Min bucket list 2020

Så har det gått nästan en månad in på det nya året och jag har ruvat lite på min planering och mina mål. För två år sedan, alltså inför 2018, hade jag så många idéer och kände mig inspirerad och nytänkande och satte en bucket list istället för nyårsmål och löften och ett temaord. Det blev väldigt, väldigt bra och jag genomförde i princip allt och lite till så när året var slut så var jag glad och nöjd men hade lite svårt att komma på nya mål i starten på 2019 och istället hade 2019 fokuset med fjälledarutbildningen som jag redan var mitt uppe i och den resa jag bokade under 2018 stundade…

Min bucket list inför fjolåret var med andra ord rätt kort och såg ut såhär:

  • Bada varje månad nästan check på den! I mars bara bastu med snörullning som närmast men annars missade jag bara april, november och december. 
  • Ta grönt kort i klättring det här blev aldrig av, trots att flera kompisar tagit kort och är och klättrar på iksus nya hall men tiden… den prioriterades inte på klättring.
  • Starta AB – det vill jag göra av flera olika skäl till de uppdrag jag utför som fjällguide, löpcoach och yogainstruktör då och då men när det kom bud om att insatsen skulle sänkas sköt jag på det till 2020. 
  • 10 tältnätter – check. Jag hade 36!

Sen hade jag några träningsmål också som egentligen inte är tidssatta men jag var betydligt närmre att springa 5 km under 25 min än jag varit på länge, jag sprang väldigt många härliga långpass både i fjäll och i Umeå om än inte något fjällopp eller halvmara, jag löpcoachade min första grupp och jag ville träna för en urstark bål. Det sista gick bra men kändes lite misslyckat ändå när jag avslutade året med ryggskott men jag tröstar mig med att det finns fler orsaker och jag kan tryggt säga att jag ÄR stark i bålen nu, att jag får ont i ryggen ändå ibland beror på något annat. Så med tanke på det var det ju ändå värt det, för jag märker skillnad i annan träning av att jag är betydligt starkare än på länge. Nästan alla outdoorprojekt jag hade tänkt genomförde jag också, det blev lite färre av egna guidningar men till förmån för att istället göra klart utbildningen till fjälledare, vilket jag ju ändå behöver om jag ska fortsätta jobba med sånt. Därav blev det inte lika viktigt med punkten om AB heller. Så sammanfattningsvis bestämde jag mig nog ändå i september 2018 att kommande året skulle bli ett outdoor-år. Fjällåret. Och det blev det ju också! När september var slut ifjol grottade jag in mig inomhus och har sen dess knappt varit ute på något frilufsigt och det har också varit skönt och välbehövligt. Men nu börjar jag längta!

Nu är det förutom årsskifte även jobbskifte för min del, eller anställningsskifte kanske passar bättre. För mitt heltidsjobb  Jag kommer göra till stor del liknande uppgifter, projektleda bygg- och flyttprojekt, men som konsult. Jag har varit ledig nästan sex veckor, så när som på tre dagars jobb på gamla stället, en provdag och en tvådagarskurs på nya. Otroligt skönt och välbehövligt och jag funderade en hel del på vad jag skulle göra med den här tiden men kom fram till att jag nog inte ville göra särskilt mycket. Kroppen har strejkat med ryggen men jag har kunnat åka en hel del skidor ändå. Knappt det småfix jag tänkte jag skulle göra har jag ”hunnit” (läs: prioriterat/haft lust med). Så det var nog helt rätt att stanna hemma. Istället har jag varit massor med Bella, tagit sovmornar, åkt skidpassen i dagsljus och allmänt slöat bort dagarna. Nu börjar peppen och planeringsinspirationen komma tillbaka och det känns roligt tänka på kommande året!

Jag har skissat lite för mig själv och det blir en bucket list i år igen. En kombination av saker jag vill göra mer av, sånt jag vill komma till skott med och som finns kvar sedan tidigare.

Min bucket list 2020

  • ta grönt kort i klättring
  • paddla
  • gå en smideskurs
  • starta AB
  • guida en egen fjälltur
  • uppdatera bloggen/hemsidan bättre
  • vinterbada
  • utflykt varje månad
  • äta mer fisk och vegetariskt
  • Fråga var köttet kommer ifrån på restaurang och välja bort om det inte är från Sverige
  • meditera varje vecka
  • åka långlopp på skidor
  • springa ett fjällopp och springa mer i fjällen
  • göra en resa som inte är ”outdoor”
  • träna bålen 2 ggr/v inklusive röven
  • löpcoacha
  • Äta på restaurang en gång per månad (ej lunch)

Så det är i stort sett en fortsättning på fjolåret och det är lite så jag tänker att jag vill ha mina årsmål också. Inte så mycket måsten, till exempel inte sätta upp ett måste kring yoga (därav meditera varje vecka, men inte varje dag, för jag behöver lite push ändå) men sånt som jag ändå vill få mig själv att göra. Något att komma ihåg året för, ”jamen just ja 2018 det var ju året då jag guidade i alperna för första gången och tatuerade mig”

Men att börja på någon helt ny vana eller ta bort någon ovana har jag dels inget behov av och det behöver isåfall inte börja med nyår. Det kommer att komma nya rehabövningar jag behöver göra nån period, jag kommer behöva fortsätta anstränga mig för att laga nyttig mat (även om jag tycker att ägg, broccoli, pasta och popcorn räcker himla långt), jag äter sällan kött men jag skulle verkligen kunna äta mer fisk och anstränga mig liiiiite mer i min vegetariska mat också. Jag vill utvecklas och göra fler projekt inom fjäll och träning men jag vill också verkligen hitta tid för helt andra saker, som att pyssla, slöjda och gå på restaurang med familj och vänner.

Starta året med löpning på vintern

Ett av mina nyårslöften är att springa varje vecka. Jag är världsmästare på att sätta mål och även planering, ganska bra på att genomföra det men jag behöver ta mig tid att utvärdera syftet och värdet av att sätta olika mål. Efter ett år av lyckad löpning så började jag skriva flera nya mål, distanser och tider, men jag kände att det var något som skavde. Jag vet ju så väl vad jag vill springa milen på eller att jag skulle vilja springa en halvmara i fjällen. Det är liksom inte en plan eller ett löfte, det bara finns där och jag jobbar mot det, sakta men säkert. Jag suddade och skrev om, ett mer utmanande mål som känns som det fyller ett mycket större syfte är att ta mig ut varje vecka. En liten tur såhär på vintern då jag prioriterar skidåkning, så att inte benen totalt glömmer bort hur de ska göra och det blir sådär jobbigt att börja om på våren som det alltid blir.

Blev så himla glad när då Sara med bloggen Träningsglädje drog igång en löputmaning med tävling om underställ från craft där själva utmaningen är att ta sig ut och springa en gång i veckan i fyra veckor.

Varje vecka i januari springer vi ett gemensamt löppass. Vi ses inte fysiskt – var och en springer på sitt håll och när det passar en bäst.

Veckans pass skulle varit distanspass men det slog till och blev tokkallt så jag klädde mig i underställ och ytterkläder med träningskläder i ryggan och promenerade strandpromenaden till iksu plus. Fick ljuset, fick utomhusluften men sen rev jag istället av ett par intervaller på löpbandet. Enda sättet för mig att hålla mig kvar på ett löpband är intervaller, annars faller jag död ner av tristess. Mitt pannben klarar mycket men inte distans på löpband. En gammal favorit 5x60s, 5x45s, 5x30s med 30s vila mellan både set och reps. Hade en utmaning från Maria vilken hastighet jag skulle klara på sista intervallen och jädrar vad jag sprang! Hade glömt hur jobbigt det kan vara men jag var så nöjd efteråt! Hängde kvar en stund på gymmet, med betoning på hänga som är min nya favoritgrej sen jag lärde mig göra chins.

Idag har temperaturen stigit och det var sol och minus 5 grader så jag har njutit av ett långpass i skidspåret med lugnt och bra flyt i skejtandet och träffade på flera iksu längdkompisar att åka runt och småsurra med.

Om att vilja kunna stå på händer 

Jag önskar det såg ut såhär, men det är en millisekund bara. Jag vill kunna gå upp och ner från handstående lugnt och kontrollerat. För det måste man vara sjukt stark och modig, men det är långt ifrån omöjligt.
På ett sätt är jag gladast i världen för det är bara några år sen jag bröt armen och det var inte säkert att den nånsin skulle ens bli rak igen. Men jag är också frustrerad. Det ser så lätt ut men det är så svårt. Jag känner att det går framåt men jag behöver mer träning. Hade gett mig tusan på att klara det i år, som nyårslöfte. Två veckors intensivt nötande några minuter varje dag (mer orkar jag inte då blir det bara dåligt, det är mycket jobbigare än man kan tro) så får vi se hur mycket som är kvar till nästa års nyårslöften.

Ett som är säkert är iallafall att jag har fått schystare och superskön hållning i hukpositon, alltid nåt!

Om nyårslöften för bloggen

dörr i greklandGrekland 2014

Nyårslöften eller mål, årsplaner eller kalla det vad som helst. Jag är kluven till just nyårslöften men i vissa fall känns ett nytt år som en lämplig tid att nystarta och planera vissa saker. Så inspirerad av många andra så kommer här några små målsättningar för bloggen för 2015:

Uppdatera varje dag – Jag säger som Trendenser (och många andra), en blogg som inte uppdateras är inte kul att läsa. Så varje dag ska det kännas värt att titta in!

Städa upp i kategorierna – Det är ungefär som att städa förrådet eller bildmapparna, ett nödvändigt ont som jag har dragit på lite för länge nu. Resor och träning ska bli tydligare!

Välskrivna inlägg  Skriva varje dag sägs öka kreativiteten och ta bort prestationsångesten, jag känner ibland att jag har precis motsatt problem och inte riktigt ta mig tid skriva ordentligt såsom jag skulle vilja. Här gäller balansgång, jag har inte tänkt bo framför datorn, men minst en gång i veckan ska jag göra ett längre inlägg, välskrivet och informativt antingen om resor, träning eller en krönika.

Fortsätta utveckla fotograferandet – älskar verkligen att jag har lärt mig så mycket under ett år och ser fram emot att fortsätta utvecklas och ha med kameran på resa och i vardagen. Bloggen är ett perfekt sätt att få tummen ur och faktiskt ta med den.

Det här tror jag faktiskt är möjligt, det är lagoma men utmanande mål. Så tack för bloggåret 2014, nu kör vi mot 2015!

Om tidningsstopp

DSC_1243Jag gav inte några speciella  nyårslöften i år, bara sånt som egentligen bara är att fortsätta på det jag börjat på, t.ex. klassikern.  Kanske var det några saker till men eftersom jag funderade ut dem långt innan så räknas de inte.

I höstas gjorde jag min mindmap och tanken var aldrig att den skulle vara en målplansch utan mer som en önskelista och ett sätt att fundera. När jag tittar på den nu inser jag att hösten till stor del blev som jag hoppats och önskade.  Jag säger inte att det är varken det enda eller det bästa sättet men jag gillar tanken på att ha en lite luddig plan att följa och sätta upp mål här och där och även hindra mig själv från att sätta upp fler (snarare det senare). Och att det gott går att planera, börja på nya vanor, förändra och utveckla precis mitt i ingenstans på en period. Ändå gillar jag charmen i ett nytt år. Det var härligt börja om och jobba, jag saknar känslan av en ny almanacka (digitaliseringen – johanna, 1-0) och det är kul med nytt vårschema på gymmet, allt blir ljusare och jag har en ny chans att fylla i femårsdagboken varje dag och plantera tomaterna i tid.

Så ett nyårslöfte får det bli. Ett konkret, mätbart och tydligt mål: Jag skall icke köpa några tidningar. Jag har dem på hög, i varje hörn, sorterade, kategoriserade, sparade och travade. Och jag tror jag innehar åtminstone nationellt rekord i antal ”finfina premier för den som svarar snabbt”.  Det får räcka nu. Det blir aldrig som på fotot. Inträffar de stunderna när jag behöver en tidning kan jag gott ta en ur någon av travarna. Eller tidskriftssamlarna. Eller från den praktiska nästan osynliga hyllan under soffbordet.