Om att prova stavintervaller


Förra veckan tränade jag med iksu längd för första gången sen i vintras. Stavintervaller stod på schemat och det var första gången för mig. Har länge velat prova men inte kommit mig för och inte riktigt vetat hur en gör heller. 

Stavintetvaller, skidgång eller elghufs som det också kallas är inte alls någon pensionärspromenad med stavar utan det är riktigt hard core ochinte  helt lätt att få till. Jag tog ett par gamla slalomstavar men de andra hade sina vanliga längdskidstavar (klassiska) och det var bättre i längd, mina var lite för korta även om det är bättre med lite för korta än för långa. 

Uppvärmning stavgång uppför bräntis. Rätt upp i liftspåret bara, hela backen! Ett varv till i joggtempo så var vi varma. Redan där kände jag att skillnaden mellan power walk, jogg och fullt fräs var minimal för min del – det var urjobbigt. Jag hade ingen pulsklocka och det var synd för jag tror jag fick en ny maxpuls! 

Inte mindre än 6 ggr (3×2) uppför (de andra körde 7!) och så lufs nerför i den takt som gick utan att stupa i dubbel bemärkelse, inget lyse var på. Ett varv upp och ner tog ungefär 4 min och så setvila 2min mellan varannan (annars vänd direkt)

Det var seriöst det jobbigaste pulspasset jag gjort någonsin tror jag, hjärtat i halsgropen och syra i benen men kul! Det var kanske tur jag inte visst innan…Men jag älskar backintervaller faktiskt (det var nog också tur) och efteråt kände jag mig som en världsmästare. 

I veckan hoppar jag över onsdagsträningen till förmån för gymmandet och uppladdning för inspirationsdagen på lördag.

2 reaktioner på ”Om att prova stavintervaller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s