Totthummeln runt

Idag hade jag en helt ledig dag och var sugen på att springa fjäll. Jag har inte varit ut alls i skog och fjäll ännu i år så jag längtade efter lite höjdmeter och utsikt.

Eftersom jag var själv och utan bil så är det inte jättemånga turer att välja på, det är upp mot backarna som gäller. Jag har gått upp på både Totthummeln och Åreskutan förut men halvgrått väder gjorde att valet föll på Totthummeln och tur var det för mina ben visade sig inte från sin pigga sida. Jag började i Ullån där jag sover och joggade de ca 2km in till Åre, lagom uppvärmning och trots att jag inte gillar asfalt så är det ju lättsprunget och jag får inte ont varken i kropp eller själ bara det inte är för långt. Jag tog vägen brevid kabinbanan upp från Åre Torg, det går att fortsätta lite till och ta en grusväg upp också. I kabinbanebacken insåg jag att benen inte var på topp. Alls. Det beror på crossfit igår förstås och ingen överraskning egentligen, och eftersom det inte är något jag skulle vilja vara utan heller, då är det bara att bita ihop.

IMG_3641Jag fick gå i de brantaste bitarna och redan i Trollskogen som är den bit som börjar precis först så kom jag på att jag var ju ändå ute på långpass, tanken är att hålla pulsen ganska låg så jag blev lite snällare mot mig själv. Jag ville ju ha en njutflykt och då går det inte att deppa över trötta ben!

Jag tog Solstigen  och följde skyltning 213. Det är fint skyltat så lätt att följa. Det går att ta två vägar upp och jag valde rundan i ”högervarv” som kallas Solstigen.

IMG_3628På lite höjd är det ju alltid värt det! 

IMG_3633

Uppe på toppen av rundan finns en rastplats. Inte de mest estetiska naturnära sop- och pantkorgarna men med tanke på hur mycket folk som besöker Åre behövs de nog. Bra att det finns åtminstone! Ved finns också och sittplats med utsikt österut (se km-markering 6 på bilden längre ner).

IMG_3638

Nerför igen och skutan låg höljd i dimmor så det var rätt beslut att inte gå/springa upp dit. Ingen vits eftersom det inte blir någon utsikt och för osäkert och kallt för att ge sig på själv.  Jag var aldrig upp på toppen av Totthummeln, det har jag varit förut och det blåste lite kallt så fort jag kom ovanför trädgränsen vilket är precis där vid rastplatsen så ner genom skogen igen var skönt. Nerför är inte lättare, mina ben är ovana och knäna blir lite slitna så jag blev omjoggad av några betydligt mer vana fjällöpare som kunde släppa på. Det struntade ju jag i, det var riktigt härligt och inte så långt kvar ner till byn så jag passade på att njuta. IMG_3640IMG_3648

Hela rundan såg ut såhär och jag hade sen mina 2km lufs längs väg hem och jag var trött men det var faktiskt ganska skönt att jogga ner lite, alldeles lagom sträcka som gjorde att passet blev rätt långt totalt sett. Bara från byn blir det ca 7 km och själva rundan runt Totthummeln är bara drygt 3km. Så det gäller att ha lite koll när en läser turförslag så en vet var de startar ifrån. Åre Trails har jättefina beskrivningar med interaktiv karta över alla turer, beskrivning av svårighetsgrad m.m.

För mig blev det här helt perfekt, nästan två timmar och det är min längsta runda i år. Kroppen kändes toppen förutom tröttheten då, men den beror som sagt på crossfit och ovana i år. Blev peppad på att springa mer backar och stigar! IMG_3646IMG_3645

I Åre

Igår tog jag tåget upp till Åre, det är prick ett år sen sist jag var här. Då var det med systrar i bergen och bara nån helg innan det hade jag varit på workout Åre. I år missade jag workout Åre eftersom det krockade med annat och jag kollade sociala medier avundsjukt. Tack och lov hade jag en egen resa bokad och den är sådär härligt oplanerad. På lördag har vi guide- och instruktörsträff med outdoorbyrån Systrar i bergen och för att inte åka upp bara för en enstaka dag (det tar 7h med tåg från Umeå) så passade jag på att åka på nationaldagen då jag ändå var ledig. Jag kom fram vid middagstid och då blev det grillat, det kanske blir nya nationaldagsrätten? Vi kan väl inte äta sill och potatis en till högtid?

Det är grått och kallt här, dessutom lågsäsong men det är ingen överraskning nåt av det (även om jag såklart hoppades på sol så är det ju fortfarande juni, i fjällen) så jag har haft en luuuugn dag idag och suttit på holiday club och jobbat lite och käkat lunch. Lika bra jobba lite när det ändå inte går göra någon tur, faktiskt lockade det inte riktigt heller så skutan var täckt i dimma.

Jag bor hos min kompis Stina från förra jobbet som jag gillar träna med så ikväll hängde jag på till hennes gym sportsgym Åre på crosstraining. Som crossfit eller total training fast deras variant. Kanonbra och jobbigt och jag är stolt över hur mycket jag tog i och vad kul det var. Jag lyssnar mycket på träningspoddar och det var kul få köra några av övningarna det pratas om men som jag aldrig gör själv i gymmet. Wallballs och double under (dubbelhopp med hopprep) bland annat. Inte för att jag klarade dubbelhopp, jag provade och tog i men fick den på tån och det gjorde skitont fast jag hade skor så jag körde vanliga och det är ju barndomskänsla alltså!

En bra dag och framförallt så skönt med miljöombyte och kompishäng. Jag skämmer bort mig lite med det för de senaste åren har jag nästan alltid varit på kurs eller konferens eller jobbat som guide när jag varit iväg och det är kul, men jag vill ha dagar med äggröra i soffan framför Netflix med folk jag känt länge också.

Flygförseningen – så gick det sen

samarbete flightrightMinns ni att jag skrev om att jag blivit försenad på väg hem från San Francisco ifjol? Att se flygförseningar som en mental utmaning. Jag tycker verkligen det stämmer och jag har fått prova flera gånger, vissa andra gånger är det läge att påminna sig om att det ofta går i tid också eller att det är andra som har otur, som i helgen när jag flög från Landvetter och både på Landvetter och Bromma var det flighter mot min destination som skulle lyft före men som lyfte efter medan mitt plan var i tid. Jag var tvungen fråga min kollega som även är pilot och det funkar tydligen så, det är kedjan med den kärran som blir försenad medan de som hade annan tid går i tid. Man skjuter alltså inte efter alla flighter eftersom. Känns logiskt faktiskt, vilket totalkaos det snabbt skulle bli annars.

Det finns en EU-förordning 261/2004 som reglerar ersättningen av flygförseningar som jag läste på efter förseningen från San Francisco, tacka vet jag att ha ett helt community på facebook med resebloggare att fråga. Det finns många sajter som listar resenärernas rättigheter, och som även kan hjälpa till att få pengarna tillbaka, Flightright är en av dem. Jag fick tips om att använda bolag, flera olika faktiskt och de tar mellan 25-30% i provision på ersättningen ungefär, men jag fick också direktlänken till norwegians formulär för ersättningskrav så skeptisk och snål som jag är provade jag själv.

  • Försenat kortdistansflyg – Under 1500 km – Passagerare är berättigade till €250 i ersättning
  • Försenat mellandistansflyg – Mellan 1500 km och 3500 km – Passagerare är berättigade till €400
  • Försenat långdistansflyg – Från 3500 km – Passagerare är berättigade till €600 i ersättning

Det finns dock fler kriterier att uppfylla, som hur lång tid det ska vara försenat och att långdistansflygen isåfall ska landa eller lyfta från en flygplats i Europa, i mitt fall flög vi till Arlanda, Stockholm från San Francisco. Google räknade ut åt mig att det var 8609 kilometer och det var över 4h försenat så jag var berättigad till 600 Euro.

Jag fyllde även i direkt online i min internetbank eftersom jag köpt resan med visakort som har reseförsäkring. Där var jag berättigad till 1200 kr.

Pengarna från banken kom in i stort sett direkt och norwegian tog någon månad och jag efterfrågade dem via mejl, men det var egentligen inga problem utan tog helt enkelt så lång tid. Efter knappt två månader hade jag pengarna på kontot och när de väl kom in var det 5712,56 (600 euro den dagens valutakurs) och jag hade betalat 7134,59 kr t/r Arlanda – San Francisco så totalt sett 5712,56 + 1200 = 6912,56. Jag hade alltså rest till Kalifornien i USA för 222,03 kr!

img_3167

Som jag skrev i inlägget direkt efter så ordnade norwegian och markpersonalen på arlanda jättebra med hotell, frukost och flyg dagen efter. Så det löste sig riktigt bra för min del, men jag förstår att det kan kännas skönt att få hjälp och det sägs vara olika svårt från olika bolag, dock att lågprisbolagen ska vara värst vilket inte norwegian var.

img_2911

Jag har dock några tips jag lärde mig på flygplatsen när jag väntade av mer rutinerade resenärer:

  • Fota avgångstavlorna med tider och förseningstider.
  • Leta fram och skärmdumpa info online om när flyget avgår och anländer, jag kunde till exempel ganska lätt hitta när planet landat i San Francisco (men vi fick inte gå ombord) och jag skärmdumpade ankomsttiden på arlanda på swedavia.
  • Fråga personalen ombord vilket servicebolag de har på flygplatsen du ska till eller åker ifrån, det finns olika typ ”resebyråer” som är på arlanda och sköter allt med övernattningar, ombokningar och sånt. Alternativt googla eller fråga i respektive bolags infodisk men ibland har de ingen bemannad.

Läs mer hos andra:



Inlägget är ett samarbete och innehåller sponsrade länkar men innehållet är som vanligt helt och hållet mitt eget

Årets första dopp

Jag är i Göteborg och här är det sommarkänsla så det dånar om det. Vi landade i onsdagskväll och klev av planet till en känsla av utomlands, ni vet när det är varmt och fuktigt i luften och doftar grönt. Såå underbart! Och så plötsligt, men ändå nu efter två dygn har vi fått hybris och suttit och frusit i sommarkläder på en uteservering hela kvällen. Igår var det 27 grader varmt och efter lite förberedelser inför festen i helgen så åkte vi och badade i Härlanda tjärn, galet mycket folk och sommarlovsstämning. Påminner om sommaren jag spenderade i Oslo för längesen där alla åkte till stranden och åt grillade och badade efter jobbet, det finns till och med enkom sophållare för engångsgrillar.

Idag har vi tagit en löprunda genom Slottskogen, botaniska trädgården och Änggårdsbergen följt av en hel dag shopping, glass och kaffedrickande på stan. En riktigt bra dag och fortsatt sommarlovskänsla, med en touch av fjortiskänsla som är den period jag spenderade mest tid här på både basket- och fotbollscuper. Basketcupen vi åkte på i flera år är faktiskt den här helgen så man ser lag på stan åka spårvagn med basketbollar så det är en riktig blast from the past. Imorrn vankas 30-årsfesten jag åkte hit för, det ska bli kul att toppa den här helgen med!

Alla reseinlägg jag inte kommer att skriva

Det börjar vara dags att avsluta året i såväl resväg som bloggväg. Redan när jag flyttade för en dryg månad sedan gick jag igenom en sjuherrans massa gammalt och gjorde mig av med massor med broschyrer, kartor, vykort, anteckningar, visitkort till restauranger och annat från resor. Det är bara att inse, jag kommer inte ha användning för det, jag kommer inte blogga om det. Skulle andan falla på så kan jag säkert hitta den kartan online numera. Bland de sparade minnena fanns också biljetter från teatrar och musikaler bland annat fantomen på operan i New York och Bernarda Alba i Madrid. (Så jädra coolt att jag faktiskt sett fantomen på operan – I NEW YORK!)

Vykort från New York – jag har många vykort sparade som jag köpt på resor, jag älskar att skicka och få vykort och kämpar för att hålla traditionen vid liv och jag brukar alltid köpa några extra fina till mig själv också. Inte sånna där collage med en grillig text som ibland kan kännas rätt att skicka utan ofta svartvita mer stilrena foton. Från New York kan jag dock inte ha skickat några, jag har nitton stycken vykort kvar, varav flera dubletter. Nitton?! Förlåt alla ni ca 18 som inte fick några vykort, jag har ingen aning om vilka ni är ens.

Dessutom hade jag sparat väldigt mycket utskrivna mejl med bokningar och biljetter. Vem behöver det? Alltså pappersutskrifter från inrikesflyg Umeå-Stockholm 2013, nån som hade velat att jag postat till er så ni kan rama in? Ni hade kunnat få matchande bagagetagg också.

Det var på tiden att jag tog tag i det, vissa saker kändes svårare medan andra var mer eller mindre rena hjärnsläpp att de blivit kvar. Det har också gått så lång tid att det knappast är aktuella tips längre. Men jag tänkte att för att hedra de här gamla slängda broschyrerna som legat och samlat damm så länge och så kan de få en sista upprättelse med en trip down memory lane, för det är ju faktiskt resorna och minnena som är det viktiga och de har ju hänt iallafall. Så nu blottar jag mitt dåliga samvete som resebloggare… let’s go.

Listan på reseinlägg jag INTE kommer att skriva

  • Arkitektur i Berlin har jag sparat massor om men det har jag redan skrivit om i ett inlägg, ett ganska textfattigt men fint fotoinlägg, och det blir nog inga fler. Om jag inte åker dit igen förstås.
  • Jazzfestival i San Sebastian – jag har skrivit om jazz i Madrid och om lite kort om San Sebastian just när jag kommit tillbaka till Madrid därifrån. Kuriosa är att just det inlägget om jazz var faktiskt det allra sista på blogg.se innan jag flyttade över allt till wordpress.
  • En dagstur till Verona (har dock hela inlägget i princip klart i mobilen, kanske ändå?)
  • En dag på Hurtigrutten, jag har dock bloggat mina 10 vackraste bilder från Lofoten och det inlägget är jag riktigt nöjd med.

lofoten-1-of-2

  • Dagsturer från Madrid till Toledo och Segovia
  • 10 tips att göra i Shanghai – jag var där i maj 2010, jag skulle gå en kurs i stadsbyggnad men det kom ett askmoln och satte stopp för planerna. Min biljett var ombokningsbar så jag åkte iallafall och mötte upp mina kollegor på Sweco som ritat den svenska paviljongen till världsutställningen Expo2010 (har skrivit detta)
  • Packlista och budget för båtluff i Grekland – jag, Maria och Elisabeth (ja, samma gäng som Hawaii!) luffade runt sommaren 2014 och jag har kvar packlistor och alla biljetter till färjorna. Men vet ni, priserna har säkert ändrats och en del av charmen är väl ändå att packa så jag tror inte särskilt många behöver min hjälp med packlista. Vi släpper det.
  • Bästa restaurangerna i Venedig
  • Till fots för den bästa falafeln i Malmö
  • Min itenary för sydamerika 2009 – jag har alltså av någon outgrundlig anledning sparat alla mina flygbiljetter runt sydamerika 2009 när jag reste runt i tre månader. Antagligen för att det var en så stor grej då och jag ser på summorna och utskrifterna och minns känslan. Pirret, den stora resan. Det var på den tiden en gick in till kontoret på resebyrån och Kilroy hade kontor här i Umeå. Jag bokade hela rundresan med alla reguljärflyg och så en paketresa med vandring på Incaleden. Åtta dagar totalt med fyra dagars vandring med tre tältnätter på incaleden. Jag har en urklippt sida ur resekatalogen och den tror jag faktiskt att jag ska spara, men jag scannar kanske in den.
  • Incaleden – jag fick magsjuka på väg hem så jag tänkte inte efter utan stoppade kamera och minneskort i väskan och hade bara ett hänglås och inte invirad i gladpack. Checkade in den i sydamerika och hem kom en tom, uppskuren väska nån vecka senare. Så inga bilder finns annat än några jag fått från andra via facebook. Jag har lite från tidigare på resan sparat som jag hade laddat över i en kompis dator under en meetup på resan, men i övrigt är de borta. Såhär nästan tio år senare börjar jag ha kommit över sorgen och känner att jag har trots allt bilderna kvar inom mig och det känns som en nästan mytomspunnen resa. Att jag har varit där, på galapagosöarna, i Bogotá, i karibien, i amazonasdjungeln och på incaleden.
  • Något mer om Amsterdam än det jag redan skrivit.
  • Något mer om New York än det jag redan skrivit – jag var där och hälsade på min kompis Erika som jag träffade i Barcelona och var som ler och långhalm med. Hon gjorde praktik någon timme utanför och vi möttes upp över en långhelg i the big apple i februari 2012.

Inför 2018 är det dock en hel del kvar jag tänkt skriva, det kommer märkas i den klassiska årskrönikan som alla bloggare gör att min knappt innehåller några länkar till inlägg – för de är inte skrivna än.

Jag SKA skriva:

  • Mina tips till San Francisco
  • Hawaii
  • Bergensbanan

Nyårslöfte och hedersord.