Om att kunna göra något bra

För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg med tankar om att jag önskade jag hade inflytande att hjälpa till, samla in pengar och jag hade lite olika idéer och vissa har jag också genomfört. Igår uppfylldes den dock än mer när vi kunde bidra med chokladkakor till löparna som sprang loppet ”Nydalarundan”, helt till förmån för välgörenhet. Vårt bidrag var en uppmuntran till löparna och till de fantastiska arrangörerna FOT-sektionen för att sätta lite guldkant på loppet där alla de insamlade pengarna går till Röda Korsets familjeläger som innebär att familjer i Umeå som inte har råd med semester får åka till Norrbyskär för att barnen ska få uppleva något roligt och ha semester tillsammans hela familjen under sommaren.

Bild lånad av Röda Korsets familjelägers hemsida

Jag är världsförälder och bloggare för Unicef, med Selectedseven vill vi endast handla av fairtrademärkta producenter och allra helst kooperativ där vi vet att de vi samarbetar med får det de förtjänar och vilken nytta verksamheten har för dem. Det är helt enkelt så att om vi betalar tillräckligt och till rätt personer så kan deras barn få gå i skolan och istället kan de anställa någon som i sin tur då får en inkomst och kan skicka sina barn till skolan. Jag tycker inte det är något konstigt, men det är något vi konsumenter och ännu mer vi som inköpare och försäljare måste tänka på hela tiden. Det är viktigt att försök hjälpa utvecklingsländer men det är också relativt krattad manege och enkelt slå en signal från TV-soffan till en välgörenhetsgala. Det är bra, men vi har även problem hemma och vi kan göra stor nytta. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Vi kunde i år bidra med en uppmuntran till löparna och arrangörerna till ett arrangemang som bidrar till att ge en ljuspunkt för familjer och barn som lever i fattigdom. Här. Nu. I Umeå 2013. Det var en riktigt varm känsla som spred sig i kroppen när jag skickade iväg kartongen med chokladkakor och anmälde mig till Nydalarundan 2013.

Jag sprang självklart loppet själv också, oväntat bra med tanke på att jag inte sprungit något i år förutom att testa skorna en kort runda. Fanstastiskt vacker runda och jag har en inspirationskälla som varje år åker förbi i Syterstugan på kungsledenrännet och kvittrar om hur härligt det är och igår kände jag så: fåglarna kvittrade, duggregnet gjorde det bara lättare att andas, utsikten var fin, jag hade inte ont någonstans, saften var god, alla var så duktiga och jag var verkligen glad. Det gick inte fort men jag stannade aldrig. 8,5 km i mitt gamla vanliga träningstempo från tidigare år är jag fantastiskt nöjd med, och någon ska ju hålla ställningarna längst bak i fältet också!

Startfältet, mitt fighter face innan start och min löparkompis Åsa spurtandes mot mållinjen!