Som jag längtar nu att få ge mig iväg! Från att ha känt mig oerhört oförberedd och nästan lite irriterad på mig själv att jag inte tar resor och äventyr på allvar och planerar, läser på och längtar (en följd av att vara bortskämd med rätt mycket äventyr och resor samt vidskeplighet för att bli magsjuk och annat onödigt att oroa sig för) till att fundera – vad har jag glömt? Hur kan jag plötsligt vara färdigpackad och allt rymdes? Det blev inte ens tungt. Jag har inte heller behövt köpa särskilt mycket, jag har redan nästan allt från sommarvandringarna och vissa grejer är till och med kvar sen jag gick scouterna när jag var liten, bestick-kitet till exempel. Funkar hur bra som helst än!
Pappas gamla dunsovsäck är hämtad från vinden, backpacker-ryggan är åter packad och från lovande och nästan skrämmande låga 9kg är den nu med allt godis i uppe på 12 kg (ja, typ en årsförbrukning godis, choklad och nötter har jag. Tänk om jag inte tål maten eller det bli allmänt jättejobbigt?). Jag vet inte hur jag ska få i maten eller veden jag ska bära, som hämtas vid start, men det löser sig. Har packat enligt konstens alla regler (alltså youtube) så jag är nöjd och hyffsat säker på hur jag isåfall ska packa om. Håll tummarna för att tältpinnarna jag också lovat bära platsar inuti min liggunderlagsrulle. Och håll tummarna att hen jag ska dela tält med är snäll. Och att det inte blir regn.
Jag vågar knappt längta men det ska bli sååå kul!