Om stiglöpning x2

I helgen fick jag plötsligt gjort nånting jag velat länge, springa stig med mina kompisar på deras favoritstigar. När det inte blev fjällöpning så passade jag på att springa stig istället. Ganska skönt att springa terräng men ändå rätt platt. Uppe på kalfjället är det ju ganska platt men det är oundvikligen ganska mycket höjd till och från oftast. Ett bra sätt att testa formen också, såhär fin löpform har jag aldrig varit i början av juni tror jag.

Så i lördags bar det av till Grössjön där vi snirklade oss Grössjön runt och jag fick en guidad tur på vilka påfarter som finns, vart dagspåret går, hur det går att ansluta till elljusspåret och vilka stigar och rundor som går bra kombinera ihop. Perfekt när ens kompis som är kanonbra råkar behöva ta det lugnt för att inte slå upp läkande skada så vi har precis samma prattempo! En dryg timme snirklade vi oss runt, ganska precis en mil, och det finns som sagt massvis med olika turer som går göra.

Söndag var det Tavelsjöledens tur. Där har jag bara gått en gång med pappa och Layla för att testa utrustning inför fjällvandring, och så har jag sett andra springa salomon ultra där några gånger. Ännu en vän, syster till den andra faktiskt, som är en riktig stigfinnare och jag fick ännu en guidad tur på vilka rundor som finns, vilka stickspår som kan vara blöta och/eller fina, var det går gena och hur det går kombinera. Alldeles perfekt lagom prattempo idag igen, så skönt att inte behöva bry sig om tid och att ändå vara i ganska lika form, vi bara lufsade på. En dryg timma idag igen, en knapp mil den här gången.

Jag är lovad återbesök på båda ställena, längre turer med myrar och fikapauser har utlovats!

Om Tavelsjöleden

Jag har spenderat dagen med att gå in mina nya vandringsskor, träna mig och hunden, surra med pappa om funktionskläder, trangiakök, lumparminnen och tittat på växter, bär och djur. Vi var helt säkra på blåbär, hjortron och huggorm. Fjärilar och några gula blommor är vi lite mer osäkra på.

Fjärilen (vilken sort, någon?) vände sig själv och flög sen iväg, inga djur kom till skada under fotograferingen.

En härlig tur, kul att testa på kondisen och utrustningen, några stänk från ovan och oväntat lite mygg. Längre än vi trodde och som tur var hade vi valt en lämplig sträcka som vi trodde skulle vara ca 6-7 km men som visade sig bli 11 km. Vi gick dock på två avstickare faktiskt, första gången ouppmärksamt och hade inte vant oss följa de orangea märkena och när fyrhjulingsvägen plötsligt tog 90 grader och blev en stig så missade vi det. Tog en tur och retur över en åker så Layla fick sitt lystmäte på fåglar. Skönt ha henne i sele med resor och slippa ryckandet i kopplet! (Jo, vi tränar men hon Ä L S K A R fåglar. Sitter i generna. Hon vill bara springa till dem.) Andra gången var det faktiskt fel skyltat, så för alla som tänkt gå: rastplatsen ligger på rättberget, inte på börsberget. Pilen visar tillbaka mot börsberget och utan berg i sikte och dålig info på kartan  (med text ”börsberget” på kartbilden, bara nr 10 som har förklaringen ”rättberget”. Lite otydligt) så var det lätt tro det var bakåt. Vi gick dock upp på börsberget iallafall och testade trangiaköket och mumsade grillad korv och nybakta bullar och kaffe  i skönt fläktande vind och det gick fint det med! Dock går det ju säkerligen inte att elda om det är för torrt om man tänkt grilla med ved.

Turen fortsatte och vi traskade vidare, jag fotade inte speciellt mycket alls för ärligt talat, speciellt om man är van fjällen, det är ingen storslagen utsikt eller vacker natur. Det är mest tallar och björkar faktiskt. Sträckan vi gick, från hissjö till hamptjärnsavfarten på 363:an (ca 1 km från hippologum) går man inte ens vid något vatten. Jag tror nog den andra delen som inkluderar tavelsjöberget och flera olika stigar och grottor är mer spännande och varför inte tälta mitt på hållet och hålla på i två dagar? Vägen är relativt lättvandrad med spänger utlagda, en del partier med större eller mindre stenar men också vissa bitar med fyrhjulingsväg, en skylt visade vägval ”blött” eller ”torrskodd” (borde fotat!) i övrigt inga blöta hinder alls. Passar nästan vem som helst, det blir vad man gör det till!

Länk till Tavelsjöleden med pdf här, där är Rättberget utmärkt men inte siffrorna. Det finns kartor i pappersformat att ta med sig vid parkeringen i hissjö där vi startade. Det här är långt ifrån någon svår rutt så ännu bättre info (eller slippa lägga ihop den till en helhetsbild själv) hade inte skadat, men å andra sidan är det ju en del av utmaningen att leta sig fram, hitta rastplatser och titta på kartan!

Efter tre timmar och paus var benen ändå rätt möra, trots enbart en dags packning, och det var skönt få bli upphämtad och slippa gå sista biten på cykelbanan hem. Ett tips jag kan ge generellt, gäller inkaleden, fjällvandring, tågluff m.m.: sista biten vill man alltid hem, fixa skjuts. Att gå från parkeringen och tillbaka till byn/åka tåg hem till Sverige bara som transportsträcka är onödigt, hur kort/billigt det än tycks vara. Spendera hellre längre tid ute och hoppa in i en bil när skoskaven är som värst.

Precis när vi kommit till parkeringen där vi skulle avsluta så såg vi först ingenting på vägen, sen tänker pappa: ”kolla, här har nån tappat en leksaksorm!”. Tills den rörde sig…. En livs levande huggorm. Tur inte hunden såg den först och nosade! De finns som bekant kring hamptjärnsberget, man bör hålla ögonen öppna (även i bärplockartider!). Känns ännu bättre nu att jag köpt ett par rejäla pjucks.

Jag har ringat in vår sträckning på kartan , från nr 4 till nr 14 med paus vid nr 10, och det blev knappa 11 km (ca 10 utan avstickare) och tog oss 3 timmar ganska precist. Vi stannade också och fikade i ca 1 timme så vi var väl ute i totalt fyra ungefär och fick som sagt skjuts till och från parkeringarna. Det går såklart att åka till en parkering och gå en bit och sedan vända också.