Tjulträskleden – Johanna Westberg

Sitter och myser efter kvällsfika, nyduschad och lite för pigg för att gå och lägga mig. Jag var och sprang i Gammliaskogen med Team Nordic Trail ikväll, har varit sugen på att testa dem länge eftersom en instruktörskollega på Iksu pratat så varmt om dem. Eftersom höstschemat inte börjat än (nästa vecka) så hade jag ledig måndagkväll så sagt och gjort, jag cyklade till kvarnen kl 18.30. Tema snabba fötter, så kul! Och välbehövligt vid stiglöpning. Teknikträning och backintervaller också, riktigt välbehövligt inte minst för inspiration. Jag har aldrig sprungit intervaller i terräng faktiskt, tycker det räcker gott med mindfullnesslöpning utan att öka tempot särskilt mycket eftersom det ökar snubbelrisken så mycket. Men nu vet jag en lämplig backstig! Riktigt roligt och lyckat pass, annat än en kan säga om vårt pass i fjällen i fredags…

Ser ni myren? Ser ni slutet på myren? Nej, det gjorde inte vi heller. Tanken var att springa upp lite längs trädgränsen och komma upp till lite utsikt men vi hittade inte alls stigen utan hamnade på skoterspåret istället. Som ju är ganska blött på sommaren ofta. Till exempel här. Jättemycket.

Men skam den som ger sig, vi hade kul ändå och vi hade ju varandras sällskap! Har aldrig sprungit myr annat än som passage, nu blev det dryga kilometern med myrlöpning, det sög i benen vill jag lova. Speciellt eftersom vi hade gått upp på Gaisats tidigare på förmiddagen. Blött och lite kallt men inte värre än så, och till slut kom vi ner på sommarleden tjulträskleden och fick fin stig hela vägen hem till byn.

Galet fint är det i skogen såhär års! Till helgen springer jag tjejmilen, 10km på asfalt, och jag har tänkt projicera fram de här turerna inombords om det blir för monotont. Det blir det säkert inte när 30000 andra springer, men ändå, för säkerhets skull har jag tankat stiglöpning.

Jag tänkte tipsa om ett resmål som är nära till hands, åtminstone jämfört med många andra ställen jag varit på. Ibland är det lätt att bli hemmablind och lat men i somras hade pappa läst på Kinnas blogg, som med sin vardag automatiskt tipsar om Ammarnäs, om en väg hon brukar gå med hunden. Upprustad och utrustad med trappor, fikaplatser och utsiktspunkter är det en lättvandrad och fin led som går att göra i många varianter. Vi körde upp till parkeringen i tjulträsk och tog en stig rakt in (inte den bästa påfarten, stanna på Handlarn och fråga Kinna om råd om ni ska dit), och följde sen ån nedströms. Dagarna innan hade jag snorklat nedströms så det var extra roligt att se samma sträckning men från en annan vinkel. Ner till byn blir det ungefär 8 km men det går också att gå över en hängbro mitt på hållet och gå uppströms igen till parkeringen. Första halvan är väldigt vacker, högt upp och fin utsikt. Andra halvan är mer inne i skog och passerar slåtterängar.