topptur – Johanna Westberg

Topptur Åreskutan – löpning/vandring sommar

juni 6, 2017juni 8, 2018Johanna W

I söndags var jag med på ett pass som jag förra året bara kunde drömma om. Jag insåg det på lördagen att jag gick och längtade till toppturen och mindes plötsligt känslan från ifjol, då kändes det så avlägset. Jag undrade vilka det var som kunde träna så mycket att de orkade, de måste vara riktiga ultralöpare på heltid. När jag fått vara skadefri så har jag insett att även jag kan bli uthålligare, och springa i fjäll det vet jag ju redan att jag älskar. Jag vet också att det alltid är vissa partier som man får gå, förstår inte att jag inte tänkte på det ifjol. Vaknade och var längtig och pirrig och åkte i god tid till starten klockan 9. Vädret var fint och det var en härlig grupp, 25-30 personer ungefär. Ledarna var Ann-Sofie Forsmark som jag följt flera år i sociala medier som har min favoritinställning till löpning, ut och njut, och Magnus Hagström som jag bara hört talas om innan, visade sig också vara en kunnig och klok löpcoach. Vi tar väl turen i bilder, som vanligt kommer lite siffernörderi längst ner.

Vi började från Holiday club och sprang uppför tottbacken. Redan där börjar utsikten över Åresjön imponera. Längre upp börjde vi även se åt fler håll, Åre är annars ganska ”enkelsidigt” men det finns förstås fjäll bakom fjällen. Snöfläckar kvar men torrt rätt långt upp, längre än då de hade rekat två dagar innan. Vi tog av på ”sommarleden” och därefter började det bli mer och mer snö.

Inte mig emot! Mina gamla trotjänare salomon s-lab terrängskor stod emot bra, men till slut var även jag blöt om tassarna men kolla utsikten. Vem bryr sig om lite blöta fötter? Det var ju plusgrader ute, det är skillnad om det vore vinter och minus..

Vi kan väl ta en liten outfitgenomgång för er som är nyfikna. Nere i byn var det ca 10 grader när vi startade. Upp längs vägen gassade solen och vi tog av yttersta lagret ganska snabbt. Väl på toppen behövdes de igen. Jag har på mig:

Terrängskor salomon s-lab anno dazumal vid det här laget. Vill inte byta.
Långa strumpor
Kompressionstajts (helt utan syfte jag bara gillar dem)
sköna trosor of course
Löpartröja
Cykeljacka som står emot regn och vind från craft (som jag mest använder till löpning och längdskidåkning)
Buff
Tunna handskar
Löparrygga 4L
- Mössa och skidhandskar
- vätskeblåsan
- bar och gel
- skidväst
- torra strumpor

Kul att jag verkar ha förmåga att bli fångad ovetandes i en bra outfitposering, det hände i skuleskogen också.

Till slut efter ungefär 2 timmar och en kvart nådde vi toppen! Där fanns en liten stuga och femtio meter brevid en stor altan utan hus som gjord för att hoppa en toppbild på.

Utsikten från toppen var inte alls dum. Byn Åre syntes inte längre men bortom den och åt andra hållet såg vi långt.

På väg ner var det bara att släppa på, snön var mjuk men höll för att springa. Minns ni scenen i Ronja rövardotter då rövarna ska tvätta sig på vintern? De springer nakna och ystra nerför en backe. Ungefär så såg vi ut, men med färgglada kläder på. Ystert, tjoande, skrämmande, adrenalinkickande. Snabbt gick det, ungefär i 4:00 utför för mig, det är som en dundrande intervall i mitt fall och jag både blev omsprungen och sprang om. Tjoho!

Sen sicksackade vi oss nerför själva slalombacken och det var mindre kul, när snön tog slut blev det stenigt och tack och lov fanns det ändå upptrampade leder. Korsande downhillcyklister hade företräde och hade precis börjat sin säsong och sen var jag så trött på slutet att jag fick både mjälthugg och ont i ett knä, det är så himla slitigt att springa utför. Ni vet ju hur brant en slalombacke är, jag springer dem hellre uppför… Men ner ska man ju ändå och det var en härlig tur, ganska lättlöpt mot slutet tack och lov! En dryg timmes utförslöpning så totalt ganska precis 3,5 timmar. Så himla rolig tur och jag är så glad att jag gjorde den. Det var inte enkelt men det var fullt överkomligt. Turen går förstås att göra i lugnare tempo och vandra hela vägen, det går också att åka kabinbanan upp och bara vandra sista biten. Belöningen på toppen är ju densamma!

Åreskutan topptur i siffror och kartor

Skärmdumpen visar hur vi sprang, det finns många sätt att nå toppen så det här är bara ett av dem. Banan från garmin finns HÄR. (jag vet inte varför de blir i mile när de görs offentliga, någon som vet?)

En liten analys av siffrorna: sträckan var ca 6 km upp och 8 km ner. Högsta höjd är 1420 möh och inte något annat som Garmin tror, där har lantmäteriet rätt och klockan påminner om att den faktiskt bara är ett verktyg att inspirera och optimera träning, inte en sann verklighet till exakt allt som händer. Stigningen är alltså total stigning, inklusive alla små knixar upp och ner längs vägen, totalt sett är det ungefär 1000 höjdmeter bara (”bara”). Kalorier är ju skitsamma, de är det jag tror minst på av klockan men det ger ju ett hum om att det är bra att käka ordentligt när man kommer hem igen. Pulsnivån är rimlig eftersom vi pausade mycket men konditionsträning 3,6 av 5? Till det säger jag: moahahaha, det här var nog det bästa konditionspasset på år och dar. Men framförallt: det roligaste!

Om en toppendag

augusti 26, 2016Johanna W

Vi kan summera dagen med toppen. Är trött efter vandring, löpning, mat och vin för att göra något försök till beskrivning av dagen eller turerna men bra har vi det!

Om att bestiga Kebnekaises sydtopp – 5 tips

augusti 18, 2016augusti 18, 2016Johanna W

Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….

1.Planera extra dagar

Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.

Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.

2. Bra skor

Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.

3. Bra stöd och lätt packning

Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.

4. Planera energin

I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).

Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.

5. Ta god tid

Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.

Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!

Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise:

Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.

Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise

Om dagens lyckade topptur på Kebnekaise

juli 20, 2016Johanna W

Vilken dag! Ligger i tältet och äter bilar och dricker te och det är 3G-täckning så jag bara måste ju blogga bara för att det går. Kebnekaise fjällstation är lite lyxigare än de jag är van vid och nog är det allt bra med täckning när det är så otroligt många vandrade.

Men för att börja från början så är jag på väg mot Norge med mina kusiner. Eftersom det är så lång körning ville vi passa på att försöka göra någon liten tur i de nordligaste trakterna av Kungsleden när vi ändå passerade. Vi hade av logistikskäl egentligen bara en dag på oss och när någon kläckte kebne som förslag lät det först både stressigt och osannolikt att vädret skulle vara bra just den dagen. Men det var det.

Vi hade span på prognosen och höll tummarna och det lyckades.

Igår körde vi till Nikkaloukta och traskade, och några av oss tog båttaxi en halvmil över Laudajaure, till kebnekaise fjällstation och lite till. Vi har tält med oss så vi slog läger och gick i säng. Mitt tält lutade för mycket så jag sov ganska kasst så ikväll har jag fått flytta det några tiotal meter, är så himla enkelt ta upp och ner!

Så imorse knatade vi iväg och riktlinjen är 10-14 timmar till och från toppen. Vi har haft soligt väder hela dagen så det riktigt hettar i ansiktet ikväll, tur jag härdat det i Italien och hade solskyddskräm imorse. Vandringen var ganska krävande och betydligt stenigare än jag kunnat ana, men en sån här dag klarar i stort sett alla som vill att ta sig till toppen. Det är rejäla stigningar och även neråt i den så kallade Kaffedalen som låter som något ur en Astrid Lindgren-saga men i själva verket inte är något annat än en helt brutal sänka precis när en tagit en massa höjdmeter och tror det börjar närma sig toppstigning.

Väl på toppen var förstås allt mödan värt. Utsikten var fenomenal och toppen betydligt skarpare än jag trott så det gällde att stå still faktiskt. Ner gick allt i en jädra fart och vi åkte på arslet nerför snöfläckarna och totalt tog det 10 timmar och 20 minuter för oss inklusive pauser. Nu kommer jag sova gott i tältet!