Här kommer ett litet vykort från Mexico. Det blir kort och det blir oredigerat men det är väl så ett vykort ska vara. Vi har det bra, resan var lång men barnen var snälla och duktiga så det gick över förväntan.
Vi bor på ett lägenhetshotell precis utanför hotellzonen i Cancún. Vädret har varit jättefint ända till häromdagen och dagen vi kom, då ösregnade det. Nu sol igen och jag ska ta ett dopp i poolen på taket och njuta några minuter i solen innan vi ska åka och hitta på något. Vi försöker göra någon utflykt varannan dag och varannan är vi bara hemma på hotellet och barnen är inne förutom tidig morgon och sen eftermiddag och vi turas om träna, sola, bada och cykla. Ett rätt bra upplägg! Dagarna har innehållit mycket ändå och grabbarna slocknar som ljus på kvällarna och sover hela nätterna (!) (med lite amning och flaska men som de tar i sömnen).
Vi har varit över med båt till Isla Mujeres, kaffet i väntan på båten medan grabbarna sov ser ni på översta bilden. Marknad, Mercado 28, stormarknad, turistcentrum i Cancún, en strand, doppat oss i Karibien, pooltaket, sett en krokodil… som sagt vi sover alla gott om kvällarna.
Två veckor hade vi, nu är det vips bara fem dagar kvar innan hemresedag.
Maten förresten. Maten! Vi äter jättegott, även om det absolut är rätt turistigt här och inte kanonpriser (dvs som i resten av Mexico) så är det jättebra. Tacos, tacos, tacos. Ceviche. Guacamole. Totopos.
Här är några snapshots, mer bilder och längre inlägg får komma senare.
Det brukar ju höra till en årskrönika för bloggare, och kanske på papper eller muntligt eller i andra kanaler för andra. Det är ett ovanligt år att summera och kanske passar lite extra bra just summera det då det blivit nästan noll bloggat. Eller ja, herregud vilket år kanske jag ska säga. Jag har helt enkelt gjort annat, och här ska ni få se en kort summering om vad.
Nyårsdagen såg ut såhär, året började med en tur upp på Äivesåive och njut av solen. Det var svinkallt nere i byn och väderfenomenet inversion gjorde att det faktiskt var varmare på toppen.
Vi åkte skidor och gjorde utflykter ändå, var i Talludden och lagade mat ute i -32 och det är nog det kallaste jag nånsin ätit ute i. Och ja, det var också här misstankarna började och ganska direkt blev konkretiserade. Jag hade klarat mig hela pandemin men till slut hade jag också två streck på en vit sticka… dock en annan typ av sticka. På min födelsedag! Vilken present.
Ännu mera fika och utflykt
Firade födelsedagen när jag kommit hem också
Jag åkte till Saxnäs på en träningshelg, har tidigare åkt tre år i december men nu hittade min kompis Julia ett läger i januari och tränarna och upplägget verkade riktigt bra. Det var det! Fokus på klassiskt och det brukar inte vara min favorit men jag tänkte att nu har jag chansen att ge det en chans och äntligen, äntligen började det lossna. Det varade dock bara någon månad till innan jag blev för tung och kroppen inte riktigt kunde göra sig rättvisa. Här susade jag iallafall fram lycklig.
Januari blev februari och vi åkte till Malaga. Ganska spontant och väldigt skönt med lite sol och värme efter så lång tid, jag hade inte flugit på hela pandemin förutom till Östersund (själv på planet!) och även om det känts bra klimatmässigt så var det en härlig känsla att vara ute och resa igen. Vi var några dagar i Málaga och sen några dagar i Granada för att sen åka tillbaka till Málaga innan hemresa. En dryg vecka, helg till och med helg med billiga biljetter med Norwegian ”direkt” från Stockholm. Med ”direkt” alltså bara mellanlandningen på Arlanda som vi norrlänningar nästan alltid måste göra. Men skönt slippa byta fler gånger iallafall.
Därifrån bloggade jag ju faktiskt ett vykort, ett av få inlägg det här året. Det utlovade Alhambra-inlägget är fortfarande under construction… Åt jättemycket tapas, drack noll bubbel eller rödvin och kom på det smarta luret att sprite zero med is och citron är väldigt likt en GT.
default
Min sambo cyklade massor, bland annat hela vägen från Málaga till Granada och sen tillbaka några dagar senare, medan jag tog väskorna i en blablacar dit (privatpersoner som erbjuder lift via en app) och buss tillbaka. Men en dag följde jag med ut! Hyrde cykel i Granada och fick tips om en lagom runda på ca en timme med fina vyer och bra fikastopp. Och vilka vyer sen!
Mars blev en konsertmånad, så två år utan och det kändes helt magiskt att äntligen få se något live igen. Visserligen hade jag sett Petter i december innan men sen kom tredje vågen så det kändes nästan ännu deppigare. Det blev både Miss Li, Lena PH, Dire Straits Tribute och säkert någon fler jag nu i skrivande stund glömt.
Det blev det en del vintriga utflykter på lagom nivå som hamburgergrillning vid Kont och våfflor och turskidor i Hamptjärnsstugan. Det var också månaden vi fick veta att det inte var en bebis utan två och som vi började berätta för de närmsta. Det var också då alla kontroller började. Det skulle nog behövas ett helt eget inlägg men jag har inte riktigt bestämt om det nånsin kommer än så det blir en kortversion här. Det visade sig att jag bar på enäggstvillingar och då görs kontroller om vilken typ och beroende på typ så blir det olika mängd kontroller p.g.a. olika risknivå. Vi hade medelrisknivån. Sen gick inte NIPT göra, ett blodprovstest för kromosomavvikelser, som tydligen 1% inte kan göra. Det fick bli hederligt ovetande. Sen visade det sig ganska snabbt att de var lite olika stora och då görs massor fler tester. Så fysiskt mådde jag bra, mentalt var det en jätteutmaning.
Första gången i Tavelsjö
Påsken firades som vanligt i Ammarnäs.
Efter påsk körde ag igång en löpgrupp igen tillsammans med Vårruset, även det var en kär återkomst efter pandemiuppehåll. Har bloggat lite mer om det också. Jag sprang inte intervallerna själv utan bara visade övningar, och hade även en hjälptränare den här gången. Det gick också finfint att coacha från cykel.
I maj bytte jag jobb, igen, tillbaka till Umeå universitet som lokalplanerare. Efter två och ett halvt år ifrån, både som konsult och på annan myndighet så kände jag att det är ändå där jag trivs. Jag har lärt mig galet mycket under tiden men nu ska det bli kul komma tillbaka. Firade det med restaurangbesök och magen började nu synas ganska mycket.
Förutom att jag inte sprang så kunde jag träna nästan som vanligt och jag fortsatte hålla klasser till v.28, då kände jag att det var dags att sluta. Här är magen 22 veckor men med två så ja, den syntes. På en del andra syns den ju knappt då, just över halvvägs in i graviditeten. För oss var det dock en bra tidpunkt, vi hade kommit lite längre och läget hade blivit stabilare och varje vecka var bonus.
Vårruset gick av stapeln, löpgruppen hade därmed nått sitt mål och the oldes trick in the book för att dölja magen, som jag inte ville visa på sociala medier förrän jag visste hur det gått.Det var värmebölja och till vänster såg det ut på instagram och i verkligheten såg det ut som till höger. Fast just det där en dag med inte galet varmt, annars halvnaken med blöt handduk.DCIM100GOPROGOPR0309.JPG
Vi åkte till Örnsköldsvik på minisemester och firade Christians födelsedag, gick på Linnéa och Peter och på SPA. Mina vänner ordnade världens finaste babyshower precis när vi passerat v. 28 vilket är en stor milstolpe i utveckling. Måndagen efter fick vi besked om att ha väskan packad, nu kan det vara närsomhelst. Flödet i navelsträngen till han som fortfarande hette ”tvilling 2” började bli för klent. Efter det var det bara hemma som gällde och göra små utflykter, uthärda värmebölja och börja förbereda sig. Firade en lugn midsommar, målade klart barnrummet och gjorde iordning skötbord och allt kändes overkligt. Det som skulle bli sista veckan innan passade vi på fota med magen.
Årets mest gillade bild på instagram. La ut den när de väl kommit, mina grabbar.
Och sen kom de. Åttonde juli bokstavligen plockades de ut. Först Leo, sen Sam. Med en minuts mellanrum och en operation på totalt 45 minuter så var jag tvåbarnsmamma. Det var, är och förblir overkligt. I vecka 32+0 vilket är ännu en milstolpe. Det är på dagen då en bebis går från att vara mycket prematur till bara prematur (v. 22-v.28 kallas extrem prematur). Tiden därefter bodde vi på neo, för oss blev det sju veckor och ganska likt som de ofta säger: räkna med resten av graviditeten. Det var för att sammanfatta det, tärande. Upp och ner men mest upp och framåt eftersom våra pojkar var friska och ”bara” små. Men det är ändå mycket som kan hända, och som hände. Börjar jag brodera ut det här nu förvandlas den här årskrönikan till en förlossningsberättelse och som sagt, den får vi se om den publiceras.
Det mest rebelliska jag gjorde på hela sommaren
Tiden gick och Leo och Sam blev allt större och behövde mindre och mindre stöd. Livet och energin började återvända och jag åkte faktiskt iväg och höll yoga, det var vansinnigt skönt komma ut. Och plötsligt så var det slutet på augusti och vi fick åka hem och ha hemsjukvård några veckor och börja leva som vanligt.
Sen har hösten mest sett ut som det gör för de flesta med nyfödda, barnvagnspromenader, pyjamas, soffhäng och sjumiljoner flaskkok. Jag delammar så de äter både och och inte förrän i november fick jag nys på att det finns maskiner som blandar mjölkersättning. Vilken lifesaver.
Underbart med höstfärger och frisk luft! September förflöt, vi blev utskrivna för gott och hade de sista uppföljande kontrollerna på NUS och fortsatte på BVC. Under hösten var vi också upp på ett sista samtal med en av våra två specialistläkare på NUS för att sammanfatta graviditeten. 33 ultraljud varav nästan alla med samma två specialister. Även de som sedan gjorde kejsarsnittet, båda två mitt i juli och semestertider. Jag är så tacksam!
Jag började också komma igång träna med mina kompisar på måndagar igen. När de sprang gick jag stavgång. Sen började jag en åtta veckors kurs på fysios också för att stärka kroppen ordentligt och få ny kunskap. På kuppen har jag nu fått ett nytt gäng träningskompisar!
I slutet på oktober åkte vi till Ammarnäs. Pirrigt! Lång bilresa men den gick hur fint som helst, vi åkte med mina föräldrar så vi kunde dela upp oss på två bilar. Alla som suttit i mitten bak mellan två babyskydd eller bilbarnstolar vet hur kul det är annars att sitta så i 5-6 timmar. En otroligt fin helg, massa mys med mormor och morfar och en relativt spontan namngivningsceremoni där vi planterade moderkakan och presenterade pojkarna för släkten. Eftersom det var höstlov var nästan alla där dessutom!
Vilken lycka andas fjälluft igen!
Så förflöt hösten, november bara försvann medan grabbarna växte, rutiner började ta form, sömnen kom och gick och vi tog in gran rekordtidigt och började julmysa. Och nu sitter jag här, har firat jul med familjen och nyår hemma med min egna lilla familj. Om en vecka fyller de ett halvår och idag ”fyller” de 4 månader korrigerat. Vi räknar inte så egentligen men jag tänker på det ibland, alltså hur gamla de skulle varit om de inte kommit för tidigt. I sin utveckling är de närmare sin riktiga ålder än den korrigerade, men det är bra ha i åtanke.
Vilket år det var, 2022! Det kommer bli svårslaget i händelser men också skönt lägga bakom sig och blicka framåt. Jag känner en längtan att börja blogga mer igen, vi får väl se hur det blir. Nu är det dags att återgå till verkligheten här men där har ni mitt år. Gott nytt år du som läser, vi hörs förhoppningsvis snart igen!
Admin-tisdag. En dag då det inte är massa annat inbokat, jobba hemifrån eller från i närheten och bara get shit done i lugn och ro. Det är iallafall min tolkning. Begreppet är myntat (tror jag?) av bloggaren/influencern Joanna Swica (numera robinson-joanna) och jag har bara plockat upp gobitarna ur det för hon har fått det låta så härligt.
Det är väl ingen överraskning att jag bloggat väldigt lite senaste tiden (när över går tid till en epok eller era? För det känns som evigheter). Sanningen är att jag har suttit vid datorn enorma mängder tid, men på jobbet. Som alla andra. Jag både bytte jobb och började jobba nationellt + pandemin. Jag har suttit minst 8 timmar framför en skärm varje dag och motståndet mot att ta fram den egna datorn sen har varit enormt, utan att överdriva. Det har bara inte blivit av. Det som jag ändå haft som frizon förut blev bara ytterligare skärmtid.
Nu har jag semester och i år har jag en lång en. Jag fick ett nytt erbjudande och kommer byta arbetsgivare igen till hösten och passade på att logga ut mig själv från arbetsmarknaden ett litet tag över sommaren. För att försöka både vara ledig och återhämta mig såklart, men också passa på att göra lite av allt det jag känner att jag inte hunnit under året. Eller kunnat. Ja ni vet, det här året.
Hursomhelst, jag behövde nån slags morot för att sätta mig vid datorn för jag hade en hel del av allt möjligt som behövde bockas av men det är ju roligare att plantera på balkongen och jag har ju faktiskt semester . Jag var så peppad på denna admin-tisdag att jag hade laddat både kaffebryggaren, tvätt- och diskmaskinen kvällen innan och jag vaknade 05.30 av mig själv. Känslan var magisk. Jag drack kaffe i sängen och läste min bok, yogade en rejäl stund och gjorde mig iordning för dagen. Hade en lista på 19 punkter och även om jag inte alls var så effektiv som i min fantasi så bockade jag faktiskt av 16 av dem. Kvar blev det som borde varit det roligaste: blogga, instagramma och fakturera.
En väldigt välanvänd dag iallafall och jag har ju faktiskt tomt i kalendern, nästan, så jag har ju egentligen all tid i världen att bara göra det idag eller någon annan dag. Jag slits mellan riva av allt på en dag och vara ledig sen och men ta det lite lugnt, du har ju all tid i världen. Igenkänning?
Idag består av sista passet lätt löpning ikväll innan sommaruppehåll från det, faktureringen som blev kvar från igår och så ska jag fira en student. Inte vilken student som helst faktiskt, mitt första kusinbarn och han som gjorde mig till moster för drygt 18 år sedan. Han är född när jag gick på gymnasiet och nu är det hans tur att gå ut. Det är galet, men också underbart. Jag ska njuta av dagen och hoppas ni får en fin en också!
kontoret för admin-tisdaggårdagens outfit – efter simning i Holmsjön sportade jag den kanske kommande trendiga looken (?) med regnkappa, cykelbyxor och barfota i skorna. Känslan av sommar och träningsendorfiner och glädjen i att ha ett eget träningsgäng som tränar även om det regnar. Sammanfattat i en outfit.
Det här inlägget är ett samarbete med addnature.se
Hösten är den perfekta vandringstiden tycker många, vackra färger, inga mygg, lite svalare luft… Jag har haft några riktigt fina höstvandringar senaste åren, bland annat en helgtur i Marsliden i närheten av Saxnäs och Tjulträsk runt i Ammarnäs de senaste åren. Den här hösten har ju inte varit som vanligt och fjälltur har varit svårt veta om det går planera. Fjällvandring har varit otroligt populärt i år men det jag upplever har blivit ännu mer av är vandringarna hemmavid. De korta utflykterna runt städerna, det finns över 5000 naturreservat i Sverige och förstås en hel massa utflyktsmål, vandringsleder, grillplatser och liknande utöver det.
Ammarnäs, Tjulträsk runt i två dagar och en tältnatt med brorsan och Nova i slutet på september 2017
Jag har börjat utforska vad som finns runt Umeå och det här är faktiskt ganska nytt för mig, trots att jag är uppvuxen här. Det blir så lätt att en åker till samma gamla utflyktsplatser och vi har ju alltid varit mycket i fjällen också. Jag har tur som har vänner som drar med mig ut på sånt här, och en familj som också är intresserade. Det är två grupper med lite olika förutsättningar så vi gör lite olika typer av utflykter. Kompisgänget springer gärna eller tältar då och då, lite mer sportiga aktiviteter medan familjen vi är mellan 0-60+ år så vi har med oss barnvagn, stavar, väldigt olika hastigheter och träningsbakgrund och lyxar gärna till det med att laga god mat utomhus, en trerätters på stranden i Bäcksjön eller grillad fläskfilé, majskolvar och potatissallad. Äta ute är väl det godaste som finns?
Det fick jag göra minsann för några veckor veckor sedan då oktober just övergått i november och det var som mörkast så syntes en ljusglimt på väderprognosen och vi tog sikte på Starrberget. Jag lånade med mig Layla som aldrig bangar en utflykt, på med vandringsbyxorna som alltid hänger redo i hallen, vandringskängorna som är väl ingångna vid det här laget och så min nya jacka jag hade spanat jättelänge efter en lätt men ändå tålig skaljacka som går knöla ihop till pytteliten i en väska. Lundhags LO Jacket heter den, och jag fick tipset av Linda Åkerberg i somras när vi sprang en dag på kungsleden tillsammans. Blev bjuden på varma mackor och nygräddade kardemummabullar över öppen eld…mums!
Så det går att hitta äventyr nästgårds, som när vi egentligen skulle plocka bär och titta på ett flyttblock från istiden vi läst om i boken men det visade sig att det gick att klättra upp på stenen också….
Eller när vi var ute och sprang i Västermark och det var så fin dag och vi såg en skylt det stod badplats på och svängde dit och åt lunch och badade vid stranden som att det var en sommardag men det var första september.
Boken om just Friluftsliv i Umeå är en perfekt uppslagsbok som alltid ligger nära till hands att kika i. Böcker om utflyktsmål och att laga mat ute finns för massvis med ställen, inte bara fjälltrakterna. De finns också med recept och jag har provat flera av dem, böckerna går också att låna på bibblan ofta så det är ett tips för dig som är nyfiken men vill bläddra lite först.
På fjällvandring har jag ett primus lite stormkök som jag haft sen 2012. Med familjen har vi nu införskaffat en bärbar grill som passar oss som inte ska gå långt och som faktiskt kan bära eller ha saker på barnvagnen.
Visst att det kan kännas lite enklare att laga mat på sommaren och det håller jag med om, men i fjällen får en räkna med att det kan bli snö redan rätt tidigt på hösten. Bilden till vänster är från v.39 i slutet av september 2018 då jag började min fjälledarutbildning. Bilden i mitten är mat frukostar och luncher för 10 vandringsdagar och till höger hur en av luncherna avnjöts, vid Abiskojaure i augusti 2019.
Det här är marsfjällen en helg, tre dagar och två nätter, några veckor efter Abiskovandringen och då hade vi plötsligt sommarvärme sista dagen då vi satt och njöt av kaffe och sol på näsan och försökte dra ut på sista vandringsdagen så länge det bara gick.
Vandring ska inte behöva vara krångligt, läs på, låna och framförallt prova! Det går göra superenkelt också, allt handlar om plats i ryggsäcken, tid för förberedelser och att lägga förväntningarna rätt. Den där dagen vi sprang i Västermarks naturreservat och klättrade på stenblock? Kaffe i termos, hemlagad äppelpaj med havrevisp!
Vi hade den i bilen i det här fallet, annars hade en lite lättare matlåda varit på sin plats…
Min sommar har verkligen förlängts och hösten har förgyllts av dessa vandringar! Extra mycket en sån här höst då vardagen varit så annorlunda men desto bättre att ha sätt att umgås på utomhus. Jag hoppas att ännu fler fortsätter med det även framöver, det kommer jag definitivt göra.
Nöjd och glad i ny jacka och kardemummabullar i magen, fint sällskap och sol, vad mer kan en önska sig?
Inlägget är ett samarbete och innehåller betalda länkar men alla ord, bilder och tankar är som vanligt mina egna
Vilken helg som precis passerade, jag vet knappt var jag ska börja. Det har nu gått tre veckor sen den här helgen och jag nyper mig fortfarande i armen då och då och undrar fortfarande om det verkligen hände. Så många som skrivit liknande saker i inlägg, och det är väl ett tecken på att alla har haft kul. Kanske berodde det på det ovanliga året med extremt lite happenings, inga event eller lopp eller resor. En väldigt efterlängtad träningshelg var det iallafall och för egen del så nyper jag mig i armen att jag varken blev förkyld, var småskadad eller nånting annat. Den blev helt perfekt.
Jag får börja med att skicka ett stort tack till Sofie Lantto som tagit massor med fina bilder som vi får använda. Ni lär se vilka som hon tagit och vilka som är från min mobil. Hon har dessutom bloggat själv om camp Fårö.
Vi kanske tar det från början ändå, vad är det jag har varit på? Jo, en träningshelg på Gotland, närmare bestämt Fårö. Kallad Fårö camp 2020 av arrangörerna Johanna, Fredrik och Sofie. ”Skidåkaren byggs på sommaren” stod det i inbjudan som jag hittade på Johanna Ojalas instagram. Jag läste inte jättenoga först och trodde det var i Östersund, upptäckte att det var på Gotland och precis då hävdes reserestriktionerna mellan regionerna och jag bokade samma dag som tusentals andra visade det sig. De andra har främst varit där under högsäsong dock, som väl alla läst i tidningarna, och nu var det däremot hur lugnt som helst och särskilt där vi höll till.
Resan
Flyget blev inställt, tåget fick jag boka om två gånger, båten en gång men allt löste sig. Jag reste nattåg i egen kupé, båtbuss och färja och därifrån minibussar. Hur smidiga byten som helst, nattågen kommer in precis där bussarna går. Allt var med och det var längesen jag reste så pass lätt ändå, även om yogamattan, cykelhjälmen, ett par löparskor och ett par pjäxor var med. Rullskidor, stavar och våtdräkt fick jag låna, så lyxigt. Vi skulle åka klassiskt och jag har bara skejt ändå och otroligt skönt att slippa åka nattåg hem med en blöt våtdräkt i väskan. Mycket mer än så visste jag inte före, programmet hade vi inte fått se i förväg och bara en liten hint om ”räkna med två pass per dag” så det var bara att gissa lite. Tur jag är ganska van både på träning och resor, ändå fick jag resfeber och packningsnoja men mest för att jag längtade så fruktansvärt mycket. Kanske bidrog även den aningen smala infon till att upplevelsen blev ännu bättre, inga förväntningar utan bara stor längtan och förhoppningsfull.
Visby
Jag har aldrig varit på Gotland och ville gärna hinna se litegrann, åtmistone av själva Visby nu när jag skulle dit. Jag hade tankar innan på att stanna några dagar längre men med facit i hand hade det nog blivit lite väl mycket packning. Istället, eftersom resan tajmade så bra, tog jag en tidig morgonfärja och anlände redan vid lunch och fick på så sätt några timmar på egen hand i Visby innan alla andra kom. Jag tror det får bli ett helt eget inlägg nångång, men det var riktigt kul att få se ringmuren och jag hade tur med vädret också. Gick och strosade bland alla pyttesmå gamla fina hus med gott om tid när jag blev uppringd att alla andra redan var i hamnen. Så det var bara att gå dit och säga hej och sätta sig i en minibuss som började rulla mot Fårö.
Fårö och Sudersand resort
Fårö behöver kanske likt Visby ingen närmare presentation, en ö norr om Gotland som är så nära att det är en vanlig bilfärja som åker fram och tillbaka hela tiden, en såndär som är gratis och räknas som väg. Vi passerade åkrar med lustiga små hus med halmtak, jag hoppas de var till får men fick aldrig nån förklaring, och stenmurar mycket prydligare än på Öland men av samma anledning, gjorda av stenar från åkrarna för att kunna bruka den och för att separera åkermark.
Sudersand resort var supermysigt och det var lågsäsong så det kändes som vi hade hela stället för oss själva. Utomlandskänsla med vitkalkade hus och stenlagda uteplatser och bara några hundra meter ner till havet. Vi gick ner samma kväll, och sen nästan alla mornar och kvällar därefter plus några dopp direkt efter träningspass.
Upplägget
Upplägget för hela helgen var som sagt ”skidåkaren byggs på sommaren” så temat var längdskidor. Vi fick programmet för helgen när vi kom till stugorna och direkt vi kom första kvällen och hade fått våra stugnycklar och lämnat väskorna hade vi en genomgång av helgen och en första föreläsning om skidteknik följt av ett kort rörlighets- och styrkepass för skidåkarmusklerna innan det var dags för middag.
Dagarna innehöll sen ett morgonpass före frukost, ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass som grundkoncept, det justerades lite efter väder och vilka pass det var och transporter och på söndagen hemresa. Så jag räknade till totalt åtta pass fördelat på fyra dagar, med bra blandning. Perfekt upplägg för mitt tycke och även för mig fysiskt, det blev inte ett dugg ensidigt och mycket teknik och skidfokus men även några ganska grisiga pass. Eller snarare ett utflyktspass jag råkade göra lite grisigt och ett äkta grispass.
Tränarna för helgen – Johanna Ojala och Fredrik Åström.
Två av tre tränare och arrangörer för helgen fångade på ganska kass bild, den tredje som inte syns i bild är Sofie Lantto som tagit de fantastiska bilderna som synts i sociala medier efteråt. Under lägret lade jag bara ut mina egna men Sofie är den bjussigaste fotograf jag nånsin träffat på och hon skickade ett gäng bilder från helgen för oss alla att använda så de bilder här i inlägget där ni tänker ”åh jädrar, det är ett bra foto”, eller att jag själv är med på det och det inte är en tafflig selfie – ja då är det Sofie som är fotograf.
Öppet vatten-simning i blå lagunen
Fredag eftermiddag bjöd på sol och simning i blå lagunen. Vi åkte och köpte på oss lite goa bullar från Sylvis döttrar, ett konditori på vägen, och så var det utdelning av våtdräkter att låna. Vi fick låna från märket Orca, jag har en i det märket också så även om jag är jättenöjd med den så var det skönt att slippa resa med en blöt våtdräkt hem på natttåget (visste inte varken exakt program eller torkmöjligheter innan). Kul att få testa också, även om jag är för rudis för att riktigt förstå och känna skillnaderna, jag är glad för all flythjälp jag kan få bara.
Vi delade in oss i två grupper: ”gillar inte att doppa huvudet” och ”jag kan nog simma till bryggan (typ 100 m ut) och tillbaka”. Jag gick för gruppen som kunde simma till bryggan, även om det inte var helt sant. Men doppa huvudet älskar jag ju och jag har klarat 50 meter inomhus och jag har frisimmat en kilometer utomhus två gånger, med bara korta bröstsimspauser som jag trots gps-klocka inte riktigt vet hur långt det blivit. Några var förstås superduktiga och hade kunna simma runt hela blå lagunen men de flesta i vår grupp var väldigt lika mig. Vi hade Sofie som instruktör och vi körde massvis med olika övningar, korta och enkla och fokusera på en sak i taget. Det var lyssna på fiskar, krama diskdrasa och krokodilögon bland annat. Krokodilögonen var en siktövning efter att jag simmat snedare än Hanna Marklund i mästarnas mästare.
Supernyttigt och kul och när vi var klara var det hopp och lek och då gjorde jag precis det, gick och hoppade från en klippa och sen simmade jag runt bryggan och tillbaka utan att ta en enda paus! Så stolt och nöjd, det var ett stort kliv för mig i min simning faktiskt, att hitta lugnet och rytmen och bara puttra på.
Ville ta en fin bild och kände mig inte bekväm i hur jag skulle stå i våtdräkt… så jag fick lära mig ”rätta till glasögonen-posen”av de mer erfarna simmarnaSå mysigt kunna gå till havet morgon, middag, kväll.
Rullskidteknik och raukstauk
Skidåkning var huvudfokus och det låg som tema över alla pass, men det var också flera rullskidpass och mycket fokus på teknik. Både föreläsning, teknikträning, teknikbana, övningar och så små tips längs vägen. De var guld värt och båda coacherna var duktiga på att förklara och visa. Det ska ju inte bli för mycket tips heller, men en riktigt bra tränare ser vilket tips som det är dags för och kan cuea det till just den personen också.
cue = instruktion inom träning, det en tränare/instruktör vill att den andre ska göra. Det kan man jobba hur mkt som helst med, hur, när och vad som sägs.
Lördag förmiddag åkte vi långpass och jag som åkte klassiska rullskidor för första gången dan innan kände mig inte direkt stabil så jag tog ett par med lite trögare hjul så jag skulle kunna försöka ta i med bålen och så som vi tränat på, utan att det skulle gå för fort. Drygt två timmar senare, genomblöt av regn, sist av alla och med ett humör ganska långt nere nära Kina och en rygg tröttare än ringaren i Notre Dame så kunde jag konstatera att det blev precis så. Jag tog i och tog i men det gick inte fort. Det var ändå en fin tur och det är ju kul att ha gjort ett sånt pass, även om jag faktiskt missade lite av utsikten. Tur att några fotade och tur att eftermiddagens intervallpass blev flyttat, det var nog delvis min förtjänst för alla var trötta men tröttast var nog faktiskt jag.
Raukstauk = att staka längs en raka med raukar.Myntat av deltagare Fåröcamp2020.
Utrustning
Utrustning fick vi låna, både rullskidor och stavar och våtdräkter. Det ena från team sportia i Gävle (jag tror allt var därifrån) och det andra från en återförsäljare av Orca. Det var inte dumt, särskilt med tanke på resandet också, och det är kul få prova på lite olika innan man eventuellt ska köpa, eller även om man har egna.
Utrustning fick vi låna, snacka om lyxigt! Även om det blev lite huggsexa om vissa längder på stavarna.
Yoga, rörlighet och bålstyrka
Det var också flera pass rörlighet och styrka i lite olika format. Första kvällen ute på terassen som välbehövlig rörelse efter resan och lagom kom igång. Bålstyrka efter strandlöpning på fredagmorgon och yoga bland sanddynerna på lördagmorgon.
Sofie Lantto, yoga på stranden.
Fredrik visar bålövning i utegym, typ såhär mycket ska man alltså luta fram när man stakar.
Strandhäng, bullar och ambulansåkning
Jag åkte ner själv och vi blev indelade i hus om tre personer, några som kom i par fick en stuga själva. Många kände nån men jag tror ingen kände fler än en eller möjligen två sen innan och rätt många var som jag helt solo och såna grupper brukar alltid bli bra. Vi roterade och blandade automatiskt vid alla måltider. Ja, alla coronatankar var faktiskt ganska långt borta, det var bara att betrakta oss alla som ett sällskap vilket vi ju var. Ingen åker ju på träningshelg om man är förkyld heller så riskerna var rätt små, flera hade antikroppar bevisat dessutom. Det var helt underbart att kunna gå ner till stranden närsomhelst och jag hade tur och bodde med två triatlether varav en fastnade på många coola bilder p.g.a. var väldigt cool, en såndär som gillar alla sporter jag gillar men gör allting mycket mer och längre, fast hon också är trevlig och har ett vanligt liv med familj och jobb. Det är också hon som tagit de bilder på mig som inte Sofie tagit.
Mellan passen åkte vi minibuss och det är svårt återberätta hur kul vi hade, och förvåningen och lättnaden när vi upptäckte att hon vi åkte med var ambulansförare och hade minst sagt koll på vad hon gjorde. Förutom vägbeskrivningen. Vi var långt in i skogen när vi var på väg och skulle köpa bulle, men fram kom vi och Sylvis döttrar hade kanelbullar, kardemummabullar och alla möjliga sorter, även mjölkfria. Vi köpte med oss och vi återvände. Och den eftermiddagen då det ösregnade och kropparna behövde vila hade vi en skön eftermiddag med lite fri tid att vila maten på och sen en sightseeingrunda till en strand med en fyr. Det var rätt regnigt men ändå, en kul utflykt och det är ändå skönt att komma ut och inte bli liggandes på sängen inomhus och äta chips hela eftermiddagen.
Vad jag njöt av den här vyn, att traska ner till havet!
Intervaller i sand
Sista passet blev det köttigaste, och det var inte tänkt så från början men det blev superbra. Jag hade precis knäckt balanskoden till digonal på rullskidor på morgonen och det var sista dagen, inget att spara på. Så vi joggade över vägen till naturreservatet Ulla Hau och rev av ett riktigt roligt men grisigt pass. Ulla Hau består av flyktsand som rört sig runt på något sätt, geologiintresserade får googla, och det var häftiga backar av sandstrands-sand.
Så många härliga bilder och minnen men den roligaste bildserien är ändå de sista sekunderna på sista intervallen, jag tog backen en gång till för jag visste att det snart skulle vara över:
Det var en perfekt avslutning på en perfekt helg, sen färja och nattåg hem och jag har levt på den helgen sen dess. Det var verkligen den boost jag behövde med både träning, resa, socialt, bada, sol och god färdiglagad mat. Lyx för mig!
Johanna Westberg 