En tur i Abiskofjällen

Jag är hemma igen efter en knapp vecka i Abisko. Fem dagars undervisning varav fyra på ute på fjället. Det är alltid svårt att summera en vandring och det intressanta är kanske inte var exakt vi gått och hur många höjdmetrar, även om sånt är kul också och det är precis sånt vi övat på. Jag har haft gps-klockan men som sagt så har vi gjort massa övningar så den blir ingen snajsig runda grafiskt precis, och mobilen har jag haft avstängd mest hela tiden. Det har varit för kallt för att fota ändå och det var så skönt att bara stänga av helt och lägga den i en vattentät påse mitt i säcken. Men lite bilder har jag!

Första dagen när vi kom med tåget var det höst och lite puder på topparna, vi sov på vandrarhemmet och måndagen var bara föreläsningar. Det var rejäl blåst och snöade så det var lite pirrigt hur vädret skulle bli, men vi fick så himla tur med det så det hade inte kunnat bli bättre. Det är ju ändå en kurs och ett bra tillfälle att ha det lite motigt, men såklart är det mer gött att få vara torr och varm. Hellre några minusgrader än just över nollan, så håller det sig torrare. Och man får se snö!

Kvällspromenad söndag

I det här huset bodde jag förra gången jag var i Abisko, vandrarhemmet vi bodde på nu låg alldeles intill. 

På tisdag hade vi först föreläsning om navigation med karta och kompass och sen begav vi oss av ut. Vi gick från Abisko turiststation och gick sydväst in mot Kårsavagge, längs med abiskos kanjon, abiskojåkka precis innan byn.

Min nya kompass som jag nervöst köpt för att ha rätt sort gick i tusen beståndsdelar första gången jag tog fram den tyvärr, så jag fick låna en av en av våra lärare tack och lov. Helt nytt det här med syftningskompass, att använda en spegel med streck i för att kunna se mer precist vart siktet är. Jag är inte ens van att använda vanlig kompass så jag både gruvade och längtade till att få lära mig mer. Kartor älskar jag och orientera är kul och jag har ju nördat in mig rejält på det i sommar också runt Ammarnäs, dock utan kompass.

Vandringen första dagen gick från höst till mer senhöst med vinterföraning.

Vi slog läger en bit in i Kårsavagge, vid hängbron precis utanför gränsen till nationalparken. Utanför får man tälta men inte i nationalparken. Det är olika regler för olika nationalparker och naturreservat (även om de påminner mycket sinsemellan inom respektive kategori) så man måste kolla sånt med antingen länsstyrelsen eller någon turistbyrå/destinationsbolag innan man ger sig ut. Jag delade tält med en annan tjej på kursen och det blir fjärde natten tror jag i mitt fortfarande ganska nya tält, två år har jag haft det men det har inte blivit så många tältnätter. Det är ett fyrasäsongerstält, alltså det passar året om, och jag kostade på det i vikt och pengar för jag vill verkligen kunna tälta på vintern också. Och årstiderna i tältbeskrivningarna är lite sisådär beroende på var tältningen ska ske, de anger nån slags internationell standard. Höst i svenska fjällen är ganska kallt, och sovsäck är likadant, jag skulle påstå att det knappt är värt att ha en sommarsäck där för riktigt så varmt är det sällan, då kan man ju bara öppna den. Min sovsäck är för tre säsonger (vår-sommar-höst) så det var nervöst om den skulle vara tillräckligt varm för några minusgrader, den har komfortgräns -3,5 för kvinnor (några grader högre än för män, som i regel är lite mindre frusna av sig och guess what, standarderna anges för män… )
Men allt gick fint, med en varmvattenflaska i säcken och sovlakan som komplettering så gick det fint! Vi hade för dålig vädring öppet så vi fick lite kondens däremot, det lärde vi oss till kommande dagar. Det är en vanlig miss och jag vet om den, men det känns såå konstigt att börja öppna och vädra när det är kallt. Det logiska är att man vill gojsa in sig ordentligt men det får man sota för när sovsäcken är blöt på utsidan längst ner där fotänden legat mot tältduken och vantar och mössor som hänger på tork i linan under tälttaket är blötare än innan man gick och la sig.

Dag två hade jag mobilen helt avstängd men kanske får jag några bilder av nån kursare så småningom. Vi gick obanat hela dagen och det hade snöat ännu mer så det var rejält pulsande bitvis. Jag hade lämnat snölåsen hemma, det gör jag nog aldrig om. Det beror lite på att jag inte riktigt gillar modellen jag har så jag snålade in, men de är bra oavsett mot lera och ris för att skydda byxorna, mina byxor har inte ens dragsko längst ner så ja, det var dumt. Största missen var dock att jag hade för få och kalla vantar med mig, tur igen att jag fick låna. Den missen kommer jag nog aldrig göra om, jag är dessutom kall om fingrarna av mig och just nu har jag fortfarande problem med ena handen sen jag cyklade mountainbike så den protesterade rejält. Den kvällen tältade vi vid Abiskojaurestugorna, det är STF-stugor inom nationalparken men precis vid stugorna är det okej att tälta. Större än stugorna i Vindelfjällen jag är van vid och vi fick information och undervisning i hur stugorna funkar. Vi köpte även in oss på bastun, snacka om nice efter två dagars vandring i kyla och snöblandat regn. Vi fick torka kläder i torkrummen, det var ingen överlevnadskurs vi var på utan vi såg till att få det så bra som möjligt för att kunna lära oss mer istället, jag gillar den inställningen. Det finns alldeles för många som tycker si och så om att det ska vara ”äkta” och aldrig gå in i någon stuga och istället har surblöta kläder i tältet. För vems skull undrar jag? Jag älskar STFs stugor och den service man kan få, det kostar inte ens något om man är medlem om man bara vill nyttja den över dagen för att till exempel värma vatten till lunch, diska upp matgrejerna eller torka kläder. Priser och info finns här om någon är nyfiken.

Dag tre var ännu mer orientering och övning på att stega och ta tid, allt för att bedöma och turplanera och kunna navigera säkert, även om vädret blir dåligt. Vi tog oss längs med sydöstra kanten av Abiskojaure så sakta men säkert tillbaka mot byn. Vid Nissonjohka svängde vi ut ur nationalparken igen och slog tältläger. Torrt i luften och underbar kväll. Kvällsövning att navigera bara med steg och kompass i mörkret, jag var supernervig för jag trodde inte vi skulle få ha kompass eller pannlampa men det var precis det vi skulle. Då blev det riktigt kul och det gick förvånansvärt bra att ta mig runt i en fyrkant om 200 m per sida och hitta tillbaka till elden vid lägret som vi utgick ifrån.

Jag sov bara bättre och bättre och vi fick ordning på kondensen också. Behövde inte ut och kissa en enda natt, det är guld värt. När vi kokade varmvatten på kvällarna till varmvattenflaskorna i sovsäckarna så fyllde vi även termosarna, så på morgonen behövde vi inte ens dra upp dragkedjan utan gjorde bara gröt och kaffe i tältet. Det går hur bra som helst att inte koka upp gröten, bara häll varmvattnet över havregrynen och rör om och vänta nån minut. Det blir fler näringsämnen kvar i havregrynen dessutom har jag fått höra.

Sista dagen var det extra bra att starta torr och varm för det var dags för dagen D. Vadning. Kallt som fasen såklart i vattnet och jag tycker det är ganska läskigt, jag vet vilka krafter som finns i fjällbäckar och åar. Samtidigt gillar jag utmaningar, speciellt mentala sådana. Vi gick igenom förutsättningar gick två och två och en hade stav, det var stadigare att gå två och skönt att ha någon att prata med. Mitt i johken så började min hjärna säga att nu skiter vi i det här, jag ångrar mig, jag vill inte vara med. Men det går ju inte att göra nånting åt det utan det är bara att lugnt fortsätta och det är precis sånna utmaningar jag gillar. Det gick bra över till andra sidan, sen sprang vi barfota genom skogen till ett annat ställe för att prova lite annorlunda vad tillbaka. Härligt springa lite stig utan packning! På väg tillbaka på andra sidan var fötterna som isbitar och det var supermärklig känsla att springa tillbaka över strandkanten. Sist av allt blev vi inknutna av en guide och fick prova gå ut där det var rejält strömt och det var som väntat obehagligt. Usch vad strömmen är stark och vad svårt det är att stå stadigt bland hala stenar med iskalla fötter. Men värmen som kickar igång sen! Lunch efter vadningen och sen promenad längs leden tillbaka mot Abisko och vips var dessa fyra dagar slut. Det var fint att få gå i egen takt mot slutet och bara samla ihop tankar och förbereda för civilisationen igen. Så totalt bortkopplad från allt annat och plötsligt var vi på nattåget ner mot Umeå igen. Tack för den här gången Abisko, vi ses fler gånger framöver!

Kanjonen från andra hållet, Abisko strax bakom kröken.

Ett väldigt gulligt kafé i Abisko

Fjällsäkerhetskurs i Abisko

Så himla kul, jag har kommit in på en fjällsäkerhetskurs! Det är en universitetskurs som ges av Umeå universitet och den går över hela året med fem träffar i Kiruna/Abisko. Första veckan är nu och vi har mötts upp i Abisko. Jag kände ingen men såklart är alla jättetrevliga och jag hittade direkt några som också läser kursen som fristående kurs och inte går hela programmet i Kiruna utan som precis som jag fått godkänt för tjänstledigt de veckorna. Kursen innebär all teori som ingår i fjälledarnormen för svenska Fjälledare så med mer egen erfarenhet, fler tältnätter och lite praktik så kan jag faktiskt kalla mig fjälledare om något år. Framförallt vill jag gå den för att få mer kunskap och erfarenhet inför egna turer och kunna gå fler turer med andra, både vänner och som guide.

I söndags när jag satte mig igår på tåget var jag superpeppad och nöjd med min packning. Jag har med mig mat för hela turen och det är en del av det roliga, att förbereda sig. Såhär efter en dag här har jag insett att jag klantat mig och tagit för lite/kalla vantar, men det ska nog gå att låna av någon om det blir kris och jag har engångsvärmekuddar med mig också. Imorse när vi vaknade låg det pudersnö på fjälltopparna och idag har det fortsatt så nu är det faktiskt rätt vitt utanför och ett riktigt ordentligt snöfall. Mysigt! Två nätter på vandarhem och imorgon ger vi oss ut på fjället i tre nätter i tält.

Om att bestiga Kebnekaises sydtopp – 5 tips 

Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….

1.Planera extra dagar 

Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.

Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.

img_2758

2. Bra skor

Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.

3. Bra stöd och lätt packning

Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.

4. Planera energin

I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).

Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.

5. Ta god tid

Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.

Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!

Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise: 

Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.

Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise

 

 

Om dagens lyckade topptur på Kebnekaise


Vilken dag! Ligger i tältet och äter bilar och dricker te och det är 3G-täckning så jag bara måste ju blogga bara för att det går. Kebnekaise fjällstation är lite lyxigare än de jag är van vid och nog är det allt bra med täckning när det är så otroligt många vandrade. 

Men för att börja från början så är jag på väg mot Norge med mina kusiner. Eftersom det är så lång körning ville vi passa på att försöka göra någon liten tur i de nordligaste trakterna av Kungsleden när vi ändå passerade. Vi hade av logistikskäl egentligen bara en dag på oss och när någon kläckte kebne som förslag lät det först både stressigt och osannolikt att vädret skulle vara bra just den dagen. Men det var det.

Vi hade span på prognosen och höll tummarna och det lyckades.

Igår körde vi till Nikkaloukta och traskade, och några av oss tog båttaxi en halvmil över Laudajaure, till kebnekaise fjällstation och lite till. Vi har tält med oss så vi slog läger och gick i säng. Mitt tält lutade för mycket så jag sov ganska kasst så ikväll har jag fått flytta det några tiotal meter, är så himla enkelt ta upp och ner! 

Så imorse knatade vi iväg och riktlinjen är 10-14 timmar till och från toppen. Vi har haft soligt väder hela dagen så det riktigt hettar i ansiktet ikväll, tur jag härdat det i Italien och hade solskyddskräm imorse. Vandringen var ganska krävande och betydligt stenigare än jag kunnat ana, men en sån här dag klarar i stort sett alla som vill att ta sig till toppen. Det är rejäla stigningar och även neråt i den så kallade Kaffedalen som låter som något ur en Astrid Lindgren-saga men i själva verket inte är något annat än en helt brutal sänka precis när en tagit en massa höjdmeter och tror det börjar närma sig toppstigning. 

Väl på toppen var förstås allt mödan värt. Utsikten var fenomenal och toppen betydligt skarpare än jag trott så det gällde att stå still faktiskt. Ner gick allt i en jädra fart och vi åkte på arslet nerför snöfläckarna och totalt tog det 10 timmar och 20 minuter för oss inklusive pauser. Nu kommer jag sova gott i tältet!