Om årets första snö


Lika barnsligt glad varje år när det händer – första snön! Plötsligt mitt under ett möte idag så tittade jag ut genomfönstret och såg det virvla ner stora flingor. Hurra! Det kommer förstås säkert inte att ligga kvar, men det är ändå ett tecken på att vintern är på gång. Som ett brev på posten efter vintertid och första november.

När jag kom hem från yogan ikväll tog jag med Charlie ut och tittade på naturfenomenet, han beter sig nästan som en hund när han får gå ut i koppel och jag tror han gillade snön också. Eller så var han bara glad att komma ut. När vi kom in igen visade han upp konsten att kunna hoppa upp på diskbänken… Det var sista fredade zonen, nu är det bara att bli pedant till 100% så han inte äter upp nån gammal mat, gör illa sig på någon kniv eller river ner någon burk med kaffepulver.

Om första snön!

Imorse när jag vaknade var det VITT! Första snön låg på marken och jag drack kaffe medan det ljusnade och kände att det här blir en bra dag.

Jag följde med mina morbröder och jagade lite älg. Ingen fälld men jag var lycklig över några timmar i skogen och förmodligen är älgen också lycklig.

Här spanade vi ut över jaktmarkerna 

När vi var klara hade dimman lyft så att solens strålar träffade frostiga fjällträd och det var magiskt vackert.

Alldeles slut av all frisk luft men vädret blev bara bättre och bättre så jag och pappa har röjt i förrådet och suttit på altanen och hunnit precis allt vi tänkt för helgen och lite till, medan Charlie sprungit runt på egen hand. Även han lycklig och nu helt slut av all frisk luft han också. Som det ska vara en lördag i stugan!