Vips var jag hemma igen. Vi har haft det så magiskt bra! Tur med vädret, träffat underbara människor, superbra gemenskap, torra fötter och många skratt.
Kom hem igårkväll och tog en låååång dusch och sov i min egen säng. Idag är det nollgradig snöyra i Umeå och jag tänker ligga i soffan och kolla på bilder, smälta allt och se serier hela dagen.
Som jag längtar nu att få ge mig iväg! Från att ha känt mig oerhört oförberedd och nästan lite irriterad på mig själv att jag inte tar resor och äventyr på allvar och planerar, läser på och längtar (en följd av att vara bortskämd med rätt mycket äventyr och resor samt vidskeplighet för att bli magsjuk och annat onödigt att oroa sig för) till att fundera – vad har jag glömt? Hur kan jag plötsligt vara färdigpackad och allt rymdes? Det blev inte ens tungt. Jag har inte heller behövt köpa särskilt mycket, jag har redan nästan allt från sommarvandringarna och vissa grejer är till och med kvar sen jag gick scouterna när jag var liten, bestick-kitet till exempel. Funkar hur bra som helst än!
Pappas gamla dunsovsäck är hämtad från vinden, backpacker-ryggan är åter packad och från lovande och nästan skrämmande låga 9kg är den nu med allt godis i uppe på 12 kg (ja, typ en årsförbrukning godis, choklad och nötter har jag. Tänk om jag inte tål maten eller det bli allmänt jättejobbigt?). Jag vet inte hur jag ska få i maten eller veden jag ska bära, som hämtas vid start, men det löser sig. Har packat enligt konstens alla regler (alltså youtube) så jag är nöjd och hyffsat säker på hur jag isåfall ska packa om. Håll tummarna för att tältpinnarna jag också lovat bära platsar inuti min liggunderlagsrulle. Och håll tummarna att hen jag ska dela tält med är snäll. Och att det inte blir regn.
Jag vågar knappt längta men det ska bli sååå kul!
Nu närmar det sig rejält min vandring och jag är lite hostig och ganska nervös så jag prioriterade vila från skidor i helgen. Idag spenderade jag istället alla hjärtans-dag med den som varit överlägset bäst på att visa sin kärlek till mig under det gångna året, min vapendragare, spårare, sovsäcksvärmare och bästa vandringskompis Layla.
Perfekt tajming att i år var det äntligen snö så umeloppet kunde köras från forslunda gymnasiet till Olles spår och så varvning. Såg flera kändisar som åkte och vi hejade och drack kaffe tills jag insåg att jag var för varmt klädd och sen blev för kall. Bra lärdom. Då gick de precis i mål och det passade att gå hem igen, drygt tre timmar ute i friska luften och nästan 8km vandrat med ryggsäcken.
Trött men ändå fräsch och börjat bli mer peppad än nervös nu. Varvar den sista packningen med att äta semlor så är jag snart redo för torsdag!
Jag tänkte tipsa om ett resmål som är nära till hands, åtminstone jämfört med många andra ställen jag varit på. Ibland är det lätt att bli hemmablind och lat men i somras hade pappa läst på Kinnas blogg, som med sin vardag automatiskt tipsar om Ammarnäs, om en väg hon brukar gå med hunden. Upprustad och utrustad med trappor, fikaplatser och utsiktspunkter är det en lättvandrad och fin led som går att göra i många varianter. Vi körde upp till parkeringen i tjulträsk och tog en stig rakt in (inte den bästa påfarten, stanna på Handlarn och fråga Kinna om råd om ni ska dit), och följde sen ån nedströms. Dagarna innan hade jag snorklat nedströms så det var extra roligt att se samma sträckning men från en annan vinkel. Ner till byn blir det ungefär 8 km men det går också att gå över en hängbro mitt på hållet och gå uppströms igen till parkeringen. Första halvan är väldigt vacker, högt upp och fin utsikt. Andra halvan är mer inne i skog och passerar slåtterängar.
Fin fikaplats med utsikt
Vi började inte snorkla förrän lite längre nedströms, tack och lov!
Väldigt lättvandrat, det här var det svåraste hindret.
Jag har spenderat dagen med att gå in mina nya vandringsskor, träna mig och hunden, surra med pappa om funktionskläder, trangiakök, lumparminnen och tittat på växter, bär och djur. Vi var helt säkra på blåbär, hjortron och huggorm. Fjärilar och några gula blommor är vi lite mer osäkra på.
Fjärilen (vilken sort, någon?) vände sig själv och flög sen iväg, inga djur kom till skada under fotograferingen.
En härlig tur, kul att testa på kondisen och utrustningen, några stänk från ovan och oväntat lite mygg. Längre än vi trodde och som tur var hade vi valt en lämplig sträcka som vi trodde skulle vara ca 6-7 km men som visade sig bli 11 km. Vi gick dock på två avstickare faktiskt, första gången ouppmärksamt och hade inte vant oss följa de orangea märkena och när fyrhjulingsvägen plötsligt tog 90 grader och blev en stig så missade vi det. Tog en tur och retur över en åker så Layla fick sitt lystmäte på fåglar. Skönt ha henne i sele med resor och slippa ryckandet i kopplet! (Jo, vi tränar men hon Ä L S K A R fåglar. Sitter i generna. Hon vill bara springa till dem.) Andra gången var det faktiskt fel skyltat, så för alla som tänkt gå: rastplatsen ligger på rättberget, inte på börsberget. Pilen visar tillbaka mot börsberget och utan berg i sikte och dålig info på kartan (med text ”börsberget” på kartbilden, bara nr 10 som har förklaringen ”rättberget”. Lite otydligt) så var det lätt tro det var bakåt. Vi gick dock upp på börsberget iallafall och testade trangiaköket och mumsade grillad korv och nybakta bullar och kaffe i skönt fläktande vind och det gick fint det med! Dock går det ju säkerligen inte att elda om det är för torrt om man tänkt grilla med ved.
Turen fortsatte och vi traskade vidare, jag fotade inte speciellt mycket alls för ärligt talat, speciellt om man är van fjällen, det är ingen storslagen utsikt eller vacker natur. Det är mest tallar och björkar faktiskt. Sträckan vi gick, från hissjö till hamptjärnsavfarten på 363:an (ca 1 km från hippologum) går man inte ens vid något vatten. Jag tror nog den andra delen som inkluderar tavelsjöberget och flera olika stigar och grottor är mer spännande och varför inte tälta mitt på hållet och hålla på i två dagar? Vägen är relativt lättvandrad med spänger utlagda, en del partier med större eller mindre stenar men också vissa bitar med fyrhjulingsväg, en skylt visade vägval ”blött” eller ”torrskodd” (borde fotat!) i övrigt inga blöta hinder alls. Passar nästan vem som helst, det blir vad man gör det till!
Länk till Tavelsjöleden med pdf här, där är Rättberget utmärkt men inte siffrorna. Det finns kartor i pappersformat att ta med sig vid parkeringen i hissjö där vi startade. Det här är långt ifrån någon svår rutt så ännu bättre info (eller slippa lägga ihop den till en helhetsbild själv) hade inte skadat, men å andra sidan är det ju en del av utmaningen att leta sig fram, hitta rastplatser och titta på kartan!
Efter tre timmar och paus var benen ändå rätt möra, trots enbart en dags packning, och det var skönt få bli upphämtad och slippa gå sista biten på cykelbanan hem. Ett tips jag kan ge generellt, gäller inkaleden, fjällvandring, tågluff m.m.: sista biten vill man alltid hem, fixa skjuts. Att gå från parkeringen och tillbaka till byn/åka tåg hem till Sverige bara som transportsträcka är onödigt, hur kort/billigt det än tycks vara. Spendera hellre längre tid ute och hoppa in i en bil när skoskaven är som värst.
Precis när vi kommit till parkeringen där vi skulle avsluta så såg vi först ingenting på vägen, sen tänker pappa: ”kolla, här har nån tappat en leksaksorm!”. Tills den rörde sig…. En livs levande huggorm. Tur inte hunden såg den först och nosade! De finns som bekant kring hamptjärnsberget, man bör hålla ögonen öppna (även i bärplockartider!). Känns ännu bättre nu att jag köpt ett par rejäla pjucks.
Jag har ringat in vår sträckning på kartan , från nr 4 till nr 14 med paus vid nr 10, och det blev knappa 11 km (ca 10 utan avstickare) och tog oss 3 timmar ganska precist. Vi stannade också och fikade i ca 1 timme så vi var väl ute i totalt fyra ungefär och fick som sagt skjuts till och från parkeringarna. Det går såklart att åka till en parkering och gå en bit och sedan vända också.
Johanna Westberg 
