Jag befinner mig i Saxnäs på en träningshelg med iksu längdskidor som jag brukar träna med ibland.
Fantastiskt härligt att inte tänka på något annat än att åka skidor. Maten är supergod och mellan pass och mat är det vila som gäller. Tupplur mitt på dagen igår var underbart skönt och idag är set kallare så efter nästan 1,5 timme i närmare -20 sitter vi och kollar på vinterstudion och dricker glögg.
Kallt är lika med klart väder så utsikten imorse gjorde det väl värt. 
Några dagar innan påsken fick jag ett förslag från en bekant på Twitter som skulle gå från Hemavan till Ammarnäs på skidor om jag var i krokarna och ville mötas upp. Sådant passar ju nästan aldrig, och frågan kommer ännu mer sällan, så självklart ville jag det eftersom jag längtat ut att få göra en tur på skidor på vintern. 
Hon började i Hemavan och i söndags morse fick jag skjuts av brorsan upp till Tärnasjöstugorna. Det ligger ganska precis mittemellan Ammarnäs och Hemavan på Kungsleden. Vi käkade lunch och kokade kaffe och gav oss iväg. Jag hade mammas tegsnässkidor som pappa hjälpt mig valla med tjära och blåslampa. Det gick över förväntan, jag hade bara testat dem några kilometer innan. Helt okej glid och fäste men ganska tunga. Vi gick sommarleden från Tärnasjöstugorna mot Serve så det var ospårat med ganska mycket uppför i början.
Efter ett tag började det ”klobba” under skidorna och det var en lättnad att komma ut på skoterleden där det direkt gick lättare. Senare skulle vi få höra många som beklagade sig över dagens klibbföre så det var inte mina skidor det var fel på. Ett bevis också på att det är bra för skidåkarna att det kör skotrar längs Kungsleden också, förutom de som aldrig skulle ta sig ut alls så långt in i fjällen annars så det skulle vara svåråkt på skidor.
Nollgradigt ger starka ben!
Vändpunkten i höjd kommer efter sisåär en mil och morgonens klarblå himmel var igenmulnad och allt var bara vitt vitt vitt. Jag älskar känslan av kalfjäll runtomkring mig och det var knappt några skotrar som hördes heller.
Fikapaus. Jag åkte relativt lättpackat eftersom det var bara en natt i stuga.
Efter tre timmar och dryga fjorton kilometer var vi framme i Servestugan. Alla som kommer på skidor blir bjudna på varm saft och den smakade ljuvligt! Skidorna radas upp utanför, kläderna i tornrummet och sedan är det kvällshäng och småprat med alls om hur deras dag varit. Värdefulla rapporter om före, rastplatser, erfarenheter, och utrustningstips.
Jag var den enda med träskidor! 
Imorse vaknade i till sagolikt väder och vi sådde på pch drack kaffe och gjorde oss ingen brådska iväg. Nerför blev en fröjd, barndomsminnen att åka nerför skoterspår genom björkskog. Mina skidor gick lagom, min kompis lite för snabbt så hon körde i lössnön mellan träden.
Väl nere på tjulträsk sen har jag mitt sämsta humör på hela turen, sjön är oändligt lång när lunchklockan har ringt för längesen, det börjar ömma i en handled, ena bindningen har släppt och gårdagens manchestersnö är förbytt till blåis. 
Men makalöst vackert är det och förstås olagligt att klaga minsta lilla en sån här dag så vi knatade på och blev hämtade på parkeringen.
Så stort tack för den här gången favoritfjällen!
Jonas Parandian visar upp Ido Portals kända stretch The queen of stretches. Foto: Mathias Blom
Just hemkommen från Soma move och Mojo flex, måndagens kick-start på veckan. Just nu känns det som att jag nästan uteslutet sitter på kontor eller åker skidor och anledningen att jag orkar både och stavas nog: rörlighet. Jag har jobbat som tusan med den och även byggt styrka, och i år har jag (peppar peppar!) inte fått problem med ryggen av skidåkningen. Däremot blir jag ju inte rörligare av skidåkningen direkt…. Starkare ja, rörligare nej. Så därför ännu viktigare att bibehålla rörligheten. Även om rörlighetsträning är otroligt trendigt just nu så är det fortfarande många som inte tränar det, något som kan gå jättebra ändå för många men för de flesta så ger det både en skön känsla i kroppen och bättre träningsresultat och bättre allmänork i vardagen. På bilden är en variant, föregångaren, till en av rörelserna vi gör på soma move i den här releasen (ni vet stjärnan och sen sveper vi en sida i taget lite dramatiskt diagonalt bakåt). Fantastisk rörelse som tar sig ju mer jag kör den.
Så för att leva som jag lär: nu stänger jag datorn efter välbehövlig genomkörare så jag inte fastnar i T-rex-position med armarna igen.
PS. Längre reportage där bilden kommer ifrån som är en bra intervju med en av Sveriges främsta rörlighetsnördar just nu Jonas ”Naprapatjonas” Parandian hittar du HÄR.
Igår hade jag en bra dag! Äntligen fick det kännas bra på skidor. Äntligen, äntligen, äntligen. Åkte även stora vildmannaloppet 2014 och det gick faktiskt bra då också, jag var jättenöjd. Men sen gick det bara utför med både före, åkning och självförtroende. Jag tog mig ju i mål på Vasaloppet men sen åkte jag inte en meter förrän i december ifjol (den här säsongen alltså).
Efter 2-3 varv var jag tröttare än Jörgen Brink i VM-stafetten 2003 och trodde att jag skulle svimma, visste inte att jag kunde ta i så mycket. Första 5km gick i rasande fart, andra varvet likaså. Persade milen med fem minuter direkt och även om man inte kan jämföra så lätt på skidor eftersom det är så olika på banor och fören så är fem minuter mycket. Nästa mil gick nästan lika fort men sen började det stanna av, och jag kom i mål på 3:28 vilket var sanslöst mycket bättre än jag trodde. Och är jag inte seedad på detta (det tar tid för dem att räkna ut, är en komplicerad modell med vinnartid, före m.m.) så skiter jag högaktningsfullt i det för jag kan faktiskt inte ta i mer än såhär. 4 mil är jättelångt och att åka det på under 3,5 timmar är både lång tid men också snabbt även om många kan åka snabbare. Målet var egentligen att ha kul och överleva mentalt men jag ska villigt erkänna att det övergick i glädje över att kunna kämpa på och åka snabbt och bra istället. Men sista varven åkte jag och njöt av att få åka i sol och att ha åkt 3 mil och veta att jag skulle komma i mål på en bättre tid än förra gången även om jag så skulle gå på skidorna sista varvet runt.
Hem och tog ett bad och bara njöt och sen åkte jag direkt på kalas för att fira lillebror. Där fick jag hemlagad pizza i oändlig mängd och sen en hel mjölkfri tårta som jag fick i mig utan problem. Snacka om perfekt söndag! 
Nu snöar det ordentligt här i Umeå! Jippie, bra för skidspåren. Det är många som frågar om olika spår, huruvida de är preparerade eller inte. Tänkte därför tipsa om att Umeå kommun har allt det på sin hemsida, gå in på http://anlaggningsregister.umea.se/ och klicka dig fram eller före direktlänk till skidspåren: Skidspår i Umeå kommun
Går även att få sms-uppdatering när ens favoritspår är preppat. Grym funktion faktiskt, men lite svår hitta så lägger ut länken här igen för er som vill.
Nu är det bara att hålla tummarna att det har kommit tillräckligt idag för att åtminstone nåt fler spår ska kunna dras upp, Nydala är superfint men det är rätt trångt och för många är det ju långt bort jämfört med andra spår. Är man tidigt på säsongen kan ju också snåltarmen dra till, 60 kr är ingenting för ett långpass i fina spår men ska man bara åka någon kilometer och knappt minns hur skidorna fungerade kan det nog kännas saftigt. Årskort kostar vad jag fått höra 700 kr och kan köpas på bl.a. Team Sportia och Intersport.
Stor eloge till alla som ställer upp ideellt och sköter snökanoner och skottar spår, allt är långt ifrån bara kommunens förtjänst!
Johanna Westberg 