Etikett: #blogg100

Om resplaner, del 2

Johanna W

 Det har varit tyst några dagar, jag har jobbat, tränat och packat och laddat för nu drar jag på semester en sväng till! 

Det här med bloggutmaningar förresten, nu när jag har lite tid filosofera, jag är klar med #blogg100, även om jag missade två lördagar när jag var i stugan och helt enkelt gjorde annat. Vad gäller juniutmaningen så ja träningskläder jag minns – Ja det är många! Kanske mest allt baggy vi hade när jag spelade basket. Så långt från dagens tajta funktionskläder man kan komma.

Ett brev till min gympalärare det vill ni inte läsa för jag är fortfarande lite sur över att jag inte fick MVG för att läraren inte såg när jag höll en basketlektion för hon var på aerobics.  Världens sämsta argument någonsin.  

Om en framtidsdröm

Johanna W

 Jag hann inte mer än skriva inlägget igår så kom jag till gymmet utan tajts packade. Som tur var hann jag bara yla  högljutt av förtvivlan (kategori: efter en låååång arbetsdag och jag sett fram emot att rensa skallen) innan det kom flygandes ett par reservtajts genom luften. Världsbästa kollegor! Sånna där som alltid har extragrejer i skåpet, just in case.

Dagens tema att filosofera kring är en framtidsdröm. Direkt spånade jag iväg i tankar om vad jag vill uppnå i framtiden, vad är mina träningsmål, ska jag springa Kungsleden eller göra en ironman nångång? Tills jag insåg att jag fortfarande inte har några stora träningsdrömmar just ju, och det känns helt okej. 

Jag städade förrådet i helgen och tömde en hel kartong av produkprover, broschyrer, speglar, handdukar och annat sen jag sålde hudvårdsprodukter som extrajobb. Det kändes både lite vemodigt men också väldigt, väldigt skönt att dra ett streck där. Jag tyckte det var kul och jag kämpade på med det under flera år och jag visste att kartongen skulle behöva stå orörd i förrådet något år innan jag verkligen skulle inse att beslutet var taget. Och egentligen har jag aldrig ångrat det och brist på nya hobbyprojekt har det ju aldrig varit heller. 

Men bland sakerna låg en plansch som jag gjort själv vid en middag och inspirationskväll hos min dåvarande coach, ett collage över min framtidsbild. En moodboard som reklambranschen skulle kalla det. Och vet ni, den stämde fortfarande. Det var bara det att jag faktiskt har det så just nu. Jag beskrev hur jag såg på mig själv, familjen och karriären och jag hade hittat balans i livet. Stillhet och ändå rörelse, en blandning av alla jobb jag tycker är kul och ett eget krypin. Den är daterad i juni 2009 och hade nån sagt till mig då att det skulle ta sex år innan jag var där så hade säkert en del av mig protesterat och hojtat: men hallå! Barnen, mannen, huset, hunden och trädgården då?! (På den tiden trodde jag fortfarande jag var bara kattmänniska)

Jag tror jag inte är ensam om att inte så ofta stanna upp och tänka på hur jag har det och om jag nångång ville hit. Sanningen är faktiskt att jag lever i en stor del av min framtidsdröm. Just här och nu. 

Om min träningsväska 

Johanna W

  

”Alltid i min träningsväska” är dagens tema i träningsbloggutmaningen (se tidigare inlägg om du missat varför jag bloggar extra mycket om träning just nu)

Jag tränar så mycket olika så det finns nog faktiskt ingenting som alltid är i träningsväskan. Snarare har jag många olika väskor och den största står faktiskt alltid framme i hallen, lite tjusigt dold under några kappor… Där finns allt och lite till så jag enkelt hittar det jag behöver. De andra väskorna är tomma så jag inte ska behöva leta saker på flera ställen. Det händer att jag glömmer grejer, jag har till exempel fått ha täckbrallorna på mig en hel dag på jobbet för jag hade morgontränat (i cykelbyxor) och glömt vanliga byxor. Och vem har inte torkat sig med pappershanddukar nångång?

Ikväll var det yinyoga och då behöver man ingenting alls förutom sig själv och sköna kläder. Perfekt för en söndagkväll.

Om mitt stoltaste ögonblick

Johanna W

vansbrosimningen målgångMitt stoltaste ögonblick är utan tvekan när klassikern var klar. Alla målgångar i klassikerloppen var en grym känsla men högst av alla var den sista, Vansbrosimningen, då vi klarat hela året och gjort en svensk klassiker. Det är förresten vårt lopp som är med nu i SVTs serie En svensk klassiker! Vätternrundan som sändes i måndags var också den som vi körde, däremot Lidingöloppet och Vasaloppet var med på förra TV-säsongen. Såhär ganska precis ett år efteråt kan jag knappt fatta att jag gjort det, overkligt men ändå så självklart. Såhär i efterhand känns det som att det gick ganska lätt ändå, men nog var det träningstimmar, utrustningsinköp, planering, förkylningsskräck och nervositet bakom….. Men det var det värt!

Alla racereports och inlägg om klassikern finns under kategorin En Svensk Klassiker.

Om träning när jag är 65

Johanna W

Jag tror att när jag är 65 så ser förmodligen världen lite annorlunda ut och förhoppningsvis är både jag och alla andra starka och friska och (tyvärr?) kanske inte ens nära pensionsålder. Så jag tror inte 65 kommer vara någon särskild ålder, jag kommer definitivt åka längdskidor och jag hoppas kunna springa men jag tror ändå att jag kommer ha en hund att promenera med så om jag inte kan flåsa fram så gör det nog precis ingenting. Jag har förmodligen yogat i över trettio år då, så vem vet vilka asanas jag kan behärska?