Om Höga Kusten Winter Classic – del 3

IMG_6318

Här kommer den tredje och sista delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Här hittar du Del 1 hittar du Del 1 och Del 2.

Dag 3

Andra natten gick bättre, även om jag insåg att mina två liggunderlag ändå var i tunnaste laget så jag låg mest på sidan. Vaknade och bjöd hunden på mina sista korvar och packade ihop för dagens sista strapats. Det var en riktigt fin morgon och väldigt annorlunda att plötsligt vara vid en strand. Det är ju det som är så speciellt med Höga kusten, det är lite som Norge att det är både berg och hav på samma ställe.IMG_6322 (2)IMG_6333

Det tog längre tid att koka frukost när gasen började ta slut och allt hade hunnit bli kallt men till slut kom vi oss iväg som några av de sista. Plötsligt insåg vi att det var rätt tungt att gå men däremot var det inte ett dugg kallt – det hade blivit nollgradit. Kanske till och med någon plusgrad för klibbsnön var ett faktum. Ännu en sak att glädjas åt att ha fått provat och att det inte var varken smällkallt eller klibbsnö mesta tiden.

Sista dagens vandring var ganska enkel, vi tog lunch och fortsatte tuffa på till den sista stigningen som vi visste skulle bli tuff. Även om det klibbade var det bara att njuta det sista av tiden i skogen. Vi kom tillbaka in i skog med snötyngda granar likt där vi startade och det kändes som att det gått både blixtsnabbt och var hundra år sedan vi startade.

Hela gänget.

När vi kom fram till foten av berget tog vi en gruppbild och skiljdes åt för varsin väg. Jag gick uppför och märkte återigen att uppför är visst min grej, det är ju bara en härlig känsla att komma högre och högre upp. Ungefär halvvägs fanns ett vindskydd där det passade med vatten- och godispaus innan vi fortsatte och började nästan gå långsamt för att vi inte riktigt ville komma fram.

Sofie fotade mig och Josefin.

Väl framme blev vi mötta av Jerry och fick grattis-och-välkommen-i-mål-kram och high five och diplom, vi tog foto vid målflaggorna och gick in i toppstugan och åt våfflor och chokladbollar.

IMG_6343 (2)Ner kunde vi välja på att gå ned längs utsidan av slalombacken eller ta liften, jag glömde bort hur läskigt jag tycker det är att åka sittlift eftersom jag hade lite skavsår och gungade sakta ner mot Friluftsbyn igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASnipp, snapp, snut, vips var äventyret slut. Foto: Rike

 

Mina tre huvudsakliga lärdomar:

Comfortably cold, det är faktiskt inte alls farligt att vara lite huttrig, det går snabbt bli varm när en börjar gå igen.

Ät middag innan night camp. Så värt att ha varm mat i magen och energi till humöret när det är dags rigga tält.  

Justera lager i tid. För att kunna vara comfortably cold och sen få upp värmen är det viktigaste att hålla sig torr. Att verkligen jobba för att inte bli svettig var en aha-upplevelse.

 

Om Höga Kusten Winter Classic – del 2

IMG_6308 (2)

Det är dags för andra delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Del 1 hittar du HÄR

Dag 2

Det var en härlig känsla att vakna upp efter första natten i tält. Plötsligt såg vi hur det såg ut! Härlig stämning bland alla tallar och tält när det var dags att packa ihop och ge sig iväg.

 

IMG_6293Checkpoint första nattlägret. 

IMG_6289 (2)

Dags ge sig av! 

IMG_6300.JPGMäktiga Slåttdalsskrevan.

IMG_6301 (2)

Trappsteg sista biten, annars hade vi nog kämpat med packningen än. 

Vi gick tillsammans alla fyra och efter bara en liten stund kom vi fram till Slåttdalsskrevan. Mäktig passage som ledde oss upp via lodjursspår upp på slåttdalsberget. Där började det blåsa lite kallt och jag kände mig som hemma med känslan av kalfjäll och utsikten var makalös. Tipset innan var att stanna och ta sig tid att njuta, kanske till och med ta fram sovsäcken och krypa in och dricka varm choklad eller kaffe i. Vi tog inte fram sovsäckarna men stannade och fikade, fotade och bara insöp vyerna.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus. Jag och Josefin i bild, foto: RikeOLYMPUS DIGITAL CAMERAMäktig känsla. Och det blåste lite kalfjäll så jag kände mig som hemma. Foto: RIkeP2195966.jpgFamiljen rutinerad kröp in i en vindsäck och drack varm choklad. Nordens coolaste tjejer som vandrade med sina föräldrar. Foto: Rike.

Vi tog lunch strax nedanför trädgränsen och sedan delade vi vår lilla grupp vid vägvalet mellan lång och kort. Jag följde med Josefin och Rike den längre vägen medan vår vän Britt-Marie och hunden Emil ville gå den kortare. Jag förstår precis känslan av att inte vilja stressa, det är dubbelt så jobbigt att bära packning samtidigt som en har en hund i sele runt midjan också. Vi pausade i Skrattabbortjärn och sedan knatade vi vidare. Underbart väder så det var enbart härligt att gå. Så härligt att vi gjorde misstaget att inte äta middag i tid, utan trodde att ”vi är nog framme snart ändå” ganska länge och kom fram när det var mörkt och jag hade hunnit bli både kall och hungrig. Vi möttes av tända eldar, chokladbollar och glögg så det kändes genast bättre. Jag hittade tältet och hjälpte de andra att koka mat medan de satte upp sina tält.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunch nedanför trädgränsen vid Slåttdalsberget. Jag och Britt-Marie. Foto: Rike

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVägval. Foto: Rike

Paus vid Skrattabbortjärn. Foto: övre: Rike. Nedre: Jag. 

En stund senare var det den andra delen i friluftsskolan, en lite mer informell föreläsning om vad och hur en ska packa för utflykter på vintern. Generellt faktiskt likadant som på sommaren! Lite mer värmande plagg bara och en extra eller en tjockare sovsäck och ett extra liggunderlag eller en tjockare variant. Det var verkligen en lärdom att det faktiskt inte behövs så väldigt mycket, knepet är att skala av och på vid rätt tillfällen.

2016-02-21 14.36.56 (kopia)Här har vi äntligen kommit fram efter dag och kunnat börja laga middag. Jag hann bli rejält frusen och hungrig. Tur det är mysigt med pannlampa. Foto: Josefin.

Fjällräven var där och hade slagit upp tält för visning och primus var där med olika typer av kök. Mest hängde jag dock vid elden för att få upp värmen tills det var dags att gå och lägga sig. Då tog jag några ruscher i skogen, gjorde några knäböj i månskenet och somnade sen riktigt gott.

IMG_6313 (2)

 

Om Höga Kusten Winter Classic – del 1

IMG_6308 (2).JPG

Nu är det två veckor sedan vinterns äventyr. Snöskovandring i Skuleskogen på Höga kusten. Vad gjorde vi egentligen? Hur var det att sova i tält på vintern?

En del har kanske hört talas om Fjällräven classic som är en fjällvandring på 110 km från Nikaloukta till Abisko där Fjällräven har gjort fjällvandringen mer tillgänglig genom att erbjuda organiserad logistik, checkpoints, mat och support längst vägen.

Höga kusten winter classic är ett liknande koncept och jag föll direkt för beskrivningen Höga Kusten Winter Classic är ett tre dagar långt snöskoäventyr genom ett Höga Kusten i vinterskrud. Höga Kusten Winter Classic går genom den snötyngda Skuleskogen, längst kustbandet och över de majestätiska kalottbergen med milsvid utsikt över världsarvet.

Det är alltså inte en tävling utan en gemensam vandring, eller det engelska låneordet en hike (inte förrän mitt i den snöklädda skogen slog det mig varför scouterna kallade sina läger för hajk). Tre dagars vandring, två övernattningar i tält och två friluftsföreläsningar.

Det som lockade mig var att dels få vara ute, att få ett break från längdskidorna och att prova tälta på vintern. Jag har varit ute en hel del på vintern men sällan övernattat och har jag gjort det så har det varit i stuga, och det räcker och blir över med kyla att huttra upp och lägga på i kaminen när den slocknat. Vinterutflykterna brukar dessutom ofta innehålla skoter. Vandrat har jag gjort en del på somrarna så den här kombinationen var något nytt, men samtidigt en någorlunda hemtam utmaning. I jämförelse med vissa deltagare som kom från Nederländerna eller några som aldrig vandrat förut (någonsin) så var jag rena Robinson Crusoe. Själv jämför jag mig med släkt och vänner i fjälltrakten som sover i bivack som om det vore hästens säng.

Charmen med Höga Kusten Winter Classic är att det är en sådan blandning av människor, åldrar, språk och erfarenheter och redan från start var det en fantastisk stämning och gemenskap och den blev bara bättre och bättre ända fram tills vi åt våfflor i toppstugan på Skuleberget.

Matförpackningarna från outmeals, en bråkdel av alla skor på Bygdegården medan vi lyssnade på föreläsning och dags för skarpt läge, på med packning och snöskor och mot Skuleskogens nationalpark!

Dag 1

Första delen av friluftsutbildningen var inomhus i Bygdegården på Friluftsbyn. Grundaren, entreprenören och utelivsentusiasten Jerry från Friluftsbyn höll en inspirerande föreläsning med konkreta tips men med en avslappnad inställning till friluftsliv på vintern. Inte minst om hur viktigt det är att hålla uppe humöret.

Det ingick måltider så alla hade fått välja fem maträtter och två frukostar vid incheckning, supersmart för då valde jag såklart mjölkfritt och vegetarianerna vegetariskt och så vidare och ingen behövde hålla på och krångla. Supersmart. Ännu smartare i planeringen var att vi skulle äta den första av dem redan till lunch och då hade personalen förberett med att koka upp vatten. Jag samåkte med en tjej från Umeå jag fått kontakt med via eventets facebookgrupp för deltagare och där och då insåg vi att vi kommer inte behöva annat än att koka snö, aldrig värma själva maten på köket eller diska, så vi bestämde oss för att följas och lämnade hennes trangiakök i bilen och köpte vintergas till mitt primuskök. Så var hennes packning två kilo lättare och vi hade fått sällskapsgaranti. Två andra som vi träffat när vi kom slog sig ihop med oss och vi fyra och hunden Emil höll ihop alla tre dagar.

Bussen tog oss till Entré Nord där det så äntligen var dags för skarpt läge och frisk luft. På med snöskorna och börja knata. Efter tio meter insåg vi att det var för tidigt för snöskor, första kilometern var längs landsväg, en lång uppförsbacke som bussen inte kunde köra upp och vända efter. Det märktes att många hade lyssnat på Jerrys föreläsning för det var fler än en som stannade efter bara några hundra meter och justerade kläderna, det går fort att bli svettig när det går lite uppför.

Väl inne i skogen var det dock magi direkt. Snötyngda stora träd och en smal stig, om än upptrampad. Alldeles tillräckligt för att jag skulle känna att det här kommer bli tre bra dagar!IMG_6277 (2)

Det var nästan lite pirrigt att bestämma sig för när det var dags att ta första pausen men när vi kom till en sjö så passade vi på, en kopp kaffe och lite nötter satt fint inför fortsättning. Vi traskade på ända ner till tärnättholmarna och gick ut på den lilla halvön med stuga och tog nästa fikapaus där.

Vi lydde rådet att stanna och äta innan vi kom fram till nattlägret och det var ett bra beslut, gott med varm mat i magen och det blev dags att plocka fram pannlampan. Flera kilometer avverkades i gåsmarsch under fullkomlig tystnad, det var som att gå och meditera mitt i mörka skogen med bara pannlampornas sken. När vi trodde att vi började närma oss började det stiga, det var rejält uppför. Jag hade energi av middagen och kände att gång uppför det är baske mig något jag är ganska bra på så jag stämde av med de andra och så gick jag i förväg för att lämna min ryggsäck och så gick jag tillbaka och mötte dem och tog Britt-Maries ryggsäck så hon slapp bära den, jag vet precis hur det är att gå med tung packning och hund, det sliter ännu mer än att bara ha sig själv att gå med.

I lägret checkade vi in, så funktionärerna kunde hålla koll på om någon behövde letas efter, och tältet jag skulle sova i var redan uppställt. Jag fick dela med några funktionärer och en hund. Världens snällaste och lugnaste australian shepherd låg i tältet helt själv och myste när jag kom.

Jag grillade en medhavd korv vid elden och gick sedan och la mig och insåg hur nybörjare jag var, de andra två sa bara gonatt och så somnade de, jag som tyckte att jag hade förberett min packning hade då hundra och en steg kvar till gonatt. Kvällen var inte särskilt kall så några knäböj i månskenet så kröp jag ner i mina dubbla sovsäckar. Mest nervös var jag att jag skulle vara så upp i varv att jag inte kunde somna, eller att min termos jag hade som element i sovsäcken skulle läcka. Det gjorde den inte, inte ens värme läckte den.
2016-02-21 14.35.10 (kopia)

Viktigt med små korta dricka- och snackspauser och att vänta in varandra. Rike i bakgrunden. Foto: Josefin. 

 

Om film från Höga kusten winter challenge 2016

Film HCWC2016Jag spenderade hela söndagen med att bara titta på bilder och allt som lades upp på facebook i flödet i deltagargruppen. Har börjat skriva ner och tänkte rapportera lite här på bloggen också men jag var för trött i söndags, totalt slut och låg på soffan hela dagen. Himla skönt och välbehövligt faktiskt. Så det kommer, både text och bilder. Men det har släppts en officiell film från eventet, det var med ett kamerateam och de har gjort en två minuter lång film som finns direkt på startsidan på hemsidan www.hogakustenwinterclassic.se

Om att vara hemma efter tre fina dagar på höga kusten 

  
Vips var jag hemma igen. Vi har haft det så magiskt bra! Tur med vädret, träffat underbara människor, superbra gemenskap, torra fötter och många skratt.

Kom hem igårkväll och tog en låååång dusch och sov i min egen säng. Idag är det nollgradig snöyra i Umeå  och jag tänker ligga i soffan och kolla på bilder, smälta allt och se serier hela dagen.