Skidpremiär!

Skidpremiären är avklarad! Helt otroligt, gammlia är preppat med natursnö som om det vore februari. Jättefina spår, lite glatta och uttrampade men det är ju inte så konstigt när alla i hela Umeå åker på samma ställe. Blev visst suddiga bilder men ni ser ju, det här är som vinter ska vara! Inte kallt heller. Tyvärr hade det inte hänt något under med min diagonalåkning under sommaren men det var ju första gången, det tar ju alltid några mil att nöta till hur man ens gjorde tycker jag. Efter två varv var jag trött i ländryggen och kände att det var lagom. Avslutar med en ännu suddigare bild på alla typ hundra ungar som hade träning. Trångt blir det men de är så skickliga så det är en fröjd ( och avudnsjuka) att se.

Om helgen i bilder 

Jag lider sällan av söndagsångest men ikväll är den ju så totalt bortblåst som den kan bli. En bra helg är till ända men det betyder bara mer sovmorgon imorgon – semester! 

Igår blev det en utflykt till Thurdinska gården på Bobacken och en loppis alldeles intill. Så mycket gammalt och fint! Förtjänar ett eget inlägg när jag lagt över bilderna från kameran. Middag på båten sjöbris som tagit upp kampen mot båten båten och poppat till sig och byggt ut, men räkmackorna består. 

Idag har jag haft mitt första yogapass på iksu och det gick så bra som det bara kunde, allt flöt på och jag fick fin feedback från de deltagare som gillade klassen. Massor med Charlietid och packande och dolande och nu är jag ganska nyss inkommen från en rejäl löptur. Varit sugen länge på att se hur det ser ut längre uppströms längs strandpromenaden och äntligen var kondisen tillräcklig och vädret fint så jag kom ända till notvarpsbron innan jag vände. Som jag anat är det superfint uppströms verkligen! 

Om Jumping fitness i Sävar 

  
Igår var jag på en riktig helkväll, ”Sonjas favoritfredag” på Sävar simhall. Jag har aldrig varit på simhallen där men vet att de har mycket gruppträning. Igårkväll var det premiär för två helt nya klasser, varav en allra först i Norrland. ”Jumping Fitness” kommer från Tjeckien och är ett koncept med studsmattor. En studsmatta till var och en deltagare med ett styre som mest är som stöd och så är det studs av olika slag till musik. Knepet är att inte studsa högt utan trycka ner studsmattan och låta benen jobba och hålla överkroppen ganska still. Bålen får jobba för att hålla kontroll och takt. Sägs vara mycket effektivare än jogging och det är jag nog beredd att tro såhär efter en halvtimmes försök. 

  Jogga på stället. Omöjligt fastna på bild 

  Även lite balans inlagt. Stjärnan blir inte lättare av att stå på en studsmatta… Sen var det cirkelträning i poolen följt av bastusittning i två omgångar. Som om det inte vore nog bjöds vi på smoothies och snacks mellan bastusittningarna. Mysig, mumsig och lagom svettig  fredag! Sov gott sen vill jag lova.

Om skejtföre

  
Igår blev det skejtpremiär för säsongen. Jag var lite nervös att bli besviken på teknik och framförallt att ryggen skulle strula men icket! Det gick hur bra som helst. Treans växel som jag tycker brukar vara svår gick hyffsat och föret var fantastiskt. Just när det börjar bli riktigt hopplöst att valla och en behöver lite nytändning i skidsäsongen. Det märks att Vasaloppet varit, det är mycket lugnare i spåren. Själv hoppas jag på åtminstone en månad till! 

Om triathlontävling i Umeå

Umeå triathlon 2015Jag gjorde det! Jag har tävlat i triathlon. I motionsklassen och inte för att vinna, men ändå. Umeå triathlon arrangeras för andra året och ingår i en serie triathlontävlingar och heter ”Danske Invest Triathlon Series” och finns under hashtaggen #dits2015. Jag körde sprintdistansen som i motionsklassen hade kortad simning från 750m till 400m. För er som känner till Umeå var det från just uppströms tegsbrons fäste, ut förbi båtarna och så in mot kanten igen, under den nya bryggan rakt nedanför rådhusparken och där klev vi upp. Sprang tillbaka till väven och på ”Skeppsbron” (kajen) var växling och varvning. Jag var ner och checkade in mina grejer och tittade på de som körde olympisk distans och de simmade snabbare än på OS… Så det var ganska strömt. Både Jens och Lotta gjorde riktigt bra ifrån sig så jag var peppad och på ovanligt gott humör inför tävling, men lite nervös. Mest för att råka simma in under någon av restaurangbåtarna eller missa uppstigningen och hamna vid Ica maxi. Det var 17 grader i vattnet så de flesta av oss hade våtdräkt. Omkring 60 startande tror jag, alla resultat kommer upp på Umeå Triathlon-hemsidan så småningom för er som vill veta exakt, och det var fler än jag som aldrig hade testat. Jag är glad jag hade hunnit träna i Holmsjön så jag visste hur växlingen går till och sådär, jag tror kanske det var därför jag faktiskt kunde längta och njuta av det här! Magisk känsla med all publik också, runt hela banan var det bekanta, familj, vänner, instruktörer, funktionärer och alla hejade, en del personligen och en del helt obekanta. Simningen tog drygt 7 minuter och då hade jag mest fokuserat på att hålla kursen och inte hamna just under båtarna eller vid Ica maxi, det gick fint att crawla men jag simmade ändå mest bröstsim. Jag kan ödmjukt erkänna att jag kände mig cool som Lisa Nordén när jag sprang barfota med våtdräkten halvt nerdragen in på växlingsområdet. Växlingen gick bra, men när man ser proffsen förstår man var det finns tid att kapa…. Men jag är till exempel inte redo att cykla och springa utan strumpor än. Cyklingen gick fint och jag höll min vanliga hastighet, med mer rutin borde jag kanske kunnat pressa ur mig lite mer kräm för jag vet att det är ingen vits för mig att hålla igen till löpningen, det är ändå min sämsta gren och den blir inte bättre av mer energi. Det verkar snarare tvärtom. Nästa växling är bara att byta skor så det gick snabbt och sen var det då löpningen, min jobbigaste del. Jag har dock märkt i Holmsjön att det går ändå, och det är en magisk känsla när mjölksyran släpper efter ungefär 2-3 km. Att springa direkt efter man klivit av cykeln är inte en häftig känsla, benen känns som klossar. Löpningen gick över förväntan och som sagt, jag verkar bara springa bättre när jag värmt upp med en timmes annan aktivitet och dragit på mig mjölksyra så jag höll ett tempo jag aldrig brukar klara att hålla på 5km i vanliga fall. Sista biten ner genom broparken och längs med kajen ville jag knappt att det skulle ta slut, där stod Jens och high fiveade, mamma och pappa och Layla, massa andra bekanta och obekanta som bara hejade. Så otroligt kul!! Magisk känsla att få tävla på ”hemmaplan”, slippa hela momentet med resa och boende (som ju kan vara kul också men mest tidskrävande, dyrt och nervöst) och att ha hittat den här kombinationssporten som jag verkligen tycker är kul! Det känns lite som en miniklassiker faktiskt, allt i ett. Efteråt käkade jag en hamburgertallrik på båten med mamma och pappa och en trött hejarklack under bordet. Perfekt avslutning, och sen bara några hundra meters promenad hem till min egen dusch.

Det var premiären på triathlon, och jag känner i magkänslan att det var inte sista gången.