Igår var det precis fyra veckor sedan jag och mina kusiner besteg Kebnekaises sydtopp. Vi hade makalöst tur med vädret och det är något som inte går att räkna med. Jag tänkte dela med mig av några tips på hur vi gjorde och som kan vara bra att tänka på. Jag har läst runt lite på andra bloggar och vi har väldigt lik uppfattning om vad som är bra att tänka på. Så inget nytt, jag stämmer in i kören av följande….
1.Planera extra dagar
Kebnekaises fjällstation är jättefin, den ligger på Kungsleden och har fina möjligheter till dagsutflykter och klättring på olika svårighetsgrad. Denna marginal behövs eftersom vädret kan växla snabbt och det är långt ifrån någon vädergaranti i fjällen. Är det dimmigt är det inte säkert att det ens går att gå upp. Då är det bara att vänta till en annan dag. Fjällstationen är dyr, mycket dyrare än vanliga STF-stugor, men den har också mycket mer service. Restaurang, kiosk, bastu, dusch, wc, guider m.m.
Känns det för dyrt med fjällstationen eller för mer känsla av vildmark så går det bra tälta en bit ifrån fjällstationen. Då kan man ändå använda deras service som wc, bastu och dusch mot en mycket billigare avgift. Och förstås äta och handla i kiosken. Ett bra sätt för den som vill tjäna in någon kilometer för toppturen och gå förbi fjällstationen. Det går jättebra att lämna tältet över dagen, det är det många som gör.
2. Bra skor
Bra skor är förstås A och O i all fjällvandring, och speciellt när det är så många höjdmeter. Huvudsaken att skorna är sköna för just dig, men ju mer stöd desto bättre. Det är stenigt och längst upp är det snö. Jag hade ingen aning om att det kunde vara halt men toppen är glaciär (det är därför den sjunker varje år, den smälter lite) och stegjärn finns att hyra på fjällstationen. Det behövde dock inte vi, men alla hade vandringskängor trots varm sommardag, lätt packning och alla hade med sig bra terränglöpningsskor som alternativ. När vi väl var hemma var vi nöjda över att ha haft kängorna.
3. Bra stöd och lätt packning
Det är som sagt STENIGT. Och brant. Uppför förstås men även nerför, både på uppvägen men framförallt ner igen. Jag hade stavar och det var skönt. Det var som att vandra från sommar, genom höst och upp till vinter. På nervägen blev det vårvinter och sedan sommar igen. Så funktionskläder, möjlighet att skala av och på, vantar och mössa kan behövas men även solglasögon, myggmedel och solskydd. Förstås även regnkläder, det slår om snabbt. Men försök tänka smart och kombinera flera funktioner i en, vind- och vattentät jacka, ett underställ (kanske i T-shirt format om det är en varm dag). En lätt löparryggsäck räcker, resten av packningen lämnas i tältet eller på fjällstationen. Jag har i stort sett aldrig linne oavsett hur varmt det är, jag får skavsår av remmarna på ryggsäcken. Jag hade T-shirt i funktionsmaterial ända upp till snögränsen. Mössan var däremot på tidigt, jag gillar inte när det blåser i öronen.
4. Planera energin
I den lätta dagsutflyktsryggsäcken ska också rymmas mat för en hel dag. Ju mer bang for the bucks desto bättre. Mycket energi, kanske en termos varmvatten för att kunna laga mat med, saker som är lätt att få i sig. Jag hade faktiskt primusköket med, vi delade upp lite mellan oss så vi kunde koka vatten och laga ”riktig” (frystorkad) lunch. Mitt primuskök för två personer väger som en termos ungefär så det var det värt. Smörgåsar, torkat renkött, scoutgodis/jägarsnus och saltlakrits var lite av det vi hade med oss. Massor med vatten förstås och livet blir lite enklare med ett vätskesystem i ryggsäcken, typ camelback. En sån ryggsäck behöver inte vara dyr, jag har en som kostade 150 kr (och jag har vätskeblåsan i en oanvänd hundbajspåse för säkerhets skull, vill inte att extrakläderna ska bli blöta!).
Fundera innan över energi och pauser, kom överens med färdsällskapet om du har något. Det är lätt hänt att gå i fällan ”bara jag kommer till XXX så ska jag fika” och så går man tom. En del pausar en kvart varje timme, andra känner varandra så bra att det märks när någon behöver energi. Håll ihop, låt den tröttaste eller mest ovane bestämma. Vi väntade alltid när någon behövde pausa, då pausade resten också. På så vis synkas man relativt väl också så blir det inte pausande hela tiden.
5. Ta god tid
Det sägs att det tar 10-14timmar upp och ner och det tänker jag inte säga emot. Vi höll på drygt 10 timmar och vi hade dels tältat lite efter fjällstationen, vi var fem stycken relativt vana vandrare och vi hade makalöst tur med vädret och ingen gjorde illa sig. Gå tidigt på morgonen, det går en tur från fjällstationen också för den som vill. Ta mycket pauser och håll ett tempo som inte känns stressat.
Du/ni kommer klara det med vilja och en gnutta tur med vädret om man bara planerar ordentligt, dvs kollar vädret, går ut tidigt, pausar ofta med vatten och energi, har med sig tillräckligt med energi utan att bära för tungt… Och då är det såå värt det!
Andra bloggare som tipsar om att bestiga Kebnekaise:
Drydens Fem tips om du ska bestiga kebnekaise och hans mer målande beskrivning av dagen 2014 väldigt goda anledningar.
Vandringsbloggens tips för att Bestiga kebnekaise
Vi startade vid höbäcken, vi fick skjuts dit, ca 7km från oss och kanske 8-9km från byn. Det började med den numera kanonfina och stabila hängbron, när vi var små var det känslan av Indiana Jones att korsa vindelån här (kan ha haft både med storleken på en själv och med hängbron att göra). Layla är kanonduktig att gå över hängbroar och har gjort det många gånger på turer tidigare men det märks att hon tycker det är spännande, hon går hukat, smygande och stannar om det blåser till. Jag ser ändå alltid till att hålla i själva selen, och i räcket, så det inte händer något oväntat. 
Efter ungefär en timme kom vi till de första snöfläckarna, hurra för att få kasta en snöboll mitt i sommaren! Det är lika roligt varje gång. Vid trädgränsen börjar det bli dags att komma ihåg att se sig om då och då också för att beundra utsikten. 
Det tog oss en dryg timme att gå uppför branten och strax innan toppen på Geråive tog vi lunchpaus. Jag hade min nya klocka som har gps så alla tider och siffror finns längst ner i inlägget för den som vill. Vi hittade en liten svacka med lä och kokade makaroner och stekte köttbullar med mitt nya primuskök och njöt av utsikten över vindelådalen. Det fanns inte så många bäckar att fylla vatten på faktiskt så som tur var hade vi kokvatten med oss. 
Här är kartan över det vi gick, hämtad från min klocka. Jag stoppade den för lunch vilket jag insåg sen att jag inte hade behövt eftersom den kan skilja på tid i rörelse och tid stilla, därav är totaltiden ungefär 45 min längre och totalt har vi faktiskt gjort småstopp på totalt sett en timme och det är ju en del av det hela, att stanna och se på kartan, på utsikten, någon behöver vattna fjällblommorna etc. Hela utflykten totalt drygt fem timmar alltså för 14 km. 
Tid är förstås svårt att bedöma eftersom det beror så mycket på dagsform, väder och vem som vandrar. Jag och pappa kan nog sägas vara ganska medelmåttiga, kanske något mer vana och tränade än gemene man/kvinna i respektive ålder. Vi tränar båda två, jag som ni vet med allt möjligt och han på gym och hundpromenader i skogen, vi har ingådda skor båda två och vi har provat förut men den här turen är absolut inget man behöver vara supervältränad och förberedd för. En rejäl dagstur är det dock, vill man ha lite färre höjdmeter och en lite enklare dagstur är 
I år är det så mycket snö att det knappt går att fjällvandra och det har varit massvis med skriverier om att vandrare får ställa in och vända hem och det är ju jättetråkigt, men så kan det vara. Ovanligt förstås men det hör till att kolla väderleken om man ska fjällvandra.
Johanna Westberg 
