Några dagar innan påsken fick jag ett förslag från en bekant på Twitter som skulle gå från Hemavan till Ammarnäs på skidor om jag var i krokarna och ville mötas upp. Sådant passar ju nästan aldrig, och frågan kommer ännu mer sällan, så självklart ville jag det eftersom jag längtat ut att få göra en tur på skidor på vintern. 
Hon började i Hemavan och i söndags morse fick jag skjuts av brorsan upp till Tärnasjöstugorna. Det ligger ganska precis mittemellan Ammarnäs och Hemavan på Kungsleden. Vi käkade lunch och kokade kaffe och gav oss iväg. Jag hade mammas tegsnässkidor som pappa hjälpt mig valla med tjära och blåslampa. Det gick över förväntan, jag hade bara testat dem några kilometer innan. Helt okej glid och fäste men ganska tunga. Vi gick sommarleden från Tärnasjöstugorna mot Serve så det var ospårat med ganska mycket uppför i början.
Efter ett tag började det ”klobba” under skidorna och det var en lättnad att komma ut på skoterleden där det direkt gick lättare. Senare skulle vi få höra många som beklagade sig över dagens klibbföre så det var inte mina skidor det var fel på. Ett bevis också på att det är bra för skidåkarna att det kör skotrar längs Kungsleden också, förutom de som aldrig skulle ta sig ut alls så långt in i fjällen annars så det skulle vara svåråkt på skidor.
Nollgradigt ger starka ben!
Vändpunkten i höjd kommer efter sisåär en mil och morgonens klarblå himmel var igenmulnad och allt var bara vitt vitt vitt. Jag älskar känslan av kalfjäll runtomkring mig och det var knappt några skotrar som hördes heller.
Fikapaus. Jag åkte relativt lättpackat eftersom det var bara en natt i stuga.
Efter tre timmar och dryga fjorton kilometer var vi framme i Servestugan. Alla som kommer på skidor blir bjudna på varm saft och den smakade ljuvligt! Skidorna radas upp utanför, kläderna i tornrummet och sedan är det kvällshäng och småprat med alls om hur deras dag varit. Värdefulla rapporter om före, rastplatser, erfarenheter, och utrustningstips.
Jag var den enda med träskidor! 
Imorse vaknade i till sagolikt väder och vi sådde på pch drack kaffe och gjorde oss ingen brådska iväg. Nerför blev en fröjd, barndomsminnen att åka nerför skoterspår genom björkskog. Mina skidor gick lagom, min kompis lite för snabbt så hon körde i lössnön mellan träden.
Väl nere på tjulträsk sen har jag mitt sämsta humör på hela turen, sjön är oändligt lång när lunchklockan har ringt för längesen, det börjar ömma i en handled, ena bindningen har släppt och gårdagens manchestersnö är förbytt till blåis. 
Men makalöst vackert är det och förstås olagligt att klaga minsta lilla en sån här dag så vi knatade på och blev hämtade på parkeringen.
Så stort tack för den här gången favoritfjällen!
Johanna Westberg 
Härlig rapport, & strongt att åka Tegsnäsare!
Underbart, blir det tält och pimpelspö nästa gång? Brukar själv åka nånstans i maj runt de trakterna åt lite olika väderstreck. Kul att det är fler som verkar uppskatta lite småäventyr..
Ja, jag hoppas det! Får se vad som går att få till, kan bli någon rätt kort tur bara för att öva tältandet nu i påsk.
Det låter gudomligt härligt om man vill ha ännu mer känsla är mitt tips att vänta tills efter 1:a maj när det blir skoterförbud och att det kan finnas chans till helt snöfria tältplatser på en del södersluttningar. Under senare delen av maj kan man ju iof knata en bit först med skidorna bärandes till snögränsen, blir själv grymt sugen av att bara tänka tanken på några sådana dagar, skriv hur det gick
Tycker att Tegsnäsbindningarna är värdelösa. De håller inte och att stå utan bindning 1 mil från målet är INTE kul. Så till familjens 2 par Tegsnäs har jag satt på kabelbindning i stället. Men skidorna är kalas.
Intressant! Smart sätt att kunna använda alla typer av skor också ju, själv hade jag mer problem med själva vallan men det är ju svårt med klibbsnö…. har skaffat ett par plast med stighudar nu men bärigheten och känslan i tegsnäs är ju ändå oslagbar!