Om finfina bloggtips

monday-headerJag har just blivit tvärkär i två bloggar, urtjusiga och med bra innehåll som passar mig precis just nu. Ni läsare kan gå in och hitta fina inlägg och bara njuta av bloggdesignen (tänk att ha allt sådär fint?! Inte tusen miljoner gamla kategorier och ofixade sidebars och annat). Ni som läser som också är bloggare, in och nörda ner er.

skriv-battre-bloggtexter

Lugn och fin. Exakt så, lugn och fin blogg. Me like. Ska in och läsa och inspireras så snart jag har tid. Så skriver du bättre bloggtexter, bra tips sammanfattade så det blir lätt att faktiskt göra det också. Och det här med text på bilder alltså, det är så snyggt! Eller vad tycker ni? Har bara försökt mig på några gånger, till exempel här, men jag tycker det blev ganska bra, har planer på att göra det mer.

gora-datorn-snabbare-blogg

Teknikfik. Så mycket bra! Och fina bilder på en snygg blogg, istället för på något dataforum där en måste vara inloggad för att se hela tråden.

Åtta tips som gör din dator snabbare. Känner igen mig exakt i inledningsraderna: Att behöva vänta fem minuter på att datorn ska starta upp och sen ytterligare tid för att starta program kan verkligen göra en på riktigt dåligt humör. Jag har haft så många sega datorer i mina dagar och har flera gånger suttit och fantiserat om hur jag kastar ut datorn genom fönstret.

Även det här inlägget är sammanfattat överskådligt och har konkreta tips på HUR det görs också, för olika operativsystem. Så många gånger jag tänkt att vissa av mina program behöver verkligen inte starta varje gång, till exempel MSN, sist jag chattade där var väl 2009 typ.

Om att undvika bloggutbrändhet

Jag läste för en tid sedan hos bloggaren Pinch of Yum15 ways to avoid blogger burnout”. Hennes femton bästa tips för att inte bränna ut sig som bloggare. Och det är tänkvärt, vi är många som har bloggen som vår hobby men som lägger ner tid på den dag ut och dag in, år efter år. Oavsett om den är vårt jobb eller en hobby så är det lätt hänt att tappa lusten ibland. Kanske framförallt om det är en hobby, i denna tid av sociala medier, insikten om att det faktiskt går att både tjäna pengar och till och med leva på sin blogg. Jag tycker Lindsay som hon heter fångar det bra, även om vissa av hennes tips gäller kanske mer om du har den som heltidsjobb, ditt skyltfönster för din egen verksamhet, men många även för oss hobbybloggare. Så översatt till svenska och i omkastad ordning efter eget tycke, här är mina och Lindsays bästa tips för att undvika rejäla motivationsdippar:

1. Logga ut från allt. Nu.

Ammarnäs 2014

Ska du hålla kärleken till bloggandet vid liv är det ett måste att logga ut. Det kommer aldrig att ta slut på emails att svara på, kommentarer att svara på, andra bloggar att läsa. Det som kommer ta slut är idéerna. Se till att ha så kallad digital detox då och då. Jag gillar att ha det på helgerna. Till exempel ska jag när detta inlägg är färdigskrivet stänga av och åka ut och åka skidor, träffa vänner, sova ut och sedan ut i naturen igen.

Det går dessutom att schemalägga inlägg. Förbered några som går att ta fram när det känns riktigt motigt med idéer men du önskar ge någonting till läsarna iallafall. Jag menar inte förprogrammera en hel vecka, läsarna kommer inte att lämna bara för att du tar semester. Förutsatt att den inte blir för lång. Tänk positivt på det, de tittar antagligen in för att se hur du har det och även om många pekpinnar säger ”logga inte in bara för att säga hej” så tycker jag det är precis tvärtom i blogosfären, åtminstone i den svenska. Vi bryr oss om varandra och ett litet hej och några rader om att den analoga vardagen tar tid från bloggen tycker jag är okej. Precis som att vi träningsinstruktörer måste få ha en dålig dag ibland. Bara det inte är varje dag.

2. Säg nej till nästan allt.

Svenska-Resebloggar Johanna bild
Det kommer förfrågningar och inbjudningar, ju mer du rör dig i sociala kretsar, analoga eller digitala, så får du fler inbjudningar. Det gäller att sålla och säga nej. Framförallt till alla erbjudanden om saker som inte rör min blogg mot ingen ersättning. Jag har testat det ett tag, jag vet vad jag vill och jag säger nej oftare än jag säger ja. Det har inte minskat antalet förfrågningar. Så våga säga nej. Magkänsla. Stolthet om dig själv, oavsett med vilket syfte du bloggar. Skriv listor på saker du gör och vad du inte gör. Själv gör jag en mind map med inspiration av Underbaraclara där jag har tre huvudbubblor: Johanna, Johannas jobb och NEJ. Det förenklar. Gör en sån för hela livet, eller gör en för bara bloggen.

Lista med saker jag gör: Skriver ett inlägg varje dag. Tränar. Ett yogapass i veckan (övrig träning är jag så van, den behöver liksom inte påminnas om), fotar mer än jag bloggar, svarar på intressanta företagsmejl, raderar reklammejl utan att läsa dem.

Lista med saker jag inte gör (just nu): Jag behöver lägga till den där ”just nu” för att klara av att sätta upp något på den här listan. Just nu gör jag till exempel inte: storhandlar, läser många bloggar varje dag, jagar, fixar håret varje morgon, ointressanta samarbeten som inte passar det jag vet ni är här för att läsa om.

3. Ta hjälp.

IMG_8461

Gör inte allt själv. Om du vill jobba med företag men inte vet hur man fakturerar, fråga nån. Sök upp forum, en bekant eller någon professionell. Ny snygg design, fundera på vad det är värt i tid och pengar och hur gärna du vill ha det. Det är så lätt att falla in i ”åh, om bara min design var lite finare”. Hitta andra bloggare att diskutera, kommentera och lära känna. Träffa dem live.

Hitta vänner och bloggvänner som kan peppa dig, som vet vad du pratar om och även de som totalt skiter i din blogg. De är din hjälp till paus och självdistans till bloggen.

4. Sätt regler. (Undvik likes- och läsarstress)

café oliva Amsterdam

Hitta dina egna regler. Personliga och rimliga. Blir du stressad om det inte kommer likes direkt på din instagram? Oroar du dig för att någon ska kommentera och behöva vänta på svar? Jag lider inte särskilt mycket av någon stress kring detta faktiskt men så upplever jag mig också ganska bortskämd med både likes och kommentarer. Och för att uppmuntra läsarna har jag en regel, som går på autopilot.

Svara alltid på kommentarer (om de inte är rena spam förstås). Jag svarar oftast i min egen blogg eller på min instagram, för att förenkla och för den som vill se att det är en konversation. Det hör dock till att jag tittar in till den som kommenterat också, oftast kommenterar jag något. Bloggkutym.

Lindsay har också tagit upp en punkt med avundsjuka och tävling. Jag tycker den hör hemma i denna kategori. Bestäm dig för att inte stressas av hur många likes andra får, hur många läsare andra har. Det är en rejäl konst, men jag tror det är ett måste. Började du blogga för att få många läsare så har du en del att fundera på. Risken finns då att bloggen tappar innehåll och troligen inte alls får särskilt mycket läsare. En blogg ska vara för bloggarens skull i första hand, tycker åtminstone jag. Det kan låta egoistiskt men det är ju det som är själva kärnan i bloggande. En enskild persons uttryckssätt, ett sätt att få utlopp för skrivarlust, att skriva av sig, att fotografera, att diskutera sin vardag eller sitt ämne.

Andras bloggande kan självklart vara en drivkraft och en motivation till att förbättra sig, men låt det ta utlopp i en förbättrad blogg, bättre innehåll, lägg mer tid på bilderna eller något liknande. Lägg inte den energin på att vara irriterad på att andra har fler läsare fast du kanske tycker de skriver eller fotar sämre än dig. Avundsjuka är sällan klädsamt.

Jag har några fler regler, men de ska inte vara för många. Några finns i mina nyårslöften för bloggen och så några sedan innan:

Inget pillrande med mobilen i sängen, som hör till mitt nyårslöfte för 2015

Ingen dator när jag äter. Det är lätt att ”jag ska bara” eller ”jag gör det under tiden”. Det funkar inte för mig, mitt liv förvandlas till cyberspace och jag skyfflar in maten och det är definitivt ingen äkta tidsvinst för jag har istället kastat i mig maten. Läsa däremot, en tidning eller en bok, det gör jag gärna. Då äter jag långsammare.

Inga pushnotiser. En del tycker det är bra att veta om något händer, kan slappna av annars. Jag är precis tvärtom, och jag har testat båda. Plingeling från allt möjligt funkar inte för mig. Jag har varken mejl, twitter, instagram, bloggen eller facebook på auto-pling. Det enda som kommer igenom till min telefon utan att jag väljer det själv är samtal, sms och whatsapp (en sms-app som kräver att man har telefonnumret). Alla sociala media kan vänta. Vi är olika men jag tror det är lättare att lära sig behärska sig att inte kolla i tid och otid än det är för hjärnan att på riktigt låta bli gå igång minsta lilla om den ser en pushnotis.

5. Spendera tid med människor.

DSC_4079

Det kan inte sägas nog. Även om blogosfären och sociala media kan vara en riktigt härlig gemenskap så slår det inte vanlig, traditionell vänskap

6. Singles, not homeruns.

Johanna Westberg

Den här tycker jag är en av de allra bästa, men det är svåröversatt. Släpp prestationsångesten. Det är precis som med träning (ja, jag refererar nästan allting till träning), det handlar inte om att sätta personbästa varje gång. Det är kontinuitet som krävs och plötsligt kommer resultaten. De kommer som idéer, läsare, bättre foton och allt annat du önskar dig. Jag lovar.

7. Ta ledigt.

Johanna Westberg grekland

Naturligtvis. Vem vill inte det? Men när hjärnan är van att tänka blogginlägg och instagramfoton kan det vara svårt att koppla av. För de flesta av oss tror jag att även punkt ett gäller då, det är svårt att stänga av blogghjärnan om man inte stänger själva datorn och mobilen.

8. Organisera.

bild 3

Whatever floats your boat, men hitta något som gör att du inte lägger onödig tid på att leta bilder, förlorade inlägg eller annat onödigt. På bilden Towe, en av mina personer som kan förstå och peppa både blogg och livet.

9. Gör om, gör bättre.

Helsingfors katedral

Återigen, prestationsångesten. Fördelen med en blogg är att den är personlig och den utvecklas. Ingen förväntar sig att du ska skriva likadant när du är sjutton som när du är trettiofem. Förmodligen har du utvecklats på många sätt. Det går trender i bloggande dessutom, Anna har skrivit ett träffande inlägg om det, i år igen.

Har du varit på semester eller en annan resa och vill skriva dina bästa tips? Gör det! Det är lätt att tro att man då måste gå igenom varenda guidebok och inte ha missat nånting. Men det är ju det som är tjusningen, och det vet läsarna, det är DIN upplevelse du ska skildra, ingen annans. Åker du till samma plats igen, skriv ett nytt inlägg! ”Förra gången tyckte jag det här var bäst (internlänk, bra grej tekniskt dessutom) men nu tycker jag detta.”

10. Var dig själv.

20140810-124015-45615210.jpg

Oavsett. Var dig själv, bjud på dig själv, värna om dig själv. Det är DIN blogg, ingen annans.

Sista bilden är precis som den första från Lindsays inlägg. Jag tycker den säger allt. Nu loggar jag ut.

Om att blogga varje dag i 100 dagar – #blogg100

Jag var skeptisk, men så tittade jag in och läste på lite på min kloka vän Ingers blogg, jag tänkte att om hon hakar på då har det förmodligen ett rätt bra syfte. Jag märkte snabbt också att de som delade sina inlägg taggade med #blogg100 på twitter inte var de traditionella ”bloggarna”, för att använda ett uttryck som låter fördomsfullt men som är ett faktum enligt Annakarin Nybergs forskning, dvs. mer eller mindre unga kvinnor med ett innehåll som i största grad kännetecknas av mode, fotografering, vardag/dagbok, inredning och annat relativt ”lätt” och ytligt.

Min skepcis berodde också mycket på att jag tränar mig på att säga nej till allt möjligt och framförallt att inte skapa måsten i onödan. Jag är expert på att tycka det är roligt anta utmaningar och haka på saker, fullfölja är däremot inte alltid min starka sida och ofta gör jag det också utan att ens ha velat från början. Verkar det dumt? Ja, det tycker jag med. Det är därför jag försöker att sluta.

Anledningen visade sig dock vara rätt bra, “Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden?” 

Initiativtagaren bisonblog visade också på tydligt resultat förra året. Bättre texter, ”kortare tid i pipen –  från idé till ett inlägg” och fler besökare vore önskvärt för min del. Bloggen får inte bli ett måste men jag tycker det är ohyggligt kul och jag vill utveckla mitt skrivande och självklart är det roligare skriva om det är fler som läser.

Jag har missat några dagar men so be it, det vore som att låta bli sluta med chips om man bestämt sig för det som nyårslöfte bara för att man åt upp resterna till Ivanhoe på nyårsdagen. Kort och gott: jag är på!

övriga som är med och egen anmälan hittas HÄR

Jag bloggar seriöst

Fick för några dagar sen frågan: ”Bloggar du seriöst?”

Visste inte riktigt vad jag skulle svara. Ville svara både ja och nej. 

Så jag har tänkt på det några dagar och här kommer det: Ja, det gör jag. Nånting sa mig att jag inte kunde säga ja eftersom jag tycker det är kul och inte tjänar några pengar på det för tillfället. Men va fasen, jag vill ändå något med det. Jag får ut något av det. Och jag vill gärna att mina läsare ska fortsätta läsa, kommentera och uppmuntra.

Och via bloggen och resandet, samt spanskan, har jag fått ett nytt uppdrag som bloggare åt en nättidning. Och länge har jag tänkt att jag skulle vilja blogga mer om det jag egentligen jobbar med, arkitektur. Ofcourse gillar jag ju arkitektur & design, det har bara inte framkommit så jättemycket i bloggen, eftersom den varit mer som en resedagbok, varvat med helt vanliga uppdateringar om vad jag gör, med förhoppning att inspirera åtminstone någon till att ha en bra dag, gilla sitt jobb, våga satsa på något eget, komma igång med träning eller bara få sig ett skratt. Och de eventuellt längre inläggen är oftast om nån typ av hållbarhet eller jämställdhet. 

Vet inte mycket mer i dagsläget än att det här nya ”blogprojektet” ser bra ut, och kommer handla om arkitektur & design, samt att jag har verktygen och bloggkollegorna som behövs för att fixa det. Så det får bli så, och då kommer det också spilla över mycket i denna blogg (fortsätter här som vanligt). Och på facebook-sidan, som är mestadels på engelska.

Så har vi ju resandet. Som jag älskar att skriva om. Så det ska jag också ta fasta på lite mer. Som en liten strategi. Då är man väl seriös?

Och vart ville jag komma med det här? Det är mest en ego-pepp, vad jag vill och kan göra. Och det får man ju ha i sin egen blogg.  

Gick igenom terminalglasögonbesiktningen och tänkte prova lite bågar med fönsterglas, men hur jag än gör känner jag mig som ugly betty.

”Kom gärna och stör med eran nya energiingenjör”

Sprungit en stund för att få av mig lite rastlöshet. Gick bra, överlevde den inte alltför långa sträckan till rödäng för att hämta min cykel som min käre far har lagat.

Gjorde inte ett dugg ont i armen att springa (tack för den varningen sjukgymnasten) men däremot gör det rätt ont att cykla. Gjort rätt ont i allmänhet idag, men det är nog för jag börjat träna, känner ingenting då jag tränar, men sen. Försöker inte tänka på mina tralala-piller, de är inte bra för en. Men man vet att de är härliga när det första man tänker när det visar sig att man inte behöver köra bil en dag är: jippie, nu kan jag ta en tablett!

Tydligen höga i kurs bakom ICA också…. jag som är så dålig på att stjäla koppar kanske kunde göra mig en hacka.

Cykeln är alltså äntligen lagad, och därmed var faktiskt den här dagen gjord den med. Trots att den inte blev som jag tänkt. Tack pappa!

För övrigt alltid kul att tänka på att jag faktiskt vann den där cykeln.

Sloganproffs bevis två.

Nu ska jag ägna mig åt ytligheter som att  färga håret och vaxa benen, och försöka äta popcorn samtidigt för att jämna ut hollywoodheten lite. Och förundras, fnissa och glädjas lite mer åt att Fredrik Backman är en av finalisterna i årets blogawards på veckorevyn. Har redan röstat på honom, och UnderbaraClara såklart. Inte heller så veckorevynig, men värd all uppmärksamhet.

Backman skriver ju mer typ min, pappas och adam alsings humor. Inte så jättemycket typiskt VR.  Länk utlovad till cykelfixarfrasse på mitt favoritinlägg: för-ätar-korven