Om löpning på frostig stig 


Imorse vaknade jag till ännu en dag av frost och dimma, jag hade sovit lääänge så jag låg efter med kaffet redan när jag vaknade. Drack flera koppar i lugn och ro, släppte ut Charlie och sen snörade jag på mig dubbskorna och tassade iväg. Jag tänkte mig georgsvägen till kvarn, men när jag väl kom ut kändes allt så bra så jag fortsatte mot Örnbo. Krispig luft och det jämna trummandet av pigga ben i takt med en lugn andning var som balsam för sinnet.

Som ett sagoland med all rimfrost. Jag trodde det skulle känns för hårt men fötter och ben klagade ingenting och mina icebugs fixade fästet så jag kunde springa avslappnat. Jag brukar aldrig springa såhär sent på hösten men nu fick jag verkligen blodad tand. Så vansinnigt härligt att ha hållit igång så länge att det känns lätt och kul att springa en dryg mil i minus fyra grader. 

I Örnbo var det ingen utsikt idag men vackert där ändå.

På väg tillbaka började dimman lätta och jag trummade på med känslan av tacksamhet för att få vara just här och orka och kunna springa. Det här med vinterlöpning, jag börjar förstå tjusningen.

Om att åka till andra sidan fjällen


Idag var det dags att packa ihop från stugan och åka till Hemavan. Det var naturligtvis vackert väder i Ammarnäs, så det blir sådär extra svårt att åka därifrån. Sölade på länge och lyckades dessutom glömma regnkläderna så jag fick vända efter några mil. 

Över fjället är det 8 mil till Hemavan men längs vägen är det 25, om en kör genvägen till Slussfors… Men så är det, jag är glad det inte finns någon väg rakt över som en del fantiserat om.

Det är dags för helgen med Systrar i bergen och vi tog en jogging/foto/friskluftstur ikväll bara för att njuta av vacker kväll här med. Superpeppad på denna helg!

Hemavan ikväll 

Ammarnäs idag