter. Kompisgänget springer gärna eller tältar då och då, lite mer sportiga aktiviteter medan familjen vi är mellan 0-60+ år så vi har med oss barnvagn, stavar, väldigt olika hastigheter och träningsbakgrund och lyxar gärna till det med att laga god mat utomhus, en trerätters på stranden i Bäcksjön eller grillad fläskfilé, majskolvar och potatissallad. Äta ute är väl det godaste som finns?
Det fick jag göra minsann för några veckor veckor sedan då oktober just övergått i november och det var som mörkast så syntes en ljusglimt på väderprognosen och vi tog sikte på Starrberget. Jag lånade med mig Layla som aldrig bangar en utflykt, på med vandringsbyxorna som alltid hänger redo i hallen, vandringskängorna som är väl ingångna vid det här laget och så min nya jacka jag hade spanat jättelänge efter en lätt men ändå tålig skaljacka som går knöla ihop till pytteliten i en väska. Lundhags LO Jacket heter den, och jag fick tipset av Linda Åkerberg i somras när vi sprang en dag på kungsleden tillsammans. Blev bjuden på varma mackor och nygräddade kardemummabullar över öppen eld…mums!
Så det går att hitta äventyr nästgårds, som när vi egentligen skulle plocka bär och titta på ett flyttblock från istiden vi läst om i boken men det visade sig att det gick att klättra upp på stenen också….
Eller när vi var ute och sprang i Västermark och det var så fin dag och vi såg en skylt det stod badplats på och svängde dit och åt lunch och badade vid stranden som att det var en sommardag men det var första september.
Boken om just Friluftsliv i Umeå är en perfekt uppslagsbok som alltid ligger nära till hands att kika i. Böcker om utflyktsmål och att laga mat ute finns för massvis med ställen, inte bara fjälltrakterna. De finns också med recept och jag har provat flera av dem, böckerna går också att låna på bibblan ofta så det är ett tips för dig som är nyfiken men vill bläddra lite först.
På fjällvandring har jag ett primus lite stormkök som jag haft sen 2012. Med familjen har vi nu införskaffat en bärbar grill som passar oss som inte ska gå långt och som faktiskt kan bära eller ha saker på barnvagnen.
Visst att det kan kännas lite enklare att laga mat på sommaren och det håller jag med om, men i fjällen får en räkna med att det kan bli snö redan rätt tidigt på hösten. Bilden till vänster är från v.39 i slutet av september 2018 då jag började min fjälledarutbildning. Bilden i mitten är mat frukostar och luncher för 10 vandringsdagar och till höger hur en av luncherna avnjöts, vid Abiskojaure i augusti 2019.
Det här är marsfjällen en helg, tre dagar och två nätter, några veckor efter Abiskovandringen och då hade vi plötsligt sommarvärme sista dagen då vi satt och njöt av kaffe och sol på näsan och försökte dra ut på sista vandringsdagen så länge det bara gick.
Vandring ska inte behöva vara krångligt, läs på, låna och framförallt prova! Det går göra superenkelt också, allt handlar om plats i ryggsäcken, tid för förberedelser och att lägga förväntningarna rätt. Den där dagen vi sprang i Västermarks naturreservat och klättrade på stenblock? Kaffe i termos, hemlagad äppelpaj med havrevisp!
Vi hade den i bilen i det här fallet, annars hade en lite lättare matlåda varit på sin plats…
Min sommar har verkligen förlängts och hösten har förgyllts av dessa vandringar! Extra mycket en sån här höst då vardagen varit så annorlunda men desto bättre att ha sätt att umgås på utomhus. Jag hoppas att ännu fler fortsätter med det även framöver, det kommer jag definitivt göra.
Nöjd och glad i ny jacka och kardemummabullar i magen, fint sällskap och sol, vad mer kan en önska sig?
Inlägget är ett samarbete och innehåller betalda länkar men alla ord, bilder och tankar är som vanligt mina egna
Johanna Westberg 