Om barn på flykt (och det ständigt dåliga samvetet)

1538738_10153014302585951_4200050446356956668_n

Ingen kan ju ha missat det, sociala medier fullständigt svämmar över av bilder, klipp och uppmaningar till hjälp. Jag skulle vilja slå ett slag för att faktiskt göra något också, inte bara dela. Sånt här är jättejobbigt och svårt, jag vet, men man kan alltid göra något. Och ändå så ska man vara skeptisk till alla insamlingar. Ständigt detta samvete och granskning och jag har för länge sedan valt UNICEF och stödjer dem. Jag orkar helt enkelt inte ha dåligt samvete mot alla, vid alla kriser. Jag är världsförälder och jag är bloggare för varenda unge, jag säger inte att det är det enda rätta men det är det lilla jag gör och jag litar på att unicef gör vad de kan av mina pengar. För fy fan för situationen nu. Men vi kan ju inte sluta leva här hemma heller? Jag ska till fjällen i helgen, och jag kommer blogga om resmål och drömmar. Men jag kommer aldrig sluta grubbla på om någon av flyktingarna är nån jag mötte när jag var i Syrien för sju år sedan. Om det är hon som strävsamt bar matkassarna i uppförsbacken, eller barnen som spelade fotboll. Eller någon av de som lagade min mat på restaurangerna eller nån från hostelet. Kanske någon av taxichaufförerna jag kunde konversera mina enda arabiska fraser med (”luftkonditionering” och ”stanna här”). Det spelar självklart ingen roll om det är någon jag mött eller inte, det är lika hemskt ändå. Men det kommer så nära. Jag hoppas många av dem kommer till Sverige och jag hoppas få chansen att träffa någon och berätta hur fantastiskt vackert deras land är och hur fint jag blev emottagen där. Och säga välkommen.

3 reaktioner på ”Om barn på flykt (och det ständigt dåliga samvetet)

  1. Jag tror fortfarande att jag kan säga luftkonditionering på arabiska, efter att du lärde mig det! 🙂 Vi diskuterar flyktingfrågan varje dag, och ibland gråter jag. Ibland för att jag får se vad människor får ta sig igenom. Ibland för att jag ser ett sådant ondskefullt och omänskligt flöde på min FB. De senaste dagarna har det (flödet i sociala medier) ändrats lite, och det är bra, även om jag avskyr att något barns död ska ligga bakom förändringen. Vi måste förstås diskutera flykting- och invandringspolitik i Sverige, men vi får inte sluta vara människor! När man reser lär man sig att vi alla är människor, och att de flesta är oerhört generösa, välkomnande och givmilda. Jag hoppas att vi svenskar också kan vara det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s