Kategori: Sydamerika

Om gamla reseminnen och ny reslängtan

Johanna W

4415_76270898729_569138729_1859389_2137089_n

Igår lördagskväll var jag på middag hos en vän som rest jorden runt precis, hon hade lagat fantastiskt god mat. Peruansk ceviche till förrätt, en afrikansk gryta med aprikoser, kanel och saffran och till efterrätt asiatisk kokos-frukt-nånting. Otroligt gott och så kul att laga det hemma också, jag har ätit oändligt mycket spännande och gott på resor men jag är dålig på att laga det hemma. Sedan var det resequiz baserat på hennes resa och min grupp vann! Satt fint och jag avrundade efter att ha tittat på bilder som väcker massor med minnen och reselängtan. Inkaleden…. jag har inte så mycket bilder eftersom min kamera blev stulen (men tack för att facebook finns!). På reseönskelistan: Safari i Afrika. Jag vill se lejon. Och alla andra djuren ur naturprogrammen och de tecknade filmerna.

InkaledenInkaleden 2009

Om att kunna spanska

Johanna W

Madrid mars 2010 014

Jag har en liten bit av en uppgift kvar från en spanskakurs jag läste för flera år sedan. Tänk att den kan vara så hopplös att få färdig. Jag ska analysera ledarna i de två stora dagstidningarna och det är mycket mindre kvar än man kan tro. Så för att peppa mig själv har jag nu tittat på bilder om varför jag egentligen ville lära mig och vad jag kunnat göra för att jag pratat spanska. Jag hade till exempel aldrig kunnat köpa en tidning i en kiosk och bara sätta mig på gatan och läsa.

Många resor hade jag kunnat göra iallafall, mycket hade jag förstås sett ändå och jag har inte pratat enbart spanska. Kanske hade jag ändå vandrat inkaleden, paddlat i amazonas och sett solnedgången på Galapagos. Johanna 477Men att bo hos spansktalande familjer i Madrid, Quito och Esmeraldas (Ecuador), och få möta deras vardag och följa med på utflykter, det hade inte varit lätt. Och jag hade aldrig kunnat lära mig barnen i Esmeraldas lekar eller trösta dem när de var oroliga.

jag nattar barnen

Språk är långt ifrån bara skolbänk, det mesta har jag lärt mig av de jag bott och rest med förstås, men jag hade aldrig fått stipendium för att fortsätta med spanskan och fått vara i Madrid en hel sommar om jag inte läst de där uyniversitetspoängen. Nu fattas det bara ynka 1,5 för att slippa ha det släpandes. Rom byggdes kanske inte på en dag men det vore ju skönt lägga sista stenen nångång när det ändå är så nära.

IMG_1262

Mer färg åt städerna!

Johanna W

Det här vårljuset får mig på så bra humör. Önskar bara fler kunde måla sina hus såhär färgglatt, så skulle jag bli ännu gladare. Det är sant. Inget less is mor tack, det kan gärna stå ett lika färggrant brevid, och brevid och brevid.. vore det inte snyggt mot vår vita och (försiktigt uttryckt) ibland smutsiga snö? Möjligen att våra enhetliga korvgubbar skulle smälta in i varandra och det tomma intet.. Eller framstå som minimalistiska och enhetlighetspåbudet skulle framstå som genialiskt. Vad vet jag. Själv är jag iallafall inte speciellt stilren.

Och bara tänk att få använda ordet kulörta lite oftare.

 ”Gringolandia”, Quito, 2009

Man behöver inte pengar för att vara hel och ren

Johanna W

En uppmärksam läsare har mejlat lite uppgifter, så jag har kikat vidare lite på det här med sopor.

Vi sorterar mycket i Sverige, 98% !, och i Umeå är vi alltså inte sämre. Och de uppradade tonen fördelat på våra 116000 invånare blir ca 130 kg/år eller mindre än 4 hg/dag. Per person, stor som liten.

Så vi är rätt bortskämda, det ser ju inte ut som i neapel för nåt år sedan

bild: Matts Jansson blog

 I Göteborg har man illustrerat det för något år sedan med en bild med ett berg av sopor som fyller hela ullevi och 170 m upp i luften!

SVTs Västnytt gjorde ett inslag om bilden och visade den för några göteborgare, och den intervjuade kvinnan träffar huvudet på spiken på kärnfrågan, det är inte det att vi är dåliga på återvinna, vi köper och slänger för mycket.

http://svt.se/embededflash/2319560/play.swf
Jag hade ShopStop hela förra året, och det kändes bra och välbehövligt att rusta upp mig själv lite med nya vinterskor, en vinterjacka och lite kläder för att se och känna mig hel och ren ut på kontoret. Men nu får det nog vara nog igen på ett tag. Jag vet att jag klarade ett år utan problem, och det innebar även onödiga prylar till hemmet m.m. (läs mer om vad som ingick och inte här)

Så även om det kanske är bra för samhällsekonomin att handla, så tänker åtminstone jag fortsätta tänka efter om jag verkligen behöver det. Och jag tänker på min värdmamma i Esmeraldas, Ecuador, som tog fram nål och tråd och en hel kasse med familjens kläder och satte sig och lagade sömmar och hål. Och på min första värdmamma i Ecuador, i Quito, som påpekade att man behöver faktiskt inte ha pengar för att hålla sig hel och ren.

Den som vill veta mer hittade jag en bra sajt i det här soperiet: www.sopor.nu

Pixbox stänger ner

Johanna W

Och där hade jag lite bilder från sydamerikaresan 2009.

På dåvarande bloggen var det hopplöst att lägga upp bilder och det var internetcaféer som gällde.

Så jag tog och flyttade hela rasken till facebook-sidan, blir för mycket lägga det här. Och har egentligen inte så mycket privata bilder på facebook, och om någon frågar varför jag lägger det på bloggsidan är det för att det ska vara tillgängligt para todos och inte bara mina vänner. Säkert går sånt fixa ändå, men nu ger jag snart upp med all skrämselpropaganda på facebook om inställningar och sekretess och kör allt offentligt istället. Det där med ”sekretess”…. tror jag så mycket jag vill på, facebook äger väl bilderna iallafall. Och att börja med något annat slags webb-foto-grejs typ picasa blir för mycket, då blir det aldrig av. Så sorry alla utan facebook, då får man bjuda in sig själv hem till mig isåfall för en privat visning.

Det är inte allt, men det kommer det ju aldrig heller att bli eftersom min kamera ägs av nån som jobbar på flygplatsen i Lima.

Mompiche, Ecuador