Lika barnsligt glad varje år när det händer – första snön! Plötsligt mitt under ett möte idag så tittade jag ut genomfönstret och såg det virvla ner stora flingor. Hurra! Det kommer förstås säkert inte att ligga kvar, men det är ändå ett tecken på att vintern är på gång. Som ett brev på posten efter vintertid och första november.
När jag kom hem från yogan ikväll tog jag med Charlie ut och tittade på naturfenomenet, han beter sig nästan som en hund när han får gå ut i koppel och jag tror han gillade snön också. Eller så var han bara glad att komma ut. När vi kom in igen visade han upp konsten att kunna hoppa upp på diskbänken… Det var sista fredade zonen, nu är det bara att bli pedant till 100% så han inte äter upp nån gammal mat, gör illa sig på någon kniv eller river ner någon burk med kaffepulver.