Om kultur

IMG_4668

Idag har jag funderat en del på kultur. Jag associerar ordet till olika människors olika kulturer, mina tankar vandrar inte iväg till konst, musik eller liknande. Jag har varit med familjen och släkten i Ammarnäs, vi har grävt potatis och jagat älg. Jag var förkyld och hade tänkt vila ut men när så jaktlaget plötsligt var samlat och starkare och yngre än någonsin så var jag förstås inte sen att haka på. Vi hann knappt sätta oss på passet, jag satt på mitt gamla vanliga ställe (om man kan säga så när man varit med två gånger) och hade precis gjort upp en liten eld och tagit fram kaffetermosen när knallen ljöd. Kusinen var lyckosam och vi avbröt lyckliga och for och hjälpte till. Det är tredje älgen jag är med och tar hand om, andra gången jag är med på hela jakten och jag börjar känna mig redo för att ha med mig en egen bössa.

När vi fått ner fyrhjulingen till vägen och gick tillbaka mot stugan för återsamling och fika, i skitiga kläder och stövlar på grusväg, med fjällen fullständigt brinnande av färg runtomkring då kände jag att här hör jag ju hemma. Det har jag visserligen känt förut men friluftslivet med jakt och fjällvandringar och sånt blir bara mer och mer och inget jag hållit på med sen barnsben.

Sen funderade jag vidare på dagens tema och tänkte på vilka olika kulturer jag mött och vilka jag gillar bäst. Och då menar jag förstås inte att någon skulle vara bättre än någon annan, det finns det tyvärr tillräckligt många idioter som håller på och funderar på, utan vilka som passar mig bäst. Jag tänker att det är som med vad man äter ungefär, man plockar väl helt enkelt på sig det bästa av olika världar.

Jag gillar generellt sett de flesta andra kulturer än Sveriges sätt att hålla ihop familjer. Vi är väl världens singelboendetätaste land och det tror jag kommer driva oss i fördärvet, både empatimässigt och ekonomiskt. Jag trivs inte i storstäder mer än tillfälligt, om det kan räknas som kultur. Den största stad jag bott i är Barcelona och med sina ca 2,5 miljoner invånare räknas det nog inte ens som en stor stad internationellt sett däremot gillar jag Spaniens mañana mañana-kultur vilken är nyttig för mig som typisk svensk effektiv och wannabe-högpresterande. Jag är mer för byar och berg, har också alltid fascinerats av nomader. Beduiner, samer, zigenare. Jag fascineras också över den österländska kulturen, eller kanske snarare filosofin, hur den har så otroligt mycket klokskaper som västvärlden verkar ha rationaliserat bort (och där har jag ett drömresmål! Yogaretreat i indien).  Jag undrar vilken roll en sån som mig hade haft om jag levt i till exempel Inka-samhället. Eller romarriket? Jag vill iallafall gärna sitta vid en eld på kvällen, jag vill dricka te och jag vill göra lite yoga och läsa en bok.

Så fridfull i själen av fjällens höstprakt, nöjd över att i frysen får blåbären sällskap av lite älgkött i år igen är jag laddad inför en ny intensiv jobbvecka med matlådor, träningspass och massa middagar med vänner. Jag ska bara dricka te och göra lite yoga först.

Om hav

IMG_9610Havet. Så mäktigt, stort, blått, djupt. Många associationer och jag har alltid undrat vilka de sju haven egentligen är. Vad räknas som hav och inte, när är det egentligen en sjö eller en del av ett större hav?

De sju haven är sen gammalt, och i antiken var det egentligen nio hav och var främst i regionen kring medelhavet och mellanöstern, alltså där allt utspelar sig i de antika sagorna (eller historierna, vilket som nu är sant och vad som är dikt).

  • Adriatiska havet
  • Arabiska havet
  • Egeiska havet
  • Indiska oceanen
  • Kaspiska havet
  • Medelhavet
  • Röda havet
  • Persiska viken
  • Svarta havet

Men beroende på om det är europeiska eller arabiska berättelser, och från vilken tid, så varierar det. Det finns också tider i historien då det som räknats var att den som vill till Kina måste korsa sju hav, och då sträcker de sju sig plötsligt horisontellt söderut och inkluderar då bland annat Thailandviken.

Den modernare och lite enklare förklaringen, och de gamla sjömännens räknesätt, och som ofta är vad som avses nuförtiden är ”världshaven”, även kallade oceaner. De är tre stycken, men med geografiska naturliga indelningar så blir de sju.

  • Norra Stilla havet
  • Södra Stilla havet
  • Norra Atlanten
  • Södra Atlanten
  • Norra ishavet
  • Södra ishavet
  • Indiska oceanen

Mindre hav är medelhav eller randhav. Östersjön är ett randhav och Medelhavet är ett, ja vadå? Ett medelhav. Men så finns det ju också sund och vik, golf och bukt och går man in än mer på detaljer så finns ju även, fjord, delta och många andra mer och mindre direkt havsrelaterade begrepp. Men världens oceaner och hav finns någorlunda samlade på den här kartan.

Medan andra räknar länder de varit i eller flygplanstyper de åkt så räknar jag hav jag badat i. Och av de stora världshaven kan jag konstatera att jag kan pricka av: södra stilla havet och norra atlanten. Men om jag räknar hav så är det även Medelhavet, Östersjön, Nordsjön, Norska havet, Karibien, Röda havet, Döda havet, Persiska viken, Egeiska havet. Adriatiska havet och så har jag doppat tårna i Biscayabukten.

Om maten på resa

Mentsaf jordanien

Mat på resa är temat för dagen och jag hade tänkt skriva om frukost som är mitt favoritmål på resa och också det som blir allra mest annorlunda än hemma men det är morgondagens tema. Mat är en stor del av resan tycker jag och för många är den nog ännu större, jag är lite lagom gourmet. Jag försöker prova nytt och ta seden dit jag kommer. Mycket gott har jag ätit och även en del ovant. Som här, det är nog rekordet, det är ”mentsaf” i Jordanien, en traditionell lunch av fårhuvud och en massa ris, grönsaker och gott till. Med hela huvudet som tron i mitten. Det smakade gott!

I sydamerika undvek jag att äta grillat marsvin som var specialitet och jag hade svårt för att gnaga på de hela hönsfötterna som ofta låg i soppan. Det löste sig med att min värdfamilj fick reda på problemet och då smusselbytte vi bort mina till någon annan när vi var bortbjudna så det såg ut som att jag artigt ätit upp allt. I Kina sa jag att jag var allergisk mot hund, om det hjälpte har jag ingen aning om.

Ikväll väntar helt vanlig hederlig restaurangkost som påfyllnad efter loppet, jag börjar bli människa igen och tänka på mat, det är ett gott tecken.

Om topp 3 – resor som förändrat mitt liv

Jajjemänsan, idag är temat som passar att slå på stort. Alla resor är bra resor, men det finns några som faktiskt fått större konsekvenser (kategori: POSITIVA!) på mitt liv än andra. De resor som öppnat dörrar, förändrat mig och skaffat mig vänner och erfarenheter för livet. De är både i kronologisk och i toppordning för jag vill tro att det ena ledde till det andra. Kanske var det faktiskt när jag tackade ja till att följa med på en konferens på Malta en kall januari 2006 som allt det här började.

Calsotada Barcelona

1. Barcelona – utbytesstudent

Här har jag just anlänt och Adriana har tagit med mig på ett utomhusevent, ”calsotada”, och jag får träffa hennes vänner, kämpa med spanskan och se det riktiga Barcelona för första gången. Det som är vid sidan av ramblan. Där bodde jag ett halvår och innan jag åkte hem hade jag med Adris tålamod en perfekt flytande spanska och med henne och Erika oääändligt många roliga minnen rikare och två vänskaper som håller än och som trots olika delar av världen kommer finnas kvar, det känner jag på mig.

Jordanien

2. Jordanien – praktik

Direkt före och efter Barcelona var jag i Jordanien. Först på min tredje generalkonferens för IAESTE, där alltså Malta var den första då allt började (och däremellan var jag i Lissabon också, snacka om kanonuppdrag jag hade!) Det var dags för mig att åka ut själv också så jag förhandlade till mig en praktikplats till efter utbytesterminen. Det var två underbara månader av ny kultur, värme, öken och många nya vänner och helgresor. Det ruckade på hela min studiegång så jag kom aldrig tillbaka till Luleå efter det men examen blev det till slut ändå. Den gick plugga in från Umeå och Sydamerika, nemas problemas.

gruppbild sanddyn

3. Marocko – bloggresa

Förra årets resa till Marocko när jag tackade ja till något jag inte hade någon aning om vad det var. Bloggresa? Det var fantastiskt. Jag fick även här nya vänner och det blev starten på svenska resebloggar.

Bubblare som bara måste nämnas: 

Sydamerika – volontär, Inkaleden, galapagos, kitesurf och backpacking – Mitt livs långresa. Barnen. Familjen. Djungeln. Vännerna. Språket. Världsarvet. Alla de erfarenheterna, till och med skräcksolbrännskadan från amazonaskanoten, är oförglömliga.

New York – staden som känns som en once in a life time, att åtminstone en gång i livet ha sett. Från Barcelona hade Erika nu praktik utanför NY och jag åkte och hälsade på. Gick omkring och upplevde filmkänsla och njöt obeskrivligt mycket.

Som sagt, alla resor är bra resor och jag har svårt att ens välja tre som verkligen förändrat mitt liv. Men slutsatsen av det hela är att våga ta chansen, det kan verkligen bara bli bra!

Trevlig helg!

Om pass

20120206-001019.jpgPasset. Det kära passet. Till vardags när jag säger pass så menar jag ett träningspass, men i resornas värld är det ju den vinröda lilla boken som kan ta oss vart vi vill. Nästan. Mitt svenska pass är välkommet i stort sett överallt, till och med när det gått sönder på flygplatsen i Turkiet och jag var på väg in i Jordanien och egentligen befann mig i ingenmansland. Jag fick göra ett nytt på ambassaden och så var det inget mer med det, jag skulle ändå stanna i Amman ett tag och det tog bara en vecka och några resor till och från ambassaden. (Annat var det för de irakiska flyktingarna som satt i kön, har aldrig känt mig så lyckligt lottad som då). Inga problem resa in i Israel eller Syrien med det. Jag gruvade lite för USA men det visade sig inte vara problem med själva passet och stämplarna förrän jag råkade översätta ”praktik” helt fel och de trodde jag varit på militärutbildning i mellanöstern.

Jag har, peppar peppar, klarat mig från att behöva skaffa rosa (tillfälligt) pass och jag har också klarat mig från att ha haft resesällskap som behövt det. Jag får ont i magen när jag tänker på de som längtande efter sin resa blir stoppade på Arlanda på grund av att passet går ut. Utomlands är jag så rädd om passet att man kan tro det är en miljon kronor i kontanter men det är för att jag har känslan av att det är min enda säkra livlina om något skulle hända. Jag fotar av det och går runt med kopior och mejlar till mig själv och till pappa som alltid fungerar som back up-konsult. Hemma däremot har jag två gånger glömt det i en scanner (när jag ironiskt nog skulle scanna och mejla till mig själv och pappa). En gång tog det fyra år att hitta det och jag hade skaffat ett nytt för längesen.

Jag tänker på själva ordet igen, vad det innebär, och så tänker jag på Gandalf i sagan om ringen när han ryter ”You shall not pass!”. Finns det ett samband? Språk- och fantasinörden i mig vill väldigt gärna tro det.