Jag har firat advent med en löptur. Hör och häpna, jag är själv överraskad och överväldigad av löpsuget! Jag gjorde ett konditionstest i fredags, mer om det nån dag till veckan, och insåg att jag saknar löpningen. Det har bara gått några veckor sedan sist och det är fortfarande inget jättebra skidväder även om konstsnöspåret är igång och jag ville ut i dagsljus. Jag kom ut precis i tid för solnedgång som var magisk, och löpsteget trummade på i 180 steg i minuten vilket är snabbt men gör att löpsteget blir kortare. Med följd att det blir lättare och så småningom blir det starkare OCH snabbare. Så jag som inte sprungit med musik på flera år tog fram en lista på spotify, det fanns massor på sökningen ”180 bpm” (beats per minute) och halleluja-moment när jag upptäckte att det fanns massa favoritlåtar från framförallt 90-talet som gick i rätt tempo. Turen blev inte jättelångt, 5 km känns alldeles lagom som underhållslöpning. Det är ju trots allt vinter. Firade med en ”adventsstjärna” som bildbevis. 
I övrigt har dagen gått i slappandets och fixandets tecken. Dagen startade med vinterstudion och lussebulle till frukost och sen har jag faktiskt fått gjort en hel massa samtidigt som jag tagit det lugnt. Inte särskilt mycket adventspynt men en städad bil, städad bråteslåda (aka helveteslådan) och städat allt-i-allo-skåp i hallen (aka allt som inte hör hemma nån annanstans-skåpet). Julbäddat och julöverdrag på soffkuddarna och en lugn och mysig katt som tycker min yoga är alldeles för mesig. 
Johanna Westberg 