The hills are alive…

The hills are alive.. with systrar i bergen. Och sound of music-melodin ständigt nära till hands att nynna på. Gästerna har anlänt och vi har just kommit hem från den andra turen. Vi har haft så tur med vädret och haft två jättefina dagar. Superhärligt gäng och go stämning. Imorse höll jag yoga för dem också, alltid välbehövligt efter några dagars först flygresa och sen fysisk aktivitet i bergen. Fokus var på närvaro och hela klassen var upplagd med rörelser som vi utförde med andetaget. Inget statiskt, inget rätt eller fel utan bara flödande känsla i rörelser som mjukar upp kring höfter, bröstrygg och fötter. Områden som blir rätt utsatta vid vandring, speciellt med liten ryggsäck som vi har här. Lite kort om tid och jag längtar att ladda in alla turer från klockan och bilder från mobilen och uppdatera mer sen men här kommer ett gäng snapshots sålänge. Hälsningar från soligt väder och varmt på dagarna men sval, klar luft på mornar, nätter och kvällar.

c0ce9973-dc6f-4b1f-9ea5-2a9ae282b2fbja här har vi ju mig, på rektur i lördags. 

img_4539Första vandringsdagen med gästerna igår.

img_4348Smörbollar! Jag är så fascinerad och överraskad att det är väldigt lik floran hemma med smörbollar, förgätmigej, blåklockor, prästkragar, rödblära, smörbommor.

img_4342I helgen var det öl- och matfestival i byn, trevlig stämning och jag åt en galet god hamburgare.

img_4587Flaggor á la himalaya på Mont Zerbion.

img_4585After hike med aperol spritz, klassisk dryck i alperna och norra delarna av Italien.

img_4566Idag såg jag en örn! Så mäktig, den största örn jag sett och den var betydligt närmare mig innan jag hann försöka fota. 

4e332a40-1b81-4273-8fe0-c56ebe578c34Nerför berget Mont Zerbion dit vi var i lördags och kommer gå med gästerna nu på lördag också. Superhäftig tur!

Buongiorno Champoluc

Idag vaknade jag upp till nya vyer, jag vet inte hur många bilder som kommer kunna laddas upp så ni får föreställa er superbranta toppar pudrade med snö, knallblå himmel med enstaka vita moln, hög och klar luft och gulliga hus. Jag är i Champoluc i Italienska alperna, i Aostadalen närmare bestämt, och ska vara med och guida och leda yoga på en systrar i bergen-resa. Jag blev hämtad på flygplatsen igårkväll och jag hade glömt att det blir mörkt på kvällarna i resten av världen, vi har haft så himla fint i Västerbotten hela maj och juni så jag kommer knappt ihåg hur mörker ser ut. Så är det varje år och sen minns jag förstås i november… Idag gjorde vi en tur för att jag skulle få se mig omkring och lära känna närmsta omgivningarna, jag började med att se mig omkring i byn och lyckades pricka av en marknad som är varje fredag, lyckat! Mysigt strosa runt lite och sen tog jag vägen längs med ån med alpvatten tillbaka. Sen knatade vi inåt dalen ut ur Champoluc och till nästa lilla by Freshey. Där tog vi bergbana upp, ca 300 höjdmeter på bara några minuter! Väl uppe lunch bland kor och andra vandrare, mestadels var det italienska som hördes, och jag åt en pasta med tomatsås. Efterlängtat! Sen gick jag vidare en liten bit själv till ett refugio en knapp halvtimme bort innan jag vände och mötte upp och vi gick en slingrig väg hela vägen ner istället för att ta bergbanan. Klockan stannade på ca 12km och dryga 600 höjdmeter. En fin start och makalöst väder, sol och jättevarmt hela dagen. Avslutade med att laga lite egen pasta med tomatsås och grönsaker i lägenheten vi bor i. Nu blir det strax en liten kvällspromenad ut på byn och spana in öl- och matfestivalen, alltid kul att det händer nåt och folk är ute. img_4285

img_4300img_4307

img_4285

Throwback – träningsresa till Playitas

instagram playitas

Det är ganska precis två år sedan jag och brorsan åkte till Playitas på en träningsresa. Det var inget särskilt tema på träningen eller veckan utan vi åkte en vecka i lågsäsong för att slappa, sola, bada och träna. Playitas är en av de mest kända anläggningarna för det och ligger på kanarieön Fuerteventura. Första gången för oss båda där, jag hade varit på Lanzarote på träningsresa med Iksu samma vår men playitas är verkligen anläggningen med stort a. Många kända idrottare och många mindre kända också, landslag i många olika sporter lägger sina träningsläger här. Vi hade en helt grym vecka som jag tänker på ofta fortfarande och dagarna såg ut ungefär såhär:

  • Frukostbuffé, ibland med lite löpning före
  • Träning
  • Slappande i solstol brevid poolen eller på balkongen
  • Lunch på Luigis eller serranoskinka och färskt bröd från affären på området
  • Träning
  • Middagsbuffé
  • Slappande på balkongen med en bok och tidigt i säng

Träningsdagboken stannade på 14 pass där det mest minnesvärda var en utflykt på ungefär två timmar på mountainbike, det roligaste gruppträningspasset var piloxing och det jag var överlägset sämst på var tennis. Efter typ 45 minuter fick jag till slut in en träff, då visar det sig att det är de inre linjerna som räknas, de yttre är för dubbel…. Vi gjorde faktiskt ett schema i början av veckan vad vi hade lust att göra så vi skulle få med så mycket som möjligt utan att överanstränga oss i början och få ont någonstans eller bli förkylda. Det gick fint, vi var på nästan alla pass ihop och det enda jag gjorde själv var en yogaklass och så tog jag en grupplektion i frisim och fick jättemycket tips med tekniken och faktiskt har lärt mig att crawla sen.

Kombinationen att både få allt som är bra med en charter, att inte behöva tänka på nånting, inte behöva ta några beslut förutom vilken träning för dagen man vill göra och så ett jättebra utbud av roliga träningsformer i en avslappnad miljö, ingen prestation utan bara folk som också gillar att träna, verkligen lyckat!

Vi hade laddat upp lite olika inför resan, jag tränar ju rätt mycket så jag var mest nervös att dra på mig en skada innan eller bli förkyld, medan brorsan som tränar lite mindre till vardags tränade lite extra för att känna sig i form för att få ut så mycket som möjligt. Inga mål eller prestationer men däremot är det ju kul att kunna prova på så mycket som man har lust till!

Sammanfattningsvis en riktigt lyckad vecka och jag hoppas en sån här resa blir av någon fler gång!

Några tidigare inlägg från Playitas:


Resan var ett samarbete med Apollo men som vanligt är alla åsikter och ord i inläggen mina egna

Hur ska jag ens kunna tänka tanken om terror i Barcelona?

Jag sitter i soffan efter en helg hemma då jag gjort ”ingenting”. Jag har alltså träffat kompisar, tagit det lugnt, varit runt Nydalasjön, skördat på kolonilotten, firat en födelsedag och hälsat på farmor. Vardagsgrejer. En helg då jag inte rest någonstans alls och en såndär helg som uppskattas ännu mer just när en är borta rätt ofta på helgerna. Det jag inte riktigt har tagit in är att det hänt igen, och den här gången mitt i min gamla hemstad för en termin – Barcelona.

Den här bloggen började där,  sist jag var där var i oktober 2014 och jag kände mig hemma direkt, jag har vandrat ramblan upp och ramblan ner så många gånger att det är helt omöjligt att ens gissa. I oktober ska jag dit igen och jag har inte bokat biljetter än men de flesta dagarna kommer spenderas i bergen utanför stan så jag har tankar på att åka någon dag tidigare för att hinna gå lite i centrum också. På mina gamla gator.

Ska jag tänka annorlunda nu? Jag har funderat en del på det de senaste dagarna och visst är det helt sjukt att på ett år så har det här blivit något som händer i Europa. Sociala medier svämmar över med citat och flaggor om att vi inte får låta det styra, vi ska inte bli rädda. Men det samtalsämne som snabbt brukar komma vid fikabord och i sociala medier är ”törs en resa dit nu?”. Eller ännu värre ”kan jag resa nånstans nuförtiden?”. Det är svårt att greppa och för en som skriver om resor titt som tätt känns det konstigt att blogga om just att resa när det nyss har hänt. Igen. Även om alla vet att det kan hända precis varsomhelst.  Vi är många som bloggat om de tidigare terrordåden i Europa det senaste året, jag bloggade om London när det hände med en önskan om att London skulle få återgå till att vara London i folks tankar och inte en skräckplats.

Det är svårt att inte bli rädd, att inte akta sig. Lätt att säga att det ska inte få begränsa en, desto svårare att verkligen känna det. Men jag tänker på det som en olycka. Jag förstår om det låter konstigt men nu har det hänt och det kommer att hända igen. Jag önskar lika mycket som alla andra att det får ett slut men jag tror inte det kommer hända inom den närmsta framtiden. För att nånstans greppa det här med rädsla och tankar om att begränsa sig så har jag landat i det så, som en olycka. Handlingen i sig är ingen olycka, tvärtom, det är det sjukaste en människa kan göra att utsätta helt oskyldiga människor för det och så långt ifrån en olycka det går att komma. Men att råka ut för det, eller att en närstående ska råka ut för det, det skulle vara ren och skär otur. Det går att vidta vissa försiktighetsåtgärder som att inte hänga kvar kring övergivna väskor eller gå i de största folksamlingarna men mycket mer än så går inte att göra. Det kan också hända något i trafiken eller någon kan bli sjuk. Det är sånt vi inte rår över. Ett attentat kan tyvärr hända närsomhelst, varsomhelst men det fortfarande en otroligt låg sannolikhet att råka ut för det. Jag tänker på det som med min flygrädsla, även om det förstås är en banal jämförelse. Men den hjälper mig.

La Rambla BCNRamblan, en helt vanlig dag som fick förbli en helt vanlig dag.

20120803-184956En helt vanlig kväll i Barcelona. Som det ska vara. 

Vykort från Maui

Nu är vi på den tredje ön på vår resa, fem nätter på Maui där vi bor på ett mysigt litet 70-talshotell som ägs av en hawaiiansk familj (till skillnad från de gigantiska resortsen). Det ligger i den lilla hamnstaden Kahului där också flygplatsen ligger samt alla vägar korsas. Bra ur logistisk synpunkt men inte mycket mer just här förutom att den bästa kitestranden också är här. Jag tog en lektion häromdagen och inser att jag kommer inte vidare på bara en lektion per år, skulle såå gärna vilja få chans prova mer i sträck! 

Vi har även kört road to Hana, svindlande vackert (bokstavligt talat!) och badat i vattenfall, för en gångs skull helt själva så kunde inte låta bli låta bikinin ligga kvar torr på en sten. Ätit veganglass, veganpizza (paradis att inte tåla mjölk på, hur mycket som helst vegan och det mesta är ekologiskt och närodlat också) och massor med tonfisk. 

Spenderat två kvällar i mysiga Lahaina och sett solnedgång och provat surf. Det var en positiv överraskning, så kul och vi kom upp och kunde surfa! Trodde aldrig jag skulle klara på första försöken men det gick! 

Nu ligger vi vid poolen och bara slappar, vi har gjort så mycket altiviteter hela tiden så det riktigt skönt att bara ligga och läsa.