Om årets inspirationsdag på iksu


Godmorgon söndag! Igår var det den årliga inspirationsdagen på iksu och det var lika kul som vanligt. Jag gick på yoga med en av våra egna instruktörer, Karolina H, som jag inte lyckats pricka av förut och startade därmed morgonen fantastiskt med en klass med fokus på bröstschakrat. Personligen det område jag behöver jobba mycket med. Därefter dansade jsg hiphop med Angela och Maria L och det var svårt men kul och jag tackar tiden i Luleå med dansgruppen x-treme (nostalgi!) för att jag kunde åtminstone ett move: kick ball change

Stod sen på händer i en workshop med Magnus Ringberg, samma som jag var på i Åre i våras och det var lika intressant och bra nu och roligt att se mina egna framsteg. Det går faktiskt framåt.

Efter lunchpaus då jag tryckte i mig lite sallad och mackor medan jag kollade avundsjukt på Hanna Ls bodypump trip down memory lane med bara massa gamla favorithits (minns ni till exempel knäböj till summer of 69 eller biceps med black eyed peas pump it?)  var det min tur hålla klass. Det är en sån ära att bli tillfrågad! Förra året höll jag mojo flex tillsammans med Angela och i år fick jag hålla det som är min allra mesta favorit att instruera: somamove. 

Fantastiska deltagage, de flesta provade för första gången och vi gick därifrån tillsammans med ett stort leende. 

Avslutade med en yogaklass med Magnus och fick hoppa över sista yinyogan för att hinna till kalas där jag åt en hel smörgåstårta själv. Det är sant.  

Idag tänker jag inte göra många fysiska knop, det blir utflykt till skogen med fokus på utomhusluft, mat och fika.

Om första snön!

Imorse när jag vaknade var det VITT! Första snön låg på marken och jag drack kaffe medan det ljusnade och kände att det här blir en bra dag.

Jag följde med mina morbröder och jagade lite älg. Ingen fälld men jag var lycklig över några timmar i skogen och förmodligen är älgen också lycklig.

Här spanade vi ut över jaktmarkerna 

När vi var klara hade dimman lyft så att solens strålar träffade frostiga fjällträd och det var magiskt vackert.

Alldeles slut av all frisk luft men vädret blev bara bättre och bättre så jag och pappa har röjt i förrådet och suttit på altanen och hunnit precis allt vi tänkt för helgen och lite till, medan Charlie sprungit runt på egen hand. Även han lycklig och nu helt slut av all frisk luft han också. Som det ska vara en lördag i stugan!

Om Umeå Trail 2016 – 11km

Igår var det tredje gången gillt för loppet i Gammliaskogen som blivit en tradition för mig. Det heter numera Umeå Trail och hette tidigare Salomon Trail Tour, ett lopp som jag sprungit både 2014 och 2015. Roligt att läsa från 2014 och jag tyckte jag sprang mitt första terränglopp, trots att jag sprungit Lidingöloppet året innan… Well, även om Lidingöloppet var mer terrängstig än jag fördomsfullt trodde om ett lopp i Stockholm så är det ändå inte lika mycket stig, diken, myr och backe som i Bräntis.

Målet var att komma i mål och inte vara lika överjävligt trött som förra året, det var inte kul upptäcka hur dålig kondis jag hade även om den var förklarbar. Ville förstås inte springa långsamt för det men jag hade inte gjort min research särskilt bra och det var kanske tur, för jag siktade på 1:15 för jag var så säker på att jag sprungit på 1:16 ifjol och 1:12 året innan. Nu är det ju lite med terränglopp som med skidlopp, det skiljer ganska mycket om man till exempel fastnar i en myr eller om det är blött och halt, dessutom har de snittslat pyttelite annorlunda mellan åren. Men ändå, såklart är det kul förbättra sig och min träning har gått bra i år.

Det blev ett oskönt glapp mellan nummerlappshämtningen och start, men lagom nog att åka och göra några ärenden och gå på en sportbutik. Jag hade bestämt mig för att fira förra veckans pers och att/om det här loppet gick bra med något nytt att springa i. Hittade en t-shirt i en färg jag velat ha länge, tycker den är klatchig och fin och dessutom syns den bra! Matchar detaljerna på mina turkosa annars ganska svårmatchade tajs och shorts från craft (se översta bilden och myrbilderna). Hittade också en löpartröja som skulle bli min present och motivation för att fortsätta springa i höst, jag har några löpartröjor men de är antingen lite för varma eller hejdlöst fula (nätshopping när det är som sämst). Mitt första rönisch-plagg blev det, en skön långärmad men ganska tunn tröja. Hittade dessutom ett par grå tajts med turkosa detaljer som matchar mina älskade saucony kinvara 7 som varit omatchade hela sommaren. Lång utläggning om färg, såklart spelar det ingen roll för hastigheten om det matchar men jag sällar mig till skaran Martina Haag, Petra Månström, Sofia Hedström och inte minst alla motionärer med matchande outfit att det ÄR kul att känna sig snygg och jag älskar också känslan av matchställ, att ha några saker som matchar extra bra som jag kan ta fram när det vankas lopp så det blir det där lilla extra.

Vädret bjöd på bra löparväder, lite lätt duggregn i luften och typ 12 grader. Förra året sprang jag i långärmat och det var för varmt, nu var det perfekt att ta av till T-shirt just innan start och hann vara varm i den en stund innan jag fick sänka tempot. Rycktes som vanligt med i början men har lärt mig att det inte är någon fara, jag fixar det och jag gillar att mina lopp börjar så. Hade värmt upp ordentligt innan också. Efter bara någon kilometer började det göra ont i höger knä, jag som aldrig nånsin haft knäproblem blev mycket förvånad men det gav sig inte. Det var faktiskt så illa att jag funderade på att bryta, men bestämde mig för att lunka på i lugnare takt istället. Molande smärta/stramhet på baksidan som gjorde att det inte funkade ta särskilt höga kliv och gick inte dra på, men istället så fick jag njuta av att det inte var så jobbigt och att det inte blev värre. Lite besviken vid varvningen att de inte hade något vatten, jag hade sprungit och tänkt på vad gott det skulle bli ganska länge och så hade de bara Vitargo och min mage pallar inte det. Det är ju gratis med vatten, och det är ett motionslopp där ingen egentligen rent teoretiskt behöver sportdryck så förstår inte varför de inte hade det. Uppför backen gick fint, jag tassade på och gick förbi några som sen stod och pustade på toppen och som vanligt tackade jag mig själv för det pass jag tränade med IFK Umeå för längesen om mental träning i backar (för övrigt enda passet jag kört med en riktig löpklubb, snacka om valuta för tiden).

Drog om vartannat förbi en kvinna som jag till slut fick spurta för att inte bil omsprungen in i mål och kom in på 1:16 vilket visade sig faktiskt vara den bästa tiden hittills även om jag kände att jag ju borde kunnat lite snabbare. Inte mycket, men lite. Glad och fräsch (förutom knät som fortsatte ömma hela loppet) i mål och det var ju faktiskt målet. Det här är ett lopp jag springer för skojs skull, för träning och pepp.

Väl hemma igen trängde jag mig in i hissen bland 4-5 partytjejer fixade till tänderna. Ni vet hur tyst det kan bli i en hiss med folk som inte känner varann? Plötsligt utbrister en:

-Guuuud vad dåligt det luktar här!

-Eehh ursäkta det måste vara jag, jag har sprungit myr… 

Hon bedyrade att det inte var så hon menade, de hade visst köpt surströmming till kalaset, men alltså for the record, det var faktiskt mina skor.

Om Augusti 2016 alltså

Augusti, vad fort du gick. Men vad roligt vi hade. En liten bildkavalkad ur mobilen som en trip down memory lane.

Jag började månaden med semester i stugan, efter flera veckor på resande fot och sedan arbetsvecka i stugan så avslutade jag och pappa med att bygga klart ena altanen. Hurra!

Sedan körde jag över till andra sidan fjällen, Hemavan, för att delta på Systrar i bergens första sommarresa. Vilken grej!

Jag höll i yogapass och deltog i övriga aktiviteter som reseguide, en hemlig dröm som gick i uppfyllelse.

Jag hann bara börja jobba så åkte vi till Reykjavik på konferens. På riktigt är det en av de bästa konferenser jag varit på, och förstås gjorde inte inramningen det sämre heller.

Reykjavik.

Åt fisk gjorde vi så det stod härliga till. Överraskande god mat på Island, smakupplevelserna avlöste varandra och för en totalt oförberedd och ovan gourmet var det verkligen en upplevelse.

Efter konferensen hade vi en extra dag med egna aktiviteter. Rida islandshäst på Island, hur bra kan det bli?

Naturen! Vyerna!

Tummen upp för Blå lagunen och hem till vardagen igen.

Skörd från lotten där min hjälp lyst med sin frånvaro nästan hela sommaren. Tack mamma!

Tillbaka till vardagen på allvar och det var helrenovering av allt möjligt. Jag klippte mig (ja, på golvet faktiskt), Charlie blev en hen och bilen blev av med lite rost.

Kick off med jobbet och jag fick äran att hålla yoga för ett stort gäng kollegor. Rörelseglädje när det är som finast.

Mer fjäll behövdes ändå och tur att sista helgen i Augusti är vikt för fjällhönorna. I år blev det topptur till Gaisats, vilsespringning på myr och kantarellfynd.

Jag har sprungit en hel del, bland annat har jag klämt SM-spåret för skojs skull och sprungit backintervaller på stig för första gången, med Team Nordic Trail. Jag är klar med mitt löpprogram som jag började på i april inför blodomloppet, det tog över dubbelt så lång tid som det stod på schemat men jag har struntat i det och fortsatt att bara springa pass eftersom ändå.

Den här fisken avslutar Augusti, och även en era på jobbet då en av mina kollegor går i pension imorgon. Min och allas vår nestor, det kommer bli tomt på så många vis. Från och med imorgon ska jag föreställa någon slags senior så det är nog bäst att jag går och lägger mig i tid och sover på saken. Tack Augusti, nu är jag redo för höst!

Om semestern i berg 


Vilken semester! Så många bra resor och aktiviteter på en och samma månad. Det blev mycket berg kan man säga… Jag har mått gott av det. Nu är jag hemma och har börjat jobba, det kändes lite som en chock direkt från Hemavan men imorgon åker jag på konferens så det blir ändå en mjukstart.