Bästa bärstolen för barn – Osprey Poco AG

samarbetsbanner osprey png

I sommar har jag testat lite nya produkter från Osprey utöver de jag själv har sedan tidigare och förutom dagsryggsäcken Osprey Kyte jag skrivit om så har vi också fått testa en bärstol för små barn. Med två guddöttrar under 1 år och en faster/gudmor som helst vill vara ute jämt och som dessutom har rätt kass rygg och axlar så var det såklart superkul att kunna konstatera att Osprey Poco AG verkligen ÄR en riktigt, riktigt bra bärstol.

Sedan i juni har den varit med på diverse små och lite längre turer, både i Ammarnäs och runt Umeå. Bildkvalitén är lite ojämn eftersom det är bilder från riktiga utflykter, med bara mobil, och inte nån photoshoot.

IMG_0527Så kul med upptäcksfärd!

Osprey Poco finns i tre varianter: AG, Premium och Plus. Vi har den som heter AG och som är basicmodellen och den stora skillnaden är utrymmet för övrig packning. Det skiljer en hel del i pris också så det är värt att verkligen tänka igenom hur mycket man faktiskt vill bära med sig, det är lätt att glömma bort att det också ska sitta ett barn i så det blir inte precis lätt packning om det blir för mycket. Så fundera på vilken maximal vikt ni vill ha med er och inte bara på mängd/volym om ni funderar på en. Poco AG räcker väldigt långt, den rymmer allt man vill ha med sig för en dagstur med fika, mat och extrakläder. Det behövs inte ens någon till väska, men ofta är det ju kanske ändå en till vuxen med som kan ha med sig en ryggsäck också. För tälttur är det förstås tajtare med packningen, då ”går det åt” en hel vuxen till att bära barnet så någon annan måste bära allt annat, men det har inte varit aktuellt i sommar. Däremot nästa sommar hoppas jag vi ska tälta!

Egenskaper Poco AG: Poco AG Plus: Poco AG Premium:
Avtagbar 11L dagsturryggsäck
Packvolym: 20 L 26 L 39 L
Vikt på bärstol: 3130 g 3480 g 3770 g

Det är som sagt egentligen bara packvolymen som skiljer, alla samma bärsystem och finesser. Några fördelar, som finns på alla tre modellerna, är regnskydd som är superbra och lätt att dra över och ett solskydd. Det går också lägga över ett myggnät över solskyddet.

IMG_0514

Den har massor med justeringar så den passar olika människor och är enkel ställa om så det går att turas om under samma utflykt att bära och justera in den för sig själv.

I början av sommaren vägde Bella ca 7 kg och egentligen är vikten från 8 kg och ända upp till 22 kg, men då blir ju totalvikten drygt 25kg och det är tungt att bära på. Så det känns väl som 1-2 år är lagom ålder, vi får se sen. IMG_0529

Momentet att ta av och på den är inte så svårt, det går bra att göra det själv. Jag ska inte påstå att jag själv behärskar det helt, men brorsan som använt den mest fixar det utan problem. Jag har mött flera med samma bärstol och sett både folk som hjälpts åt och som tagit på den själva.

IMG_3930Den står stadigt på marken också om det skulle vara så att man vill ta av sig den och det kanske pågår en tupplur. image004.png

IMG_0531Här syns solskyddet tydligt, blir som ett litet hus. Ser ni stigbyglarna? Skönt för barnet att inte ha benen hängandes och flängandes.osprey poco.jpg

Föräldrarna ger bärstolen toppbetyg, alla kompisar är avundsjuka och Bella ger att få följa med på utflykter fem av fem plus!

Läs också: Dagstur och övernattning med Osprey Kyte 36L 


Inlägget är ett samarbete men åsikterna är som vanligt helt och hållet mina egna, i det här fallet också min bror och Sofies. 

Om en söndagsutflykt till Hamptjärnstugan

dsc_0258

Igår var dagen då jag skulle bara njuta av söndag och vi hade besök av familjen från Falkenberg så vi åkte till Hamptjänrstugan och grillade hamburgare till lunch. Skönt väder, vi slapp regn men hann bli lite kallt om tårna innan det var dags åka hem så det var skönt att dyka ner i soffan under en filt och slumra till på eftermiddagen innan det var dags för söndagmiddag med hela bunten. Dessutom överraskade mamma med att ha med glögg, så gott och värmande!

dsc_0262dsc_0265Utflyktstips nummer 1. Halster att grilla med. dsc_0269dsc_0271Utflyktstips nummer 2 – kaffefilter för att slippa dressingkladd. Billigt och enkeltdsc_0274dsc_0250dsc_0255

Om en utflykt till Långflytje


Igår gick vi på tur till Långflytje, en utsiktsplats på södra sidan av Ammarnäs. Jag har länge velat gå dit för att se på byn från det hållet men det har aldrig blivit av. Extra sugen blev jag när jag läste hos Kinna som nyss gått och beskrev ungefär hur lång tid det tog och visade bild på utsikten. Blivit varnad av flera om att det är dåligt skyltat och lätt råka följa vinterland istället för sommarled. Som så ofta är det inte någon stor omväg utan snarare blött. Spångarna på sommarleden var helt nya och fina och visade sig att någon snitslat sommarleden för att den ska bli tydligare också. Vi började på Äivesåive-parkeringen, där Kungsleden också har påfart mot Hemavan. Sträckan är ungefär 3km per väg varav första 1km är fyrhjulingsväg. Lite uppför men aldrig jättebesvärligt och i stort sett hela vägen är det stig, det var något litet parti som var mer obanat men fullt framkomligt för vanliga dödliga. Det tog oss en dryg timme dit och en knapp timme hem. Vindskyddet på toppen har brunnit upp så du vet att du är framme när du ser den vackra utsikten!

Håll utkik efter rödvita band! Vi såg att det regnade hemma på Nolsia! 

Summering: toppenbra, enkel halvdags- eller kvällstur. Även om det inte är någon direkt utsikt under vägen, men förstås vackra blommor och fågelkvitter, så är det mycket utsikt i förhållande till insats!

 

Om en spontan dagsutflykt till Verona med extra allt

Igår gjorde vi en dagsutflykt till Verona. Från att ha känts som att det kanske skulle bli mycket buss för lite sightseeing blev det kanske vår bästa dag hittills, eller typ nånsin. För att vara en dagsutflykt blev den extra allt. 

Vi strosade och kollade in Julias balkong och tog på hennes bröst för tur i kärlek och insåg att det var för varmt att bara gå och gå så vi hoppade på en sightseeingbuss! En sån dår röd, turistig sak med all inclusive när det håller de viktigaste sevärdheterna. När vi var nöjda hittade vi en restaurang ovh beställde det lokala vinet – Valpolicella. Ripasso superior nånting, mums! Vi avslutade dagen med att gå på utomhusopera, Carmen. En amfiteater i klass med colosseum i  Rom som har så bra akustik att de inte behöver några milrofoner. Riktig lyckträff som vi inte hade nån aning om när vi kom till Verona på morgonen! 
En dag svår beskriva i ord men som kommer sitta i minnet länge, länge. Mer om allt senare, nu har vi sovit ut och ska slappa resten av dagen här på campingen vid Gardasjön.

Om Kato Koufonisi

Kato KoufonisiNär vi utforskat pärlan Koufonisi tog vi badbåten som gick till över till den ännu mindre ön bara ett stenkast ifrån, den ännu mindre ön Kato Koufonisi. Båtchauffören, öns egna superstar om vi ska tro alla idolbilder på honom tillsammans med glada turister på restaurangerna runt om ön snirklade oss fram mellan klipputsprång och bukter i det turkosa kristallklara vattnet på väg till Kato Koufonisis sydostligaste vik. Den lilla ön har inga fasta boende men desto mer populär att campa på. 
Kato Koufonisi

Kato KoufonisiIMG_7556 Vi letade rätt på stigen och lämnade viken Nero bakom oss. Stigen fick mig att vilja springa lite, magisk utsikt och nästan obanad terräng. Vi trängdes bara med getter och var länge osäkra på om det verkligen var en led eller om vi helt enkelt traskade getternas upptrampade stig, men eftersom det bara var att följa kusten och så liten ö att vi i princip såg hamnen vi skulle till så var det bara ett fantastiskt skönt avbrott från turistträngseln och precis lagom vandring. Skor var värdefullt men det var långt ifrån svårbanad terräng. Vatten är det enda som verkligen behövs på en sån här tur. En knapp timme senare var vi svettiga och lite trötta då plötsligt bakom ett krön, den vitaste viken jag någonsin sett.   
Kato Koufonisi
Kato KoufonisiIMG_7574Jag hade kunnat stanna för evigt. Men vi vandrade vidare mot öns enda restaurang, Tavernan.

Kato Koufonisi
Kato Koufonisi Kato KoufonisiKato KoufonisiFörutom restaurangen fanns ett litet kapell och ett till litet hus. Jag åt den enkla rätten som blev en favorit under resan, risfylld tomat och paprika, i väntan på båten. Hela ön hade ett lägre tempo än resten av världen och jag behöver bara tänka på den här dagen så sprider sig ett lugn i kropp och själ. Inga bilar, den mat som erbjuds är vad som bjuds, båten går på bestämda tider och när den sista har gått då är det bara att vänta till imorgon. Och den perfekt djupa viken med de vita stenarna och det kristallklara vattnet, det glömmer jag aldrig.  Kato KoufonisiKato Koufonisi