Vandring i Skuleskogens nationalpark

I julas fick pappa en vandringsdag i julklapp av mig och brorsan. Han fick välja på en nationalpark eller led antingen kring Umeå eller Ammarnäs, ta med sig själv och Layla och så skulle vi fixa resten. Idag blev det äntligen av!  Han valde skuleskogens nationalpark och jag har varit där förut men inte de andra, och båda gångerna jag varit där (höga kusten winter classic och trailrunning i skuleskogen har jag skrivit om) så har jag tänkt att jag velat visa dem. Vi har skjutit på den en gång på grund av dåligt väder och förkylningar och i brist på helger då alla kan så slog vi till på en vardag. Vilken lyxig grej!

Vi startade tidigt imorse, vi kom iväg före sju så prick nio utgick vi från entré syd. Till en början är stigen fin och väldigt långt parti med spänger men ganska snabbt på väg mot slåttdalsberget så blir det lite mer tekniskt och brant. Vi passerade klapperstensfält och terrängen blev mer och mer brant tills vi ändå till slut nådde toppen på slåttdalsberget och utsikten där är så magnifik.

Slåttdalsberget 

ddfb4a73-228a-44f1-9413-98420bb7aa22Layla 

Halvvägs nerför slåttdalsberget igen, efter de första riktiga utmaningen utför med trixig och brant stig, så kommer slåttdalsskrevan. Den är så häftig! Det finns fler skrevor upptäckte vi idag, inte minst just före den stora slåtdalsskrevan är en mindre med en stor stenbumling liggandes tvärsöver.
Fint skyltat

Lunch tog vi vid tärnettvattnen, en av alla fina rastplatser som finns. Väldigt vackert, och det blev bra tajming för lunch. Jag hade med mig gasköket och gjorde en favoriträtt jag har: färsk pasta med en förberedd röra av nöt- och mjölkfri pesto, ölkorv och soltorkade tomater. Mums!

Som vanligt pratar jag på bild om jag inte poserar…

Från tärnettvattnen var det ännu lite mer trixig stig och vi passerade en grotta och en skreva jag inte gått i förut. Väldigt kul med varierad terräng och lite utmaning kände vi alla, men också skönt när den sen övergick i en mjuk, lättvandrad barrstig igen. Tills vi upptäckte myrorna…. hujedamig så många de var!

Vi stannade en gång till för att koka kaffe och göra lite eftermiddagsfika på gasköket, rabarber med pajröra vid Näskebodarna. Vi gick inte ända ut på Tärnettholmarna idag utan vandrade leden längs med stranden tillbaka mot entré syd.

Vilka stränder det finns! Bilden gör dem inte rättvisa

Summa summarum en riktigt fin dag, på väg hem svängde vi in på naturkompaniet outlet i Själevad och shoppade lite outdoorgrejer också som pricken över i:et. Rundan kallas tydligen ”nationalparksrundan” och den är verkligen fin och får med det bästa av skuleskogen. Det blev ca 13 km för oss och knappa sju timmar inklusive lunchpaus och fikapaus och noll stress. Det här gör jag gärna om!

Världscup i Ulricehamn

Den här helgen alltså, så häftig upplevelse. Den har gått somliga helt obemärkt förbi men för andra har det varit en världshändelse och en riktigt, riktigt mäktig sportupplevelse. Jag har varit i Ulricehamn på världscup i längdskidor (och tyvärr fått svara nej flera gånger på frågan ”har du åkt?”) och sett världsstjärnor som Charlotte Kalla, Daniel Rickardsson, Dario Cologna, Therese Johaug, Ingvild Flugstad Östberg…. i stort sett alla var där, några storstjärnor som saknades p.g.a. skador, förkylning och uppladdning inför VM var Stina Nilsson, Martin Johnsrud Sundby och Johannes Høsflot Klæbo.

Jag åkte ner med Sofie i torsdagskväll och checkade in hemma i hennes barndomshem och sov som en stock. Fredagen tog vi en liten sightseeingjoggingtur och det var första gången jag sprang på evigheter efter ryggont och lätt förkylning och svinkallt väder i Umeå så det var helt underbart att komma ut i SOL och röra på sig. Vi gick direkt därefter till Ulricehamns kallbadhus för att basta och bada i sjön.

Ser ni så fint? 

Extra kul eftersom jag dels börjat vinterbada en del på slutet men också för att jag skrivit en hel c-uppsats om kallbadhus och ritat ett förslag på det i Umeälven åt umeå kommun för sisådär tio år sen nu. Vi har fortfarande inget kallbadhus och jag har bara läst om dem, och jag har vinterbadat och bastat men aldrig provat något riktigt kallbadhus. Det ser precis ut som klassiska bilder, på pålar ut i vattnet. Bastu med underbar utsikt över sjön och så en snorhalkig trappa ner i för dagen ganska grunt vatten. Det råder ju lite olika skolor huruvida man ska basta eller inte när man vinterbadar (att det är hälsosamt att låta kroppen sköta igångkicken av värmen och blodcirkulationen för egen maskin) men åh så gött! Jag älskar ju att basta också.

Det var härlig avslappning och den behövdes för sen behövdes det hjälp från funktionärerna och självklart hoppade vi in och hjälpte till. Vi hämtade ut våra biljetter och var upp på området och kollade in det, planerade var vi ville stå och se tävlingarna. Vi åt buffé på området på ”uppvärmningen” som eventet kallades på fredagkvällen och det satt fint även om vi inte var i riktigt samma upptaggade stämning som en del som kört företagsstafetten och sen börjat med after ski direkt.

På lördagen kom vi tidigt, typ först av alla när det öppnade klockan åtta. Sen stod vi på upploppsläktaren hela dagen, med bara små utflykter till bajamajorna, vattenfalls glasbur för lite värme och för att köpa hamburgare.  15 km fristil för herrarna och 10 km fristil för damerna, herrloppet blev riktigt spännande medan Therese Johaug som vanligt var rätt överlägsen på damsidan. Ebba Andersson gjorde återigen en fantastisk insats och kom trea. Allt det här har ni förstås redan läst i tidningarna om ni är intresserade och annars kanske ni totalt skiter i längdskidåkning. Jag tycker det är så kul att åka men också att titta på, det är ju inte heller alltid givet att man gillar det. Ulricehamnsborna med omnejd och tillresta var helt suveräna som publik och åkarna slutade aldrig tacka dem och kalla oss för världens bästa publik och att det borde vara världscup i Ulricehamn jämnt. Kolla till exempel det här klippet på när Ebba går i mål.

Gänget på läktaren

På söndagen var det stafett och vi såg damernas 4x5km från upploppsläktaren och dånet när Jonna Sundling spurtade om finland för en andraplats finns det inga adjektiv i världen som kan beskriva. Sen gick vi ut i skogen för att kolla herrarna, dels var det ganska blåsigt och snöigt och det kändes också kul att få se lite mer av arenan och röra lite på sig. Herrarna körde 4×7,5 km (till skillnad från på mästerskap och OS då de kör 4x10km) och det innebar att de körde två varv ute längs banan medan damerna bara ett långt och ett kortare varv. Så vi stod vid ”väggen” och såg dem passera både nerför och uppför två gånger per åkare och det var häftigt att komma dem så nära. Vilka muskelpaket och skickliga i tekniken och återigen häftigt att se vad publikens jubel kan göra för att orka uppför en backe. Det var en helg av längdskidåkning när den är som allra bäst och som det ser ut återkommer det 2021 till Ulricehamn och då är det mycket som ska till för att inte jag ska vara där igen också.

Nyårskarameller 2018

Ifjol var jag less på nyårslöften och hade mest skrivit träningsmål som jag aldrig klarade, jag var knappt ens missnöjd för det fanns förklaringar som att jag fokuserat på annat eller varit skadad så inför det här året tänkte jag helt om och skrev en bucket list istället. Jag skrev en lista på det jag verkligen ville att 2018 skulle innehålla och som inte redan var bestämt eller planerat.  Så här kommer utvärderingen av den!

  • äta veganskt en hel månad – det gjorde jag redan i januari. Veganuary helt enkelt.
  • fysisk aktivitet ca 350 timmar, jag vet nu efter två år att jag mår väldigt bra av den dosen, men notera alla skräckslagna att det innehåller även yinyoga och fjällvandring. (se * i förra inlägget) – jag har loggat 370 timmar i år, men det är stor vikt på fjällvandring och även mer promenader. Mer nördigheter under rubriken årets träning längre ner.
  • tatuera mig – jag har ingen och jag har velat länge, jag vet inte vad och jag vet inte var på kroppen och plötsligt har jag fått nog av tanken på att ”tänk om jag ångrar mig” och ”men det är så fint med dem som inte har nån tatuering det är så vanligt nu, det är mer speciellt att inte ha det”. Jag tror att 2018 kan bli året då jag slår till. – Det blev det! I oktober tatuerade jag in en favoritsiluett från fjällen i Ammarnäs på underarmen.
  • springa ett fjällopp – kom igen foten! Resten av kropp, knopp och flås är på god väg att bli riktigt hållfast. Men som vanligt kan man inte gå snabbare än den svagaste länken. – det blev massor av fjällöpning och lopp varav ett var ett äkta fjällopp, Ammarnäs Trail 2018.
  • Vinterbada – det har ju blivit jättepopulärt så det ska väl inte vara några problem egentligen, bara att ta sig för. Utan bastu alltså. – Det här klarades av i februari ute i Obbola men har faktiskt följts upp nu i vinter också, jag börjar gilla det!
  • Gå en vintertur i fjällen – här får vi slå ihop de två turerna och vara lite generösa med bedömningen. Jag har varit mer i fjällen än på länge och hoppat på kursen fjällsäkerhet och med den var jag ute på en tur i Abiskofjällen fyra dagar med tält kring Abisko och även om det var i september så hade vi snö och minusgrader.
  • Gå en sommartur i fjällen – som sagt, massor ute men ”bara” en övernattning på sommaren, av alla ca 10-15 utedagar med Layla på fjället men sen sent på säsongen, i Oktober så åkte jag och Sofie till Marsfjällen över en helt och sov ute i tält två nätter och då slog vädret om och blev riktigt varmt istället så vi hade både snöfläckar och t-shirtväder. Så jag ger mig själv godkänt på sommarturer också.
  • Boka en resa som pirrar i magen – det gjorde jag i juli och jag har visst inte berättat om den än. Men det kommer snart, den närmar sig med stormsteg och i februari bär det av!

Jag hade också ett extra mål som jag knappt vågade säga men jag kände att det var dags att våga satsa, jag ville åka Kungsledenrännet OCH DET GJORDE JAG! Inte bara jag heller, det är ju en lagtävling så jag hade aldrig klarat det utan min vapendragare Sofie. img_2813Jag tycker den här bilden förtjänar uppmärksamhet en gång till. Såhär vill jag träna och tävla som lag, ner till minsta detalj men alltid med glädje. Här testar vi vindsäck och chokladbollar med salt i inför rännet, en alldeles vanlig fredagkväll på gamliaspåret.

Årets resor

Jag började året lugnt på resefronten, jag var trött och sliten efter en intensiv höst och jag längtade efter att vara hemma och göra inget särskilt och efter att åka skidor så faktiskt under hela januari-april så var de enda resorna jag gjorde till Ammarnäs några gånger för att skotta tak, åka skidor, fira påsk, träna skejt och sen åka Kungsledenrännet. Inte förrän i maj reste jag längre, då till Göteborg och firade Sofies 30-årsdag och Götet bjöd på sommarvärme och premiärdopp!

Precis i slutet på maj och början på juni åkte jag på en utflykt till Stora fjäderägg utanför Umeå, en riktig kanonhelg så nära men ändå verkligen känslan av resa. Jag vill verkligen göra mer sånt! Sen åkte jag till Åre och till Ammarnäs. Juli bar det av till italienska alperna för guidning med systrar i bergen. Wow alltså! 1fc47a98-f7be-40a3-83b8-60377011b620.JPG

Juli-augusti var sen Ammarnäs och Umeå och en konferens i Trondheim. För första gången åkte vi tåg en längre resa med jobbet och det var första gången jag åkte tåg till Norge. I Norge har jag ju åkt tåg, men inte till. Jag var sugen på att åka på en höstresa någonstans dit det är varmt men eftersom jag kom in på kursen fjällsäkerhet så blev det resor till Abisko och Kiruna istället. Jag har varit i Västerås, Stockholm och Övik på konferenser och även två helger i Stockholm privat. Så mitt år känns helt fantastiskt och som att jag upplevt massor av nya ställen och aktiviteter, men det är alltså inte så mycket utomlands som det brukar vara för mig. Skön check på klimatsamvetet faktiskt.

Nu i höst har jag läst en kurs i turismkunskap och det räknas som turism när jag åker till Ammarnäs, rent definitionsmässigt enligt internationell standard. För mig känns det väl kanske inte som något som ska in på reselistan, jag är ju där så ofta jag bara kan liksom. I år har jag varit där 40 dagar när jag räknar efter, tänk att det ändå känns ganska lite.

Årets träning 2018

träningsformer 2018.JPG

Jag har haft ett riktigt bra träningsår och jag har också prioriterat det. Jag har valt bort tid vid bloggen bland annat och jag har gått och lagt mig tidigt för att orka och slippa bli sjuk. Året har varit fyllt av tid utomhus och jag har åkt mer skidor och sprungit mer än nånsin förut och kroppen har hållit för det. Högst upp på mina träningsplaner eller träningsmål brukar det alltid stå: hålla mig skadefri och inte ha ont i ryggen. Det vore inte helt sanningsenligt att säga att jag har varit helt skadefri, men känslan över året är ändå det eftersom jag har kunnat åka så mycket skidor, springa och gymma. En nyckel är nog att jag hållit i gymmandet 1-2 gånger i veckan i över ett år nu. Foten som krånglade ifjol har läkt helt och jag har blivit mycket starkare. Ryggen har varit bra ända tills nu i julhelgerna och det är 14 månader sen sist, så det är faktiskt ingen fara på taket. Det är långt mellan gångerna och det har i princip redan gått över. Däremot har jag dragits med en konstig svullnad i en hand som i somras gjorde att jag inte kunde lyfta tungt eller yoga med händerna i backen, men det är under utredning fortfarande av både landsting och fysioterapi och det verkar gå åt rätt håll det med.

Men alltså nästan 70 timmar skidåkning, 46 timmar fjällvandring (och då loggar jag bara själva vandringen, det är ju många pauser, en del tältnätter och annat utöver det där) och så har jag varit ute väldigt mycket med Layla. Vi har vandrat och sprungit och det som inte loggats som fjällvandring eller löpning har hamnat på nordic walking och då är det inte vanliga kisspromenader det handlar om utan det är isåfall minst en timme, oftast i skog eller fjäll och ofta med fikapaus, orientering, lydnadsträning eller något annat. IMG_5228.JPG

Jag har däremot valt att inte tänka alldeles för seriöst på träningen utan jag har många gånger i år tränat med andra för sällskapets skull. Det hade jag inte kunnat göra om jag följt träningsscheman slaviskt men jag hade inte heller orkat hänga på en cykeltur upp på Biergenas om jag inte var grundtränad för det. Det motiverar mig att fortsätta träna allround!

Årets utflykter

Jag ville ha mer utflykter, se mig omkring närmre och få in saker mer i vardagen och på helger hemma. Det har jag verkligen lyckats med och det hänger också ihop med att jag verkligen prioriterat att umgås med nära och kära och att de har samma intressen. Så jag har bland annat varit ut på stora fjäderägg, till bäcksjön och ätit middag och en annan gång sprungit runt den, tagit alla sommarkontroller runt Ammarnäs, sovit i fjällstuga med Layla bara för att och badat och druckit glögg i piparböle. Ett bra år med mersmak för detta!

img_4127

Årets event

Jag har inte heller alltid tränat, varit i fjällen eller rest, jag försöker göra annat också. Jag är ju ruggigt bortskämd med event och kulturella inslag, dels eftersom min brorsa jobbar med att arrangera olika konserter, föreläsningar och stand up men också för att vi har det bra på Umeå universitet med kultur på campus, hälsa på campus och öppna föreläsningar som olika föreningar ordnar. Så i år har jag sett bland annat Carina Bergfelt, Denis Mukwege, renhornen, P3 dystopia radiobio, P3 perspektiv med Hanna Hellqvist, Marius Sommer, Ann-Sofie Forsmark, Malin Lundskog, Magdalena Forsberg, Hanna Marklund, umeå humorfestival, Sofia Karlsson stjärnenätter, a tribute to Dire Straits, utomhusspelning med Lars Winnerbäck och Melissa Horn, Peter Jöbacks musikal… säkert har jag glömt något.

Nyårslöftet

Jag lovade mig själv att jag inte skulle klanka ner på mina prestationer och framförallt inte säga att jag är långsam. Det är många gånger jag fått stoppa mig själv men det har fungerat. Och samtidigt har det också gått bättre och jag är mer nöjd med löpningen, det blev plötsligt kul. Och till slut så blev jag faster. (tihi)

Summering av 2018

Så det var det där ordet jag valt som tema, space.

SPACE

Jag har burit det med mig och det har fungerat, jag har prioriterat efter det och jag har fått ett fint år som blev mer än jag kunnat önska. Ett år i en ny lägenhet dessutom är till ända och även där har jag följt min intention, att göra fint och spendera mer tid hemma och jag börjar faktiskt njuta av det. Och jag älskar min balkong, mer än ni kan ana. Det skulle gå att skriva så mycket mer men det får räcka så här.

IMG_7482.JPG

Såhär ser mina mest gillade bilder ut på instagram. Där syns att året innehållit att jag blivit löpcoach och sprungit en hel del lopp. Det framgår mycket fjäll och där har vi också vinterbadandet men jag saknar några höjdpunkter och det är dessa som jag tar med mig:

rennet-2018-lag208-003Kungsledenrännet!

IMG_7332.JPGJag blev faster till Bella, vilken livshhöjdpunkt!

IMG_5335.JPGMin kusin Lisa gifte sig med sin Nils i ett riktigt sagobröllop hemma hos oss i Ammarnäs. 

IMG_5158.JPGDen här bilden säger mer än tusen ord. 

Skidpremiär!

Idag begick jag premiär på skidor, äntligen! Vintern har inte alls kommit igång som förra vintern, däremot mer likt vintrarna innan då det knappt gått att åka. Nydala konstsnöspår har nog varit öppet ett tag men jag har inte haft så stor lust att åka och trängas på 1,8 km och med fullt upp med andra saker har jag valt att inte tänka så mycket. Jag skulle gärna åka kungsledenrännet i år också men känner än så länge ingen stress över träningen, över dessa mil som ska samlas. Jag levde länge i tron att jag skulle kunna åka i Kiruna, hade till och med bokat vandrarhem så nära skidspåren som möjligt, men det var inte ens snö där.

Så idag tittade till och med solen fram och jag låg i soffan och kollade på damernas 10km-lopp på vinterstudion och tänkte att idag, nu ska det bli av. Det får bära eller brista, jag åker och kollar och får lite frisk luft och dagsljus. Spåret var inte preppat sen lucia men då såg jag att femman faktiskt varit preppat för skejt, däremot bara 1,8 på klassiskt.

Åkte till Nydala, tog ur skidorna och pjäxorna och insåg att jag inte stoppat i några sulor i pjäxorna men shit happens, det brukar alltid gå lite trögt ändå första passen. Ömt i ländryggen och dödsflåsigt så det bara går att åka 5-6km. Jag brukar dock alltid börja med klassiskt och jag har ju aldrig åkt så mycket som förra säsongen. 80 mil varav 65 mil skejt, så när jag klev på nu ganska precis åtta månader efter rännet så kändes det som vanligt. Jäklar vad härligt! Superfint före hela 5km, bortsett från saxbacken som var full av gräs och barr men den är ju ändå go att slippa (superbrant för er som inte åkt den). Det blev två varv och så ett sista på 1,8 för att jämna ut och få ihop en hel mil, den gick lätt idag. Jag har inte ens vallat om sen kungsledenrännet så kanske var det därför det gick så lätt, hade ju rena guldvallan då. De klassiska åkarna hade svårt att få fäste och det är nästan lite extra skönt att skejta då. Inga känningar nånstans, inte ens lite blåsor på tummarna från stavarna eller trötta fötter (och då hade jag inte ens sulor…!). Flåsigt förstås, men det är bara att konstatera att det är svårare att komma upp i sån puls i löpning, det är den här tiden på året det händer magi med konditionen, om bara förkylningarna håller sig borta.

Äntligen, äntligen, äntligen! Så skön känsla i kropp och knopp, det är verkligen min favoritsport det här.

Sova på balkongen

I torsdags gjorde jag något supermysigt och enkelt, en vardagsutflykt jag tänkt på ända sen jag flyttade in här. Jag sov på balkongen! Så jädrans härligt. Min balkong är inglasad och högt upp och så efterlängtat det varit med balkong för mig som aldrig haft någon så har jag inrett den så jag tycker den är mysig till max och jag har också hängt där hur mycket som helst i sommar. Typ så mycket att jag skojat om att jag skulle ha kunnat hyra ut resten av lägenheten. I morgon åker jag till fjällen och jag har gått och funderat på utrustningen och om jag behöver en extra sovsäck eller om min ganska nya räcker, jag har aldrig sovit i den själv den här tiden på året nämligen. Fantastisk service via sociala medier och släkt och vänner så kom min sovsäck från stugan och till mig på mindre än en vecka efter att jag upptäckt att jag glömt den där, och när den kom så testade jag direkt. Jag har också upptäckt att jag haft mitt liggunderlag åt fel håll tidigare, den silvriga delen ska tydligen vara uppåt… Det visste kanske alla andra. Så jag tänkte att fryser jag på balkongen då är det inget snack, då behöver jag definitivt en extra. Det är inte direkt kallt på nätterna nu och det går inte stänga balkongdörren utifrån heller så det kommer värme inifrån. Och värmen var inte ett problem kan jag säga, jag svettades rejält i mitt underställ där i sovsäcken! Så särskilt naturtroget test av hur den funkar i några minusgrader blev det inte men jag sov otroligt gott och så himla mysigt vakna och ha känslan av att ha sovit utomhus men ändå vara varm, torr och hemma. När jag vaknade kände jag hur det rörde sig längst ner i sovsäcken, där hade mitt lilla gosedjur krupit in och lagt sig som ett litet element. Det här kan rekommenderas till alla som har balkong, jag kommer definitivt sova där ute fler gånger!

img_6104