Totthummeln runt

Idag hade jag en helt ledig dag och var sugen på att springa fjäll. Jag har inte varit ut alls i skog och fjäll ännu i år så jag längtade efter lite höjdmeter och utsikt.

Eftersom jag var själv och utan bil så är det inte jättemånga turer att välja på, det är upp mot backarna som gäller. Jag har gått upp på både Totthummeln och Åreskutan förut men halvgrått väder gjorde att valet föll på Totthummeln och tur var det för mina ben visade sig inte från sin pigga sida. Jag började i Ullån där jag sover och joggade de ca 2km in till Åre, lagom uppvärmning och trots att jag inte gillar asfalt så är det ju lättsprunget och jag får inte ont varken i kropp eller själ bara det inte är för långt. Jag tog vägen brevid kabinbanan upp från Åre Torg, det går att fortsätta lite till och ta en grusväg upp också. I kabinbanebacken insåg jag att benen inte var på topp. Alls. Det beror på crossfit igår förstås och ingen överraskning egentligen, och eftersom det inte är något jag skulle vilja vara utan heller, då är det bara att bita ihop.

IMG_3641Jag fick gå i de brantaste bitarna och redan i Trollskogen som är den bit som börjar precis först så kom jag på att jag var ju ändå ute på långpass, tanken är att hålla pulsen ganska låg så jag blev lite snällare mot mig själv. Jag ville ju ha en njutflykt och då går det inte att deppa över trötta ben!

Jag tog Solstigen  och följde skyltning 213. Det är fint skyltat så lätt att följa. Det går att ta två vägar upp och jag valde rundan i ”högervarv” som kallas Solstigen.

IMG_3628På lite höjd är det ju alltid värt det! 

IMG_3633

Uppe på toppen av rundan finns en rastplats. Inte de mest estetiska naturnära sop- och pantkorgarna men med tanke på hur mycket folk som besöker Åre behövs de nog. Bra att det finns åtminstone! Ved finns också och sittplats med utsikt österut (se km-markering 6 på bilden längre ner).

IMG_3638

Nerför igen och skutan låg höljd i dimmor så det var rätt beslut att inte gå/springa upp dit. Ingen vits eftersom det inte blir någon utsikt och för osäkert och kallt för att ge sig på själv.  Jag var aldrig upp på toppen av Totthummeln, det har jag varit förut och det blåste lite kallt så fort jag kom ovanför trädgränsen vilket är precis där vid rastplatsen så ner genom skogen igen var skönt. Nerför är inte lättare, mina ben är ovana och knäna blir lite slitna så jag blev omjoggad av några betydligt mer vana fjällöpare som kunde släppa på. Det struntade ju jag i, det var riktigt härligt och inte så långt kvar ner till byn så jag passade på att njuta. IMG_3640IMG_3648

Hela rundan såg ut såhär och jag hade sen mina 2km lufs längs väg hem och jag var trött men det var faktiskt ganska skönt att jogga ner lite, alldeles lagom sträcka som gjorde att passet blev rätt långt totalt sett. Bara från byn blir det ca 7 km och själva rundan runt Totthummeln är bara drygt 3km. Så det gäller att ha lite koll när en läser turförslag så en vet var de startar ifrån. Åre Trails har jättefina beskrivningar med interaktiv karta över alla turer, beskrivning av svårighetsgrad m.m.

För mig blev det här helt perfekt, nästan två timmar och det är min längsta runda i år. Kroppen kändes toppen förutom tröttheten då, men den beror som sagt på crossfit och ovana i år. Blev peppad på att springa mer backar och stigar! IMG_3646IMG_3645

Topptur Åreskutan – löpning/vandring sommar

I söndags var jag med på ett pass som jag förra året bara kunde drömma om. Jag insåg det på lördagen att jag gick och längtade till toppturen och mindes plötsligt känslan från ifjol, då kändes det så avlägset. Jag undrade vilka det var som kunde träna så mycket att de orkade, de måste vara riktiga ultralöpare på heltid. När jag fått vara skadefri så har jag insett att även jag kan bli uthålligare, och springa i fjäll det vet jag ju redan att jag älskar. Jag vet också att det alltid är vissa partier som man får gå, förstår inte att jag inte tänkte på det ifjol. Vaknade och var längtig och pirrig och åkte i god tid till starten klockan 9. Vädret var fint och det var en härlig grupp, 25-30 personer ungefär. Ledarna var Ann-Sofie Forsmark som jag följt flera år i sociala medier som har min favoritinställning till löpning, ut och njut, och Magnus Hagström som jag bara hört talas om innan, visade sig också vara en kunnig och klok löpcoach. Vi tar väl turen i bilder, som vanligt kommer lite siffernörderi längst ner.

Topptur Åreskutan sommar (1 of 11)

Vi började från Holiday club och sprang uppför tottbacken. Redan där börjar utsikten över Åresjön imponera. Topptur Åreskutan sommar (4 of 11)Längre upp börjde vi även se åt fler håll, Åre är annars ganska ”enkelsidigt” men det finns förstås fjäll bakom fjällen. Snöfläckar kvar men torrt rätt långt upp, längre än då de hade rekat två dagar innan. Vi tog av på ”sommarleden” och därefter började det bli mer och mer snö.

Topptur Åreskutan sommar (3 of 11)Inte mig emot! Mina gamla trotjänare salomon s-lab terrängskor stod emot bra, men till slut var även jag blöt om tassarna men kolla utsikten. Vem bryr sig om lite blöta fötter? Det var ju plusgrader ute, det är skillnad om det vore vinter och minus..

Topptur Åreskutan sommar (10 of 11)

Vi kan väl ta en liten outfitgenomgång för er som är nyfikna. Nere i byn var det ca 10 grader när vi startade. Upp längs vägen gassade solen och vi tog av yttersta lagret ganska snabbt. Väl på toppen behövdes de igen. Jag har på mig:

  • Terrängskor salomon s-lab anno dazumal vid det här laget. Vill inte byta.
  • Långa strumpor
  • Kompressionstajts (helt utan syfte jag bara gillar dem)
  • sköna trosor of course
  • Löpartröja
  • Cykeljacka som står emot regn och vind från craft (som jag mest använder till löpning och längdskidåkning)
  • Buff
  • Tunna handskar
  • Löparrygga 4L
    • Mössa och skidhandskar
    • vätskeblåsan
    • bar och gel
    • skidväst
    • torra strumpor

Kul att jag verkar ha förmåga att bli fångad ovetandes i en bra outfitposering, det hände i skuleskogen också.

Topptur Åreskutan sommar (7 of 11)

Till slut efter ungefär 2 timmar och en kvart nådde vi toppen! Där fanns en liten stuga och femtio meter brevid en stor altan utan hus som gjord för att hoppa en toppbild på.

Topptur Åreskutan sommar (9 of 11)

Topptur Åreskutan sommar (8 of 11)Utsikten från toppen var inte alls dum. Byn Åre syntes inte längre men bortom den och åt andra hållet såg vi långt.

Topptur Åreskutan sommar (6 of 11)

På väg ner var det bara att släppa på, snön var mjuk men höll för att springa. Minns ni scenen i Ronja rövardotter då rövarna ska tvätta sig på vintern? De springer nakna och ystra nerför en backe. Ungefär så såg vi ut, men med färgglada kläder på. Ystert, tjoande, skrämmande, adrenalinkickande. Snabbt gick det, ungefär i 4:00 utför för mig, det är som en dundrande intervall i mitt fall och jag både blev omsprungen och sprang om. Tjoho!

Sen sicksackade vi oss nerför själva slalombacken och det var mindre kul, när snön tog slut blev det stenigt och tack och lov fanns det ändå upptrampade leder. Korsande downhillcyklister hade företräde och hade precis börjat sin säsong och sen var jag så trött på slutet att jag fick både mjälthugg och ont i ett knä, det är så himla slitigt att springa utför. Ni vet ju hur brant en slalombacke är, jag springer dem hellre uppför… Men ner ska man ju ändå och det var en härlig tur, ganska lättlöpt mot slutet tack och lov! En dryg timmes utförslöpning så totalt ganska precis 3,5 timmar. Så himla rolig tur och jag är så glad att jag gjorde den. Det var inte enkelt men det var fullt överkomligt. Turen går förstås att göra i lugnare tempo och vandra hela vägen, det går också att åka kabinbanan upp och bara vandra sista biten. Belöningen på toppen är ju densamma!

Åreskutan topptur i siffror och kartor

höjdkurva topptur sommar åreskutantopptur karta snapshot

Capture.JPG

Skärmdumpen visar hur vi sprang, det finns många sätt att nå toppen så det här är bara ett av dem. Banan från garmin finns HÄR. (jag vet inte varför de blir i mile när de görs offentliga, någon som vet?)

En liten analys av siffrorna: sträckan var ca 6 km upp och 8 km ner. Högsta höjd är 1420 möh och inte något annat som Garmin tror, där har lantmäteriet rätt och klockan påminner om att den faktiskt bara är ett verktyg att inspirera och optimera träning, inte en sann verklighet till exakt allt som händer. Stigningen är alltså total stigning, inklusive alla små knixar upp och ner längs vägen, totalt sett är det ungefär 1000 höjdmeter bara (”bara”). Kalorier är ju skitsamma, de är det jag tror minst på av klockan men det ger ju ett hum om att det är bra att käka ordentligt när man kommer hem igen. Pulsnivån är rimlig eftersom vi pausade mycket men konditionsträning 3,6 av 5? Till det säger jag: moahahaha, det här var nog det bästa konditionspasset på år och dar. Men framförallt: det roligaste! Topptur Åreskutan sommar (5 of 11)