Om en bra söndag 

 Igår hade jag en bra dag! Äntligen fick det kännas bra på skidor. Äntligen, äntligen, äntligen. Åkte även stora vildmannaloppet 2014 och det gick faktiskt bra då också, jag var jättenöjd. Men sen gick det bara utför med både före, åkning och självförtroende. Jag tog mig ju i mål på Vasaloppet men sen åkte jag inte en meter förrän i december ifjol (den här säsongen alltså).

Efter 2-3 varv var jag tröttare än Jörgen Brink i VM-stafetten 2003 och trodde att jag skulle svimma, visste inte att jag kunde ta i så mycket. Första 5km gick i rasande fart, andra varvet likaså. Persade milen med fem minuter direkt och även om man inte kan jämföra så lätt på skidor eftersom det är så olika på banor och fören så är fem minuter mycket. Nästa mil gick nästan lika fort men sen började det stanna av, och jag kom i mål på 3:28 vilket var sanslöst mycket bättre än jag trodde. Och är jag inte seedad på detta (det tar tid för dem att räkna ut, är en komplicerad modell med vinnartid, före m.m.) så skiter jag högaktningsfullt i det för jag kan faktiskt inte ta i mer än såhär. 4 mil är jättelångt och att åka det på under 3,5 timmar är både lång tid men också snabbt även om många kan åka snabbare. Målet var egentligen att ha kul och överleva mentalt men jag ska villigt erkänna att det övergick i glädje över att kunna kämpa på och åka snabbt och bra istället. Men sista varven åkte jag och njöt av att få åka i sol och att ha åkt 3 mil och veta att jag skulle komma i mål på en bättre tid än förra gången även om jag så skulle gå på skidorna sista varvet runt.

Hem och tog ett bad och bara njöt och sen åkte jag direkt på kalas för att fira lillebror. Där fick jag hemlagad pizza i oändlig mängd och sen en hel mjölkfri tårta som jag fick i mig utan problem. Snacka om perfekt söndag! 

Om personbästa på milen

IMG_9152

Hurra! Jag har slagit personbästa idag.  Jag anmälde mig i veckan till göteborgsvarvets seedningslopp och målet var att komma runt under 57-58 minuter och förhoppningsvis smärtfritt och snabbare än sist jag sprang ett millopp (ifjol). Jag har inte sprungit mer än någon kilometer på asfalt i år men var peppad sedan testerna förra helgen att kondisen är det faktiskt inget fel på, så med bara en pulsklocka och ett glatt humör hade jag inställningen att ta det som det kom och se hur humöret var efteråt om det inte gick som jag ville. Nu får vi inte veta om jag blivit bättre på att tackla motgångar just idag för det gick som jag ville, och lite till. Personligt rekord på 10km, 56:20 stannade den officiella klockan på. I löparkretsar är det ingen tid att skryta med, men för mig är det det!

Första kilometern gick riktigt fort och jag saktade in lite med flit, under 5min/km är inte något jag kan hålla i flera kilometer än. Hittade ett skönt tempo och det visade sig att jag sprang de första 5km betydligt snabbare än jag trott, under 5:30-tempo men mot slutet stumnade jag lite och kände av min lite sämre höft så snittiden försämrades. Men att springa de sista kilometerna och veta att om jag bara fortsätter i det sköna tempot jag hittat så persar jag. Det ni! Det borde alla testa.

Jag har knappt sprungit sedan alpernaveckan, max en gång i veckan, men har tänkt att jag ska försöka hålla igång löpningen under hösten lite längre än vanligt i år och plötsligt är det en massa lopp i Umeå. Säsongen är redan förlängd och jag har blivit starkare löpare. Nu är jag inte långt ifrån sub55 som jag haft som mål (men varit dum nog att inte först ha sub57, sub56 utan som en idiot surat när jag inte förbättrat flera minuter) och det är fortfarande skönt löparväder. Precis som i boken Heja Heja eller de löparbloggar jag följer i storstadsområdena så kan jag springa ett lopp var och varannan helg, och se det som träning. Och ett sätt att faktiskt komma närmare en bättre miltid, för jag har alla förutsättningar för det. Det enda jag faktiskt behöver träna på för att bli bättre på milen är att springa just milen.

Om stora vildmannaloppet

20140202-220247.jpg
Jag har åkt mitt första seedningslopp någonsin. Jag har åkt det längsta jag gjort någonsin och dessutom mitt snabbaste någonsin (på 2 mil eller mer i snittfart)
Ändå är det nog tveksamt om jag verkligen seedas av detta, det återstår att se. Men en skön kick för självförtroendet och några raska pinnhål uppåt i antal tränade mil (alldeles för få ännu). Lite bekymmer med bakhalt men det hade de flesta, konstigt väder precis vid nollan och snöblandat duggregn. Omåttligt populärt åka också på grund av den snöfattiga vintern och just därför blev det korta och många varv på Nydala så spåren var sådär för oss som höll på ett tag…. Även lite bekymrad över dåligt glid men misstänker det kan ha med teknik, valla eller skidorna att göra. Måste kolla upp spannet (det ska man tydligen göra varje år! Jag minns inte ens vilket år jag fick dem i julklapp, kanske 2005, har inte kollat spannet sen dess iallafall)
Höll hög fart första 1-2 milen så blev nästan orolig jag inte skulle orka och mycket riktigt orkade jag inte hålla det tempot utan saktade av lite men åkte ändå på med marginal under 4 timmar vilket var som en drömgräns.
Stakning lönade sig inte riktigt så diagonalade mycket så är trött i precis hela kroppen. Men nöjd. Hade krafter kvar att slutspurta faktiskt.
Och har ätit en gel också och det gick bra så nu kan jag det, det ska man tydligen också träna på.