Om STFs fjällrapport: Barnen är modigare än föräldrarna

Ni kanske minns att jag tipsade om att STF sökte barnfamiljer som ville ut i fjällen och kunde få prova på gratis genom att delta i en undersökning? För en tid sedan kom resultatet:

Svenska Turistföreningen (STF) skickade ut 100 barnfamiljer till fjälls i somras för att testa fjällen i ett barns perspektiv i projektet Get Real Kids. Nu är rapporten Barn i fjällmiljö klar och det visade sig att det fanns en stor osäkerhet från föräldrarna när det gällde hur man skulle klä sig, kommer barnen tycka det är roligt eller om de skulle klara av det. Men barnen i sin tur såg det som ett stort äventyr, ville vara ute hela tiden och vill gärna åka tillbaka.

Hela 2 600 familjer sökte, 100 fick åka. Drygt hälften av familjerna hade inte tidigare varit till fjälls sommartid. Totalt deltog 228 barn och 191 vuxna. Tillsammans tillbringade familjerna 2 261 dagar på fjället under perioden 29 juni – 17 juli. Familjerna fick välja mellan fem destinationer: STF Grövelsjön, STF Saltoluokta, STF Ramundbergets fjällhotell, STF Abisko Turiststation och en vandring mellan Nikkaluokta och Vakkotavare.STF02587.jpg

Jenny Grettve och hennes barn Astrid, Tyra och Olof var en av de deltagande familjerna;

– Jag har inte varit i fjällen på sommaren med mina barn tidigare, men efter ha deltagit i Get Real Kids kommer jag göra det igen. Jag blev överraskad och imponerade av hur mycket mina barn orkade med. Det är fantastiskt att ta med sina barn till den underbara fjällnaturen och veckan blev verkligen ett minne för livet. Mina barn tyckte att dricka vatten ur fjällbäckarna var spännande och väldigt gott. Och att få se snön så mitt i sommaren var roligt!

Resultatet

Barnen orkade som sagt mer än många föräldrar trodde och de upplevde att fjällmiljön gav barnen kreativitet och lekglädje. Men det måste hända saker längst vägen – barnen såg inte vitsen med att bara gå. Både föräldrar och barn tyckte att det var viktigt att det finns andra barn att leka med, eller ett lekområde med naturliga lekredskap. Många föräldrar uttryckte sin glädje att barnen inte frågade efter läsplattor eller tv under hela vistelsen.

 Familjerna efterfrågar till exempel att det ska finnas fler och tydligare avståndmarkeringar på vandringslederna och/eller andra inslag som motiverar barnen till vandring. Det skall finnas små vattenhinkar och vedkorgar så att barnen kan vara med och hjälpa till. Man saknar barnmenyer på fjällstationerna och att informationstavlorna även ska finnas i barnhöjd.

Den stora utmaningen för barnfamiljer inför att åka till fjällen är framförallt, den stora osäkerheten. Är det tryggt? Har vi tillräckligt med kunskap? Vilken utrustning behövs? Och priset. Där måste aktörerna på fjället bli än bättre på att informera inför resan och anpassas till en barnfamilj som inte har varit på fjället tidigare. En vanlig uppfattning tycks vara att det är mera utmanande att resa i Sverige desto längre norrut man kommer.

– Det finns nu med Get Real Kids ett tydligt underlag för hur vi ska kunna få flera barnfamiljer att välja att uppleva svenska fjällen och en fjällvistelse. Materialet från rapporten kommer bland annat att vara ett underlag för ett barnkoncept som kommer finnas på flera av våra fjällstationer under 2016. Detta blir ett lyft för vårt arbete att tydligare nå barnfamiljer och därmed också säkra bästa upplevelse för barnfamilj, säger Niklas Winbom, Vice VD och Fjällchef på STF

Läs hela rapporten HÄR

Om att jag åker iallafall snabbare än nån!

  
Igår när jag åkte skidor hörde jag sån underbar kommentar av en liten kid. De har mycket att lära oss vuxna, det är ett som är säkert.

Jag hade vallat fel som vanligt och övade lite teknik och hade det allmänt tungt och när jag åkt nästan färdigt kom jag ikapp en pappa och två små kids, kanske 3-5 år gamla. De åkte i varsitt spår och som de flesta barn (och många vuxna) hade de stavarna som ett tält, så det gick därför inte så jättelätt att åka förbi. Jag hade inte bråttom utan bromsade så gärna men pappan blev lite stressad och sa åt den ena:

– Kliv åt sidan så det går åka förbi, du åker inte riktigt snabbast i världen. 

Jag är inget jättestort fan av att använda ironi till barn eftersom det är svårt för dem förstå, de tar det mer ordagrant. Varpå lillkillen irriterat vänder sig om och gastar:

– Men jag åker iallafall snabbare än nån!

Klockrent! Svar på tal minsann. Älskar den inställningen. Ska fräsa det nästa gång nån surgubbe som haft tur med vallan ropar ur spår fast det inte ens är trångt. 

Om barn på flykt (och det ständigt dåliga samvetet)

1538738_10153014302585951_4200050446356956668_n

Ingen kan ju ha missat det, sociala medier fullständigt svämmar över av bilder, klipp och uppmaningar till hjälp. Jag skulle vilja slå ett slag för att faktiskt göra något också, inte bara dela. Sånt här är jättejobbigt och svårt, jag vet, men man kan alltid göra något. Och ändå så ska man vara skeptisk till alla insamlingar. Ständigt detta samvete och granskning och jag har för länge sedan valt UNICEF och stödjer dem. Jag orkar helt enkelt inte ha dåligt samvete mot alla, vid alla kriser. Jag är världsförälder och jag är bloggare för varenda unge, jag säger inte att det är det enda rätta men det är det lilla jag gör och jag litar på att unicef gör vad de kan av mina pengar. För fy fan för situationen nu. Men vi kan ju inte sluta leva här hemma heller? Jag ska till fjällen i helgen, och jag kommer blogga om resmål och drömmar. Men jag kommer aldrig sluta grubbla på om någon av flyktingarna är nån jag mötte när jag var i Syrien för sju år sedan. Om det är hon som strävsamt bar matkassarna i uppförsbacken, eller barnen som spelade fotboll. Eller någon av de som lagade min mat på restaurangerna eller nån från hostelet. Kanske någon av taxichaufförerna jag kunde konversera mina enda arabiska fraser med (”luftkonditionering” och ”stanna här”). Det spelar självklart ingen roll om det är någon jag mött eller inte, det är lika hemskt ändå. Men det kommer så nära. Jag hoppas många av dem kommer till Sverige och jag hoppas få chansen att träffa någon och berätta hur fantastiskt vackert deras land är och hur fint jag blev emottagen där. Och säga välkommen.

Tipp

Började dagen med att kliva upp och mötas av morgonmysiga kids, regnet öste ner, kaffet var inte riktigt klart och TVn lockade med program som på nolltid framkallar ögon som får Sir Väs och Kaa att se nyktra, pigga och snälla ut i jämförelse. Igårkväll hade vi spelat onlinespel, premiär i livet för somliga, så nu var det dags för lite analog old school – Tipp.

Finns det nåt enklare och roligare spel?

  • Rita en gubbe, kanin, filur, rymdfarkost, jultomte eller vad ni som ska spela än känner för.
  • Placera ut russin längs kanterna, i mitten, på vissa kroppsdelar, som ögon, lysen, hår, tår osv.
  • En person är, och väljer tyst ut ett russin som är tipp.
  • Övriga tar, ett och ett. För varje som tas tittar den som är om det är tipp-russinet eller inte, och sålänge det inte är det får den som tagit det äta upp det russinet. Det blir färre och färre kvar, och till slut är det någon som tar tippen, och då ropar den som är ”TIPP!”
  • Klart. Och så får den som tippade vara nästa gång.

Mumsigt och roligt och alla kan vara med. Vem som vinner? Det beror på om man vill äta många russin eller få tipp….

Inga barn får hamna utanför

BronFoto:UNICEF/Frank Aschberg

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!