”Bästa resminne”, vilken rejäl start på utmaningen om att skriva om olika reseteman varje dag. Men fri tolkning och jag väljer då att försöka hitta något guldkorn den här sommaren. Jag kan verkligen inte säga ett minne, det skulle aldrig gå. Men jag vet när jag tänker på vilka som är de bästa reseminnena att det är långt ifrån ”då jag åkte upp i Eiffeltornet” (i och för sig det också), utan det är mer små detaljer och något som jag upplevt med de jag rest med.I sommar blev det två resor, en till Lanzarote med instruktörsgänget från Iksu och en med familjen och mosters familj till Cabo Roig utanför Alicante i Spanien. Två toppenresor men ska jag välja ett ögonblick är det första dagen i Cabo Roig, när alla var på plats, resan hade gått bra och huset existerade och vi kunde börja inse att det här händer verkligen, det som vi pratat om så länge och som min mamma drömt om ännu längre. Den där känslan av att nu, precis här och nu, börjar semestern.
Världens bästa familj som dessutom är så himla rolig, jag vet inte om det är arv eller miljö men vi har precis samma humor. Så första dagen när vi ”ungdomar” hade gått till stranden och hittat en bra plats satt vi och spanade upp mot strandpromenaden efter den äldre generationen som var på intågande. Plötsligt dök de upp över krönet, vita som bara svenskar kan vara första dagen på semestern, med keps, solglasögon och strandstolar och då börjar brorsan nynna på sällskapsresan melodin. Jag kommer aldrig glömma den tajmingen!!
Sen blev hela resan underbar men bästa ögonblicksminnet är precis där och då, när den resan började.
Johanna Westberg 