The hills are alive…

The hills are alive.. with systrar i bergen. Och sound of music-melodin ständigt nära till hands att nynna på. Gästerna har anlänt och vi har just kommit hem från den andra turen. Vi har haft så tur med vädret och haft två jättefina dagar. Superhärligt gäng och go stämning. Imorse höll jag yoga för dem också, alltid välbehövligt efter några dagars först flygresa och sen fysisk aktivitet i bergen. Fokus var på närvaro och hela klassen var upplagd med rörelser som vi utförde med andetaget. Inget statiskt, inget rätt eller fel utan bara flödande känsla i rörelser som mjukar upp kring höfter, bröstrygg och fötter. Områden som blir rätt utsatta vid vandring, speciellt med liten ryggsäck som vi har här. Lite kort om tid och jag längtar att ladda in alla turer från klockan och bilder från mobilen och uppdatera mer sen men här kommer ett gäng snapshots sålänge. Hälsningar från soligt väder och varmt på dagarna men sval, klar luft på mornar, nätter och kvällar.

c0ce9973-dc6f-4b1f-9ea5-2a9ae282b2fbja här har vi ju mig, på rektur i lördags. 

img_4539Första vandringsdagen med gästerna igår.

img_4348Smörbollar! Jag är så fascinerad och överraskad att det är väldigt lik floran hemma med smörbollar, förgätmigej, blåklockor, prästkragar, rödblära, smörbommor.

img_4342I helgen var det öl- och matfestival i byn, trevlig stämning och jag åt en galet god hamburgare.

img_4587Flaggor á la himalaya på Mont Zerbion.

img_4585After hike med aperol spritz, klassisk dryck i alperna och norra delarna av Italien.

img_4566Idag såg jag en örn! Så mäktig, den största örn jag sett och den var betydligt närmare mig innan jag hann försöka fota. 

4e332a40-1b81-4273-8fe0-c56ebe578c34Nerför berget Mont Zerbion dit vi var i lördags och kommer gå med gästerna nu på lördag också. Superhäftig tur!

Buongiorno Champoluc

Idag vaknade jag upp till nya vyer, jag vet inte hur många bilder som kommer kunna laddas upp så ni får föreställa er superbranta toppar pudrade med snö, knallblå himmel med enstaka vita moln, hög och klar luft och gulliga hus. Jag är i Champoluc i Italienska alperna, i Aostadalen närmare bestämt, och ska vara med och guida och leda yoga på en systrar i bergen-resa. Jag blev hämtad på flygplatsen igårkväll och jag hade glömt att det blir mörkt på kvällarna i resten av världen, vi har haft så himla fint i Västerbotten hela maj och juni så jag kommer knappt ihåg hur mörker ser ut. Så är det varje år och sen minns jag förstås i november… Idag gjorde vi en tur för att jag skulle få se mig omkring och lära känna närmsta omgivningarna, jag började med att se mig omkring i byn och lyckades pricka av en marknad som är varje fredag, lyckat! Mysigt strosa runt lite och sen tog jag vägen längs med ån med alpvatten tillbaka. Sen knatade vi inåt dalen ut ur Champoluc och till nästa lilla by Freshey. Där tog vi bergbana upp, ca 300 höjdmeter på bara några minuter! Väl uppe lunch bland kor och andra vandrare, mestadels var det italienska som hördes, och jag åt en pasta med tomatsås. Efterlängtat! Sen gick jag vidare en liten bit själv till ett refugio en knapp halvtimme bort innan jag vände och mötte upp och vi gick en slingrig väg hela vägen ner istället för att ta bergbanan. Klockan stannade på ca 12km och dryga 600 höjdmeter. En fin start och makalöst väder, sol och jättevarmt hela dagen. Avslutade med att laga lite egen pasta med tomatsås och grönsaker i lägenheten vi bor i. Nu blir det strax en liten kvällspromenad ut på byn och spana in öl- och matfestivalen, alltid kul att det händer nåt och folk är ute. img_4285

img_4300img_4307

img_4285

Hemma från Hemavan där allting satt 

 

Jag är hemma från Hemavan och har lite svårt att somna, dels på grund av att jag slumrat mig igenom bussresan hem, men även för att huvudet är så fullt av intryck. Fina intryck. Jag börjar landa i att resan är genomförd och att den blev så lyckad. Varje resa är unik och formas utifrån gästerna men det har liksom landat bättre och bättre för varje resa och nu satt det. Det satt som en schmäck. Jag och Johanna känner varandra rätt väl vid det här laget, vi har turat ihop och vi har gjort flera resor ihop, bland annat samma sommarresa förra året. Då var det första gången, så mycket som hänt på ett år! Sen att gästerna var ett gäng helt fantastiska kvinnor det gjorde jobbet ganska enkelt, men en smula (ganska stor brödbit faktiskt) inombords gläder jag mig ändå åt till att ha varit med och skapat atmosfären. Vi var alla med. Några kände varandra sen innan, de flesta inte. När vi skiljdes åt igår efter en lunch på Nannas så kändes det som vi hade känt varandra i en evighet. Det är sånt som turer gör med en. Det kallas teambuilding i företagsvärlden och jag förstår den som myntade uttrycket, turer sammansvetsar och skapar gemensamma upplevelser och minnen. Skillnaden är väl att i det här fallet så har ju alla samma önskan från start, att upptäcka fjällen, inte säkert att det är så på ett företag där man helt enkelt kan vara tvingad. Vi har inte gjort en enda lära känna-övning och det är fritt fram för väldigt mycket egentid för den som vill, men gemensamma intressen och gemensamma turer leder till gemenskap. Det har verkligen varit så kul i helgen och jag landar såhär efteråt i en stolthet att få vara reseguide på dessa resor till mina älsklingsfjäll!

img_2260-e1502653046453-768x526Johanna (mitten) har skrivit ett fint inlägg om det på sin blogg modigajohanna också.tempimageforsave-2

Jag åkte upp redan i onsdags och gick en tur runt Syterbäcken med Johanna och rekade inför att kanske cykla mountainbike där när gondolen är klar. Just nu är sommarliften stängd men de bygger alltså en helt ny lift med varvat gondoler och sittliftar som öppnar inför vintersäsongen i höst. Det ska bli häftigt! Roligt att det satsas i Hemavan, extra roligt nu när jag börjar lära känna dem som jobbar där på olika ställen.

Vår tur upp på Kungsleden hade otur med vädret och det var en kall och blöt tur antingen springandes eller vandrandes, men efteråt var det som att vädret gjort turen extra speciell. Jag hoppas att alla en vacker dag får komma tillbaka och se syterskalets karaktäristiska U-form i vackert väder, kunna springa i t-shirt och sitta en stund och bara njuta såsom vi hade turen att göra förra året.

syterskalet

Årets cykeltur blev superlyckad, vi stannade och fikade vid (i) Rutjebäcken och några hugade badade till och med i de små poolerna som finns där. Oklart vad temperaturen var…. Vi kör mer och mer tekniskt under turen för att vänja in och sen avsluta på riktig offroad och känslan när jag säger, nästan på skoj, ”är det nån som vill köra ett varv till?” och flera stycken bara kastar upp handen och säger ”JA!!”. Så de gjorde det. Den knixen är inte särskilt lång men superbrant både uppför och nerför så mjölksyran sprutar i benen och i år var det mycket mer gräs och småsly än det varit tidigare så i tillägg till regnblöta stockar var det ingen lätt utmaning. Sista backen ner är riktigt brant, känns som ett stup för en rookie som mig, och så hade regnet skapat en miniliten myr precis längst ner så en var tvungen ta sats igen för att inte få tvärstopp längst ner. Jag förstår verkligen hur mountainbike kan rensa skallen – det går inte att tänka på något annat!

Det här är Märta som varit extraguide i helgen, en före detta gäst som åkt på skidresa med systrar i bergen och nu tagit paus från sitt vanliga liv och jobbar i Hemavan ett tag. Supertrevlig och trygg, en sån där som när ett styre börjar vicka plockar fram en liten verktygsväska och bara fixar det.

Efter cykelturen gick jag och Johanna på Nannas och käkade en pizza och skrev loggbok och planerade kommande resor, detaljer i turer, förbättringar och passade också på att njuta av allt som klaffat. Så det blir fler resor till Hemavan, datumen kommer alldeles snart men det blir i samma krokar sådär i början av augusti som i år. Håll utkik på systraribergen.se, vi lovar lika mycket fjällkärlek, jag kan däremot tyvärr inte lova att jag kommer kamma håret bättre, sånt glömmer jag helt bort när jag är i fjällen.

Sista dagen avslutade vi resan med morgonyoga precis som på lördagen fast ett ännu mjukare pass för visst känns det i kroppen att ha varit ute. Frukost och så en tur upp på Drottningleden i valfri takt, några sprang nästan ända till Laisaliden och några vandrade och fotade. Renarna som jag hittills träffat alla gånger jag varit på Drottningleden var där nu igen, de är så fina. Att betrakta på avstånd förstås, det är som att de säger hej och välkomna till vårt rike. Vi är lite nyfikna på er men det är mest för att vi vill veta var ni är. Vi tänker inte flytta på oss bara för att ni är här, så håll er på leden är ni snälla. Det gjorde vi förstås.

Så tacksam att ha fått varit med från början och se detta utvecklas, åkte hem med bästa känslan och fullt påfylld trots att jag faktiskt har den äran, nyper mig i armen, att ha detta som jobb.

tempimageforsave-2Utsikt från Drottningleden

 

Om att bestiga Kebnekaises sydtopp – 5 tips 

Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….

1.Planera extra dagar 

Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.

Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.

img_2758

2. Bra skor

Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.

3. Bra stöd och lätt packning

Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.

4. Planera energin

I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).

Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.

5. Ta god tid

Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.

Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!

Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise: 

Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.

Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise

 

 

Om en utflykt till Långflytje


Igår gick vi på tur till Långflytje, en utsiktsplats på södra sidan av Ammarnäs. Jag har länge velat gå dit för att se på byn från det hållet men det har aldrig blivit av. Extra sugen blev jag när jag läste hos Kinna som nyss gått och beskrev ungefär hur lång tid det tog och visade bild på utsikten. Blivit varnad av flera om att det är dåligt skyltat och lätt råka följa vinterland istället för sommarled. Som så ofta är det inte någon stor omväg utan snarare blött. Spångarna på sommarleden var helt nya och fina och visade sig att någon snitslat sommarleden för att den ska bli tydligare också. Vi började på Äivesåive-parkeringen, där Kungsleden också har påfart mot Hemavan. Sträckan är ungefär 3km per väg varav första 1km är fyrhjulingsväg. Lite uppför men aldrig jättebesvärligt och i stort sett hela vägen är det stig, det var något litet parti som var mer obanat men fullt framkomligt för vanliga dödliga. Det tog oss en dryg timme dit och en knapp timme hem. Vindskyddet på toppen har brunnit upp så du vet att du är framme när du ser den vackra utsikten!

Håll utkik efter rödvita band! Vi såg att det regnade hemma på Nolsia! 

Summering: toppenbra, enkel halvdags- eller kvällstur. Även om det inte är någon direkt utsikt under vägen, men förstås vackra blommor och fågelkvitter, så är det mycket utsikt i förhållande till insats!