rehab – Johanna Westberg

Om träning och rehab

oktober 13, 2015Johanna W

I veckan är det lite omkastade träningstider på grund av inspirationsdagen på lördag (och repetition inför det) så ikväll har jag kört bodypump. Äntligen har rehaben och naprapaten gett resultat! Jag kunde för första gången köra hela passet och känna noll problem med teknik eller gränsfall smärta. Tjohoo!! Jag tänker ropa hej för innan jag vet ordet av är väl eländet tillbaka så det är lika bra vara glad i förskott. För det ska gudarna veta att jag gjort mina höftlyft. 3×15 varje dag, sen i slutet på augusti.

All träning är ju kul när det ger resultat, oavsett om det är att bli kvitt någon skada eller förbättra någon styrka eller rörlighet. Önskar alla att få känna den känslan!

Och som min kollega och yogalärare Moa läste upp på en yinyogaklass, ett klokt citat av självaste Buddha som sägs ha sagt ”smärta är oundvikligt, men lidande är valfritt”

Ju mer jag tänker på det desto sannare blir det. Och jag har verkligen funderat sen jag hörde det. På krig, vårdköer, obotliga sjukdomar och olyckor. Men jag tycker faktiskt det stämmer ändå. Ju mer jag tänker på det desto mer jag förstår jag det, och det ger en lugnande och också väldigt tacksam känsla.

Om att träna rehab och förebyggande

augusti 3, 2015Johanna W

Igår sprang jag 8 km vilket är mitt längsta för i år och jag kände att trots att det kändes lite tungt och långsamt så håller jag ändå en bra hållning. Kvittot fick jag idag när jag varken hade träningsvärk eller ondare i ryggen. Det var en skön avstämning i min rehab, sen i påskas har jag haft ont i ryggen och stela höftböjare och svaga magmuskler och hur det kom sig att det blev så just då vet jag inte men jag har definitivt tränat för lite bålstyrka. Min kropp svarar bra på rörlighetsträning och då behövs det kompletteras med styrka, jag vet ju det så väl. Min rygg har alltid varit min svagaste länk så det är inget nytt, just därför har jag tränat mycket bål tidigare. Men jag har liksom bara slutat. Tydligen. Och att bålträning kommer med på köpet är en sanning med modifikation, det stämmer ju men det räcker inte för mina förutsättningar och för hur mycket jag vill orka träna.

Så, i djungeln av träningsprogram valde jag två: ett höftprogram ur runners world som är framtaget av forskare som forskar på löpsteg och löpskador, och mammamageappen som är stabiliserande bålstyrka för nyblivna mammor (vilket jag inte är men appen är grundläggande). Det är såklart inte lätt att veta vilket program eller övning att välja, det behöver man hjälp med, men vid sidan av de tips från naprapater och sjukgymnaster jag fått så har jag valt dessa eftersom de är back to basic. Dessa har jag följt slaviskt i sex veckor nu, 5-6 dagar i veckan och höftprogrammet på bilden är 3×10 på varje ben av respektive övning. Ni må tro att jag är glad att det äntligen är dags byta övningar!

Tillbaka till vardagen och efter jobbet var jag med Moa och övade igenom nya somapasset som jag kör igång med på måndag om en vecka och sen gick jag på cx. Det var nya releasen och jag blev så himla glad att det är med flera av övningarna jag nött med gummibanden, i lite annat format bara, så nu känner jag mig förhoppningsfull att jag kommer bibehålla den styrkan jag byggt upp och fortsätta höftprogrammet med de mer avancerade övningarna. Imorgon ska jag till naprapaten och kolla om det går åt rätt håll vilket jag själv tycker det gör och få hjälp med en låsning. Så vi får väl höra vad han säger innan jag ropar hej men jag tror att jag är på bättringsvägen rejält! Det bästa med tråkiga rehabprogram är samma som varför jag gillar Les Mills och Ashtangayoga: man hinner märka hur jäkla mycket bättre man faktiskt blir. Inte alltid från gång till gång men nästan.

jag ser slutet

september 11, 2011september 11, 2011Johanna W

haft en sån bra helg, vi har hunnit mycket som legat på att-göra-listan(orna) läääänge jag och pappa. av lite olika kaliber, men vi har skruvat fast trösklar, skruvat upp hyllor, justerat småsaker i köket…. jag har fixat lite med papper för kunderna men mest känt att jag varit helt ledig och att jag faktiskt är ”på topp” i den bemärkelsen som jag lärde mig av min aussie-bästis i somras när hon gjort klart allt hon behövde ”I’m on top on emails, on top on working…” och menade att hon gjort bort allt hon behövde. upp till toppen på att-göra-listan.

Och då känner man sig på topp!

Vanor är bra ibland och dåliga ibland, man kan nästan läsa ihjäl sig och ibland blir det nästan överdos i inspiration. Men de här helgerna utan jobb och till stor del utan telefon och internet gör att jag GÖR saker på ett annat sätt. Och en av de bloggerskor jag följer som kallar sig livsstilsdesigner och är en inspirationscoach med den skönaste inriktningen – skapa rockstjärnestatus i ditt liv, formulerar sig alltid så enkelt och hon hade ett tips på sin blogg idag som kom från topphälsa: duscha med lampan släkt.

Tänk. Det måste kännas konstigt. Men inget farligt kommer ju hända. Och förmodligen kommer jag fnissa lite. I will try tomorrow.

I övrigt är det 11 september. Jag minns också vad jag gjorde den dan, hade precis kommit hem från skolan och såg rapporteringarna från NY och i direktsändning när det visades bilder på det första tornet med all rök, men jag tror innan det rasat, så kom det andra planet. Minns hur overkligt det var, och fortfarande är. Det händer hemskheter, naturkatastrofer, krig och elände jämt och ständigt, men det där var så surrealistiskt att det var svårt att förstå att nån hade tänkt ut det.

Såg Mia Skäringer – dyngkåt & hur helig som helst igår och det var så mysigt att ligga i soffan med täcke och popcorn så jag ska göra en repris på det.

Lite dokumentation bara….

hit upp ska alla böcker och kanske nåt mer få flytta