I Åre åker man slalom, det är ju sen gammalt. Men deras längdspår verkar nästan helt oupptäckta!
Det stod längdskidor på schemat på winter workation i Åre men jag tog för säkerhets skull med mig mina skejtskidor. Jag hade kollat innan med Sara och det var test av skintec-skidor (vallningsfria med stighud) som var grejen och det har jag verkligen velat prova! Så underbart att slippa vallning och hört lovord om dessa stighudar. Det slutade dock med att det krockade med snöskovandringen så jag prioriterade det eftersom jag ville se lite mer av Åre än bara träningsaktiviteter. Några som hakade på längdskidåkningen var cykelbrudarna Elna och Helena och när jag läser hos dem blir jag såklart ångerfull… Men vi hade en fin snöskovandring! (tips: kolla Ranias bilder från snöskovandringen, ni ser mig närmast i bild i skinnmössa på första bilden )
Nåväl, direkt på fredag förmiddag åkte jag och Pernilla upp till Björnen för längdskidor. Pernilla har jag följt länge och hon har det värsta pannbenet jag känner till, hon åker varv på varv på varv på Stockholm stadion. Jag tänker ofta på henne faktiskt när jag snurrar runt på nydala och önskar att spåret vore längre. Att träna för Vasaloppet på en 400m-bana, det är strongt! (och kanske lite galet men jag älskar ju sån galenskap)
Vi tog skidbussen helt gratis eftersom vi hade liftkort, annars kostar den 25 kr per väg (cash is king) och den gick en gång i halvtimmen. Med undantag för lunchrast som vi naturligtvis lyckades pricka av på väg hem svettiga och trötta…
Skidstadion var magisk, den ligger alldeles intill Björnen som också har liftar och ett helt ”land” för barn att åka slalom i. Det finns spår i alla längder preppade för både skejt och klassiskt. Elljus på 3km och 5km men det behövde inte vi som njöt av dagsljuset så jag skejtade iväg mot 7,5km, 10km och 15km och tänkte att jag tar det som det kommer, förhoppningsvis blir det en låååång tur. Det blev det. 15km-slingan var öppen och det gick finfint att skejta. Jag hade bra tryck och det var knappt någon i spåren. Jag åkte förbi några turskidåkare på utflykt (på skejtbädden, tack för den omtanken om de klassiska spåren!) och en man på klassiskt. Jag stannade till och fotade för att försöka fånga det magiska jag upplevde och han passerade mig. När jag sen kom ikapp honom småpratade vi lite om hur vackert det var att vara ute och åka just där och då, och när jag åkte iväg sen ropade han efter mig:
Alltså du åker förjäkla fint! Det är så härligt att se!
Det värmde vill jag lova, en kämpande skidentusiast med ganska skrala framgångar och nu nybörjare på skejt också. Jag tror dock att jag faktiskt kan ha lite talang för skejt om jag bara håller energinivån uppe, efter en timme började det blåsa och orken tröt och då slutade tekniken funka också och allt blev jobbigare. Blev lite uppmuntrad av att plötsligt åka förbi en julpyntad gran. Jag hörde någon prata i högtalare och trodde först att jag fått akut energibrist och sen att det var något jippo men det visade sig komma från en sagostuga mitt i barnskidbacken. Det blev ett helt varv på 15km-slingan och när jag kom tillbaka hade jag några minuter tills vi bestämt träff med varandra för att ta skidbussen tillbaka och då tog jag ett 1km-varv och bara njöt av utsikten. .
Det var helt magiskt med sol, lätt snöfall mestadels virvel från träden trots att det inte blåste mycket alls. 
Ser ni glittret? Lever på det än.
Vintern alltså, så underbart. Den höll på att regna bort men det verkar ha lugnat sig. Men fortfarande inga skidspår förutom konstsnö. Det här är en gammal bild från Gammlia, den härliga utförslöpan innan varvning. På den tiden jag hade med mobilen, den är alltmer sällan med för den blir bara kall och jag vill inte stanna och fota för det är så härligt att åka. Jag sparar bilderna inombords.
Johanna Westberg 