Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….
1.Planera extra dagar
Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.
Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.
2. Bra skor
Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.
3. Bra stöd och lätt packning
Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.
4. Planera energin
I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).
Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.
5. Ta god tid
Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.
Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!
Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise:
Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.
Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise
Kamelen. Det syns inte ens att jag har ett block mellan låren men det har jag, för att jag så lätt glömmer bort aktiveringen annars och då får jag ont i svanken direkt om jag böjer bakåt. 
I London i höstas testade vi två ställen för brunch. Båda var researchade och planerade sedan innan. Ett tips är alltid att kolla upp i förväg om det går boka bord om det är något särskilt ställe som lockar. Det går hitta frukost överallt men av erfarenhet vet jag att sannolikheten att hitta något riktigt bra är lite större faktiskt om en kollar upp det innan. Det är roligt att ramla över guldkorn oplanerat men ärligt talat så händer det inte alltid och har en bara två-tre dagar kan research vara värt. Ett annat tips är att resa med kompisar som tycker om att researcha. Jag föredrar alternativ två!
Johanna Westberg 