Om att kunna göra något bra

För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg med tankar om att jag önskade jag hade inflytande att hjälpa till, samla in pengar och jag hade lite olika idéer och vissa har jag också genomfört. Igår uppfylldes den dock än mer när vi kunde bidra med chokladkakor till löparna som sprang loppet ”Nydalarundan”, helt till förmån för välgörenhet. Vårt bidrag var en uppmuntran till löparna och till de fantastiska arrangörerna FOT-sektionen för att sätta lite guldkant på loppet där alla de insamlade pengarna går till Röda Korsets familjeläger som innebär att familjer i Umeå som inte har råd med semester får åka till Norrbyskär för att barnen ska få uppleva något roligt och ha semester tillsammans hela familjen under sommaren.

Bild lånad av Röda Korsets familjelägers hemsida

Jag är världsförälder och bloggare för Unicef, med Selectedseven vill vi endast handla av fairtrademärkta producenter och allra helst kooperativ där vi vet att de vi samarbetar med får det de förtjänar och vilken nytta verksamheten har för dem. Det är helt enkelt så att om vi betalar tillräckligt och till rätt personer så kan deras barn få gå i skolan och istället kan de anställa någon som i sin tur då får en inkomst och kan skicka sina barn till skolan. Jag tycker inte det är något konstigt, men det är något vi konsumenter och ännu mer vi som inköpare och försäljare måste tänka på hela tiden. Det är viktigt att försök hjälpa utvecklingsländer men det är också relativt krattad manege och enkelt slå en signal från TV-soffan till en välgörenhetsgala. Det är bra, men vi har även problem hemma och vi kan göra stor nytta. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Vi kunde i år bidra med en uppmuntran till löparna och arrangörerna till ett arrangemang som bidrar till att ge en ljuspunkt för familjer och barn som lever i fattigdom. Här. Nu. I Umeå 2013. Det var en riktigt varm känsla som spred sig i kroppen när jag skickade iväg kartongen med chokladkakor och anmälde mig till Nydalarundan 2013.

Jag sprang självklart loppet själv också, oväntat bra med tanke på att jag inte sprungit något i år förutom att testa skorna en kort runda. Fanstastiskt vacker runda och jag har en inspirationskälla som varje år åker förbi i Syterstugan på kungsledenrännet och kvittrar om hur härligt det är och igår kände jag så: fåglarna kvittrade, duggregnet gjorde det bara lättare att andas, utsikten var fin, jag hade inte ont någonstans, saften var god, alla var så duktiga och jag var verkligen glad. Det gick inte fort men jag stannade aldrig. 8,5 km i mitt gamla vanliga träningstempo från tidigare år är jag fantastiskt nöjd med, och någon ska ju hålla ställningarna längst bak i fältet också!

Startfältet, mitt fighter face innan start och min löparkompis Åsa spurtandes mot mållinjen!

Om att få vara resereporter

Solresor har sin årliga tradition att utse en resereporter som får blogga från ett av deras resmål. Jag skulle kunna skriva det här inlägget som ett reportage jag lärde mig på reseskrivarkursen, men eftersom jag aldrig varit i Turkiet känns det för påhittat. Därför vore det förstås spännande att få åka dit, och göra det reportaget på plats istället. Jag har varit i Grekland och på Cypern flera gånger men aldrig i grannlandet som man till och med kan se från vissa stränder. Helst av allt i hela turkiet skulle jag vilja se Hagia Sophia, en kyrka som blev moské som nu är museum i Istanbul som är ritad av matematiker. Fantastisk skapelse. Det jag behöver dock, och som är vad som efterfrågas, är en vecka såsom den vi hade på Rhodos i höstas. Några släktingar till mig åker årligen på charter och oftare och oftare åker de tillbaka till sitt favoritresemål – Side.

”Den ytterst charmfulla gamla stan i Side är vackert belägen på en liten udde som slutar i en mysig hamn där de för Turkiet så karakteristiska Gületbåtarna trängs längs kajkanten. Här blandas vita stenhus, smala gränder och blommande bougainvillea med antika tempelruiner och ett välavvägt utbud av affärer, boutiquer, basarer, restauranger, barer och terrasserveringar. Sides vackra och i det närmaste helt bilfria bykärna bjuder på trivsamma miljöer och många intressanta antika fornlämningar.”

Så lyder beskrivningen på solresors hemsida och jag är förstås såld bara där. Gületbåtarna kan man åka på tur med, precis som vi gjorde till Lindos, den vita staden, på Rhodos. Att få hoppa i ett klarblått medelhav ifrån en båt är bland det härligaste jag kan tänka mig. Dessutom är det bra förutsättningar för kitesurfing i Side, något jag längtar efter så jag tror jag ska spricka. Att bo i Umeå var inte ett smart val för kitesurfandets skull, att bryta armen för två år sedan var ännu sämre. Nu är jag dock återställd fysiskt så jag laddar bara för en resa!

Vem jag skulle ta med? Jag läste precis ett citat på en resesajt om ”a good friend knows all about your stories. A best friend has lived them with you.” Det skulle bli en vän jag har, tycker om och vill fortsätta skapa historia med.

https://vandraren.se/wp-content/uploads/2012/10/20121002-171354.jpg

Resereporter åt solresor

Kan vara ett av mina drömjobb. Älskar att resa och älskar att skriva. Solresor har ett uppdrag som resereporter via egen blogg, förra året var det Anna på Garderobsgrubbel & Byråbekymmer som fick den stora äran och hon skulle ha skött den utmärkt om det bara funnits internetuppkoppling som utlovat. Men hon bjöd på de inlägg som gick, samt både före och efter och gjorde mig riktigt avis!

Så nu är det alltså dags igen och jag har ansökt om att få åka till Kroatien med Lisa. Hon skulle komplettera mig perfekt med värdefulla kommentarer och vackra foton! Tänk, en hel vecka att bara lära sig fota och i syfte att skriva och blogga! Drömtillvaro enligt mig.Och har ju faktiskt lyckats kamma hem några vinster i form av resereportage iallafall.

Har en hemlig plan också (ej numera då, det här är ju internet) att en vacker dag kunna försörja mig delvis på att vara resereporter av något slag. Krönikor, reseguider, reserapporter när jag ändå varit iväg och tjäna ihop till själva resan eller liknande. Behöver inte mycket, bara jag får resa. En del säger there’s always a reason to party. Jag hittar alltid en anledning att resa. Det verkar obotligt.

Ville alltid bli reseledare när jag var yngre,  sökte rätt mycket jobb som det men oftast behöver man vara musikalartist eller färdigutbildad gruppträningsinstruktör för att komma med, så det har helt enkelt aldrig blivit av. Och nu har jag ju upptäckt hur mycket jag tycker om att bara skriva. Well, solresor får utvisa vem som får åka. Håll tummarna för mig, och passa på sök själv om du är sugen och har en blogg.

2-5 pris hos Ving i september 2011 med motiveringen “Att klämma Shanghai över en weekend tycker vi är motivering nog. Härliga bilder och roliga tips! Hela bidraget HÄR

Vinnande bidraget i IAESTEs reseberättelsetävling 2008 efter min praktik på stadskontoret i Amman. Hela reseberättelsen HÄR

Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

Norrlandsbilden

Igår la jag upp en bild i en tävling på Norrmejerier – Norrlandsbilden. Och faktiskt ligger den rätt bra till. ”Vad är Norrland för dig” eller ”Vad är det bästa med Norrland enligt dig?”

Och det blev ett ganska självklart val av bild, dessutom lite förknippad med mjölk. Den plats där jag vuxit upp, utsikten från stugan över hagen där kossorna gick och smaskade allt utom smörblommor med skällkons lugnande klinkande, där de la ut förrädiska koblajor man kunde råka springa barfota i, och på kvällarna följde vi med morfar ut och ropade ”KOOOOEEEEN” och föste hem dem med små käppar han täljt åt oss. Tillbaka i lagårn var även mormor på plats och det var dags för mjölkning. Passade man sig inte kunde man få en stråle rakt på sig från han som mjölkade med glimten i ögat. Dag ut och dag in. Och mjölka själva gjorde vi också. Sen in med alltihop till separatorn, göra ost, grädde, smör etc. Det är mina barndoms somrar.

Så till den här altanen återvänder jag ständigt, för att bara sitta och titta ut över den hagen och vidare över raningarna där vi slåttrade hö till de här korna. Som här med en kopp kaffe. (eller mjölk. Ironin att jag vuxit upp så och nu inte ens kan dricka mjölk är ju nästan i sig värt en vinst.)

Kan inte tänka mig en bild som skulle passa bättre på ett mjölkpaket faktiskt, hoppas bara isåfall att Norrmejerier levererar till himleln eller att de har internet där, förstår ni hur glad moffe skulle bli?

De sålde aldrig till Norrmejerier, vi drack upp allting själva och mommes kaffeost var vida känd och eftertraktad, men moffe var starkt drivande i frågan om kemiskt gödsel och sånt är även för mig självklart så naturligtvis är min bild placerad på ett paket ekologiskt mjölk. Finns inget annat.

Så gå gärna in och rösta HÄR! går bara rösta en gång per dator, men går alltså gilla från flera om man har både på  jobbet, hemma etc.

Hemmagjord glass och rawfood-sushi

Äntligen var det dags för glassmaskinen jag kammade hem i våras hos Anna efter att ha skrivit på frågan ”varför vill just du vinna?” nånting i stil med att jag som inte tål mjölkprotein kan välja på sorbet eller tre varianter av oatly respektive tofuline. Ibland blir man som glassälskare sugen på något annat. Och vips var den min!

fin som katten är den, och enkelt var det. Vaniljvips (havre) och hallon.

Även rawfood-sushi skapades och det receptet hittar ni här. Egentligen inga konstigheter förutom riset som är utbytt mot riven/finhackad vitkål. (det står visserligen blomkåls-ris, men det gick finfint med vitkål. Vet inte om vi eller receptet stått för den missen.)