Skidhelg i Ammarnäs

Förra helgen var en såndär kanonhelg igen, som det ibland kan bli. Vi har pratat i flera år om att åka på träningshelg i Ammarnäs jag och min bästa skidkompis Sofie, eller att åtminstone ha träningsläger på hemmaplan och bara fokusera på skidor, åka två pass om dagen och resten av tiden hänga och äta. Inte har det blivit av. Vi har varit på skidträningshelg i Saxnäs två gånger ihop (2016 och 2017 och jag en gång till ifjol 2019 då hon inte kunde) och så var vi på en anordnad skidhelg i Ammarnäs för två år sen, några veckor innan vi skulle åka Kungsledenrännet för första gången och det var guld värt. Det var nog faktiskt den helgen som gjorde att vi klarade det. Men äntligen blev det en helg vi båda kunde och vädret såg lovande ut. Dessutom fick vi med oss pappa som sällskap, en riktigt bra kombo och vi fick också några småprojekt och lite planering gjort.

Torsdagkväll gick åt till att köra upp men på fredagmorgon möttes vi av ett kanonfint Svennes spår, pistat dagen innan och sen dess hade det snöat en del men det var ändå fint före. Det flöt på fint även om det inte gick särskilt snabbt. I Umeå har all åkning på isig konstsnö gjort att tiderna varit rätt snabba även om inte åkningen varit särskilt bra, här blev det precis tvärtom!

Jag körde med andningsmask eftersom jag varit förkyld i flera veckor och aldrig blivit riktigt hundra och inte vill irritera luftrören i onödan. Råkade dock tappa själva filtret efter första dagen nånstans i nysnön och då hade faktiskt förkylningen släppt så det gick bra utan också, både med mask utan filter som jag testade först (hjälpte ganska okej!) och helt utan. Men tips till alla som får kalla luftrör, kanske har astma eller köldastma, de funkar jättebra! Man ser lite galen ut men det är väl investerade pengar även om de är lite dyra, det är en frigolitbit värd sin vikt i guld.

Första dagens pass blev ett mittemellansnabbt pass i 1,5 timme för att testa spåren, backarna, formen och så vidare och det kändes bra! Vi bestämde oss för intervaller på eftermiddagspasset och däremellan skulle vi hinna valla… Ingen rast, ingen ro på det här träningslägret! Men det gick fint och vi hade egentligen inte någon tid att passa mer än middag och bastu. Så intervallerna blev backar, tio stycken och vi gjorde det enkelt för oss. Först värmde vi upp till första bästa treans växel-backe och så körde vi den fem gånger. Det tog ca 35-40 sekunder per intervall och gick faktiskt riktigt bra, härligt känna det svarar när man trycker på lite. Men flåsigt! Sen fortsatte vi varvet och kom till andra halvan av Svennes spår där det är lite brantare backar och så valde vi ut en för tvåans växel och körde den fem gånger.

treans-backen fotad dagen efter eftersom intervallerna skedde i pannlampans sken

De intervallerna blev ”bara” knappa 20 sekunder men det räckte för att få känna på puls och lite syra i benen. Sen åkte vi varvet ut och var nöjda med det, det behöver inte vara krångligare än så! Så lyxigt kunna köra vart som helst eftersom det är så lite folk (och jag känner 90% av de vi eventuellt skulle ha mött) så det är bara att välja backe, och backar är enklare än att försöka göra några längre intervaller eftersom spåret är ganska kuperat (även om det finns en lång flack del i början/mitten/slutet nere på raningen). Hem till hamburgare och sen efterlängtad bastu!

Dagen efter vaknade vi till fint före och nypistade spår men med lite nysnö på. Vi fick uppehåll precis när vi skulle köra och det var bara härlig surfkänsla i spåret, jättefint under och bra stavfäste. Första passet var långpass och det gick bra hålla nere pulsen och uppe humöret, vi unnade oss små pauser på krön och drack var tjugonde minut och tog energi efter en timme. Efter 2 timmar och 15 minuter var vi nöjda men med känslan av att ha orkat mycket längre om det behövts, det var en go känsla! Men också hungriga så det var inte dumt att komma hem till doften av pyttipanna….

Vi är lite farliga på pauser dock så de ska tränas bort, sportklockans krassa sanning talar sitt tydliga språk att det här laget vilar lite väl mycket och det såg vi redan på rännet att tiden rinner iväg fort, det var visserligen välbehövliga pauser men det är också lätta minuter att kapa.

Treansbacken igen, lite tyngre men med känslan av att orka hela i bra tempo gjorde att den kändes helt okej även lugn. (den är längre än den ser ut)

flacka delen av Svennes spår

Vi filmade också en del! Det är så sjukt nyttigt. Såg dels själv hur jag vispade med stavarna och lite annat jag kan träna på men sen ville jag visa den för min fysio också för att kanske få lite ledtrådar om mitt ryggont och han såg ganska tydlig skillnad på höger och vänster ben som jag inte såg själv så nu får jag ”träna vänster röv”…   Det var också väldigt fotogent så vi tog oss tid till det också, lugnt långpass som det ändå var.

Härlig känsla efter långpass! 

Efter långpasset var det skidskytte på TV och inte alls lika slitna som dagen innan så det ändes inte ens motigt med ett andra pass. Det skulle dock bli ett kort pass klassiskt bara, men det där med ”bara” fick jag äta upp litegrann. Jag hade glömt hur lite jag gillar klassiskt. Men för första gången i mitt liv åkte jag på elljusspåret bakom skolan! Det var kuperat så det räckte och blev över och jag har så himla dåligt glid på mina skinsskidor tycker jag, och jag är för seg, öm och svag i ryggen för att staka så det blev en mental krasch som det så ofta blir för mig med klassiskt, särskilt innan jag kommit in i det. Man får ju offra lite glid när man har tejp eller skins (eller för mycket fästvalla) men hellre det än släpp faktiskt, men ändå…. jag gillar fristil och det passar mig bättre både tekniskt, för att jag övat mer och för ryggen. Men några varv så var vi nöjda och sen lyxade vi till det och for och käkade på GC. Ja, det blev hamburgare igen. Men renfärsburgare, riktigt smarriga är de!

Söndag och sista dagen vaknade vi upp till fortsatt fint väder, klart och något kallare. Ner mot fem-tio minusgrader men förhoppning om sol. Fredagen (17/1) var faktiskt dagen som solen återvände till vår nivå på Nolsia, men det var tyvärr mulet då så det var efterlängtat när den faktiskt dök upp på söndag förmiddag!

Eftersom det var hemresedag kunde vi inte åka ett så långt pass och vi ville också ha mer intervaller så eftersom vi körde backar på fredagen var planen långa flacka. Kanske lite konstig ordning på upplägget men jag kände mig förvånansvärt pigg på söndagen! Det var nog långpasset som satt som ett schmäck och var tillräckligt lugnt, jag vaknade mycket piggare på söndagen än på lördagen.

Vi tog talluddvägen som jag kallar den, alltså landsvägen uppströms vindelån som vintertid är en skoterled, för den är flack och perfekt för långa intervaller. Dessutom skoterspår som är brett och fint att åka på och som pistas då och då, men som är det underlag som mest liknar Kungsledenrännet vilket ju är bra att träna på om man ska åka just Kungsledenrännet….  eller rännet* som vi närmast sörjande, artikulationslata västerbottningar säger. (ränne funkar också om man vill vara riktigt lat.)

*Behöver jag förtydliga att ”att ränna” är att fara (förlåt jag vet det är inte heller rikssvenska) fort fram. Kuta järnet typ. Eller långt. Att springa. Att åka skidor. Säg att det finns i övriga Sverige eller att min läsarkrets är tillräckligt liten? Nu fortsätter vi iallafall.

Flackt och fint för norska intervaller, 4×4 minuter med 2 minuters vila emellan. Föret var lite kallt och trögt så det blev mestadels treans växel men bitvis så trött att det fick bli tvåan. Nästan aldrig gick det köra fyran och jag undvek det också, för att få det lite jobbigare. Och för att jag behöver träna trean mest, för det har några gamla skejtveteraner tipsat om. Det är som motsvarigheten till att lära sig staka, det går hålla på hur länge som helst i lite olika farter i allt från lite flackt utför (om det är kärvt eller man är jättetrött) till ganska brant uppför. Och framförallt på flacken och på skoterspår är det kanon. Så sagt och gjort, vi tog i och jag trodde lungorna skulle pipa ur bröstkorgen och det är inte ofta jag lyckas med det på skidor! Det brukar ibland bli lite för snabbt och lätt och då tappar jag antingen flåset eller balansen, så det var bara bra att det inte gick så snabbt. Usch och fy vad tungt det var just då men fy tusan vad härligt det var sen!

Såå trött! Men också såå nöjda!

Sen gled vi hemåt i maklig takt och kunde sammanfatta en superbra träningshelg för Team Vallafritt som vi heter i år. Fem pass på tre dagar, totalt drygt fem mil. Två intervallpass av olika sort, ett långpass och ett klassiskt. Och ett mellanmjölkspass som faktiskt är bra att göra ibland de med. Massa god mat, massa vinterstudion och bara häng i stugan och otroligt mycket sömn. Och så ser ni ju omgivningarna, snö och vinterlandskap. Tänk att det äntligen blev av, och att det blev så lyckat. Underbart!

Träningshelg på längdskidor i Saxnäs

Saxnäs! Jag var här första gången på träningshelg i Saxnäs 2016 och bodde på Saxnäsgården och åkte massor, året därpå var jag totalt slut efter hösten och kom hit och pustade ut efter flytt 2017.

Tredje gången gillt och det har varit en riktig kanonhelg, kanske den bästa hittills faktiskt. Otroligt tur med vädret och föret, klart väder men bara -1, fantastiskt fina spår och inget annat att göra än att äta, sova och åka skidor. Ungefär hälften bekanta ansikten från tidigare år och hälften nya, alla med skön inställning.

Träningspassen har blivit totalt sex stycken, upplägget har varit tränarledda teknikpass på förmiddagarna och fri åkning på eftermiddagarna. Lite justeringar i det utifrån dagsljus och att många var sugna på tempo så igår körde vi sprint på förmiddagen.

Så summerat blev det totalt ungefär 7,5 mil fördelat på 5 mil skejt och 2,5 mil klassiskt. Kul vara igång med klassiskt igen, på mina nya skins-skidor. Helt okej fäste och rätt kasst glid men med lite justeringar av bindningens placering blev det betydligt bättre.

Så en kort mysskejt när vi kom i torsdags, på fredagen heldag med skejt med skejtteknik på förmiddagen och tröskel på eftermiddagen och jag fick ett superbra tips om stavisättningen som gjorde stor skillnad. Eftermiddagspasset blev mycket hårdare än planerat, två varv på ”blomman” som är rätt backig, så drygt 90 min tröskelträning med 300 höjdmeter.

I lördags körde jag klassiskt och först var jag med på sprint och det blev fyra heat och nyttiga intervaller på knappa 3 min. Ringrostig som tusan men det är inte dumt för tekniken att gå på i tempo faktiskt. Det är verkligen det jag behöver också, få lite fart. Efter det lite egen åkning och jag tog bagarstugespåret i lugnt tempo och bara njöt av vädret och omgivningarna och så på eftermiddagen var det skönt med ett lugnt teknikpass.

På lördagkväll hade vi dock det nästan bästa passet någonsin i åtminstone min Saxnäshistoria. Några föreslog en tur till en stuga som ligger längs med spåret och vi värmde glögg och tog med oss i lugnt tempo eftermiddagen, perfekt att mota matkoman med. När vi kom fram hade de tänt en eld och vi drack glögg och åt pepparkakor inne i stugan medan kaminen sprakade. Alldeles stjärnklart och vi släckte pannlamporna och åkte i bara månljuset. Magiskt är bara förnamnet, det var vansinnigt underbart!

Jag hade sparat satsfjället tills idag för att köra det i dagsljus så imorse var de kära skejtskidorna på igen och jag följde med i fint tempo upp, jättefin snö återigen så det var inte alls så tungt som jag mindes den. Det var så härligt med soluppgången och utsikten att jag åkte upp ett varv till, inte den sista halva kilometern som är så brant utan jag vände strax under stigningen börjar. Gled ner och direkt in i bilen och nu är det återigen dags för MAT. Vi har packat och städat ur rummen och nu är det bara lunch innan vi rullar hemåt igen. Så supernöjd och peppad på skidor och påfylld med energi och fjälluft!

Bildbomb kommer här:

Skidpremiär!

Idag begick jag premiär på skidor, äntligen! Vintern har inte alls kommit igång som förra vintern, däremot mer likt vintrarna innan då det knappt gått att åka. Nydala konstsnöspår har nog varit öppet ett tag men jag har inte haft så stor lust att åka och trängas på 1,8 km och med fullt upp med andra saker har jag valt att inte tänka så mycket. Jag skulle gärna åka kungsledenrännet i år också men känner än så länge ingen stress över träningen, över dessa mil som ska samlas. Jag levde länge i tron att jag skulle kunna åka i Kiruna, hade till och med bokat vandrarhem så nära skidspåren som möjligt, men det var inte ens snö där.

Så idag tittade till och med solen fram och jag låg i soffan och kollade på damernas 10km-lopp på vinterstudion och tänkte att idag, nu ska det bli av. Det får bära eller brista, jag åker och kollar och får lite frisk luft och dagsljus. Spåret var inte preppat sen lucia men då såg jag att femman faktiskt varit preppat för skejt, däremot bara 1,8 på klassiskt.

Åkte till Nydala, tog ur skidorna och pjäxorna och insåg att jag inte stoppat i några sulor i pjäxorna men shit happens, det brukar alltid gå lite trögt ändå första passen. Ömt i ländryggen och dödsflåsigt så det bara går att åka 5-6km. Jag brukar dock alltid börja med klassiskt och jag har ju aldrig åkt så mycket som förra säsongen. 80 mil varav 65 mil skejt, så när jag klev på nu ganska precis åtta månader efter rännet så kändes det som vanligt. Jäklar vad härligt! Superfint före hela 5km, bortsett från saxbacken som var full av gräs och barr men den är ju ändå go att slippa (superbrant för er som inte åkt den). Det blev två varv och så ett sista på 1,8 för att jämna ut och få ihop en hel mil, den gick lätt idag. Jag har inte ens vallat om sen kungsledenrännet så kanske var det därför det gick så lätt, hade ju rena guldvallan då. De klassiska åkarna hade svårt att få fäste och det är nästan lite extra skönt att skejta då. Inga känningar nånstans, inte ens lite blåsor på tummarna från stavarna eller trötta fötter (och då hade jag inte ens sulor…!). Flåsigt förstås, men det är bara att konstatera att det är svårare att komma upp i sån puls i löpning, det är den här tiden på året det händer magi med konditionen, om bara förkylningarna håller sig borta.

Äntligen, äntligen, äntligen! Så skön känsla i kropp och knopp, det är verkligen min favoritsport det här.

Teknikläger längdskidor Ammarnäs

Det närmar sig skidsäsong igen och jag är i Ammarnäs utan att ha längdskidorna med mig när Svenne lägger ut en bild från Börtingtjärn, spåret är uppdraget!

img_6848

1,8 km tur och retur, både klassiskt och skejt. Gah! Jag får nöja mig med att springa skoterspår och längta till min egen skidpremiär, men det passar bra att berätta om förra årets skidhelg här i Ammarnäs för nu har de släppt datum för nya träningshelger i år. Det är Ammarnäs Guidecenter som ordnar (aka GC i folkmun). Info om skidhelgerna 2019, här är storyn från skejthelgen 2018:

Jag och min skidkompis Sofie tog ledigt i fredags och körde upp till stugan på fredagmorgon. Dåligt väglag så det tog halva dan men vad gör det med gott sällskap och stopp på thaivagnen? Vi hade anmält oss till ett teknikläger för skejtskidåkning i Ammarnäs, som jag längtat! Både för att jag vill och behöver gå det personligen och för att jag vet att byn har kapaciteten och kompetensen att sätta ihop ett sånt. Och så gör de det och så kan jag den helgen, jippie! Vi tog på skidorna direkt vi kom fram och tog en sväng innan samlingen, mötte pistmaskinen på väg upp mot talludden, hur tur?

känslan

Samling på Ammarnäs guidecenter på fredagkväll för middag och sen gick helgen alldeles för snabbt. Fredagkväll var teknikinspiration med filmer och massor med skidsnack om allt ifrån upplägget för helgen till våra tusen frågor om Kungsledenrännet som vi ska åka. Lördagen startade med vallningstips, några fick skidorna vallade och jag borstade mina med proffsborste på skruvdragare, de var ganska nyvallade.

img_2593

Sen var det träning på galet fina spår, Nisse som kör pistmaskinen gjorde ett hästjobb och körde upp åt oss hela helgen (han gjorde det hela säsongen faktiskt, eldsjäl!) och såg till att det var iordning där vi skulle vara. 

Svennes spår

Mat käkade vi på GC, det här är fiskarns pasta, renskav och kantareller och jag får min med havregrädde utan att ens behöva påminna längre, sån service! André som är en jätteduktig skidåkare visade sig vara en kanonbra lärare och med sina specialkunskaper om just Kungsledenrännet som han är med och ordnar och har åkt massor med gånger så var det extra bra för mig och Sofie. 

Till exempel så provskejtade vi lite slalombacke för att känna på det. Det gick ju ganska bra uppför… Sen vände han och en annan på lägret som också var alpinåkare och åkte som Stenmark nedåt lika lätt som med slalomskidor och vi hängde förstås efter. Tio sekunder senare var både jag och Sofie som ett stort moln av skidor, stavar och snö som rullade nerför, lite väl optimistiska över våra nyvunna kunskaper…

Vi filmade ute i spåret och tittade och analyserade tillsammans medan vi åt på GC på kvällen. Hem och vila, vi sov i stugan men några bodde på GC, och sen åt vi frukost allihop tillsammans på GC innan det var dags igen. Söndagens pass blev upp på Äivesåive och den turen går inte av för hackor, samma som jag kört med Cissi nån månad innan. Massor med teknik, vi fick prova Svennes lina och öva hjälpa varandra och sen utförskörning då, det gick lite bättre än i slalombacken.

Summa sumarum en superfin helg som gav ett riktigt lyft teknikmässigt, både för mig som nött teknik och gått skidskola förut och för Sofie som började skejta ifjol och mest haft mig som tekniklärare. Ifjol slogs helgerna klassiskt och skejt ihop eftersom de som skulle köra klassiskt hade så utomjordiskt kallt helgen de skulle ha haft. I år ligger klassiskt före jul och jag brukar ju åka till Saxnäs i början av december och kan intyga vilken fin start på säsongen det är att få åka iväg och boosta sig då. I år kommer jag vara på kurs i Kiruna och missar både Ammarnäs och Saxnäs men kan varmt rekommendera något utav dem!

Hur gick det då? Ja, vi klarade ju Kungsledenrännet banne mig… och vi är rätt överens om att helgen hade en stor del i det. Det var extra kul att komma i mål och få hälsa på Svenne och André som varit de som lärt oss och peppat oss!

IMG_2875

PS. Kungsledenrännet är den 13/4 2019, anmälan öppnar 1 dec

Skidsäsongen 17-18 summering

I veckan kom smsen från Umeå kommun om att skidspåren slutar preppas. Tydligen finns nån eldsjäl som tänkt preppa på Nydala en vecka till så vi får se, kanske det blir nån sväng till men det verkar inte så. Förra året åkte jag 1 maj så jag tänkte det skulle bli en tradition men hur bra vintern än har varit så höll den inte ut så länge, våren kom snabbt när den väl kom. (Peppar peppar, det lär väl hinna snöa nångång till?)

Så en liten summering av vintern då, en av de bästa på länge! Så mycket snö vi haft i Umeå har det inte varit på lääänge. Längdskidmässigt har vintern varit fantastisk, jag har gått all in på det och gjort väldigt lite annat. Det har känts rätt. Vi får väl se hur det blir andra år, knappast så här mycket men nu har jag en rejäl bas att stå på iallafall.

skidsäsong 17-18Såhär ser det ut i funbeat (som för övrigt stänger ner om bara några dagar, ska vi prata om det i annat inlägg kanske?).

  • Antal mil: 75,8 mil. Totalt. Med turåkning blir det 76,3
  • Antal mil skejt: 61,14 mil. Inklusive Kungsledenrännet.
  • Antal mil klassiskt: 14,7  mil inklusive 4-mila
  • Antal turer: 2, båda väldigt korta i kilometrar (ca 2km/st) men mysiga. Middag i Bäcksjön och lakafestival i Ammarnäs.
  • Antal dagar alpint: 0
  • Antal toppturer: 0
  • Antal förkylningar: 0!
  • Antal skidläger: 2, i Saxnäs och i Ammarnäs
  • Antal lopp: 2 st, 4-mila och Kungsledenrännet! Två lopp jag är riktigt nöjd med dessutom, fick äntligen uppleva bra före, bra väder, fäste, glid och spår.
  • Bästa bonusen: brorsan har blivit skejtfrälst också så jag har en till träningskompis och han har också lärt hundarna hänga med!

Jag hade planer på både lite alpint och att prova topptur också, det är något jag velat prova i många år nu men det har aldrig blivit av, men det har av olika anledningar blivit förhinder så det får bli något annat år. Jag såg också framför mig någon mer rejäl vintertur när jag skrev min bucket list 2018 men det blev aldrig läge. Men längdskidor ja, vilken säsong! Drömmålet avklarat, hur många mil som helst i benen och klarat mig undan förkylningar.

rennet-2018-lag208-006Kungsledenrännet med Sofieimg_2580Äntligen på läger i Ammarnäs! img_2111En kvällstur i Bäcksjönimg_2137Trogna Gamliaskogen, här har jag snurrat kanske 70-80 varv i år?tempimageforsave-7Läger i saxnäs, bästa adventsgrejen!

img_2720Macke och Nova

Så det blev Kungsledenrännet som fick avsluta säsongen, det var väl en säsongsavslutning så god som någon. Nu är det dags att ta sats mot löpsäsong, det känns både och faktiskt. Jag gillar verkligen skidor mycket mer men det finns ju såklart annat som är härligt på sommaren. Det är enklare ta sig ut och springa, det är varmt och snabbt att cykla till jobbet osv.