Kategori: Löpning

Starta året med löpning på vintern

Johanna W

Ett av mina nyårslöften är att springa varje vecka. Jag är världsmästare på att sätta mål och även planering, ganska bra på att genomföra det men jag behöver ta mig tid att utvärdera syftet och värdet av att sätta olika mål. Efter ett år av lyckad löpning så började jag skriva flera nya mål, distanser och tider, men jag kände att det var något som skavde. Jag vet ju så väl vad jag vill springa milen på eller att jag skulle vilja springa en halvmara i fjällen. Det är liksom inte en plan eller ett löfte, det bara finns där och jag jobbar mot det, sakta men säkert. Jag suddade och skrev om, ett mer utmanande mål som känns som det fyller ett mycket större syfte är att ta mig ut varje vecka. En liten tur såhär på vintern då jag prioriterar skidåkning, så att inte benen totalt glömmer bort hur de ska göra och det blir sådär jobbigt att börja om på våren som det alltid blir.

Blev så himla glad när då Sara med bloggen Träningsglädje drog igång en löputmaning med tävling om underställ från craft där själva utmaningen är att ta sig ut och springa en gång i veckan i fyra veckor.

Varje vecka i januari springer vi ett gemensamt löppass. Vi ses inte fysiskt – var och en springer på sitt håll och när det passar en bäst.

Veckans pass skulle varit distanspass men det slog till och blev tokkallt så jag klädde mig i underställ och ytterkläder med träningskläder i ryggan och promenerade strandpromenaden till iksu plus. Fick ljuset, fick utomhusluften men sen rev jag istället av ett par intervaller på löpbandet. Enda sättet för mig att hålla mig kvar på ett löpband är intervaller, annars faller jag död ner av tristess. Mitt pannben klarar mycket men inte distans på löpband. En gammal favorit 5x60s, 5x45s, 5x30s med 30s vila mellan både set och reps. Hade en utmaning från Maria vilken hastighet jag skulle klara på sista intervallen och jädrar vad jag sprang! Hade glömt hur jobbigt det kan vara men jag var så nöjd efteråt! Hängde kvar en stund på gymmet, med betoning på hänga som är min nya favoritgrej sen jag lärde mig göra chins.

Idag har temperaturen stigit och det var sol och minus 5 grader så jag har njutit av ett långpass i skidspåret med lugnt och bra flyt i skejtandet och träffade på flera iksu längdkompisar att åka runt och småsurra med.

Solnedgångslöpning (i advent!) 

Johanna W

Jag har firat advent med en löptur. Hör och häpna, jag är själv överraskad och överväldigad av löpsuget! Jag gjorde ett konditionstest i fredags, mer om det nån dag till veckan, och insåg att jag saknar löpningen. Det har bara gått några veckor sedan sist och det är fortfarande inget jättebra skidväder även om konstsnöspåret är igång och jag ville ut i dagsljus. Jag kom ut precis i tid för solnedgång som var magisk, och löpsteget trummade på i 180 steg i minuten vilket är snabbt men gör att löpsteget blir kortare. Med följd att det blir lättare och så småningom blir det starkare OCH snabbare. Så jag som inte sprungit med musik på flera år tog fram en lista på spotify, det fanns massor på sökningen ”180 bpm” (beats per minute) och halleluja-moment när jag upptäckte att det fanns massa favoritlåtar från framförallt 90-talet som gick i rätt tempo. Turen blev inte jättelångt, 5 km känns alldeles lagom som underhållslöpning. Det är ju trots allt vinter. Firade med en ”adventsstjärna” som bildbevis. 

I övrigt har dagen gått i slappandets och fixandets tecken. Dagen startade med vinterstudion och lussebulle till frukost och sen har jag faktiskt fått gjort en hel massa samtidigt som jag tagit det lugnt. Inte särskilt mycket adventspynt men en städad bil, städad bråteslåda (aka helveteslådan) och städat allt-i-allo-skåp i hallen (aka allt som inte hör hemma nån annanstans-skåpet). Julbäddat och julöverdrag på soffkuddarna och en lugn och mysig katt som tycker min yoga är alldeles för mesig. 

 

Om längsta löpsäsongen nånsin

Johanna W


Såhär såg det ut idag på strandpromenaden, fullt med folk som njöt av höstsolen. Jag var en av dem, jag skulle springa ungefär en timme hade jag tänkt i ren njutaranda och så blev det. Det här har varit den längsta löpsäsong jag nånsin haft, det är slitet på oktober och det innebär att jag sprungit i 7 månader, varje vecka sånär som på en vecka förkyld och en vecka då jag fjällvandrade istället. Jag har tänkt fortsätta med löpningen och försöka hålla en gång i veckan åtminstone tills det blir skidsäsong. Idag fick jag ett skönt kvitto på att kontinuiteten lönar sig och att styrketräning och rehab också gör det. Jag bara sprang i ett skönt tempo och det slutade med milen under timmen på en puls som var mer än 10 slag under per minut än då jag springer lopp. Puls och tider är ju individuellt men kontentan är att jag förbättrat mina tider jämfört med i våras och förmodligen främst löpekonomin, alltså tekniken. I sju kilometer hade jag riktigt bra flyt, sen började det gå lite tyngre att hålla tekniken och jag hade till och med fått hjärnsläpp fast jag kan kilometrarna rätt väl längs strandpromenaden så när jag trodde att det var två kilometer kvar var det egentligen tre… Så när det pep och jag trodde jag var klar var det 1km kvar. Bara bita ihop. Så det slutade med att jag orkade hålla en bra löpstil, den där jag vet att jag kan kräma på om jag vill och där jag inte blir skadad, i en timme. Det är stort i min lilla löparvärld. Det tänker jag leva på länge när det nu blir mörkare och som motivation att hålla igång så löpningen får fortsätta vara härlig nästa säsong!

Om att prova stavintervaller

Johanna W


Förra veckan tränade jag med iksu längd för första gången sen i vintras. Stavintervaller stod på schemat och det var första gången för mig. Har länge velat prova men inte kommit mig för och inte riktigt vetat hur en gör heller. 

Stavintetvaller, skidgång eller elghufs som det också kallas är inte alls någon pensionärspromenad med stavar utan det är riktigt hard core ochinte  helt lätt att få till. Jag tog ett par gamla slalomstavar men de andra hade sina vanliga längdskidstavar (klassiska) och det var bättre i längd, mina var lite för korta även om det är bättre med lite för korta än för långa. 

Uppvärmning stavgång uppför bräntis. Rätt upp i liftspåret bara, hela backen! Ett varv till i joggtempo så var vi varma. Redan där kände jag att skillnaden mellan power walk, jogg och fullt fräs var minimal för min del – det var urjobbigt. Jag hade ingen pulsklocka och det var synd för jag tror jag fick en ny maxpuls! 

Inte mindre än 6 ggr (3×2) uppför (de andra körde 7!) och så lufs nerför i den takt som gick utan att stupa i dubbel bemärkelse, inget lyse var på. Ett varv upp och ner tog ungefär 4 min och så setvila 2min mellan varannan (annars vänd direkt)

Det var seriöst det jobbigaste pulspasset jag gjort någonsin tror jag, hjärtat i halsgropen och syra i benen men kul! Det var kanske tur jag inte visst innan…Men jag älskar backintervaller faktiskt (det var nog också tur) och efteråt kände jag mig som en världsmästare. 

I veckan hoppar jag över onsdagsträningen till förmån för gymmandet och uppladdning för inspirationsdagen på lördag.

Om löpning på frostig stig 

Johanna W


Imorse vaknade jag till ännu en dag av frost och dimma, jag hade sovit lääänge så jag låg efter med kaffet redan när jag vaknade. Drack flera koppar i lugn och ro, släppte ut Charlie och sen snörade jag på mig dubbskorna och tassade iväg. Jag tänkte mig georgsvägen till kvarn, men när jag väl kom ut kändes allt så bra så jag fortsatte mot Örnbo. Krispig luft och det jämna trummandet av pigga ben i takt med en lugn andning var som balsam för sinnet.

Som ett sagoland med all rimfrost. Jag trodde det skulle känns för hårt men fötter och ben klagade ingenting och mina icebugs fixade fästet så jag kunde springa avslappnat. Jag brukar aldrig springa såhär sent på hösten men nu fick jag verkligen blodad tand. Så vansinnigt härligt att ha hållit igång så länge att det känns lätt och kul att springa en dryg mil i minus fyra grader. 

I Örnbo var det ingen utsikt idag men vackert där ändå.

På väg tillbaka började dimman lätta och jag trummade på med känslan av tacksamhet för att få vara just här och orka och kunna springa. Det här med vinterlöpning, jag börjar förstå tjusningen.