Om bebisbesök

Idag fick jag finbesök efter jobbet, fina lilla Karl var på besök. Tredje Karl jag förälskar mig i och den här gången är det nog för evigt. Såklart kul att träffa Josse också, fika gofika och vara hemma från jobbet lite tidigare.

Charlie blev också väldigt förtjust och fick sitta i finkan för säkerhets skull, så nu är han väldigt inställsam och vill icket att jag ska göra något annat än att klappa honom. Tänkte ta en sväng till gymmet och kanske även simma lite, börjar ta emot mer och mer ju mer middan landar i magen och mörkret har fallit sen länge… Nyttigt att prova på att tvingas göra som alla andra och ta sig iväg själv, det blir inte samma sak som instruktör då själva valet ”om” att träna redan är bortförhandlat.

Bilden är bara en täckmantel, det är höstastrar som en fin kollega kom med en fredag på jobbet bara för att muntra upp oss andra!

Om första snön!

Imorse när jag vaknade var det VITT! Första snön låg på marken och jag drack kaffe medan det ljusnade och kände att det här blir en bra dag.

Jag följde med mina morbröder och jagade lite älg. Ingen fälld men jag var lycklig över några timmar i skogen och förmodligen är älgen också lycklig.

Här spanade vi ut över jaktmarkerna 

När vi var klara hade dimman lyft så att solens strålar träffade frostiga fjällträd och det var magiskt vackert.

Alldeles slut av all frisk luft men vädret blev bara bättre och bättre så jag och pappa har röjt i förrådet och suttit på altanen och hunnit precis allt vi tänkt för helgen och lite till, medan Charlie sprungit runt på egen hand. Även han lycklig och nu helt slut av all frisk luft han också. Som det ska vara en lördag i stugan!

Om höstdimma i fjällen


Vi drog till fjällen, pappa jag och Charlie. Vi ska inte göra nånting mer än vara ute och inne efter väder. Dimma och frost på träden nästan hela vägen upp, prognosen lovar halvklart höstväder imorrn men vi får väl se. Kanske blir det en sista löptur på fjället, det får vi också se. Grymt bra fredagskänsla har vi iallafall! Trevlig helg! 

Om höstglöd och ekollon i vas

Det vackra höstvädret fortsätter och det är en fröjd att jobba på campus. Det är verkligen fint och sån lyx att kunna gå ut till dammen och dricka kaffe och njuta av solstrålar på näsan. Det låter klyschigt men det ÄR värt att verkligen passa på att njuta av.

Vi har några träd som får sån fantastisk färg på hösten, speciellt om villkoren varit gynnsamma. De villkoren har någon forskare hos oss listat häromåret och det hängde ihop med torrt, varmt, sent eller snabbt. Jag minns inte kombinationen men den var vetenskapligt förklarbar. Senast de var såhär granna var 2014 då jag fångade dem på bild en frostmorgon.

Som vanligt när jag lägger ut någon växt på instagram har jag fel och det fina är att det är alltid någon som upptäcker det och kommenterar, ibland säkert och ibland mer artigt frågande. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit fel namn på en blomma och inte mindre stavat fel. Det är det som är det fina, det gör ingenting alls för jag behöver inte ens veta vad det är för växt för kommentarsfältet sköter sig självt! En liten stund senare så finns alltid svaret och inte helt ovanligt även på latin. ÄLSKAR sociala medier!

De här träden heter alltså Sorbus ‘Dodong’ – dodongrönn eller ullungrönn på svenska. Har långa graciösa blad och extra vackra höstfärger. Visserligen likt en rönn men mycket rödare och inga bär nånsin (rönnbär studerar jag ju också lite som hobby trots att nån forskare slagit hål på den myten) men jag har bara hört att det är en speciell sorts lönn. Nån med talfel eller växtfel. Well, som tur är fick jag äntligen veta och jag har faktiskt undrat i flera år!

Här satte jag mig och drack kaffe. Hur fint? 

Hade ett litet ärende också och det var att spana in om eken fält några ollon, har sett på – tadaa – instagram att de går att odla inomhus och få jättefina små skott. Se här till exempel.

Jag hittade ett och nu står det i fönstret på kontoret och vi håller tummarna att det gror! Jag hoppas det är en gynnsam miljö med solljus och sällskap av kaffekoppar och post it-lappar.



Om för kort helg som vanligt


Att helgerna alltid ska gå för fort, speciellt i stugan. Nog för att veckorna också susar förbi men helgerna säger bara svisch de också. Det var otroligt skönt stt komma upp till stugan och andas lite fjälluft. Jag har kurerat min förkylning och igårkväll tror jag att jag bastade ut det sista. 

Idag var det lite duggregn i luften och älgjaktens sista dag så jag och Layla tog på oss det färggrannaste vi hade och varsin varselväst och så gick vi en sväng upp i skogen men såg till att hålla oss på våran mark för säkerhets skull. En skön upptäckspromenad som resulterade i några nävar blåbär så nu känner jag att jag har fått plocka lite bär jag med, det är inte i närheten av vad jag önskat hinna men i år var det ett sånt år då jag tydligen gjorde annat då det var bärplockardags. Kantareller har jag ju iallafall hittat.