Etikett: #svenskaresebloggarseptemberdrömmar

Om länkkärlek

Johanna W

septemberutmaning svr

Septemberutmaningen från Svenska Resebloggar är färdig och vi har fått väldigt mycket positiv feedback från alla resebloggare som deltagit och de flesta verkar ha fått mer läsare och kommentarer än vanligt vilket förhoppningsvis betyder att läsarna också tyckt om utmaningen. Nytt tema varje dag och många skriver även om att det varit lättare än de trott och att det här med tema och utmaning sätter igång kreativiteten.

Själv är jag förvånad över att jag gav upp så lätt på instagram men däremot var det kul och rätt enkelt att blogga om varenda tema, på rätt dag dessutom. Enda jag laggat med är den allra sista, länkkärlek. Och alla förtjänar förstås att nämnas men två stycken har stuckit ut lite här hos mig vad gäller kommentarer och på så vis fått mig att hitta till dem.

Lanclin – Familjevardag i Bayern – Linnea bloggar om livet utomlands.

Bara Brittiskt – specialiserad på just storbrittanien, det passade ju perfekt inför min Londonresa!

Alla som varit med
Jag & Towe förstås

Kattas betraktelser 
Livet från den ljusa sidan
Liniz – Resor, barn och livsstil 
Fab Fämme 
Katarina Wohlfart 
Fantasiresor 
Traveler´s edition – dryden.se 
Ohdarling 
Lena i Wales
Rosita reser  
http://friggolitenpk.blogg.se/
People in the street 
Hanna Amelie 
Semesterguru 
Travelmania 
Jennifer, bloggar utomlands om resor, kärlek & drömmar 
Marvelicious – Life Abroad
Visitors 
Liztigt – om Barcelona
Sanna Rosell 
Scottish Moments 
Alex i München
Paulina, Reseguiden 
akker.blogg.se 
Bortugal 
Veiken

Tack alla för den här gången!

Om att resa med barn

Johanna W

Resa med barn är ju inte direkt min grej, men jag är glad för all inspiration jag där av alla resebloggare som har barn och som visar att det går att resa på alla möjliga sätt även med barn. De behöver inte stanna hemma och man måste inte åka till Legoland. Har fastnat för Lisas inlägg om att roadtrippa med barn i USA, tycker bilden är så härlig!

Jag har fantiserat litegrann om att bila i USA, antingen kust till kust eller highway one i Kalifornien. Verkar finnas många som hyr ut bilar bara enkel väg och jag skulle ju helst vilja ha en Ford Mustang. En sån resa kan jag i och för sig tänka mig med alla möjliga resesällskap, kanske allra helst med en tjejkompis och Brad Pitt.

thelma-and-louise-ftr

Och förutom Lisa så har jag senaste dagarna avundats Umeåbloggaren (okej, Vännäs) Karolina som tidigare bloggade på It’s a house som slutat blogga men finns på Instagram och hon är i Yosemite just nu med sin familj. På roadtrip. De lägger upp magiska bilder på vackra vyer och även på tunnor där det står att all mat ska slängas i tunnorna så inte björnarna tar dem, precis som i en tecknad film jag hade när jag var liten! 

Om storstad

Johanna W

yellow cabs New York

Det är häftigt med storstäder, jag rycks med av känslan av att vara i en film och jag älskar att resa till storstäder även om mina perspektiv ändå inte är några av de gigantiska megacitys som finns. Jag älskar pulsen med storstäder, allt som finns att se, saker jag känner igen från filmer, dricka take away-kaffe, få fundera på vad alla tusentals människorna har för vardag. Jag tycker också synd om alla hundar som bara får gå på trottoarer och asfalt, stressas av tunnelbanehets och nog är det mycket trafik och avgaser alltid.

Den mesta storstad jag varit i är New York och det var som jag skrivit tidigare ett drömresmål. Det var första och hittills enda gången jag rest till USA, men det väckte lusten att se mer. Det finns ju många storstäder som vore häftigt att se och kulle gärna återse det stora äpplet någongång också. Det är lätt att ta sig dit och hade det inte varit för den långa flygresan hade jag varit där oftare, men så är det ju också det som är charmen. På andra sidan Atlanten. Flyga in över frihetsgudinnan, kan det finnas något mäktigare?

Om språk 

Johanna W


Jag älskar språk! Framförallt de jag inte förstår och jag älskar att försöka knäcka koden till ett språk. Jag pratar flytande svenska, engelska och spanska och har läst lite italienska men annars är det någon enstaka mening på diverse språk dit resor tagit mig. När vi tågluffade genom Europa så försökte jag lära mig räkna till tre, säga goddag och hur står det till på alla språk dit vi kom. Det var framgångsrikt för att få många leenden åtminstone.

När jag var liten ville jag helst lyssna på orientalisk musik, min absoluta favoritsång i melodifestivalen var Israels bidrag 1992. Jag kunde den utantill utan att jag visste vad ett enda ord betydde. Jag älskade Vaya con Dios och Gipsy Kings och numera har jag insett att jag förstår texterna, de är inte lika hemliga längre (de är spanska och engelska). I tonåren föll jag pladask för bandet Urga, som hittat på ett helt eget språk – urganska. Jag kan pyyyyyyyyyttelite arabiska sedan två månader i Jordanien, och jag älskar de arabiska bokstäverna, de är så vackra! De liknar alviska, Tolkiens påhittade språk för alverna i sagan om ringen. Tänk att ha byggt upp ett helt språk med grammatik och allt för att använda i böckerna.

Jag talar två stora världsspråk men har inget eget. Lite rövarspråk kan jag väl, men det kan ju många. Jag drömmer fortfarande om att ha ett eget språk som bara jag kan, eller helst någon annan typ min brorsa, så vi kan prata hemlisar.

Just nu inspireras jag mest av sanskrit, det gamla språket som yoga är beskrivet på. Alla ”asanas”, kroppsställningar, är beskrivna med ord eller meningar som hand mot fot, triangel etc. Ju mer yoga jag går på desto fler ord knäcker jag (plus att jag köpt en bok om det) och det är som med alla muskler på latin, jag behöver lära mig innebörden så jag ska komma ihåg det. Biceps är tvåhövdad och triceps är trehövdad. Jamen då måste ju ”ceps” betyda hövdad. Inte helt långt från caput eller capita som betyder huvud. Och capital på engelska är ju huvudstad. Och sådär håller jag på och jag verkar aldrig någonsin tröttna på det.

Om kultur

Johanna W

IMG_4668

Idag har jag funderat en del på kultur. Jag associerar ordet till olika människors olika kulturer, mina tankar vandrar inte iväg till konst, musik eller liknande. Jag har varit med familjen och släkten i Ammarnäs, vi har grävt potatis och jagat älg. Jag var förkyld och hade tänkt vila ut men när så jaktlaget plötsligt var samlat och starkare och yngre än någonsin så var jag förstås inte sen att haka på. Vi hann knappt sätta oss på passet, jag satt på mitt gamla vanliga ställe (om man kan säga så när man varit med två gånger) och hade precis gjort upp en liten eld och tagit fram kaffetermosen när knallen ljöd. Kusinen var lyckosam och vi avbröt lyckliga och for och hjälpte till. Det är tredje älgen jag är med och tar hand om, andra gången jag är med på hela jakten och jag börjar känna mig redo för att ha med mig en egen bössa.

När vi fått ner fyrhjulingen till vägen och gick tillbaka mot stugan för återsamling och fika, i skitiga kläder och stövlar på grusväg, med fjällen fullständigt brinnande av färg runtomkring då kände jag att här hör jag ju hemma. Det har jag visserligen känt förut men friluftslivet med jakt och fjällvandringar och sånt blir bara mer och mer och inget jag hållit på med sen barnsben.

Sen funderade jag vidare på dagens tema och tänkte på vilka olika kulturer jag mött och vilka jag gillar bäst. Och då menar jag förstås inte att någon skulle vara bättre än någon annan, det finns det tyvärr tillräckligt många idioter som håller på och funderar på, utan vilka som passar mig bäst. Jag tänker att det är som med vad man äter ungefär, man plockar väl helt enkelt på sig det bästa av olika världar.

Jag gillar generellt sett de flesta andra kulturer än Sveriges sätt att hålla ihop familjer. Vi är väl världens singelboendetätaste land och det tror jag kommer driva oss i fördärvet, både empatimässigt och ekonomiskt. Jag trivs inte i storstäder mer än tillfälligt, om det kan räknas som kultur. Den största stad jag bott i är Barcelona och med sina ca 2,5 miljoner invånare räknas det nog inte ens som en stor stad internationellt sett däremot gillar jag Spaniens mañana mañana-kultur vilken är nyttig för mig som typisk svensk effektiv och wannabe-högpresterande. Jag är mer för byar och berg, har också alltid fascinerats av nomader. Beduiner, samer, zigenare. Jag fascineras också över den österländska kulturen, eller kanske snarare filosofin, hur den har så otroligt mycket klokskaper som västvärlden verkar ha rationaliserat bort (och där har jag ett drömresmål! Yogaretreat i indien).  Jag undrar vilken roll en sån som mig hade haft om jag levt i till exempel Inka-samhället. Eller romarriket? Jag vill iallafall gärna sitta vid en eld på kvällen, jag vill dricka te och jag vill göra lite yoga och läsa en bok.

Så fridfull i själen av fjällens höstprakt, nöjd över att i frysen får blåbären sällskap av lite älgkött i år igen är jag laddad inför en ny intensiv jobbvecka med matlådor, träningspass och massa middagar med vänner. Jag ska bara dricka te och göra lite yoga först.