Om Johan Glans på Rex

Johanna W

  
Johan Glans är en sån komiker man skrattar åt bara han kommer in på scen. Hela mimiken, som den här i övrigt ganska kassa bilden lyckats fånga faktiskt (om man sett honom alltså, annars är det nog bara en ganska kass bild), gör att allt och igenting blir roligt.

Äntligen lite stand up igen! Rex övervåning, inleddes av Erik Moberg som var rookie-vinnaren inför humorfestivalen som fick uppträda där. Han hade verkligen blivit varm i kläderna och körde riktigt bra show. 

Dags sen för kvällens höjdpunkt och som sagt, han behöver bara kliva in på scen. Levererade historia på historia och det var längesen jag skrattat såhär mycket. När han kom in för ett litet extranummer och började prata om luciatraditionen vi har i Sverige höll jag på att kikna. I Umeå har vi ingen stående standup-klubb och ofta när det kommer någon stor kändis är de på aula nordica eller Idun, så det var riktigt grymt att ha det på Rex i något mindre och intimare format. 

Ikväll var också premiären av nya Rådhuskällaren (nej inte på gamla stället utan i källaren av rådhuset denna gång, tänka sig.) Det som förr var en vitkalkad kulvert med dansgolv var nu artonhundratalstenvalv med mystrendigt inredda bord och bås. Öl i provformat verkar vara grejen. Bra makeover må jag säga även om jag haft många roliga kvällar på schlagergolvet!

  

Om träning och rehab

Johanna W

  
I veckan är det lite omkastade träningstider på grund av inspirationsdagen på lördag (och repetition inför det) så ikväll har jag kört bodypump. Äntligen har rehaben och naprapaten gett resultat! Jag kunde för första gången köra hela passet och känna noll problem med teknik eller gränsfall smärta. Tjohoo!! Jag tänker ropa hej för innan jag vet ordet av är väl eländet tillbaka så det är lika bra vara glad i förskott. För det ska gudarna veta att jag gjort mina höftlyft. 3×15 varje dag, sen i slutet på augusti.

All träning är ju kul när det ger resultat, oavsett om det är att bli kvitt någon skada eller förbättra någon styrka eller rörlighet. Önskar alla att få känna den känslan!

Och som min kollega och yogalärare Moa läste upp på en yinyogaklass, ett klokt citat av självaste Buddha som sägs ha sagt ”smärta är oundvikligt, men lidande är valfritt”

Ju mer jag tänker på det desto sannare blir det. Och jag har verkligen funderat sen jag hörde det. På krig, vårdköer, obotliga sjukdomar och olyckor. Men jag tycker faktiskt det stämmer ändå. Ju mer jag tänker på det desto mer jag förstår jag det, och det ger en lugnande och också väldigt tacksam känsla. 

Om M som i måndag 

Johanna W

MMåndag igen och för mig betyder det en massa saker på M.

Soma Move. Rörelser, rörelseträning, styrka, kondis, balans. Allt i ett och har varit min favoritstart på veckan länge nu.

MOJO Flex. Rörlighetsträning eller mobilitetsträning som det också kallas, lite mer trendigt och kanske lite mer precist av vad det är.

Middag till Matlådor. Äter annars matlådor till middag ofta. Alltid behövs matlådor, även om jag varit på söndagmiddag.

Mellis. Planering och förberedelse. Kommer undan på måndagar eftersom jag inte har träning varken före eller direkt efter jobbet och vi får fruktleverans till kontoret då. Alla andra dagar försöker jag ta med mellis.

Måndagsplanering. Undviker göra sånt på söndagar dels för att jag ofta är bortrest eller på söndagmiddag och för att jag sparar hellre det till måndag då veckan är igång på riktigt. Planerar och packar för resten av veckans träning.

Om att springa i fjällen

Johanna W

  
Idag blev det en liten löptur på fjället! Oj vad jag älskar att springa så, det är nästan så att jag önskar att säsongen kunde vara lite längre även om det också pirrar till i magen vid synen av de snöklädda topparna. Lite sämre väder än igår men sen sprack det upp mot eftermiddagen så vi fick fantastiskt vacker tur längs med blå vägen hem. Ännu en fjällhelg på kontot och jag är utvilad, laddad och behöver tvätta håret. Allt är som vanligt med andra ord. 

 

Om att cykla MTB i fjällen

Johanna W

  
Idag har jag testat cykla mountainbike, MTB, för första gången. Vi körde Drottningleden som är ca 9km och den var precis lagom för mig som start. I början alldeles för brant men väl på fjället var det så värt det. Vilka vyer! Tur med vädret hade vi också. Inga vurpor, bara adrenalinkick och nu en massiv trötthet i kropp och knopp. Det är precis som att springa i skogen, man måste koncentrera sig jättemycket för att hålla fokus annars står man på öronen. Vi hade galet bra cyklar från Hemavan cykel & fiskecenter så det var bara att trampa och rulla. Stötdämpningen är fantastisk, jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara lättare och kännas mindre att cykla rakt över en sten än att köra runt den! 

En härlig premiärtur, det här vill jag göra fler gånger. Just ikväll vill jag dock göra precis ingenting.