Här kommer ett litet vykort från Analucien i södra Spanien. En dryg vecka med spontanbokade biljetter med Norwegian, direktflyg från Stockholm till Málaga. Jag har försökt räkna och det är kanske 11e gången i Spanien (13 om jag räknar kanarieöar) men har aldrig varit såhär långt söderut. Mest sugen på att bara vara, få lite värme, få lite sol och återvända lite mindre genomskinlig. Resvanan har ju helt klart legat av sig under pandemin, på gott och ont. Jag har för det mesta omfamnat lugnet lite mer och känt att jag ändå haft klimatångest kring flygande och att jag faktiskt redan rest så mycket, så jag har inte känt mig så drabbad. Men att efter två år göra allting igen, boka biljetterna, packa väskan, läsa ihjäl sig om covid-reglerna (just det är ju nytt i resesammanhang, om än lite uttjatat i vardagen) och sen kliva av planet och mötas av dofterna och värmen, det välbekanta som slår emot en när en kliver ur flygplanet… förtogs aningen av munskyddet men ändå, det fanns där.
Först spenderades några dagar i Málaga, sen några i Granada som är ca 1,5 timme härifrån, och nu tillbaka i Málaga. Jag tänkte att några bilder ska få utgöra vykort och så verkar äntligen bloggpeppen återfunnen så det kommer fler inlägg när jag kommit hem och hunnit kolla igenom alla bilder och smälta allt.
Såhär ser de flesta middagarna ut. Tapas, tapas och åter tapas.
Gamla stan i Málaga är favorit för middag, många fina små gränder fullproppade med uteserveringar.
Stranddag och att läsa en pocket tills den tar slut. Som en dröm!
Självklart har jag badat! Det var inte jättevarmt, men det är det ju sällan när jag badar ändå.
Granada var en väldigt fin stad, den här ”älven” uppenbart tillrättalagd liksom många av gatorna, rena och raka med apelsinträd överallt.
En flamencoshow för turister, med dyra men goda tapas till. Sällan skådad inlevelse!
En liten cykeltur utanför Granada. Hyrde cykel och fick tips om relativt enkel men vacker runda och sannerligen, den här kommer i eget inlägg för det var körsbärsdalen på jorden!
Alhambra! Det här var en av få saker jag verkligen ville se på den här resan, har velat sååå länge. Även denna utlovas ett eget inlägg.
Ja ni ser ju, behövs väl inte vara arkitekturintresserad, historienörd eller byggnadsingenjör för att uppskatta detta?
Pedregalejo, en liten by bara nån km utanför Málaga och väldigt mysig strandpromenad med massor med restauranger.
Paella såklart. Faktiskt första kvällens. Pang på bara och har fortsatt på det temat.
Gick blixtsnabbt att förvandlas från en lite fördomsfull om hur folk använder munskydd till likadan. Det är inte rimligt att ha hela tiden, lika lite att byta hela tiden eller klara att vara petnoga när en ska ha det på överallt. Från och med igår är det iallafall inget krav utomhus.
Frukosten på hotellet i Málaga var en positiv överraskning utöver det vanliga, det här hör inte till vanligheterna när frukost ingår i Spanien (oftast typ en toast och en kaffe)
Veganglassar har kommit till Spanien, till och med bättre utbud än i Sverige som annars är väldigt bra på alternativ kost och allergier (enligt mig iallafall och som följt mjölkfri-glassutvecklingen under snart fjorton år)
Det var allt för nu, dags att klä på mig och promenera in mot centrum och hamnen för lite lunch och sen en sväng på Picassomuseet. Haft en riktigt slö dag idag med molnig himmel och mycket OS på streaming men nu är det dags njuta av det sista dagarna innan det bär av hemåt på måndag. Hasta luego!
Jag älskar att vakna upp på ett nytt ställe. Det kanske låter konstigt men jag har nog saknat att sova till ljudet av en stor väg också. Har sovit som en stock, vaknade vid nio och strosade efter lite morgonyoga och kaffe ner till första frukoststället vi hittat via tripadvisor.
Jag åt en tortilla española, omelett med potatis som oftast serverad med bröd, och drack färskpressad apelsinjuice och kaffe.
Vi strosade i kvarteren ganska nära där vi bor och plötsligt såg vi ett café som såg så mysigt och gott ut att vi kände efter att det rymdes en till frukost!
En bruchetta och sojalatte satt fint, snyggt serverat och allt var ekologiskt med hipsterstämning.
Resten av dagen har vi strosat och shoppat. Vi stod oss bra på våra frukostar men närmare tre och hög tid för lunch, även i spanska mått, när magarna precis började närma sig gränsen till att göra förhastade val och det naturligtvis inte fanns en enda restaurang i sikte så dök vi på en dörr med en meny som såg okej ut. Den visade sig leda in till en innergård med terass och supergod lunch! Trerätters för 10,50€ och en skön vilopaus för benen innan vi stros-shoppade oss hemåt igen för en kaffe och siesta. Livet alltså. Gracias.
Plötsligt så var vi framme, en lugn men som väntat lång flygning och sen bara 45min med buss. Vi har en smal balkong med utsikt över berget intill. Allt är bra och vi sov som stockar båda två inatt och började morgonen med en löprunda på 5km i (foten av) det där berget. Hotellfrukost som man käkar utomhus medan alla vimlar förbi till och från träningspass och cykel- och löprundor. Magiskt.
Nu ska brorsan jobba en stund och jag har suttit på balkongen här och kollat mejlen och sociala medier och nu är det dags att kolla in poolen.
”Bästa resminne”, vilken rejäl start på utmaningen om att skriva om olika reseteman varje dag. Men fri tolkning och jag väljer då att försöka hitta något guldkorn den här sommaren. Jag kan verkligen inte säga ett minne, det skulle aldrig gå. Men jag vet när jag tänker på vilka som är de bästa reseminnena att det är långt ifrån ”då jag åkte upp i Eiffeltornet” (i och för sig det också), utan det är mer små detaljer och något som jag upplevt med de jag rest med.I sommar blev det två resor, en till Lanzarote med instruktörsgänget från Iksu och en med familjen och mosters familj till Cabo Roig utanför Alicante i Spanien. Två toppenresor men ska jag välja ett ögonblick är det första dagen i Cabo Roig, när alla var på plats, resan hade gått bra och huset existerade och vi kunde börja inse att det här händer verkligen, det som vi pratat om så länge och som min mamma drömt om ännu längre. Den där känslan av att nu, precis här och nu, börjar semestern.
Världens bästa familj som dessutom är så himla rolig, jag vet inte om det är arv eller miljö men vi har precis samma humor. Så första dagen när vi ”ungdomar” hade gått till stranden och hittat en bra plats satt vi och spanade upp mot strandpromenaden efter den äldre generationen som var på intågande. Plötsligt dök de upp över krönet, vita som bara svenskar kan vara första dagen på semestern, med keps, solglasögon och strandstolar och då börjar brorsan nynna på sällskapsresan melodin. Jag kommer aldrig glömma den tajmingen!!
Sen blev hela resan underbar men bästa ögonblicksminnet är precis där och då, när den resan började.
Det kanske allra bästa med att hyra semesterhus och rå sig själv måste vara möjligheten att laga mat hemma. Det är skönt och gott med hotellfrukost också men att gå till bagaren på morgonen och köpa färskt bröd och croissanter är svårslaget. Eller när hela gänget har badat så länge i havet att solen nästan gått ner och så gå hem och grilla och bara hänga i trädgården.
Johanna Westberg 
